Så fastställs pelare 2-kravet

Pelare 2-kravet är ett bankspecifikt kapitalkrav som tillämpas utöver minimikapitalkravet (även kallat pelare 1) i de fall då detta underskattar eller inte täcker vissa risker.

ECB:s banktillsyn använder en metod i fyra steg för att fastställa pelare 2-kravet för enskilda banker på riskbasis. Vart och ett av de fyra stegen är lika viktigt. Tillsammans ger de ett inledande, övergripande pelare 2-krav baserat på en samlad bedömning av bankens riskprofil som senare kombineras med en mer djupgående genomlysning av varje enskild riskfaktor. På så sätt kommer man fram till det slutliga pelare 2-kravet för varje risk.

Steg 1

I steg 1 fastställer den gemensamma tillsynsgruppen för respektive bank ett inledande pelare 2-krav, med beaktande av resultaten från delarna 1, 2 och 3 i översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP):

• Bedömning av affärsmodell och lönsamhet.
• Bedömning av intern styrning och riskhantering.
• Bedömning av kapitalrisker på riskspecifik basis (kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och ränterisk i bankboken).

I detta steg väljer den gemensamma tillsynsgruppen ett lämpligt inledande pelare 2-krav från ett spann av möjliga värden baserat på bedömningen av den samlade risken för bankens kapital. Denna bedömning görs genom att viktningsfaktorer för pelare 2-risker tillämpas på betygen för ovannämnda ÖUP-delar. Här används också expertbedömningar för att beakta bankens specifika situation, inbegripet tillförlitligheten i bankens interna process för bedömning av kapitalbehov (IKU).

Detta inledande pelare 2-krav är bara en utgångspunkt, som kan skilja sig från det slutgiltiga pelare 2-krav som beslutas för banken. Förändringar kan uppstå som resultat av de enskilda riskbedömningar som görs i efterföljande steg.

Steg 2

I steg 2 delar den gemensamma tillsynsgruppen upp det inledande pelare 2-kravet i flera olika riskpåslag. Syftet är att tillhandahålla en bas med inledande riskpåslag för de risker som är kopplade till bankens affärsmodell, interna styrning och riskhantering samt kapitalrisker.

Vid uppdelningen i olika risker beaktas information från bankens IKU och pelare 1-krav. Syftet är att säkerställa att risker som redan täcks av pelare 1 inte räknas dubbelt.

Eftersom IKU-praxis skiljer sig åt mellan bankerna är det den gemensamma tillsynsgruppen som beslutar hur den ska återspegla sin bedömning av en enskild banks IKU i den övergripande nivån för pelare 2-kravet och dess risk-för-risk-sammansättning.

IKU blir en allt viktigare del av denna process i och med att ECB främjar förbättrad IKU-praxis. För mer information om hur ECB uppmuntrar bankerna att förbättra sina IKU-rutiner, se ECB:s rapport om bankers IKU-praxis och artikel i Supervision Newsletter.

Steg 3

I steg 3 prövar den gemensamma tillsynsgruppen de ursprungliga riskpåslag som följer av steg 2. För att göra detta tittar ECB på olika informationskällor, t.ex. viktiga riskindikatorer, bankens IKU-resultat, sakkunniganalyser (peer analysis) samt resultat från inspektioner på plats och djupdykningar. I detta steg ingår att ta hänsyn till all tillgänglig information för att säkerställa att enskilda riskpåslag i tillräcklig utsträckning täcker alla relevanta risker och är enhetliga för alla banker som bedriver liknande verksamhet.

Särskilda verktyg som sammanför information från de olika källorna och som möjliggör grundliga övergripande jämförelser används när de ursprungliga riskpåslagen prövas.

Steg 4

I steg 4 fastställer den gemensamma tillsynsgruppen de slutliga riskpåslagen som leder till det slutgiltiga pelare 2-kravet. I detta steg använder ECB sitt expertutlåtande, baserat på resultatet i steg 3, för att besluta om lämplig storlek på varje riskpåslag. Dessa beslut underbyggs av riskfaktorerna inom pelare 2 för varje riskpåslag.

När de slutliga riskpåslagen behandlas fokuserar den gemensamma tillsynsgruppen på bankens specifika situation. Till exempel kan påslaget för kreditrisk återspegla brister som upptäckts vid en nyligen genomförd inspektion på plats. Alternativt kan enskilda påslag justeras för att eliminera eventuell dubbelräkning om samma riskfaktorer hanteras samtidigt inom olika riskkategorier. Även andra tillsynsåtgärder kan övervägas för att hantera bankens specifika situation.

Kommunikation

I ÖUP-beslutet meddelar ECB bankerna de viktigaste frågorna och motiven för de enskilda pelare 2-kraven och sammanfattar dem även i den skrivelse som åtföljer ÖUP-beslutet. Syftet med denna skrivelse är att skärpa fokus och öka transparensen vad gäller de viktigaste tillsynsfrågorna och riskfaktorerna i bankens pelare 2-krav.

Har vi planer på att se över vår metod?

ECB:s metod för pelare 2-krav överensstämmer med EBA:s ÖUP-riktlinjer. Vi arbetar också ständigt med att förbättra vår metod för att öka riskkänsligheten i varje enskilt fall. Detta är en följd av de regelbundna uppdateringar av metoden som baseras på lärdomarna från varje ÖUP-cykel. Det återspeglar även ytterligare undersökningar av hur specifika enskilda riskfaktorer kan påverka bankers kapital. Vidare har vi åtagit oss att inom den närmaste framtiden göra en strukturell översyn av ändamålsenlighet och effektivitet i vår metod för pelare 2-krav. Med tanke på frågans komplexitet kommer översynen troligen att pågå under hela 2024.