Förord av Mario Draghi, ECB:s ordförande

Efter fem år är fördelarna med den europeiska banktillsynen nu uppenbara. Tillsynspraxis har konvergerat från 19 nationella modeller till en samlad europeisk modell. Mer harmoniserade regler och ökad transparens har i sin tur lett till mer likvärdiga konkurrensvillkor för bankerna i euroområdet.

Tillsynsmyndigheterna har nu en mer heltäckande bild av banksystemet. Banker i hela euroområdet jämförs nu med ett stort antal liknande banker, vilket resulterar i en effektiv benchmarking av affärsmodeller och riskprofiler. På så sätt kan det samtidigt bli enklare att bevaka gränsöverskridande kopplingar och spridningseffekter. Detta har fördjupat vår förståelse inte bara av risken på banknivå, utan även av den systemrisk som har sitt ursprung i banksektorn.

Dessa fördelar har varit avgörande för att öka motståndskraften i den europeiska banksektorn. Bankerna har ökat sina kärnprimärkapitalrelationer från 11,3 % i slutet av 2014 till 14,1 % 2018. Framsteg har gjorts med att reducera ackumulerade problemtillgångar, och nödlidande lån har minskat med cirka 300 miljarder euro under samma period. Finansiering och likviditet är också stabilare än tidigare.

Bankerna står fortfarande inför vissa viktiga utmaningar: Lönsamheten var fortsatt låg under 2018, vilket påverkar bankernas kapacitet att låna ut till ekonomin. Mellan 2016 och 2018 kompenserade bättre presterande banker i euroområdet de lägre räntemarginalerna genom utökade lån, medan de svagare bankerna istället minskade sina skulder.

Att kapa överkapacitet och höga kostnader ger bättre lönsamhet. Av samma skäl är det nödvändigt att fortsätta reducera den återstående stocken av nödlidande lån samt de dolda förlusterna och osäkerheten i samband med värderingen av vissa komplexa finansiella tillgångar – vilket bl.a. inbegriper nivå 3-tillgångar. Banker, tillsynsmyndigheter och lagstiftare måste fortsätta sitt samarbete för att komma åtgärda detta och säkerställa att bankerna följer högt ställda riskhanteringsstandarder.

Det är lika viktigt att upprätta en konsekvent lagstiftning och institutionell ram för en stabil gränsöverskridande integration. En mer integrerad banksektor skulle främja gränsöverskridande konsolidering och leda till ökad privat riskdelning inom euroområdet, vilket skapar ett stabilare makroekonomiskt klimat. Lagstiftare och tillsynsmyndigheter bör driva på ytterligare för att få till stånd en enhetligare tillsynsram som förhindrar avgränsningen av lagstadgat kapital och likviditet.

Dessa åtgärder är starkt kopplade till det nödvändiga arbetet med att färdigställa bankunionen. Den europeiska banktillsynen bör stödjas av en stark resolutionsram och ett effektivt insättningsgarantisystem för att säkerställa att den gemensamma bankmarknadens integritet inte hotas.


Intervju med Andrea Enria, tillsynsnämndens ordförande

Ni tillträdde som ordförande för ECB:s tillsynsnämnd i januari 2019. Hur tar ni er an den här viktiga uppgiften?

Inledningsvis vill jag säga att Danièle Nouy, Sabine Lautenschläger och alla våra kollegor – både här på ECB och på de nationella behöriga myndigheterna – har gjort ett fantastiskt jobb och skapat en ytterst välfungerande organisation. Så jag behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Höga tillsynsstandarder måste upprätthållas, helt enligt de strikta och hårda krav som fastställts under uppstartsfasen.

Upprättandet av en gemensam tillsynsmekanism har varit ett stort steg framåt, men det är bara att inse att den europeiska bankmarknaden ännu inte är helt integrerad. Om vi ska komma vidare inom det här området behöver lagstiftningshindren avlägsnas, vilket självklart inte är vår uppgift. Jag tycker ändå att vi måste göra allt vi kan för att arbeta i riktning mot en bankunion som utgör en gemensam jurisdiktion – en enda jurisdiktion för bankreglering och banktillsyn. På så sätt skulle grunden läggas till en verklig hemmamarknad för de europeiska bankerna.

Det är viktigt att komma ihåg vem vi arbetar för: Europas medborgare, insättare, investerare, låntagare och ekonomin som helhet. Vårt arbete måste gynna dem och vi är ansvariga inför dem. Detta är något jag tar på största allvar och det finns goda skäl att vara så transparent som möjligt. Människor måste kunna förstå vad det är vi gör och hur det gynnar dem. Bankerna måste kunna förstå och förutse våra policyer och åtgärder. Och detsamma gäller för investerarna. Vi lever i ett ”skuldnedskrivningsklimat”, dvs. om en bank hamnar i svårigheter så är det bankens investerare som får ta förlusterna. Därför är det viktigt att de bättre förstår vilka risker de tar.

Ni hade knappt hunnit tillträda er tjänst förrän ni fick hantera en bank i svårigheter. Vilket var ert första intryck av det nya europeiska ramverket för krishantering?

Det som slog mig mest av allt var våra medarbetares engagemang. Alla arbetade otroligt hårt, under hela jul- och nyårshelgen. Och alla visste vad som stod på spel och hur mycket en banks problem kan påverka människors liv. Det är vad som räknas i ett krisläge. Alla processer löpte på som de skulle och samarbetet mellan de berörda myndigheterna fungerade bra.

Men visst finns det utrymme för förbättringar. När vi tillsynsmyndigheter hanterar en kris får vi arbeta inom ramarna för det befintliga regelverket. Och regelverket skiljer sig fortfarande från land till land. Direktivet om återhämtning och resolution av banker (BRRD) har t.ex. inte införlivats på samma sätt i nationell lag. Varje land har också sin egen insolvenslagstiftning. Detta innebär att vi inte kan använda samma verktyg i alla länder om det uppstår en kris. Och vi kan inte alltid utgå från att det är möjligt att uppnå ett smidigt marknadsutträde i alla lägen. Det här är ett problem, inte minst när det handlar om gränsöverskridande banker. Avsaknaden av likviditetsarrangemang vid resolution är en annan fråga som nyligen har lyfts fram. I våra förberedelser inför kommande kriser finns det alltså fortfarande en del kvar att göra.

Nästa stora förändring som väntar oss är Storbritanniens EU-utträde. Hur ser ni på det?

Det är verkligen ledsamt med Brexit, känner jag – inte minst eftersom jag själv studerade i Storbritannien och därefter bodde i London i tolv år. Av egen erfarenhet kan jag också säga att EU-bilden i Storbritannien inte alltid är så rättvisande. Många människor verkar överskatta kostnaderna – och underskatta fördelarna – med ett enat Europa.

När det gäller banksektorn kommer Brexit att medföra stora förändringar. En hel del banker kommer att flytta till euroområdet, vilket förändrar hela banklandskapet. Detta väcker en rad olika frågor – hur man ska reglera och utöva tillsyn över filialer eller värdepappersföretag i tredjeland är bara ett exempel. Banker, lagstiftare och tillsynsmyndigheter har tvingats göra en mängd förberedelser inför Brexit och mycket återstår att göra efter Brexit. Jag är emellertid övertygad om att vi kommer att klara den här utmaningen, också på grund av vårt effektiva samarbete med tillsynsmyndigheterna i Storbritannien.

Vilka andra utmaningar står bankerna inför?

Ja, det råder inte direkt någon brist på utmaningar för bankerna. De behöver fortsätta att rensa upp i sina balansräkningar, omformulera sina affärsmodeller, förbättra sin styrning och säkerställa att de kan avvecklas. Och detta är bara gårdagens och dagens utmaningar.

Framöver bör bankerna också vara vaksamma på vad som händer på marknaderna. Under ganska lång tid nu har det funnits gott om billig likviditet. I kombination med de låga vinsterna har detta förlett bankerna att ta större risker. Men de får vara försiktiga: höga tillgångsvärderingar och pressade riskpremier är inget som kan tas för givet. Saker och ting kan komma att förändras och det kan ske snabbt. Risk- och löptidspremier kan snabbt skjuta i höjden, vilket kan drabba banker på en rad olika sätt genom att påverka deras vinst, likviditet och kapital. Framöver kommer finansierings- och marknadsrisker sannolikt att bli mer påtagliga. Vi på tillsynsmyndigheterna ser mycket allvarligt på de här riskerna och det borde bankerna också göra.

Ni nämnde tidigare att styrning är något som bankerna behöver jobba med. Hur viktigt är detta?

Bankerna har nu mer och bättre kapital, mer likviditet och de har återgått till stabilare finansieringskällor. Men detta har inte mycket värde i sig om en bank har dålig styrning, kortsiktigt ledarskap och en problematisk kultur. Det är två saker som bankerna måste ha i åtanke. Drivkraften bakom bankverksamhet bör inte vara kortsiktiga vinster, utan det viktiga är att bankerna kan bedriva en långsiktig verksamhet. Hållbarhet är en viktig aspekt. Kortsiktiga vinster som missgynnar kunder, aktieägare och skattebetalare på längre sikt är inte bara oacceptabla ur ett samhällsperspektiv, utan ligger inte heller i bankernas eget intresse. Det visar också den senaste tidens skandaler och fall av penningtvätt.

Det har blivit en vedertagen sanning att det är svåra tider för bankerna. Vad kan vi lära oss av de banker som fortfarande har en blomstrande verksamhet?

Det stämmer att det finns banker i euroområdet som presterar betydligt bättre än andra. Vad har egentligen dessa banker gemensamt? Vid en första anblick, inte mycket: de är alla mycket olika. Det verkar inte finnas någon strategi som är ett ”universalkoncept” för att få lönsamhet i verksamheten. Men däremot är det viktigt att ha en strategi. Den gemensamma nämnaren för dessa framgångsrika banker är att de är skickliga på det vi kallar strategisk styrning. De kan formulera en strategi och genomföra den. Det handlar inte bara om vad de gör, utan om hur de gör det. Det är den lärdom vi kan dra.

Vi måste också inse att det fortfarande finns ett strukturellt problem på de europeiska bankmarknaderna: många banker har varit föremål för räddningsaktioner, men det är inte lika många som faktiskt har lämnat marknaden. Resultatet har blivit att Europa fortfarande tycks ha alltför många banker, vilket återspeglas i lönsamheten. Inom andra branscher har konsolidering spelat en avgörande roll för att få bort den överkapacitet som byggts upp under tiden fram till krisen.

När det gäller förändringar i marknadsstrukturen – hur ser ni på digitaliseringen? Utgör den en utmaning, möjlighet eller bådadera?

Tekniska förändringar är alltid en komplex process som är svår att förutspå. Men jag ser möjligheter här. Digitaliseringen kan hjälpa bankerna att bli effektivare och frigöra nya intäktskällor, den bidrar till effektivare och snabbare processer och gör att bankerna kan erbjuda sina kunder en bättre service och nya produkter. Om bankerna lyckas ta vara på de här möjligheterna kommer de att tjäna på digitalisering. Men om de inte agerar kommer andra att göra det – t.ex. små och flexibla nystartade fintech-företag eller väletablerade teknikjättar. Häri ligger utmaningen för bankerna.

Självklart är det inte lagstiftarnas och tillsynsmyndigheternas uppgift att skydda etablerade banker från effektivare konkurrenter. Vi behöver förstås fortfarande ta itu med de nya risker som kan uppstå – här är väl cyberrisk det mest uppenbara exemplet. Vi måste noggrant följa upp dessa nya risker och bedöma om de innebär att vi behöver anpassa reglerna. Samtidigt kan digitaliseringen hjälpa lagstiftare och tillsynsmyndigheter att bli effektivare och leda till lägre efterlevnadskostnader, särskilt för små och mindre komplexa företag. Detta innebär alltså möjligheter även för oss.

Ända sedan krisen har det handlat mycket om att anpassa regelverket. Hur ser ni på lagstiftningsreformen – har den gått för långt, som vissa hävdar, eller borde den gå ännu längre?

Det var en välbehövlig reform. Krisen visade att det fanns en hel del luckor i regelverket som vi var tvungna att täppa till. Jag anser att det paket som utarbetats på G20-nivå är välavvägt. Det har lett till betydligt säkrare och sundare banker med krav som har kalibrerats och fasats in för att undvika oönskade effekter på utlåning och real tillväxt. Inom vissa områden gick en del jurisdiktioner utöver de krav som fastställts genom internationella standarder och dessa val omprövar nu. Jag anser överlag att vi bör stå emot trycket att lätta på kraven i goda tider. Som jag tidigare nämnde måste bankerna välja att inte tänka kortsiktigt – och detsamma bör gälla för lagstiftarna. Vi måste tänka på att systemet ska vara stabilt på längre sikt och undvika procykliska strategier i regleringsarbetet.

Men visst stämmer det att det reviderade regelverket är ganska komplext. Därför måste vi följa upp vilka effekter det ger och vid behov anpassa det. Men i nuläget måste prioriteringen vara att slutföra reformarbetet på ett enhetligt sätt världen över.

I Europa håller bankpaketet nu på att slutföras och det kommer att prägla regelverket under många år framöver. Är ni nöjd med resultatet?

Bankpaketet är en mycket viktig del av lagstiftningen, inte minst eftersom det innebär att Baselstandarderna genomförs i europeisk lagstiftning. Bedömningen är överlag positiv, men det finns också vissa områden där lagförslagen avviker från internationella standarder. Det gäller t.ex. vissa tekniska detaljer som rör bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot samt de nya bestämmelserna om bankernas handelslager. Det innebär att de globala konkurrensvillkoren inte blir så lika som de kunde ha varit.

Ser man till Europeiska unionen anser jag att bankpaketet kunde ha varit ännu ambitiösare i en strävan att uppfylla målet om en verkligt integrerad banksektor, åtminstone inom bankunionen. Om vi vill uppnå en enda jurisdiktion för bankverksamheten måste vi övervinna instinkten att avgränsa bankernas verksamhet. Bankgrupper måste fritt kunna fördela lagstadgat kapital och likviditet inom euroområdet. Tyvärr har bankpaketet ett snävt nationellt perspektiv vad gäller undantag från kapital- och likviditetskraven inom bankgrupper. När ytterligare steg vidtas på vägen mot en färdigställd bankunion hoppas jag att lagstiftarna omprövar detta inom en snar framtid.

Vilka ytterligare åtgärder behövs på vägen mot en verkligt europeisk banksektor?

Det är tydligt att i avsaknad av ett riktigt europeiskt skyddsnät kommer de nationella myndigheterna att vara motvilliga att tillåta en samordnad förvaltning av kapital och likviditet inom gränsöverskridande grupper med verksamhet inom bankunionen. Vad gäller arbetet med att etablera en säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden har vissa framsteg skett, men den politiska debatten om införandet av bankunionens tredje pelare, det europeiska insättningsgarantisystemet, präglas fortfarande av svårigheter. Jag anser att polariseringen mellan ”riskreduceringsgänget”, som hävdar att riskerna bör reduceras innan några allmänna garantier införs, och ”riskdelningsgänget”, som hävdar att tiden nu är mogen för en integrerad inlåningsförsäkring, är missvisande. Dessa båda mål är sammanlänkade. Europeiska unionen bör därför göra det man är bra på och ta fram en tydlig färdplan. I en sådan färdplan bör det nära sambandet mellan de återstående delarna av reformen bekräftas. På så sätt skulle vi kunna nå framsteg på alla områden där det nu råder ett låst läge.


1 Genomförandet av SSM:s tillsynsmodell

1.1 Kreditinstitut: huvudsakliga risker och allmänna resultat

Huvudsakliga risker i banksektorn

Under 2018 fick bankernas lönsamhet och balansräkningar stöd av en brett baserad ekonomisk expansion i euroområdet

ECB:s banktillsyn genomförde sin årliga riskidentifiering och riskbedömning i nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter och uppdaterade utifrån detta SSM:s riskkarta, som visar de huvudsakliga riskerna för banksektorn i euroområdet under en period av två till tre år. Under granskningsperioden fick bankernas lönsamhet och balansräkningar stöd av en brett baserad ekonomisk expansion i euroområdet. Detta bidrog till att förbättra motståndskraften hos banksektorn i euroområdet och minska vissa av de relaterade riskerna, särskilt risker med koppling till ackumulerade nödlidande lån och lågräntemiljö. Den aggregerade nivån av nödlidande lån i euroområdet är dock fortfarande alldeles för hög jämfört med internationella standarder.

Geopolitiska osäkerheter och risken för en priskorrigering på finansmarknaderna har å andra sidan ökat sedan 2017. Den ständigt ökande digitaliseringen förstärker dessutom riskerna i samband med bankernas, ofta lite äldre, IT-system och cybersäkerhet (se diagram 1).

Diagram 1

SSM:s riskkarta 2019

Källor: ECB och nationella tillsynsmyndigheter.
Anm.: Riskfaktorernas sannolikhet och påverkan baseras på resultatet av en kvalitativ bedömning. I denna bedömning identifieras de viktigaste händelser som kan komma att materialiseras och inverka negativt på banksystemet i euroområdet på kort till medellång sikt (två till tre år).

Geopolitiska osäkerheter utgör en växande risk

Under rapporteringsperioden tilltog geopolitiska osäkerheter om bland annat den politiska situationen i vissa euroländer, den ökande handelsprotektionismen och den negativa utvecklingen i vissa tillväxtekonomier. Samtliga dessa faktorer kan få negativa återverkningar på de finansiella marknaderna och de ekonomiska utsikterna för euroområdet. Vad gäller Brexit är det fortfarande ovisst om det kommer att finnas något utträdesavtal på dagen för Storbritanniens utträde från Europeiska unionen och därför också om det blir aktuellt med någon övergångsperiod. Detta innebär att bankerna och tillsynsmyndigheterna måste vara beredda på alla tänkbara scenarion.

Bankerna minskade sina ackumulerade nödlidande lån betydligt

Trots att kvaliteten på tillgångar har förbättrats avsevärt under de senaste åren, är den höga nivån av NPL alltjämt ett bekymmer för ett stort antal institut i euroområdet. Till följd av de strategier för att minska andelen nödlidande lån som nu håller på att genomföras har dessa banker redan kommit långt med att minska sina volymer av ackumulerade nödlidande lån. Andelen nödlidande lån i betydande institut har minskat från 8 % 2014 till 4,2 % tredje kvartalet 2018. Nivåerna på nödlidande lån fortsätter dock att vara höga, och det krävs ytterligare insatser för att säkerställa att de nödlidande lånen i euroområdet hanteras på ett tillfredsställande sätt.

Den potentiella framtida uppbyggnaden av nödlidande lån bör bevakas noga

Bankernas fortsatta jakt på avkastning kan dessutom öka förutsättningarna för nya nödlidande lån. Bankerna i euroområdet rapporterade om sänkta kreditkrav under hela 2018, även om utvecklingen avmattades under det sista kvartalet 2018.[1] De förefaller dessutom vända sig mot mer riskfyllda sektorer och acceptera lägre skyddsnivåer. Utgivningen av högrisklån i euroområdet nådde nya höjder under 2017, med en volym där en rekordstor andel utgörs av s.k. covenant-lite lån.

Den ständigt ökade digitaliseringen driver upp riskerna i samband med IT- och cyberbrottslighet

Cyberbrottslighet och IT-störningar är en allt större utmaning för bankerna i en tid när trenden går mot ökad digitalisering. Bankerna ställs inför allt större press att investera i och modernisera sin centrala IT-infrastruktur i syfte att effektivisera verksamheten, förbättra kundupplevelsen och konkurrera med fintech/bigtech-företag. De ställs dessutom inför ett växande antal cyberhot.

Ökad risk för en priskorrigering på finansmarknaderna

Global jakt på avkastning, god tillgång till likviditet och pressade riskpremier har ökat risken för en plötslig priskorrigering på finansmarknaderna, vilket ytterligare förstärks av höga geopolitiska osäkerheter. I genomsnitt förbättrades hållbarheten i den offentliga sektorns skuldsättning i euroområdet, vilket stöddes av den positiva konjunkturutvecklingen. Obalanserna i stockar är dock fortfarande höga i ett flertal länder, som därmed blir sårbara för eventuella priskorrigeringar av statsrisk.

Bankernas lönsamhet förbättrades, men är fortfarande dämpad

Den positiva ekonomiska utvecklingen under rapporteringsperioden stödde bankernas lönsamhetsnivåer, som dock alltjämt var dämpade. Den långa perioden med låga räntor stöder visserligen ekonomin, men har pressat bankernas räntemarginaler. På aggregerad nivå bedömer de betydande instituten att räntenettointäkterna kommer att stiga under 2019 och 2020. Många räknar emellertid med en fortsatt låg vinst, sett till avkastning på eget kapital, under de närmaste åren.

De betydande instituten i euroområdet hade högre kapitalkvoter när 2018 års stresstest inleddes

Resultaten från 2018 års EU-omfattande stresstest som samordnades av Europeiska bankmyndigheten (EBA) visar att de 33 största bankerna som står under ECB:s direkta tillsyn har ökat sin motståndskraft under de senaste två åren. Tack vare deras arbete med ackumulerade problemtillgångar och den konstanta uppbyggnaden av kapital var deras genomsnittliga kapitalbas mycket starkare när stresstesterna inleddes, med ett kärnprimärkapital (CET1) på 13,7 %, jämfört med 12,2 % före 2016 års stresstest.

Ett allvarligare scenario och en striktare metod ledde till högre kapitaldränering i det negativa scenariot

För de 33 största bankerna under ECB:s direkta tillsyn innebar det negativa scenariot en aggregerad dränering i kärnprimärkapital på 3,8 procentenheter på helt infasad basis[2], vilket är 0,5 procentenhet högre än i 2016 års stresstest. Häri ingår en effekt på 0,3 procentenheter från den nya IFRS 9-standarden som började gälla den 1 januari 2018. Detta speglar även att det makroekonomiska scenariot var allvarligare och metoden mer riskkänslig än 2016. Samtliga dessa faktorer uppväger de positiva effekterna av att kvaliteten på tillgångar har förbättrats efter den framgångsrika minskningen av nödlidande lån.

Stresstestresultaten visar att bankerna överlag är mer motståndskraftiga, men sårbarheter kvarstår

Trots större kapitaldränering var den aggregerade kapitalkvoten för kärnprimärkapital 9,9 % efter stresstest, vilket var högre än 2016 då den låg på 8,8 %. Detta visar att de deltagande bankerna har ökat sin motståndskraft mot makroekonomiska chocker. Testerna uppdagade även sårbarheter i vissa enskilda banker. Detta kommer att följas upp av tillsynsmyndigheterna under 2019.

Stresstester visar att även ytterligare 54 banker som inte ingick i EBA-urvalet hade blivit bättre kapitaliserade

Utöver de 33 banker som ingick i EBA-urvalet genomförde ECB egna stresstester på ytterligare 54 banker som står under ECB:s direkta tillsyn och som inte ingick i EBA-urvalet. Stresstestresultaten visar att även dessa 54 banker har blivit bättre kapitaliserade och fått bättre förmåga att absorbera finansiella störningar. Tack vare kontinuerlig uppbyggnad av kapital de senaste åren hade de en högre genomsnittlig kärnprimärkapitalrelation (CET1) när stresstestet inleddes, 16,9 % jämfört med 14,7 % år 2016. Deras genomsnittliga kärnprimärkapitalrelation låg högre även när stresstestet avslutades, 11,8 % jämfört med 8,5 % år 2016.[3]

Ruta 1
2018 års stresstester

Övergripande struktur för 2018 års stresstest och ECB:s medverkan

I likhet med tidigare år medverkade ECB vid såväl förberedelser som genomförande av 2018 års EU-omfattande stresstest, som samordnades av EBA. Som en del av förberedelserna deltog ECB i arbetet med att ta fram stresstestmetod samt grundscenarier och negativa scenarier. Det negativa scenariot utarbetades tillsammans med Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och EBA samt i nära samarbete med de nationella behöriga myndigheterna. Med stöd av ett givande samarbete med experter från EBA och de nationella behöriga myndigheterna utarbetade ECB även stresstestets officiella riktmärken för kreditrisk. Bankerna förväntas tillämpa dessa riktmärken för kreditrisk på portföljer för vilka det saknas lämpliga modeller för kreditrisk.

Sedan de EU-omfattande stresstesterna inletts den 31 januari 2018 genomförde ECB tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna kvalitetssäkringen för de banker som står under ECB:s direkta tillsyn. Syftet var främst att kontrollera att den gemensamma metod som EBA tagit fram tillämpas på rätt sätt av bankerna. Av de 48 banker som ingick i det EU-omfattande stresstestet stod 33 under direkt tillsyn av ECB:s banktillsyn, vilket motsvarar 70 % av banktillgångarna i euroområdet. Fredagen den 2 november 2018 offentliggjorde EBA de enskilda resultaten för samtliga 48 deltagande banker, liksom detaljerade balansräknings- och exponeringsuppgifter vid årsslutet 2017.[4]

Parallellt med detta genomförde ECB sitt eget stresstest på 54 banker som står under dess direkta tillsyn, men som inte ingick i EBA:s urval. Tidigare under 2018 stresstestade ECB även fyra grekiska banker som står under ECB:s direkta tillsyn. För detta stresstest användes samma metoder, scenarier och kvalitetssäkringsstrategi som i EBA:s stresstest, men det gjordes på kortare tid så att testet skulle vara klart innan den europeiska stabilitetsmekanismens tredje stödprogram till Grekland upphörde.

Scenarier

Det negativa scenariot för 2018 års stresstest baserades på en sammanhängande uppsättning makrofinansiella chocker som kan materialiseras vid en kris, däribland en 2,4-procentig BNP-minskning, ett 17-procentigt fall i fastighetspriserna och en plötslig 31-procentig nedgång i aktiekurserna. Detta återspeglade det som inför stresstestet konstaterats vara de största systemriskerna, nämligen i) abrupt och betydande prisjustering av riskpremierna på de globala finansiella marknaderna, ii) negativa återkopplingar mellan dålig lönsamhet i bankerna och låg nominell BNP-tillväxt, iii) oro över hållbarhet i offentlig och privat skuldsättning, och iv) likviditetsrisker i den finansiella sektorn, exklusive banker, med potentiella spridningseffekter till finanssystemet som helhet.

Främsta påverkande faktorer i 2018 års stresstestresultat

En av de främsta påverkande faktorerna till kapitaldräneringen i det negativa makroekonomiska scenariot var kreditnedskrivningar, som till stor del kunde hänföras till att det makroekonomiska scenariot var allvarligare än i 2016 års stresstest, även om stockarna av nödlidande lån spelade en mindre framträdande roll än 2016 eftersom tillgångarnas kvalitet förbättrats i bankernas balansräkningar. En annan pådrivande faktor var en finansieringsspreadchock, vilken delvis uppvägdes av de positiva effekterna av högre långa räntor. En tredje påverkande faktor var att marknadskurs- och likviditetsstörningar påverkat portföljers verkliga värde. Den fullständiga omvärderingen av dessa portföljer hade störst effekt på globalt systemviktiga banker. Dessa banker kunde emellertid till stor del kompensera förlusterna genom höga kundintäkter. Enligt detta scenario var stresspåverkan på likviditetsreserver och modellosäkerheten också större i globalt systemviktiga banker än i andra enheter. Ytterligare en pådrivande faktor var betydande stress på nettointäkter från avgifter och provision.

Integrering av stresstester i det regelbundna tillsynsarbetet

Både de kvalitativa resultaten (att bankernas uppgifter lämnas in i tid och håller god kvalitet) och de kvantitativa resultaten (kapitaldränering och bankernas förmåga att stå emot ogynnsamma marknadsförhållanden) från detta stresstest har beaktats i den årliga översyns- och utvärderings<processen (ÖUP). I samband med ÖUP har stresstestresultaten beaktats för det kapital som av tillsynsskäl erfordras av banker.

SSM:s tillsynsprioriteringar

SSM:s tillsynsprioriteringar, som anger fokusområden för tillsynen ett visst år, diskuteras och godkänns av ECB:s tillsynsnämnd. De bygger på en bedömning av de viktigaste riskerna för banker som står under tillsyn, med beaktande av den senaste utvecklingen inom ekonomi, lagstiftning och tillsyn. Prioriteringarna, som omprövas varje år, är ett viktigt verktyg för att samordna tillsynen över olika banker och se till att den är harmoniserad, proportionell och effektiv. Därigenom bidrar man till lika konkurrensvillkor och till att tillsynen blir mer verkningsfull (se bild 1).

Bild 1

Tillsynsprioriteringar 2019

Källa: ECB.
1 Nödlidande lån
2 Riktad granskning av interna modeller
3 De interna kapital- och likviditetsutvärderingsprocesserna
4 Under 2018 genomfördes det EU-omfattande stresstestet
5 Till planerade aktiviteter hör inspektioner på plats inriktade på värderingsrisk samt en horisontell analys bestående av en datainsamlingsövning för att ge de gemensamma tillsynsgrupperna mer detaljerad information om komplexa tillgångar bedömda till verkligt värde, t.ex. tillgångar som klassificerats som nivå 2 och nivå 3.

Betydande bankers allmänna resultat 2018

Under 2017 förbättrades lönsamheten för bankerna i euroområdet, men 2018 var nivån mer eller mindre oförändrad

Under 2017 förbättrades lönsamheten för bankerna i euroområdet, men 2018 var nivån mer eller mindre oförändrad. Den årsberäknade avkastningen på eget kapital för betydande institut förändrades marginellt, med ett genomsnitt på 6,9 % jämfört med 7,0 % 2017 och 5,4 % 2016. Denna överlag stabila lönsamhetsnivå döljer emellertid stora skillnader mellan banker. Dessutom handlas många börsnoterade banker fortfarande till ett marknadspris som är lägre än det bokförda värdet, vilket tyder på att det behövs ytterligare förbättringar för att uppfylla investerarnas förväntningar.

Under 2018 var det främst två faktorer som påverkade bankernas sammantagna vinster. Efter att ha ökat 2017 sjönk rörelseresultatet före nedskrivningar med hela 7,1 % under de första nio månaderna 2018. Denna nedgång uppvägdes till stor del av en kraftig minskning av nedskrivningarna (–31,8 % jämfört med 2017).

Nedgången i rörelseresultatet före nedskrivningar drevs främst av ett lägre tradingnetto (–50 %)[5] jämfört med de första tre kvartalen 2017. Nettointäkterna från avgifter och provision fortsatte däremot att förbättras och låg 1,4 % över det värde som redovisades under de tre första kvartalen 2017, medan räntenettointäkterna under samma period var i stort sett stabila (–0,1%).

Diagram 2

Stabil avkastning på eget kapital (uppräknad till årstakt) 2018: lägre rörelseresultat före avskrivning uppvägdes av minskande nedskrivningar

(Alla poster återges som procentandel av eget kapital)

Källa: Statistik från ECB:s banktillsyn.
Anm. Data för alla år visas som kumulativa siffror för andra kvartalet, på årsbasis.

Den stabila utvecklingen för nettoränteintäkterna döljer två underliggande trender då ökande lånevolymer uppvägdes av lägre räntemarginaler. Lånevolymerna ökade med 2,8 % mellan det tredje kvartalet 2017 och det tredje kvartalet 2018, med den mest dynamiska tillväxten i segmentet finansiella institut (lån till kreditinstitut: +3,7 %, lån till övriga finansiella bolag: +12,1 %) och segmentet icke-finansiella bolag (+3,3 %). Under de första tre kvartalen 2018 ökade nettoränteintäkterna för ungefär hälften av de betydande instituten och minskade för den andra hälften.

Driftskostnaderna ökade med 2,0 % under de första tre kvartalen 2018 jämfört med samma period 2017, trots de omstruktureringsåtgärder som nyligen har vidtagits av flera banker i euroområdet.


1.2 Arbetet med nödlidande lån

1.2.1 Situationen i Europa

Stocken av nödlidande lån har minskat sedan 2015 …

Volymen nödlidande lån på betydande instituts balansräkningar uppgick till 628 miljarder euro det tredje kvartalet 2018, ned från 1 000 miljarder euro i början av 2015. Mellan det tredje kvartalet 2017 och det tredje kvartalet 2018 minskade denna volym med 131 miljarder euro och den totala andelen nödlidande lån sjönk med 1 procentenhet till 4,2 %. Nödlidande lån har minskat i en snabbare takt under de senaste två åren, i synnerhet i länder med hög andel nödlidande lån.

Den aggregerade nivån av nödlidande lån är fortfarande hög inom den europeiska banksektorn och det kommer att ta längre tid att rensa upp balansräkningarna.

… men den aggregerade nivån är fortfarande hög jämfört med internationella standarder

Arbetet med nödlidande lån var en av de viktigaste tillsynsprioriteringarna för ECB:s banktillsyn 2018 och kommer att fortsätta att stå i fokus under 2019. Man kommer då att bygga vidare på de framsteg som gjorts genom att samarbeta med berörda institut för att fastställa bankspecifika tillsynsförväntningar inom en harmoniserad ram. Målet är att säkerställa fortsatta framsteg i minskningen av ackumulerade risker och att uppnå konsistent täckning för såväl NPL-stockar som nya nödlidande lån på medellång sikt.

När det gäller statistik över nödlidande lån publicerar ECB statistik från banktillsynen[6] varje kvartal. Denna inkluderar data om kvaliteten på tillgångar för betydande institut. I tabell 1 syns nedgången i nivåerna på nödlidande lån mellan 2017 och 2018.

Tabell 1

Nödlidande lån och förskott – belopp och andelar per referensperiod

(miljarder euro, procentandelar)

Källa: ECB.
Anm. Tabellen visar betydande institut på högsta konsolideringsnivå för vilka enhetlig rapportering om kapitaltäckning (Corep) och finansiell rapportering (Finrep) finns tillgänglig. Specifikt fanns det 114 betydande institut det tredje kvartalet 2017, 111 det fjärde kvartalet 2017 och 109 det första, andra och tredje kvartalet 2018. Antalet enheter per referensperiod speglar förändringar som beror på ändringar i listan över betydande institut efter bedömningar av ECB:s banktillsyn, som generellt görs årligen, samt fusioner och förvärv.
1) Lån och förskott i tabellerna för tillgångskvalitet anges som bruttoanskaffningsvärde i linje med Finrep: i) innehav för handelsexponeringar ingår inte, medan ii) kassabehållning hos centralbanker och annan avistainlåning inkluderas. I enlighet med EBA:s definition är nödlidande lån ett lån eller förskott som inte innehas för handel och som uppfyller antingen det ena eller båda av följande kriterier: a) Lån som är förfallna till betalning mer än 90 dagar efter förfallodagen. b) Det bedöms som osannolikt att gäldenären kommer att betala sina låneförpliktelser fullt ut utan att säkerheter tas i anspråk, oberoende av eventuella förfallna belopp eller antal dagar som förflutit sedan de förfallit till betalning. Täckningsgraden är förhållandet mellan ackumulerade nedskrivningar för lån och stocken nödlidande lån.

Andelen nödlidande lån varierar kraftigt inom euroområdet

Sett till hela euroområdet fortsätter andelen nödlidande lån att variera kraftigt mellan olika länder, se tabell 2. Betydande institut i Grekland, Cypern och Portugal har de högsta andelarna nödlidande lån (med landsviktade genomsnitt på 43,4%, 20,7% respektive 14,5% tredje kvartalet 2018). Trenden är att andelen nödlidande lån sjunker rejält på årsbasis för betydande institut i Cypern (-13,3 procentenheter), Slovenien (-5,3 procentenheter), Irland (-3,7 procentenheter), Portugal (-3,6 procentenheter), Grekland (-3,2 procentenheter) och Italien (-2,5 procentenheter). Det tredje kvartalet 2018 var stocken nödlidande lån störst för italienska betydande institut (153 miljarder euro), följt av franska (130 miljarder euro), spanska (95 miljarder euro) och grekiska betydande institut (90 miljarder euro).

Tabell 2

NPL och förskott – belopp och andelar per land (referensperiod tredje kvartalet 2018)

(miljarder euro, procentandelar, procentenheter)

Källa: ECB.
Anm.: Betydande institut på högsta konsolideringsnivå för vilka enhetlig rapportering om kapitaltäckning (Corep) och finansiell rapportering (Finrep) är tillgänglig.
C: siffran anges inte av konfidentialitetsskäl.
1) Lån och förskott i tabellerna för tillgångskvalitet anges som bruttoanskaffningsvärde I linje med Finrep: i) innehav för handelsexponeringar ingår inte, medan ii) kassabehållning hos centralbanker och annan avistainlåning inkluderas.
2) Den ökade andelen nödlidande lån i Litauen berodde på att konsolideringsstrategin har förändrats för ett betydande institut.
3) Det finns inga betydande institut på högsta konsolideringsnivå i Slovakien.

1.2.2 ECB:s banktillsyn och dess roll i den heltäckande strategin för att lösa problemen med nödlidande lån i EU

ECB:s banktillsyn har utarbetat en tillsynsram för nödlidande lån

Det är viktigt för ekonomin som helhet att man kommer till rätta med riskerna i samband med höga stockar av nödlidande lån, eftersom de nödlidande lånen tynger ner bankernas lönsamhet och absorberar viktiga resurser. Detta begränsar bankernas möjligheter att bevilja nya lån. Problem i banksektorn kan snabbt sprida sig till andra delar av ekonomin, med skadliga konsekvenser för sysselsättning och tillväxt. I linje med sitt mandat att bidra till att säkerställa att det europeiska banksystemet är säkert och sunt rekommenderar ECB därför bankerna att göra mer för att ta itu med sina stockar av nödlidande lån.

ECB:s banktillsyn har utarbetat ett tillsynsramverk för nödlidande lån Detta ramverk omfattar tre strategiska delar, som antingen omfattar direkta åtgärder mot ackumulerade nödlidande lån eller också syftar till att förhindra att nya nödlidande lån byggs upp framöver:

  • Vägledning om nödlidande lån till alla betydande institut, med kvalitativa tillsynsförväntningar kring hanteringen av nödlidande lån och hur antalet nödlidande lån ska minskas.
  • Ett ramverk för att åtgärda stocken av nödlidande lån som ett led i tillsynsdialogen, vilket omfattar: i) en bedömning av bankernas egna strategier för att minska andelen nödlidande lån, och ii) bankspecifika tillsynsförväntningar för att säkerställa att adekvata avsättningar görs för ackumulerade nödlidande lån.
  • Tillägg till vägledningen om nödlidande lån, med kvantitativa tillsynsförväntningar som syftar till att uppmuntra till att avsättningar görs i god tid för nya nödlidande lån.

Arbetsgruppen för nödlidande lån slutförde sitt arbete 2018

Ramverket utarbetades av en särskild arbetsgrupp med representanter för nationella behöriga myndigheter och ECB. I denna grupp deltog även EBA som observatör. Arbetsgruppens arbete styrdes av en högnivågrupp för nödlidande lån. Ordförande i denna grupp är Sharon Donnery (biträdande chef för Central Bank of Ireland). Mellan 2015 och 2018 höll högnivågruppen 16 möten för att diskutera förslag till utveckling och genomförande av ett tillsynsramverk för nödlidande lån. Ordföranden återrapporterade till tillsynsnämnden 14 gånger och till ECB-rådet fem gånger. Efter att ha fullgjort sitt uppdrag löstes arbetsgruppen upp i slutet av 2018 och ansvaret för att tillämpa ramverket för nödlidande lån övergick därefter till linjefunktionerna i ECB:s banktillsyn.

En heltäckande strategi för att lösa problemet med nödlidande lån kräver åtgärder från alla intressenter, inklusive EU och nationella myndigheter

För att kunna göra något åt utmaningen med nödlidande lån krävs emellertid betydligt mer än tillsynsåtgärder. Nationella myndigheter och EU-institutioner behöver gå samman för att komma till rätta med det här problemet. Detta var också en av de främsta slutsatserna i ECB:s inventering av nationella tillvägagångssätt, där den senaste versionen publicerades i juni 2017. Detta bekräftades även i Ekofinrådets slutsatser från juli 2017, när finansministrarna enades om en handlingsplan för hantering av nödlidande lån i Europa. I planen fastställs att det behövs åtgärder på tre områden: banktillsyn, reformer för insolvens och skuldindrivning samt utveckling av andrahandsmarknader. I november 2018 publicerade kommissionen den tredje lägesrapporten om handlingsplanen, där det konstaterades att betydande framsteg hade uppnåtts i fråga om genomförandet. ECB:s banktillsyn har aktivt bidragit till flera initiativ rörande nödlidande lån på de tre områden som omnämns ovan, inklusive de som anges i EU:s handlingsplan, i nära samarbete med de intressenter som har lett initiativen.

I detta sammanhang samordnades ECB:s banktillsyn med relevanta EU-institutioner, t.ex. Europeiska kommissionen avseende behovet att säkerställa den komplettering som görs genom i) förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller miniminivåer för förlusttäckning för nödlidande exponeringar, och ii) tillägget till ECB:s vägledning till banker om nödlidande lån.

Vidare bistod ECB:s banktillsyn EBA med att utfärda generella riktlinjer om hantering av nödlidande exponeringar och exponeringar med anstånd, samt riktlinjer för offentliggörande av nödlidande exponeringar och exponeringar med anstånd. Dessa riktlinjer ska tillämpas av samtliga kreditinstitut i EU. Som framgår av riktlinjerna ska de tillämpas proportionellt på mindre betydande institut. I nära samarbete med EBA och den gemensamma resolutionsnämnden bistod ECB också kommissionens avdelningar i arbetet med att ta fram en teknisk plan för inrättande av nationella kapitalförvaltningsbolag, som publicerades i mars 2018.

Slutligen fortsatte ECB:s banktillsyn att parallellt med EBA arbeta för en förstärkning av kravnivåerna för nya lån. Banktillsynen deltog även i ESRB:s arbetsgrupp som utarbetade rapporten om makrotillsynsstrategier för nödlidande lån. Fokus för denna rapport är vilken roll makrotillsynspolitiken kan spela för att förhindra en ökning av nödlidande lån på systemnivå.

1.2.3 Viktiga beståndsdelar i det tillvägagångssätt som ECB:s banktillsyn tillämpar för nödlidande lån

Bankernas strategier för att minska andelen nödlidande lån – framsteg och bedömning

I mars 2017 publicerade ECB sin vägledning till banker om nödlidande lån. Som en uppföljning till denna vägledning uppmanades betydande institut med högre nivåer av nödlidande lån och utmätta tillgångar att lämna in sina strategier för att minska andelen nödlidande lån och utmätta tillgångar till ECB:s banktillsyn. I detta hänseende ligger vägledningen till grund för den löpande tillsynsdialogen med enskilda banker. Bankerna ansvarar själva för att genomföra adekvata NPL-strategier och hantera sina NPL-portföljer med en rad olika strategiska alternativ, t.ex. NPL-workout, service och portföljförsäljningar.

Sådana NPL-strategier bör omfatta mål för att minska de nödlidande lånen på portföljnivå under en treårsperiod. Dessa mål fastställs av bankerna själva och överlämnas till de gemensamma tillsynsgrupperna. I kapitel 2 av vägledningen om nödlidande lån anges bästa praxis för att utforma strategier för att minska andelen nödlidande lån samt en lista över genomförandeverktyg, t.ex. anstånd, aktiva portföljminskningar, ändring av exponeringstyp och rättsliga alternativ. Här framhålls även att bankerna bör säkerställa att deras NPL-strategier ”inte bara omfattar ett enda strategiskt alternativ utan snarare en kombination av olika strategier och alternativ. På så sätt kan de bättre uppnå sina mål på kort, medellång och lång sikt”. Den idealiska kombinationen av verktyg beror på varje banks portfölj samt på den marknads- och rättsmiljö där banken är verksam. Det är viktigt att notera att varje banks ledning själv har rätt att bestämma vilken kombination av verktyg som ska användas på grundval av en grundlig bedömning. ECB har inte förordat några NPL-minskningsverktyg framför andra.

De gemensamma tillsynsgrupperna har till uppgift att granska, ifrågasätta och övervaka bankernas framsteg i förhållande till sina NPL-minskningsmål. Denna funktion är helt inbäddad i deras normala tillsynsarbete och utgör en integrerad del av ÖUP. De gemensamma tillsynsgrupperna bedömer strategierna med fokus på tre övergripande aspekter: i) ambitionsnivån, ii) strategins trovärdighet och iii) styrningsaspekter. Bedömningarna baseras på mycket detaljerade granskningar av bankernas bruttoportföljer av nödlidande exponeringar och utmätta tillgångar, som kan sammanfattas under begreppet "nödlidande tillgångar”).

Banker med högre nivåer av nödlidande lån ska varje kvartal rapportera specifika NPL-data till de gemensamma tillsynsgrupperna och beskriva underliggande faktorer för minskning av nödlidande lån. Med hjälp av dessa kvartalsrapporter övervakar de gemensamma tillsynsgrupperna bankernas framsteg och mäter dem mot minskningsmålen i respektive strategi, både på övergripande nivå och på portföljnivåbasis. De övervakar även bankernas framsteg i förhållande till målen, både med och utan avsättningar, för att säkerställa att analysen baseras på en holistisk metod. Som ett led i sin vanliga interaktion med de gemensamma tillsynsgrupperna förväntas bankerna utarbeta och överlämna en genomföranderapport två gånger per år.

Syftet med denna genomföranderapport är att fastställa hur bankerna presterar i förhållande till NPL-strategierna, både i ett kvantitativt och i ett kvalitativt perspektiv. Kvantitativa framsteg kan mätas på grundval av kvartalsvisa NPL-data och delas upp för att identifiera specifika pådrivande faktorer för att de nödlidande lånen har minskat, t.ex. kontantbetalning, försäljningar och avskrivningar. En bank ska alltså inte enbart fokusera på att analysera den totala minskningen, utan även fastställa pådrivande faktorer på portföljnivå samt orsakerna till att den har presterat bättre eller sämre än förväntat. Tanken med detta är att det finns en stark koppling mellan en banks dokumenterade NPL-minskningshistorik och dess framtida förmåga att minska andelen nödlidande lån.

För att dokumentera dessa kvantitativa aspekter rekommenderas bankerna att genomföra en riktad analys och granskning av specifika problematiska tillgångskategorier eller tillgångsportföljer, inbegripet hur de påverkar kapitalet på portföljnivå. De bör även säkerställa att NPL-strategier fortlöpande uppdateras med alla sådana indata och analyser, för att säkerställa att strategierna är trovärdiga, ändamålsenliga och lämpliga för sitt syfte.

De kvalitativa aspekterna av en banks framsteg är också mycket viktiga. Bankens NPL-strategi bör därför även omfatta en väldefinierad operativ plan som underlag för strategins kvalitativa milstolpar, åtgärder och mål. När banken bedömer sina kvalitativa framsteg bör den proaktivt identifiera eventuella hinder för ett framgångsrikt genomförande av strategin. I detta hänseende kräver faktorerna för NPL-minskning olika förutsättningar. För att kurera lån krävs det t.ex. en sund verksamhetsram, tillräckliga resurser och ett heltäckande ramverk för anstånd, medan det för försäljning av portföljer krävs data av god kvalitet, avancerad IT-infrastruktur, en erfaren ledning och lämpliga ekonomiska rådgivare. De gemensamma tillsynsgrupperna bedömer de kvalitativa aspekterna i bankernas strategier bank för bank och ger därefter feedback till bankerna om eventuella brister som har identifierats.

I vägledningen om nödlidande lån understryks vikten av särskilda NPL-workoutenheter, klara riktlinjer och processer samt en väldefinierad uppsättning anståndsprodukter. Det framhålls även att det behövs ett starkt engagemang från ledningsorganen vad gäller problemet med nödlidande lån. Mot denna bakgrund behöver bankerna se över sina interna styrningsstrukturer och operativa arrangemang för hur nödlidande lån hanteras – ledningsorganen bör t.ex. ta fullt ansvar för problemet.

Ett ökat fokus på kurering, workout och omstrukturering kan bidra till att främja en mer försiktig kreditriskpraxis, som över tid kan hjälpa bankerna att tillämpa en mer riskanpassad standard och styrning för sin utlåningsverksamhet.

Under senare år har bankerna överlag gjort stora framsteg med sina NPL-strategier, vilket också återspeglas i att NPL-stockarna minskat väsentligt i många europeiska länder och banker. NPL-stockarna ligger dock fortfarande på en hög nivå. De gemensamma tillsynsgrupperna fortsätter därför att interagera med bankerna samt att vid behov pröva dem, så att de fortsätter göra framsteg. Enskilda banker som inte uppfyller sina egna mål förväntas inom rimlig tid vidta tillräckliga och lämpliga korrigerande åtgärder.

Vilka pådrivande faktorer bankerna använder sig av för att minska NPL-stockarna varierar, både mellan institut och mellan länder. Det kan t.ex. röra sig om anstånd och kontantbetalningar i samband med detta, portföljförsäljningar, avskrivningar och utmätningar. En del länder föredrar vissa pådrivande faktorer framför andra på grund av individuella omständigheter. Men även inom enskilda länder verkar det förekomma en rad olika strategier, beroende på bankernas individuella omständigheter.

NPL-strategiprocessen utgör nu, såväl för banker med hög andel NPL som för tillsynsprocesserna i ECB:s banktillsyn, en integrerad del av processerna. Arbetet med denna tillsynsprioritering kommer därför att fortsätta under 2019.

Bankspecifika tillsynsförväntningar för avsättningar för NPL-stockar

Genom ytterligare steg i tillsynen över NPL-stocken skapas ett enhetligt ramverk för att hantera problemet som del av tillsynsdialogen

Den 11 juli 2018 tillkännagav ECB ytterligare steg i sin tillsyn över stocken av nödlidande lån (dvs. exponeringar som klassificerats som nödlidande enligt EBA:s definition av den 31 mars 2018). Som del av tillsynsdialogen skapas härmed ett enhetligt ramverk för hantering av NPL-stockarna genom bankspecifika tillsynsförväntningar som är inriktade mot adekvata avsättningar för ackumulerade nödlidande lån och således till ökad motståndskraft i euroområdets banksystem som helhet.

Detta steg innebär att ECB:s banktillsyn har fört ytterligare diskussioner med varje enskild bank för att fastställa sina tillsynsförväntningar. För att säkerställa en konsekvent behandling baserades bedömningen på de enskilda bankernas nuvarande andel nödlidande lån och huvudsakliga finansiella karakteristika, deras strategi för att minska andelen nödlidande lån (om en sådan strategi fanns tillgänglig) samt benchmarking mellan jämförbara banker. Hänsyn togs även till de senaste uppgifterna samt deras kapacitet att absorbera ytterligare avsättningar.

Alla betydande institut som står under ECB:s direkta tillsyn har bedömts i syfte att fastställa bankspecifika förväntningar för att säkerställa fortsatta framsteg i minskningen av ackumulerade risker hos enskilda banker och för att uppnå samma täckning för NPL-stockar och NPL-flöde på medellång sikt.

Tillägget till vägledningen om nödlidande lån färdigställdes

Tillägget publicerades efter en omfattande offentlig dialog med alla relevanta intressenter

I början av 2018 slutförde ECB sitt tillägg till ECB:s vägledning om nödlidande lån. Detta föregicks av ett offentligt samråd, som pågick från den 4 oktober till den 8 december 2017. Den 15 mars 2018 publicerade ECB tillägget åtföljt av detaljerade synpunkter från samrådet och ett uppföljningsyttrande med ECB:s svar på dessa synpunkter.

Tillägget kompletterar den kvalitativa NPL-vägledning som publicerades den 20 mars 2017 och specificerar ECB:s tillsynsförväntningar på försiktiga avsättningsnivåer för nya NPL. Det är inte bindande och tjänar som utgångspunkt för tillsynsdialogen mellan betydande banker och ECB:s banktillsyn. I tillägget behandlas lån som klassificerats som nödlidande lån efter den 1 april 2018, i linje med EBA:s definition.

Bakgrunden till detta tillägg är att i linje med kapitalkravsdirektivet (CRD IV) ska tillsynsmyndigheterna bedöma och ta itu med risker som är institutspecifika där dessa risker inte redan omfattas eller inte i tillräcklig utsträckning omfattas av de obligatoriska tillsynskraven i kapitalkravsförordningen (CRR) (ofta kallade pelare 1-reglerna). Enligt de tillsynskrav som finns ska tillsynsmyndigheterna bedöma och besluta om bankers avsättningar är adekvata och lämpliga ur ett tillsynsperspektiv. I tillägget fastställs förväntningarna från ECB:s banktillsyn och därigenom klargörs utgångspunkten för tillsynsdialogen. Liksom övriga tillsynsförväntningar utgör tillägget ett komplement till all bindande lagstiftning, vilken även inkluderar förslaget till förordning om ändring av kapitalkravsförordningen vad gäller miniminivåer för förlusttäckning för nödlidande exponeringar. ECB hade därför ett nära samarbete om tillägget med relevanta EU-institutioner, t.ex. Europeiska kommissionen.

Bild 2

Översikt över kvantitativa tillsynsförväntningar som beskrivs i tillägget om nödlidande lån

Källa: ECB.

När det gäller tillsynsförväntningarna i tillägget beaktas i vilken utsträckning det finns säkerhet för de nödlidande lånen. För exponeringar helt utan säkerhet och delar utan säkerhet i exponeringar med delvis säkerhet ska en täckningsgrad om 100 % uppnås inom två år efter klassificeringen som NPL. För exponeringar med full säkerhet och delar med säkerhet i exponeringar med delvis säkerhet ska en täckningsgrad om 100 % uppnås inom sju år efter klassificeringen som NPL, med en gradvis övergång. Förväntningarna för exponeringar med säkerhet följer försiktighetsprincipen att kreditriskskyddet ska kunna verkställas inom rimlig tid.

Tillägget ska genomföras genom tillsynsdialogen med varje enskild bank

Tillägget genomförs praktiskt på så vis att det utgör en del av tillsynsdialogen. Inom ramen för denna dialog diskuterar de gemensamma tillsynsgrupperna med varje bank om avvikelser från de förväntningar på avsättningar i förebyggande syfte som beskrivs i tillägget. Därefter kommer ECB:s banktillsyn att från fall till fall besluta om, och vilka, tillsynsåtgärder som är lämpliga, under beaktande av varje banks specifika omständigheter. Resultatet av denna dialog kommer för första gången att inkorporeras i 2021 års ÖUP. Banker bör utnyttja tiden för att förbereda sig och även se över policyer och kriterier för kreditprövning för att minska uppkomsten av nya NPL-åtaganden, särskilt under det rådande gynnsamma konjunkturläget.


1.3 Vidareutveckling av ÖUP-metoden

1.3.1 IKU/ILU ska spela en större roll i tillsynsbedömningen

I framtiden väntas IKU och ILU spela en ännu större roll i ÖUP-processen för att ge bankerna incitament att kontinuerligt förbättra sina interna processer

Ofta förstärks eller till och med orsakas de finansiella chockerna i banksektorn av att bankerna saknar kapital och likviditet av tillräckligt hög kvalitet. Två centrala processer – den interna kapitalutvärderingsprocessen (IKU) och den interna likviditetsutvärderingsprocessen (ILAAP) – är avgörande för att stärka institutens motståndskraft. Kraven för deras IKU respektive ILU fastställs i CRD IV.

Syftet med såväl IKU:n som ILU:n är att uppmana instituten att mäta och hantera sina kapital- och likviditetsrisker på ett strukturerat sätt med institutspecifika metoder. Här handlar det inte bara om att utarbeta en rapport åt tillsynsmyndigheterna, utan detta är heltäckande och värdefulla bankinterna processer för att identifiera, bedöma och effektivt hantera kapital- och likviditetsrisker och se till att de alltid täcks. Det är bankernas ansvar att IKU:n och ILU:n genomförs på ett proportionellt sätt och motsvarar bland annat institutets affärsmodell, storlek, komplexitet och risknivå samt marknadsförväntningarna.

Som framgår av SSM:s tillsynsprioriteringar är IKU:n och ILU:n viktiga instrument för institutens hantering av sin kapital- och likviditetstäckning. De behöver därför uppmärksammas särskilt av tillsynsmyndigheterna. Som en del av ÖUP beaktas kvalitet och resultat för IKU:er och ILU:er när kapital, likviditet och kvalitativa åtgärder ska fastställas. Bra IKU:er och ILU:er minskar osäkerheten för såväl institut som tillsynsmyndigheter avseende de faktiska risker som ett institut är exponerat för. För tillsynsmyndigheternas del utgör de dessutom ytterligare en försäkran om institutets förmåga att säkerställa sin kapital- och likviditetstäckning och på så sätt behålla sin bärkraft.

I framtiden ska IKU och ILU spela en ännu större roll i ÖUP-processen för att ge bankerna incitament att kontinuerligt förbättra sina interna processer Både kvalitativa och kvantitativa aspekter i IKU:n kommer t.ex. att få en förstärkt roll i fastställandet av kapitalbaskrav inom pelare 2 för varje enskild risk.

1.3.2 Vägledningar för banker om deras kapital och likviditetshantering färdigställdes

Bankerna uppmanas att använda dessa vägledningar för att snarast möjligt ta itu med eventuella luckor samt åtgärda brister i sin kapital- och likviditetshantering

I sina senaste ÖUP-bedömningar drog ECB:s banktillsyn slutsatsen att det fanns allvarliga brister i över hälften av de betydande institutens IKU:er och i över en tredjedel av deras ILU:er, vilket återspeglades i de generella bedömningarna som var antingen ”otillräcklig” eller ”svag”. Sådana IKU:er och ILU:er utgör ingen stabil bas för en sund hantering av kapital och likviditet eller fastställandet av extra kapitalbaskrav. Instituten behöver därför (ytterligare) förbättra sina IKU:er och ILU:er.

I november 2018 publicerade ECB:s banktillsyn vägledningar om institutens IKU:er och ILU:er. Dessa vägledningar kommer i hög grad att göra det lättare att genomföra de förbättringar som krävs. De utgör en viktig milstolpe i ECB:s strävan att förbättra bankernas kapital- och likviditetshantering, som inleddes när ECB:s tillsynsförväntningar på IKU:er och ILU:er publicerades i januari 2016. Som uppföljning lanserade ECB en flerårsplan för IKU:er och ILU:er i början av 2017 i syfte att fastställa mer detaljerade tillsynsförväntningar samt i ett tidigt skede meddela instituten vilken väg de förväntas ta. Förväntningarna för 2016 användes som underlag för dessa vägledningar och genomgick tre förbättringsomgångar, där cirka 800 synpunkter som inhämtats genom två offentliga samråd beaktades. Förväntningarnas allmänna inriktning har emellertid inte förändrats under den här processen.

Översikt över de sju IKU- och ILU-principerna

För de sju IKU- och ILU-principerna gäller följande:

  • Styrning: ledningsorganen förväntas ta fullt ansvar för IKU:n och ILU:n.
  • Integrering: IKU:n och ILU:n bör utgöra en integrerad del av institutets övergripande ramverk för riskhantering, inbegripet företagets beslutsfattande. Båda processerna ska vara konsekventa inbördes, sinsemellan och med andra strategiska processer.
  • Kvantitativt ramverk: kapital- och likviditetstäckningen ska säkerställas genom två olika perspektiv på institutets fortsatta bärkraft – ett ”normativt” perspektiv som återspeglar externa krav och begränsningar och ett ”ekonomiskt” perspektiv, som ska ge en bild av det faktiska ekonomiska läget.
  • Riskidentifiering: alla väsentliga risker ska identifieras och hanteras.
  • Interna definitioner av kapital/likviditet: i det ekonomiska perspektivet förväntas kapital- och likviditetsbuffertar vara av hög kvalitet och tydligt definierade så att ekonomiska förluster kan absorberas när de uppstår.
  • Metoder för riskkvantifiering: riskerna ska bedömas och kvantifieras på ett konservativt sätt, med egna metoder för riskkvantifiering som är grundligt validerade.
  • Stresstestning: ECB förväntar att bankerna genomför sunda och heltäckande stresstestramverk som säkerställer att de kan överleva på egen hand under plausibla, men mycket allvarliga och långa perioder av negativ utveckling.

Förväntningarna i vägledningarna är nu betydligt mer heltäckande och ECB började tillämpa dem i januari 2019. Avsikten är dock inte att vägledningarna ska ge en heltäckande bild av alla aspekter som är relevanta för en sund IKU och ILU. De använder istället en principbaserad metod med fokus på utvalda viktiga aspekter ur tillsynsperspektiv. Därigenom framhåller ECB:s banktillsyn att IKU och ILU i första hand är interna processer som ska skräddarsys av varje institut. Det är därför alltjämt varje enskilt instituts ansvar att implementera en IKU och en ILU som är anpassad för institutet i fråga. Vägledningarna hjälper bankerna att göra detta genom de sju principer varigenom IKU- och ILU-förväntningarna fastställs samt genom ett antal illustrativa diagram och exempel.

Som en viktig del av ÖUP, men även inom annan verksamhet som inspektioner på plats, kommer tillsynsmyndigheterna att från fall till fall bedöma om instituten fullgör sitt ansvar och hanterar sitt kapital och sin likviditet på ett sätt som motsvarar deras enskilda affärsverksamhet, riskprofil och andra relevanta omständigheter. Slutsatserna från dessa bedömningar torde i ännu högre grad påverka ÖUP och dess uppföljning i form av tillsynsåtgärder. Om bankerna har goda och sunda IKU:er och ILU:er kommer detta att bedömas positivt i ÖUP-processen.

Eftersom sunda, effektiva, heltäckande och framåtblickande IKU:er och ILU:er är viktiga instrument för att säkerställa bankernas motståndskraft, uppmanas de att använda dessa vägledningar för att snarast ta itu med eventuella luckor samt åtgärda brister i sin kapital- och likviditetshantering. Med tanke på att ECB inte har ändrat tillsynsförväntningarnas övergripande filosofi och inriktning sedan de först publicerades i januari 2016, förväntas de betydande instituten göra sitt yttersta för att snarast möjligt beakta dessa förväntningar. Vägledningarna utarbetades under flera år och ECB var mycket transparent med att förväntningarna successivt skulle förtydligas. Den korta perioden från det att vägledningarna publicerades i november 2018 fram till att de började tillämpas i januari 2019 är ingen ursäkt för passivitet.

1.3.3 Vidtagna åtgärder för att hantera IT-risk

IT-risk, inbegripet cyberrisk, har varit ett fokusområde för ECB:s banktillsyn från första början och blev en av tillsynsprioriteringarna för 2019.

De gemensamma tillsynsgrupperna övervakar IT-risken som en del av den löpande tillsynen av operativ risk. Under 2018 fick de ytterligare utbildning om alla relevanta IT-riskområden för att utveckla sina kunskaper och färdigheter för den löpande tillsynsverksamheten samt för den årliga ÖUP-processen. På grundval av EBA:s riktlinjer om riskbedömning för informations- och kommunikationsteknik (IKT) enligt översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP), implementerade ECB:s banktillsyn en gemensam och standardiserad metod för att bedöma IT-risk. Med hjälp av ett omfattande formulär för bankernas självutvärdering samt de gemensamma tillsynsgruppernas resultat från bedömningen av IT-risken genomfördes ett antal detaljerade horisontella analyser. Detta resulterade i en mängd olika resultat som utgjorde underlag för de gemensamma tillsynsgruppernas tillsynsverksamhet samt gav tematisk feedback om hur de betydande instituten generellt sett hanterar IT-risk. Analyserna bekräftade tidigare fokusområden för ECB:s banktillsyn, närmare bestämt IT-säkerhet, tredjepartsberoenden och tredjepartshantering samt IT-drift.

Under 2018 fortsatte inspektionerna på plats med fokus på IT-risk och kompletterade de gemensamma tillsynsgruppernas löpande tillsyn. På begäran av de gemensamma tillsynsgrupperna undersökte inspektionerna specifika mål i fråga om IT-risk på basis av den metod som ECB:s banktillsyn tillämpar för inspektioner på plats. Syftet med detta var att utveckla och bekräfta de IT-riskbedömningar som görs av de gemensamma tillsynsgrupperna samt att få en bättre bild av hur de betydande instituten hanterar IT-risker. Under 2019 kommer vissa av de IT-riskrelaterade inspektionerna på plats att genomföras enligt en kampanjstrategi, där samma fråga inspekteras i jämförbar omfattning i flera betydande institut. Detta gör det lättare att förbereda och genomföra inspektionerna mer effektivt samt även att jämföra resultaten.

I likhet med tidigare år ombads samtliga betydande institut från de 19 euroländerna att rapportera betydande cyberincidenter så snart de upptäcks. Tack vare detta kan ECB:s banktillsyn identifiera och följa trender vad gäller cyberincidenter som påverkar betydande institut. Det gör det också möjligt att snabbt reagera om en större incident påverkar ett eller flera betydande institut.

För att säkerställa en samordnad strategi för IT- och cyberrisk samt främja utbyte av kunskap och bästa praxis fortsatte ECB:s banktillsyn att samarbeta med alla relevanta intressenter (nationella behöriga myndigheter, interna ECB-intressenter, experter på betalningssystem och marknadsinfrastruktur, andra tillsynsmyndigheter i och utanför EU, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) osv.) genom att delta i bilaterala möten och internationella arbetsgrupper.


1.4 Tematiska granskningar

Tematisk granskning av affärsmodeller och lönsamhetsfaktorer

Under 2018 slutfördes den fleråriga tematiska granskningen av affärsmodeller och lönsamhetsfaktorer

Under 2018 avslutade ECB:s banktillsyn sin tematiska granskning av affärsmodeller och lönsamhetsfaktorer och publicerade en rapport. Den tematiska granskningen inleddes 2016 i syfte att genomföra en djupgående analys bank för bank av de betydande institutens förmåga att korrigera svagheter i sina affärsmodeller, övervaka konsekvenserna av dålig lönsamhet samt berika den horisontella analysen genom att integrera de gemensamma tillsynsgruppernas insikter på ett konsekvent sätt mellan bankerna. Under granskningens första två år skapades verktyg, data samlades in och fördjupade analyser genomfördes för de gemensamma tillsynsgruppernas räkning.

I början av 2018 informerade de gemensamma tillsynsgrupperna de betydande instituten om den tematiska granskningens resultat och huvudsakliga slutsatser. Som ett led i en särskild tillsynsdialog diskuterade de eventuella konstaterade brister och ifrågasatte de betydande institutens affärsplaner. Resultaten sammanfattades i uppföljande skrivelser som formaliserade det som framkommit under tillsynsdialogen. Resultaten användes i bedömningen av affärsmodellen för 2018 års ÖUP-cykel. I september 2018 publicerade ECB:s banktillsyn de övergripande budskapen från den tematiska granskningen på sin webbplats.

Bankerna i euroområdet befinner sig alltjämt i en anpassningsfas efter krisen, men lönsamheten varierar stort mellan de betydande instituten

Granskningen visade att även om det ekonomiska läget för bankerna i euroområdet överlag har förbättrats är lönsamhets- och affärsmodellerna alltjämt pressade. Om man ser bortom de aggregerade trenderna finns det stora variationer i lönsamheten mellan betydande institut, med viss konvergens till bankernas genomsnittliga prognosvärde, eftersom de som presterar sämst räknar med betydande lönsamhetsförbättringar (se diagram 3). Banker som under tidigare år har presterat bättre än sina konkurrenter är geografiskt utspridda och har olika storlek och affärsmodell.

Diagram 3

Utvecklingen av avkastning på eget kapital under tre år

(i procent)

Källor: Finrep och lönsamhetsprognosen.
Anm.: Dotterbolag till icke-SSM-banker har exkluderats från samtliga urval. De som presterade bäst: 22 betydande institut med en genomsnittlig avkastning på eget kapital över 6 % under de senaste tre åren. De som presterade sämst: 22 betydande institut med en negativ genomsnittlig avkastning på eget kapital under de senaste tre åren.

Den strategiska styrningskapaciteten är en viktig lönsamhetsfaktor

Ökningar i risktagande hos enskilda banker följs noga av de gemensamma tillsynsgrupperna

Analysen bekräftade att bankernas strategiska styrningskapacitet[7] har stor inverkan på deras lönsamhet. De gemensamma tillsynsgrupperna observerade även att många banker försöker öka lönsamheten genom att satsa på verksamhet som kan medföra ökad risk (främst med koppling till kreditrisk[8] eller operativ risk[9]). Det kan finnas giltiga verksamhetsrelaterade skäl att satsa på sådan verksamhet och därför ifrågasätts inte nödvändigtvis en viss strategi i de enskilda rekommendationerna. Fokus ligger i stället på att den strategiska styrningen och riskhanteringen ska förbättras genom övervakning och riskbegränsning. De gemensamma tillsynsgrupperna har deltagit i identifieringen och bedömningen av dessa frågor och genomför en uppföljning inom ramen för sin regelbundna bankövervakning, där hela verktygslådan för tillsyn används.

Tematisk granskning av IFRS 9

IFRS 9 syftar till att säkerställa mer adekvata avsättningar i god tid

Den nya redovisningsstandarden för finansiella instrument (IFRS 9) trädde i kraft i januari 2018. En viktig lärdom från finanskrisen var att förlustmodellerna i bankernas redovisningsstandarder ofta ledde till avsättningar som ansågs vara "för små och för sena". I IFRS 9 har detta åtgärdats genom att det införs en modell med förväntade kreditförluster som använder framåtblickande information för ett låns återstående löptid. Så som modellen är utformad krävs det en hel del arbete att implementera den, och den medför också potentiella risker eftersom man ännu inte vet hur effektiva modellerna för förväntade kreditförluster faktiskt är.

Resultaten av den tematiska granskning som inleddes 2016 för att bedöma bankernas beredskap för IFRS 9 visar att det finns utrymme för förbättringar

Som en del av sina tillsynsprioriteringar beslutade ECB därför 2016 att inleda en tematisk granskning av IFRS 9. Syftet var att bedöma institutens beredskap samt att främja hög kvalitet och ett konsekvent genomförande vad gäller den nya standarden. Instituten delades in i två grupper utifrån hur långt de hade kommit med att genomföra IFRS 9. Resultaten från den tematiska granskningen av den första gruppen publicerades i en rapport på ECB:s webbplats för banktillsyn 2017. Resultaten för den andra gruppen publicerades i en artikel i Supervision Newsletter 2018.

Den tematiska granskningen har överlag bidragit till en ökad medvetenhet om vilka utmaningar bankerna står inför vad gäller implementeringen av IFRS 9. Samtidigt har den visat att det fortfarande finns utrymme för förbättringar.

ECB:s banktillsyn följer noga bankernas korrigerande åtgärder

Instituten rekommenderades vidta korrigerande åtgärder för att åtgärda de brister som identifierats i den tematiska granskningen under 2017 och 2018. ECB:s banktillsyn följer nu noga deras framsteg med att genomföra dessa åtgärder. Den tematiska granskningen visade bland annat att det var stora skillnader i bankernas avsättningar. De gemensamma tillsynsgrupperna följde upp detta under hela 2018 och kommer att fortsätta sin granskning även under 2019. Ett annat fokusområde för tillsynen 2018 var inverkan från införandet av IFRS 9, inbegripet den förändrade klassificeringen av exponeringar, fördelningen av avsättningar samt exponeringarnas migration mellan olika faser. I detta hänseende undersöker ECB bankernas redovisning med fokus på lagstadgat kapital och rapportering.

Vid sin uppföljning av genomförandet av IFRS 9 samarbetar ECB:s banktillsyn med ESRB, EBA och Esma om redovisningsrelaterade frågor i syfte att säkerställa hög kvalitet och ett konsekvent genomförande vad gäller IFRS 9 samt en hög transparens för investerare runtom i EU.[10]

En övergångsperiod minskar de potentiella negativa effekterna från IFRS 9 på bankernas lagstadgade kapital

Den följer även noga hur bankerna tillämpar övergångsarrangemangen för IFRS 9. Anledningen till att de här övergångsarrangemangen införlivades i tillsynsramen var att EU:s medlagstiftare ville minska inverkan på bankernas kärnprimärkapital av de nya nedskrivningsvillkoren enligt IFRS 9. Eftersom infasningsreglerna kan påverka vissa bankers kapitalkvoter övervakar ECB att de tillämpas korrekt.

Tematisk granskning av BCBS 239

I maj 2018 publicerades en rapport om effektiv riskdataaggregering och riskrapportering

I januari 2013 publicerade Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) sina principer för riskdataaggregering och riskrapportering. Mot denna bakgrund genomfördes under perioden 2016–2018 en tematisk granskning av bankernas riskdataaggregering som omfattade ett urval av 25 betydande institut. Resultatet publicerades i form av en särskild rapport på ECB:s webbplats i maj 2018. Rapporten visade att de granskade betydande instituten hade genomfört de 239 BCBS-principerna på ett otillfredsställande sätt. Resultaten av granskningen kommunicerades till bankerna och begäranden om korrigerande åtgärder framfördes i uppföljande skrivelser. I detta sammanhang ombads bankerna också att inkomma med tydliga, korrekta och detaljerade åtgärdsplaner. Den centrala arbetsgruppen, med stöd av de gemensamma tillsynsgrupperna, utvärderade åtgärdsplanerna för att säkerställa horisontell konsekvens och följer nu noga bankernas framsteg med att genomföra dem.

Den metod som används vid den tematiska granskningen kommer att berika tillsynens bedömningsmetoder för riskdataaggregering och riskrapportering. En särskild grupp arbetar nu med att införliva denna metod i ÖUP-metoden, som kommer att användas för samtliga betydande institut framöver.

Granskningen vägleddes av de principer för effektiv riskdataaggregering och riskrapportering som har getts ut av BCBS. ECB övervakar hur institutens riskdataaggregering och riskrapportering förbättras, och informerar och uppdaterar regelbundet BCBS riskdatanätverk (BCBS’s Risk Data Network) om relevanta insikter.

Tematisk granskning av outsourcing

Under senare år har den tekniska utvecklingen förändrat hur banktjänster levereras världen över. Outsourcing kan t.ex. hjälpa bankerna att bli mer effektiva, men även skapa utmaningar för dem i fråga om riskhantering och möjligheter att kontrollera den outsourcade verksamheten. Bankerna visar också ett ökat intresse för outsourcing till molntjänstleverantörer. Samtidigt som molntjänster kan ge vissa fördelar (t.ex. stordriftsfördelar och kostnadseffektivitet) leder de också till utmaningar i fråga om dataskydd och datalokalisering.

Mot denna bakgrund har ECB:s banktillsyn noga följt frågan om outsourcing, som fastställdes som en av SSM:s tillsynsprioriteringar 2017. Under 2017 inleddes och avslutades en tematisk granskning om detta ämne med ett riktat urval av betydande institut, där uppföljningsåtgärderna fortsatte under 2018 som en del av den löpande tillsynen. Under den tematiska granskningen undersöktes bankernas outsourcingmetoder och det visade sig vara stora skillnader mellan bankernas styrning och hantering. ECB:s banktillsyn identifierade också bästa metoder i syfte att främja ytterligare förbättringar. På basis av den tematiska granskningen bidrog den till EBA:s arbete i samband med i) EBA:s rekommendationer om utkontraktering till molntjänstleverantörer[11], och ii) de nya EBA-riktlinjerna om outsourcing, som ersätter CEBS riktlinjer samt ovannämnda rekommendationer när de träder i kraft senare under 2019.

I dessa dokument behandlar EBA ett antal relevanta frågor som uppkom under ECB:s banktillsyns tematiska granskning. I EBA:s rekommendationer behandlas sammanfattningsvis specifika egenskaper vid outsourcing av väsentliga molntjänster, t.ex. säkerhet och lokalisering för data och system. I de reviderade riktlinjerna behandlas andra relevanta aspekter, t.ex. säkerställande av rättigheter gällande tillgång och granskning i skriftliga outsourcingavtal, sekretessfrågor, utträdesstrategier och underoutsourcing eller s.k. kedjeoutsourcing. Ett nytt krav är att det ska föras ett register med information om all outsourcingverksamhet samt att denna information på begäran ska göras tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

Enligt det reviderade EBA-ramverket syftar ECB:s banktillsyn till att säkerställa att bankerna utnyttjar de innovativa framstegen fullt ut och samtidigt upprätthåller en säker miljö där risker övervakas och reduceras på lämpligt sätt. För detta ändamål har EBA-rekommendationerna integrerats i tillsynsstandarderna, vilka beaktas vid den löpande tillsynen. ECB:s banktillsyn går också verkligen in för att genomföra riktlinjerna och kommer att övervaka bankernas åtgärder för anpassning av outsourcingarrangemang. Den beaktar även de outsourcingrelaterade utmaningar som uppstår till följd av Brexit och bankernas flyttplaner för att säkerställa att outsourcingarrangemangen inte förhindrar en effektiv tillsyn.


1.5 Löpande tillsyn

ECB:s banktillsyn strävar efter att dess tillsyn över betydande institut ska vara riskbaserad och proportionell och samtidigt tuff och konsekvent. För detta ändamål fastställs varje år ett antal kärnområden inom den löpande tillsynsverksamheten. Denna verksamhet bygger på befintliga regleringskrav, SSM:s tillsynsmanual och SSM:s tillsynsprioriteringar. De ingår i det pågående programmet för tillsynsgranskning för vart och ett av de betydande instituten.

Utöver dessa kärnområden som fastställs centralt kan de gemensamma tillsynsgrupperna vid behov anpassa tillsynsverksamheten efter bankernas särdrag. På så sätt kan de hantera risker som snabbt förändras för enskilda institut eller hela systemet.

Under 2018 omfattade den löpande SEP-verksamheten följande: i) riskrelaterad verksamhet (dvs. ÖUP och stresstestning), ii) övrig verksamhet som är kopplad till organisatoriska, administrativa eller rättsliga krav (t.ex. den årliga bedömningen av betydelse), och iii) ytterligare verksamhet som planeras av de gemensamma tillsynsgrupperna för att anpassa den pågående ÖUP-processen till särdragen hos den grupp eller enhet som står under tillsyn (t.ex. analyser av särskilda frågor, såsom valda kreditportföljer och tillgångsklasser).

Proportionalitet

Tillsynsverksamheten 2018 följde proportionalitetsprincipen, och tillsynens omfattning anpassades efter de granskade bankernas systemviktighet och riskprofil

Programmet för tillsynsgranskning följer proportionalitetsprincipen, vilket innebär att tillsynens omfattning anpassas efter respektive instituts storlek, systemviktighet och komplexitet. Det är dessa faktorer som avgör det totala antalet löpande verksamhetsinsatser som görs för ett visst institut (se diagram 4).

Diagram 4

Genomsnittligt antal uppgifter per betydande institut 2018

Källa: ECB.

Riskbaserat tillvägagångssätt

ÖUP följer även en riskbaserad metod och inriktas på de mest relevanta riskkategorierna för varje betydande institut. Banker med höga nivåer av nödlidande lån tjänar som ett exempel. För dessa banker utfördes under 2018 särskilda uppgifter, t.ex. bedömdes deras strategier för att minska nödlidande lån i förhållande till ECB:s förväntningar. Banker med hög andel nödlidande lån hade därför en högre procentandel uppgifter kopplade till kreditrisk än genomsnittsbanken. Detsamma gäller för institut med höga exponeringar mot marknads- och handelsverksamhet. Dessa banker omfattades av intensivare tillsyn vad gäller frågor som är kopplade till marknadsrisk (se diagram 5).

Diagram 5

2018 års SEP-verksamhet: fokus på kredit- och marknadsrisk

Källa: ECB.
Anm. Endast planerad verksamhet som rör riskkategorierna har beaktats.

2018 års löpande tillsyn i sammandrag

Inom ramen för 2018 års löpande program för tillsynsgranskning (SEP) ägnade de gemensamma tillsynsgrupperna sig särskilt åt verksamhet i samband med ÖUP-bedömningen, genomförande av det EU-omfattande stresstestet samt uppföljning av känslighetsanalysen av IRRBB (ränterisk i bankboken).

ÖUP är en av de gemensamma tillsynsgruppernas huvuduppgifter. De gemensamma tillsynsgrupperna deltog i ÖUP-processen under hela 2018, med förhöjd verksamhet i samband med viktiga milstolpar, t.ex. den preliminära bedömningen av kapital, likviditet och kvalitativa åtgärder samt utarbetandet av utkast till beslut. Tidsfristen för att utarbeta de slutliga besluten förlängdes till januari 2019, så att resultaten från de EU-omfattande stresstesten kan inkluderas.

Något annat som de gemensamma tillsynsgrupperna ägnat sig mycket åt var tillsynsstresstestningen. Denna process omfattade det EU-omfattande stresstestet (av 33 betydande institut som ingick i EBA:s urval) och ECB:s eget stresstest (av 54 betydande institut som inte ingick i EBA:s urval).[12]

En annan viktig verksamhet för de gemensamma tillsynsgrupperna under 2018 bestod i att följa upp 2017 års känslighetsanalys av IRRBB. Under första kvartalet 2018 gjorde tillsynsgrupperna en uppföljning av de banker där analysen hade visat på potentiella sårbarheter. Som ett led i den löpande tillsynsdialogen med bankerna övervakades de korrigerande åtgärder som vidtagits för enskilda resultat under året.

Djupdykningar

Som en del av den löpande tillsynen har de gemensamma tillsynsgrupperna handlingsutrymme att ta itu med institutspecifika risker. Detta gör de t.ex. genom att fastställa omfattningen av djupdykningarna, dvs. analyser av idiosynkratiska problem, som ingår i programmen för tillsynsgranskning (SEP). Under 2018 fokuserade de gemensamma tillsynsgrupperna främst på styrning, kreditrisk samt affärsmodeller och lönsamhet. Detta fokus återspeglades överlag i 2018 års tillsynsprioriteringar (se diagram 6).

Diagram 6

Djupdykningar och analyser, indelade efter riskkategori, 2018

Källa: ECB.

Status för SEP-verksamheten

2018 års program för tillsynsgranskning genomfördes framgångsrikt, med en genomförandegrad på 95 %

2018 års program för tillsynsgranskning genomfördes framgångsrikt. Vid årets slut hade 95 % av alla aktiviteter genomförts. Av dessa hade 82 % slutförts, medan 13 % fortfarande genomfördes enligt plan (detta gäller t.ex. bedömning av återhämtningsplaner som inleddes 2018 och planeras vara slutförd 2019). Ytterligare 3 % av aktiviteterna kommer att slutföras med viss fördröjning och 2 % av aktiviteterna ställdes in, främst till följd av förändringar i bankstruktur eller återkallanden av tillstånd (se diagram 7). De viktigaste aktiviteterna genomfördes dock enligt plan och täcker in banksystemets huvudsakliga risker. Den låga andelen fördröjningar och inställda aktiviteter bekräftar lämpligheten och stabiliteten i det pågående programmet för tillsynsgranskning samt att de gemensamma tillsynsgrupperna har kapacitet att genomföra aktiviteterna enligt plan.

Diagram 7

Slutförandegrad 2018

Källa: ECB.

Tillsynsresultat

Något av det viktigaste som den löpande tillsynsverksamheten leder till är de så kallade tillsynsresultaten, som anger vilka brister bankerna behöver åtgärda. De gemensamma tillsynsgrupperna har ansvaret för att övervaka hur bankerna följer upp dessa observationer. Det årliga antalet registrerade observationer har stabiliserats efter en ökning under den gemensamma tillsynsmekanismens första år. Under 2018 härrörde merparten av resultaten från undersökningar av interna modeller (vilket till viss del berodde på TRIM-projektet som ledde till ökat tillsynsengagemang), inspektioner på plats och tematiska granskningar (t.ex. av affärsmodeller och lönsamhet, se diagram 8).

Diagram 8

Tillsynsresultat

Källa: ECB.


1.6 Tillsyn på plats

Sammanlagt 156 inspektioner på plats inleddes under 2018

2018 års SEP-program var den fjärde årliga omgången inspektioner på plats sedan SSM inrättades. Sammanlagt inleddes 156 inspektioner på plats av betydande institut under 2018, vilket var samma antal som under 2017 (se diagram 9). Den 31 december 2018 hade merparten av inspektionerna antingen slutförts (dvs. den slutliga inspektionsrapporten hade översänts till de inspekterade enheterna) eller var i rapporterings- eller granskningsfasen.

Till följd av bättre uppdragsprioritering förbättrades stabiliteten i SEP-programmet 2018. Sammantaget 95 % av alla uppdrag inleddes som planerat, vilket kan jämföras med 84 % under 2017. SEP-programmet var emellertid fortfarande tillräckligt flexibelt för att kunna hantera akuta situationer och oväntade händelser genom regelbundna uppdateringar programmet under året.

Diagram 9

2018 och 2017 års inspektioner på plats: indelade efter risktyp

Källa: ECB.

Inspektioner på plats planeras och tilldelas personal i nära samarbete med de nationella behöriga myndigheterna, som tillhandahåller de flesta uppdragschefer och gruppmedlemmar. Under 2018 leddes 88 % av inspektionerna av nationella behöriga myndigheter, med ett huvudsakligt fokus på bankgrupper med huvudkontor i de nationella behöriga myndigheternas respektive länder. De återstående 12 % av inspektionerna leddes av ECB:s centrala avdelning för inspektioner på plats.

Den europeiska banktillsynen arbetar för att öka antalet gränsöverskridande inspektioner och inspektioner med blandade team

Under 2018 uppnådde ECB:s banktillsyn målet att öka det totala antalet gränsöverskridande inspektioner och inspektioner med blandade team. Det här målet utgör en del av ett flerårigt arbete för att andelen sådana uppdrag i förhållande till alla uppdrag gradvis ska bli allt större. Team anses vara ”gränsöverskridande” om teamets chef och minst en teammedlem inte kommer från den berörda nationella behöriga myndighet som är hemmamyndighet/värdmyndighet. Team anses vara "blandade" om teamets chef kommer från den berörda nationella behöriga myndighet som är hemmamyndighet/värdmyndighet, medan minst två teammedlemmar inte kommer från den berörda nationella behöriga myndighet som är hemmamyndighet/värdmyndighet. Totalt sett utfördes 44 av de 156 inspektioner på plats som inleddes under 2018 (28 %) av blandade eller gränsöverskridande team, vilket är en betydande ökning jämfört med 2017 (se tabell 3).

Tabell 3

Personalsammansättning vid inspektioner på plats: gränsöverskridande och blandade team

Källa: ECB.

Cirka en tredjedel av SSM:s medarbetare som utför inspektioner på plats deltog i ett särskilt utbildningsprogram

Under 2018 deltog cirka en tredjedel av SSM:s 1 150 medarbetare som utför inspektioner på plats i det särskilda utbildningsprogrammet för den här typen av inspektioner, utvecklat av COI. Programmet omfattade mer än 25 kurser om tio olika ämnen och täckte in samtliga större ÖUP-risktyper samt de processer som ingår vid inspektioner på plats. Detta program har utvecklats genom ett nära samarbete mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna: varje kurs har utvecklats och genomförts av medarbetare som utför inspektioner på plats, och 75 % av de anordnade kurserna under 2018 hölls hos nationella behöriga myndigheter.

1.6.1 Viktiga resultat från inspektioner på plats

Följande analys ger en översikt över merparten av resultaten av kritisk art från 154 rapporter från inspektioner på plats som slutförts 2018 och avser både 2017 och 2018 års program för tillsynsgranskning.[13]

Kreditrisk

Mer än hälften av kreditriskinspektionerna fokuserade huvudsakligen på tillgångarnas kvalitet och genomfördes genom granskningar av kreditakterna. Övriga inspektioner inriktades främst på de kvalitativa aspekterna av bankernas processer för att hantera kreditrisk. Under 2018 inleddes tre samordnade kampanjer för kreditriskinspektioner i ett antal banker, med fokus på i) bostadsfastigheter, ii) kommersiella fastigheter och iii) banker med hög andel nödlidande lån. De mest problematiska resultaten var:

  • Svaga kreditgivningsförfaranden: otillräcklig riskbedömning av gäldenärer, bristfälliga godkännandenivåer samt olämpliga kriterier för kreditprövning och förfaranden för att godkänna undantag.
  • Felaktig klassificering och övervakning av gäldenärer: brister i definitionen och/eller identifieringen av fallissemang eller nödlidande exponeringar samt svaga förfaranden för övervakning av högrisklåntagare.
  • Felaktig beräkning av avsättningar: övervärdering av säkerheter och kureringsgrader, olämpliga kassaflödesestimat samt brister vad gäller värderingsavdrag på säkerheter och parametrar för kollektiva avsättningar.
  • Lagstadgade relationer: felräkning av riskvägda tillgångar och överträdelser av regleringar av stora exponeringar.

Styrningsrisk

Resultat som rör intern styrning och riskhantering gjordes av de inspektioner på plats som fokuserar uteslutande på detta område, men även av inspektioner på plats som fokuserar på andra riskområden. Resultat av kritisk art identifierades på följande områden:

  • Företagsstruktur och organisation: brister i ramverk för intern styrning, otillräckliga personalresurser och bristande samordning inom gruppen.
  • Ledningsorganets roller och ansvarsområden: brister i delegeringen av befogenheter samt svagheter i genomförandet av institutets strategi och styrningsformer.
  • Interna kontrollfunktioner, inklusive efterlevnad, riskhantering och internrevision: resultat av kritisk art vad gäller samtliga interna kontrollfunktioners status, resurser och verksamhetsområde.

Operativ risk

Majoriteten av resultaten av kritisk art gällde mätning av operativ risk (brister i insamlingen av data om operativa risker, otillräckliga handlingsplaner för att hantera operativa incidenter) samt omfattning på riskhantering och riskidentifiering (ofullständig täckning och definition av väsentliga operativa risker, inkonsekvent användning av mätmetoder mellan en grupps rättsliga enheter).

IT-risk

Majoriteten av resultaten av stor betydelse gällde hantering av IT-driften (otillräckliga processer för incidenthantering, avsaknad av heltäckande och korrekta tillgångsinventeringar), hantering av åtkomsträttigheter (ineffektiva omcertifieringsprocesser, otillräcklig befogenhetsfördelning), hantering av datakvalitet, (bristfälliga operativa processer för att validera manuella inmatningar) samt hantering av IT-säkerhet (fördröjda och felaktiga åtgärder för upptäckt och åtgärdande).

Kapitalrisk

Resultaten för lagstadgat kapital (pelare 1) gällde brister vid åsättandet av rätt riskvikt på exponeringar, vilket leder till en underskattning av riskvägda tillgångar (RWA), (främst i fråga om kreditrisk till följd av felaktig allokering av exponeringsklasser och bristande förmåga att identifiera spekulativ finansiering av fast egendom).

De allvarligaste problemen som konstaterades vid IKU-uppdragen gällde underutvecklade ramverk för stresstestning (bristande förmåga att hantera alla väsentliga risker samt genomförande av omvända stresstester), kvantifiering av svagheter (främst vid kreditriskmodellering) och väsentliga brister vid integreringen av IKU i styrningsramen.

Ränterisk i bankboken

Mycket allvarliga resultat avseende ränterisk i bankboken gällde främst mätning och hantering av risker, särskilt otillräckliga underlag för modellering av insättningar utan avtalad löptid och avsaknaden av regelbunden validering av modeller för ränterisk i bankboken.

Likviditetsrisk

Majoriteten av resultaten om likviditetsrisk handlade om riskmätning och stresstestning. De vanligaste problemen gällde otillräcklig riskmodellering, svagheter i beräkningen av finansiella produkters utvecklingsprofil, fel i beräkningen av likviditetstäckningskvot (LCR) samt användning av stresstestningsscenarier som inte motsvarar institutets komplexitet.

Affärsmodeller och lönsamhet

Majoriteten av resultaten av kritisk art gällde analys av faktisk lönsamhet (otillräcklig analys av viktiga lönsamhetsfaktorer och affärsområden, brister i prissättningsverktyg inbegripet alla kostnader och risker) och analys av finansiella projektioner (alltför optimistiska finansiella prognoser och scenarion samt otillräcklig analys och integrering av nya aspekter som rör lagstiftning, redovisning och konkurrens i den framåtblickande affärsstrategin).

Marknadsrisk

Majoriteten av resultaten av kritisk art gällde problem i samband med riskmätning, både i ett redovisnings- och ett tillsynsperspektiv, särskilt vad gäller uppskattningen av verkligt värde. De gällde ett otillräckligt ramverk för lämplig tillgångsallokering, vilket resulterar i felaktig klassificering, otillräckliga reserver för verkligt värde samt bristande ytterligare värderingskorrigeringar.


1.7 Riktad granskning av interna modeller (TRIM)

TRIM är ett flerårigt projekt som genomförs i nära samarbete med de nationella behöriga myndigheterna. Projektet inleddes 2017 efter analysarbete under 2016. Syftet är att minska oönskade variationer i bankernas beräkningar av riskvägda tillgångar samt att bedöma lämpligheten i interna modeller. På ett övergripande plan bidrar det till att säkerställa lika konkurrensvillkor eftersom det främjar en konsekvent tillsynspraxis som fokuserar på korrekt och konsekvent tillämpning av de lagstadgade kraven på interna modeller. Den kompletterar därmed de åtgärder som fastställs i Basel III.

Den riktade granskningen av interna modeller är det största projekt som ECB:s banktillsyn har inlett så här långt. Det är ett ytterst viktigt initiativ eftersom det syftar till en harmonisering av tillsynen av interna modeller. Under 2018 är den riktade granskningen halvvägs genom genomförandefasen, och arbetet för att uppnå granskningsmålen har redan gett betydande resultat.

Först och främst har den riktade granskningen av interna modeller inneburit att det har fastställts och etablerats en harmoniserad praxis för tillsynen av interna modeller som används av betydande institut. Detta är en viktig förutsättning för att säkerställa lika konkurrensvillkor inom SSM. Den riktade granskningen har lett till en samsyn mellan de nationella behöriga myndigheterna om de europeiska regelverken för interna modeller, vilket återspeglas i ECB:s vägledning för interna modeller samt i den gemensamma metod som ska tillämpas vid undersökningarna på plats inom den riktade granskningen. Detta kommer att främja SSM:s tillsyn över interna modeller långt efter det att projektet har upphört.

I linje med detta kommer ECB:s vägledning för interna modeller att fortsätta vara ett levande dokument som ändras och uppdateras över tid. Under 2018 uppnåddes en viktig milstolpe i och med publiceringen av en reviderad version[14], som följdes av två offentliga samråd. Den reviderade versionen innehåller även kommentarer från de institut som omfattas av den riktade granskningen, erfarenheter från tidigare undersökningar på plats inom den riktade granskningen samt information om den pågående rättsliga utvecklingen.

Vad gäller harmonisering av tillsynspraxis är ett annat viktigt resultat av den riktade granskningen av interna modeller att den ger insyn om vanligt förekommande brister i de betydande institutens interna modeller. Fasen med inspektioner på plats är redan slutförd för 60 % av de cirka 200 inspektioner som ska genomföras under perioden 2017–2019. Därmed blev det möjligt att genomföra horisontella analyser och jämförelseanalyser på ett systematiskt sätt, vilket resulterade i en översikt över de väsentligaste eller vanligaste brister som konstaterats hos de inspekterade instituten. Detta säkerställde konsekventa tillsynsbedömningar gjordes vid inspektionerna.[15]

De tillsynsbeslut som tas efter inspektionerna på plats inom den riktade granskningen är ett tredje viktigt resultat av den riktade granskningen, eftersom de bidrar till att verkställa förbättringar av modellerna samt åtgärda identifierade brister. Detta säkerställs genom att tillsynsåtgärder används systematiskt och konsekvent för att kompensera för potentiella undervärderingar av risk. I och med denna särskilda uppföljning bidrar den riktade granskningen till att minska oönskade variationer av riskvägda tillgångar i bankernas interna modeller.

För att den riktade granskningen ska kunna åstadkomma dessa resultat behöver omfattande tillsynsresurser sättas in. För att undvika att störa institutens normala modellunderhåll har också väsentliga förändringar av modeller och ursprungliga modellgodkännanden även fortsättningsvis bedömts på plats, utöver undersökningar inom den riktade granskningen och ibland parallellt med dem. Under 2018 genomfördes, förutom de 59 inspektioner på plats som var en del av den riktade granskningen, 85 undersökningar av interna modeller hos betydande institut (av vilka 55 var inspektioner på plats)[16]. Under 2018 utfärdades totalt 121 tillsynsbeslut om undersökningar av interna modeller[17].

Det här arbetet, som har gjorts både inom den riktade granskningen av interna modeller och genom den regelbundna översynen av väsentliga modellförändringar och ursprungliga modellgodkännanden, kommer att fortsätta under 2019. Framför allt bör fasen med åtgärder på plats inom den riktade granskningen av interna modeller avslutas under det andra halvåret 2019, så att detta projekt kan slutföras under de första månaderna 2020.


1.8 Indirekt tillsyn av mindre betydande institut

SSM-förordningen[18] ger ECB mandat att säkerställa att SSM fungerar på ett effektivt och enhetligt sätt och ger därför ECB en övervakningsfunktion för mindre betydande institut, medan de nationella behöriga myndigheterna har kvar huvudansvaret för tillsynen av dessa institut. Det överbryggande målet för denna övervakningsfunktion är att säkerställa att höga tillsynsstandarder tillämpas på ett enhetligt sätt över hela euroområdet. För detta ändamål samarbetar ECB:s banktillsyn med nationella behöriga myndigheter för att ta fram en operativ ram för övervakning av tillsynen av mindre betydande institut.

Gemensam tillsynsstandard och policy

Under åren har ECB och de nationella behöriga myndigheterna tillsammans arbetat med att fastställa gemensamma tillsynsstandarder för tillsynen av mindre betydande institut. Detta fortsätter att vara ett viktigt verktyg för att säkerställa en konsekvent och högkvalitativ tillsyn av mindre betydande institut

Under 2018 fortsatte arbetet med att främja en konsekvent tillsynspraxis och konsekventa tillsynsförfaranden för tillsynen av mindre betydande institut

Under året finjusterades befintliga gemensamma tillsynsstandarder[19] samtidigt som nya färdigställdes. Utöver detta genomfördes initiativ för att utbyta bästa praxis samt främja ett konsekvent genomförande av standarder inom fokusområdena. Framför allt anordnades flera seminarier med de nationella behöriga myndigheterna i syfte att fastställa bästa praxis för tillsyn av de mindre betydande institutens interna styrning, deras erfarenhet av att tillämpa de nya EBA-riktlinjerna för kommunikation mellan behöriga myndigheter som utövar tillsyn av kreditinstitut och de lagstadgade revisorer och revisionsbyråer som utför den lagstadgade revisionen av kreditinstitut[20] samt deras erfarenhet av krishantering. Vad gäller krishantering färdigställdes tre nya gemensamma tillsynsstandarder.[21]

Efter ett offentligt samråd under hösten 2017 publicerades den slutgiltiga versionen av vägledningen vid bedömning av tillståndsansökningar från fintech-kreditinstitut i mars 2018. Där det är relevant tillämpas den nu vid bedömningen av nya tillståndsärenden. Arbetet med finansteknikens implikationer för banktillsynen har fortsatt ytterligare.

För att säkerställa ett effektivt genomförande av den gemensamma tillsynsstandarden för bilfinansieringsinstitut genomfördes initiativ för informationsutbyte och jämförelseanalyser i samarbete mellan tillsynspersonal för bilfinansieringsinstitut från såväl ECB som nationella behöriga myndigheter. Branschdialogen fortsatte även genom seminarier. Under 2018 låg fokus på upprättande av återhämtningsplaner, digitalisering och andra strukturella trender som påverkar fordonsindustrin och sannolikt kommer att få konsekvenser för bilfinansieringsinstitut framöver.

Under 2018 fortsatte den tematiska granskningen av IFRS 9 i nära samarbete med de nationella behöriga myndigheterna för att säkerställa att bankerna i euroområdet konsekvent tillämpar IFRS 9-standarden. Bland annat har det inletts flera initiativ som ska hjälpa tillsynsmyndigheterna att bedöma de mindre betydande institutens förberedelsenivå för IFRS 9.

Efter färdigställandet av IMF:s FSAP-program (granskningsprogram för den finansiella sektorn) för euroområdet[22], med fokus på betydande institut, bidrog ECB:s banktillsyn aktivt till bedömningen av tillsyn av mindre betydande institut till de nationella FSAP-programmen i vissa euroländer[23]. I samband med detta framhölls ECB:s övervakande funktion vid tillsyn av mindre betydande institut, genom att ECB:s roll och dess samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna förklarades.

ÖUP-metod för mindre betydande institut

År 2018 var det första året då de nationella behöriga myndigheterna tillämpade en gemensam, harmoniserad ÖUP-metod för mindre betydande institut. I januari 2018 godkände tillsynsnämnden den första versionen av ÖUP-metoden för mindre betydande institut, gemensamt utarbetad av personalen på nationella behöriga myndigheter och ECB sedan 2015. Genomförandet sker stegvis under en treårsperiod, vilket ger en smidig övergång från nationella metoder till den gemensamma metoden: de nationella behöriga myndigheterna kom överens om att tillämpa den gemensamma ÖUP-metoden på åtminstone högprioriterade mindre betydande institut under 2018 och att lansera metoden för alla mindre betydande institut senast 2020.

Metoden baseras på de ÖUP-riktlinjer som har utarbetats av EBA och bygger på ECB:s metod för betydande institut och befintliga nationella ÖUP-metoder. ÖUP-metoden är flexibel och proportionell. De nationella behöriga myndigheterna har möjlighet att anpassa tillsynsverksamhetens intensitet och frekvens utifrån bankernas risk och potentiella inverkan på det finansiella systemet. Denna proportionella metod omfattar olika frekvens och detaljnivå när en banks risknivåer och riskkontroller bedöms eller vid utvärdering av hur en bank bedömer sina interna kapital- och likviditetsbehov, både under normala förhållanden och i stressituationer. De nationella behöriga myndigheterna ges flexibilitet för att beakta nationella särdrag (t.ex. redovisningsstandarder, regelverk) samt för att utföra beslutsprocessen inom ÖUP. ÖUP-metoden för mindre betydande institut uppdateras regelbundet och kommer därför att fortsätta utvecklas i framtiden.

För att öka marknadstransparensen och meddela bankerna sina tillsynsförväntningar har ECB publicerat en sammanfattning av ÖUP-metoden för mindre betydande institut på sin webbplats för banktillsyn. I denna sammanfattning behandlas framför allt metodens allmänna aspekter samt aspekter av särskild relevans för mindre betydande institut, t.ex. proportionalitet. ECB anordnade även möten med europeiska bankorganisationer för att utbyta åsikter om ÖUP-metoden för mindre betydande institut.

Samarbete kring enskilda mindre betydande institut

Ett effektivt samarbete mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna är avgörande för att säkerställa en konsekvent och högkvalitativ tillsyn av de mindre betydande instituten. Under 2018 har samarbetet mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna stärkts inom framför allt tre områden: i) samarbete mellan representanter på hög nivå samt tekniksamarbete, ii) tillsyn av mindre betydande institut och iii) sektoriella och tematiska analyser.

Samarbete mellan representanter på hög nivå samt tekniksamarbete: Inom ramen för ett program sker regelbundna utbyten (i form av möten och telefonsamtal) mellan representanter på hög nivå från ECB och de nationella behöriga myndigheterna. På teknisk nivå har även samarbete om enskilda mindre betydande institut samt tillsynspraxis främjats. Inom detta område har ECB:s länderenheter[24] en nyckelfunktion för att underlätta informationsutbyte och bästa tillsynspraxis mellan de nationella behöriga myndigheterna.

Tillsyn av mindre betydande institut: I enlighet med den metod som tillämpats tidigare år samt proportionalitetsprincipen har de mindre betydande instituten övervakats enligt ett prioriteringssystem[25]. Samarbetet mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna har inriktats på regelbunden övervakning av högprioriterade mindre betydande institut samt på mindre betydande institut med specifika tillsynsutmaningar, särskilt institut med försämrad finansiell status. Om tillståndsbesluten (t.ex. beviljande av tillstånd eller godkännande av förvärv av kvalificerade innehav) innehöll tilläggsbestämmelser[26] med krav på en tillsynsuppföljning, samarbetade ECB och de berörda nationella myndigheterna också för att säkerställa genomförandet av dessa bestämmelser. Dessutom var 2018 det första året då vägledningen om anmälningar[27] implementerades fullt ut. ECB framförde sina synpunkter på anmälningarna inom ramen för det löpande samarbetet mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna, särskilt vad gäller informationsutbytet om enskilda mindre betydande institut och det tillvägagångssätt för tillsynen som tillämpats av de berörda nationella behöriga myndigheterna.

Sektoriella och tematiska analyser: Den högkvalitativa tillsynskontrollen av mindre betydande institut har även förstärkts genom sektoriella och tematiska analyser. Med tanke på hur viktiga de kooperativa sektorerna är i vissa länder har de under de senaste två åren granskats gemensamt av ECB och de berörda nationella behöriga myndigheterna. En samarbetsgrupp (bestående av deltagare från såväl ECB som de berörda nationella behöriga myndigheterna) upprättades för att övervaka reformen av den kooperativa sektorn i ett land, i syfte att främja ett konsekvent genomförande. Vad gäller institutionella skyddssystem (IPS) genomfördes för tredje gången den årliga övervakningen av ”hybridsystem”[28] i de berörda länderna. Stöd tillhandahölls till nationella behöriga myndigheter i de länder där bankerna ansöker (eller överväger att ansöka) om erkännande av ett institutionellt skyddssystem. Under 2018 genomfördes dessutom en benchmarkinganalys av pelare 2-krav för högprioriterade mindre betydande institut för att jämföra de olika nationella behöriga myndigheternas tillvägagångssätt i förhållande till ÖUP-kraven samt för att uppnå enhetliga tillsynsresultat. Slutligen vad gäller finansmarknadens infrastruktur inledde ECB och berörda nationella behöriga myndigheter den årliga sektorsanalysen av finansiella marknadsinfrastrukturer med banktillstånd.


1.9 Makrotillsynsuppgifter

Vad beträffar makrotillsynen i euroområdet fortsatte ECB att arbeta aktivt med de nationella myndigheterna under 2018, i enlighet med de uppgifter som tilldelats ECB under artikel 5 i SSM-förordningen. Inom detta fastställda system för makrotillsyn får ECB tillämpa i) högre krav på relevanta kapitalbuffertar än de som används av nationella myndigheter, och ii) strängare åtgärder för att hantera systemrisker eller makrorisker. Makrotillsynsforumet fungerar som en plattform för ledamöter i ECB-rådet och tillsynsnämnden för att föra samman mikro- och makrotillsynsperspektiv från hela SSM.[29] Detta säkerställer att mikro- och makrotillsynsåtgärder effektivt kompletterar varandra.

Under 2018 mottogs över 100 makrotillsynsanmälningar från nationella myndigheter

Under 2018 mottog ECB över 100 makrotillsynsanmälningar från nationella myndigheter. De flesta anmälningar gällde kvartalsbeslut om att fastställa kontracykliska kapitalbuffertar och beslut om identifiering och kapitalbehandling av globalt systemviktiga institut (G-SII) och andra systemviktiga kreditinstitut (O-SII). ECB tog även emot anmälningar om andra åtgärder, t.ex. de som införs enligt artikel 458 i CRR, systemriskbuffertar och anmälningar om reciprocitet av makrotillsynsåtgärder som vidtagits i andra medlemsstater.

Med hjälp av BCBS-metoden identifierade ECB och nationella myndigheter åtta globala systemviktiga institut[30] som måste hålla ytterligare kapitalbuffertar på 1,0–2,0 % under 2020. ECB mottog också anmälningar om kapitalbuffertvärden för 107 andra systemviktiga institut. Dessa värden var i linje med den golvmetod för att fastställa andra systemviktiga instituts kapitalbuffertar som ECB har följt sedan 2016.[31] Metoden är för närvarande föremål för revidering.

ECB deltog också i arbete som utfördes av ESRB, som ansvarar för makrotillsynen av det finansiella systemet i EU. De gemensamma tillsynsgrupperna använder information från ESRB, tillsammans med andra makrostabilitetsanalyser från ECB, för att säkerställa att alla relevanta risker beaktas. På samma sätt använder ESRB och andra makrotillsynsmyndigheter indata från de gemensamma tillsynsgrupperna för att säkerställa att information om enskilda institut matas in i systemomfattande riskanalyser och för att identifiera eventuella riskdämpande åtgärder.


2 Bidrag till EU:s ramverk för krishantering och resolution

2.1 Krisfall 2018

2.1.1 ABLV Bank fastställdes fallera eller sannolikt komma att fallera

ABLV Bank och dess dotterbolag fastställdes fallera eller sannolikt komma att fallera den 23 februari 2018

Inom ramen för EU:s ramverk för krishantering kan ECB fastställa att en bank fallerar eller sannolikt kommer att fallera (FOLTF) efter att ha samrått med den gemensamma resolutionsnämnden.[32] Den 23 februari 2018 fastställde ECB:s banktillsyn att det lettiska betydande institutet ABLV Bank AS var FOLTF enligt artikel 18.4 c i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM-förordningen) eftersom det sannolikt inte inom den närmaste framtiden skulle kunna betala sina skulder när de förföll. ECB fastställde även att ABLV Banks luxemburgiska dotterbolag, ABLV Bank, S.A., var FOLTF.

Vägen fram till FOLFT-fastställande

Ett moratorium infördes sedan likviditetsutflöden utlösts till följd av ett amerikanskt förfarande för bekämpning av penningtvätt

Den 13 februari 2018 lade det amerikanska finansdepartementets nätverk för bekämpning av finansiella brott (Financial Crimes Enforcement Network) fram ett förslag till åtgärd där ABLV Bank angavs vara ett ”institut som utgör en primär källa till oro för penningtvätt” enligt avsnitt 311 i den amerikanska lagen USA PATRIOT Act. Detta följdes av stora uttag av insättningar och förlorad tillgång till dollarfinansiering, vilket innebar att banken inte längre kunde genomföra betalningar i amerikanska dollar. Den 19 februari 2018 införde den lettiska finans- och kapitalmarknadskommissionen ett moratorium[33] för ABLV Bank AS, efter instruktion från ECB:s banktillsyn. Moratoriet innebar att ABLV Bank AS förbjöds att betala sina finansiella skulder. Ett moratorium bedömdes som nödvändigt för att ge banken tid att lösa likviditetssituationen. Samma dag ålades dröjsmål med betalning för ABLV Bank, S.A. Luxembourg.

Mot bakgrund av det akuta läget slutfördes förfarandet för FOLTF-bedömningen inom två dagar

ABLV Bank AS och dess dotterbolag ABLV Bank, S.A. saknade tillräckliga medel för att klara de utflöden av insättningar som torde uppstå om moratoriet hade hävts. Tillsynsnämnden beslutade därför att påbörja FOLTF-förfarandet och inledde ett formellt samråd med den gemensamma resolutionsnämnden den 22 februari 2018. Därefter antog tillsynsnämnden och ECB-rådet FOLTF-bedömningarna för ABLV Bank AS och ABLV Bank, S.A. Den 23 februari översändes FOLTF-bedömningarna till både den gemensamma resolutionsnämnden och Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 18 i SRM-förordningen. ECB:s banktillsyn underrättade också samtliga berörda myndigheter om sina beslut i enlighet med artikel 81 i BRRD och CRD IV.

Samarbete och informationsutbyte med den gemensamma resolutionsnämnden

Ett nära samarbete mellan ECB:s banktillsyn och den gemensamma resolutionsnämnden bidrog till en framgångsrik krishanteringsprocess

ECB:s banktillsyn informerade den gemensamma resolutionsnämnden så snart den fått kännedom om förslaget till FinCEN-åtgärd. Bankernas försämrade likviditetssituation diskuterades ingående med representanter från den gemensamma resolutionsnämnden vid krishanteringsmöten som organiserades av ECB. Den gemensamma resolutionsnämnden bjöds också in att delta som observatör vid de relevanta mötena med ECB:s tillsynsnämnd. En ECB-representant deltog även i den gemensamma resolutionsnämndens samtliga verkställande möten där ärendet diskuterades, inbegripet det möte då nämnden beslutade att inte vidta resolutionsåtgärder.

Åtgärder efter FOLTF-bedömningen

Efter den gemensamma resolutionsnämndens beslut att inte vidta resolutionsåtgärder ansökte ABLV Latvia om självlikvidation

Den 24 februari 2018 beslutade den gemensamma resolutionsnämnden att inte vidta resolutionsåtgärder mot ABLV Bank AS och ABLV Bank, S.A. Det konstaterades att de villkor för resolution som anges i artikel 18.1 a och b i SRM-förordningen visserligen var uppfyllda, men att villkoret i artikel 18.1 c, gällande allmänintresset, inte var uppfyllt. I egenskap av utsedda myndigheter enligt direktiv 2014/49/EU[34] fastställde samtidigt FCMC och Luxembourg Commission de Surveillance du Secteur Financier (CSSF) att de täckta insättningarna för ABLV Bank AS respektive ABLV Bank, S.A. hade blivit indisponibla.[35] ABLV Bank AS ansökte därefter om frivillig självlikvidation i enlighet med den lettiska lagen om kreditinstitut. Efter förslag från FCMC, som fortsätter att utöva tillsyn över självlikvidationsprocessen, drog ECB:s banktillsyn tillbaka tillståndet för ABLV Bank AS i juli 2018. Vad gäller ABLV Bank, S.A. slog behörig domstol i Luxemburg fast att villkoren för att inleda nationella insolvensförfaranden inte var uppfyllda. Därefter konstaterade domstolen att banken skulle omfattas av betalningsinställelse enligt nationell lag och utsåg två externa förvaltare att sköta förvaltningen av bankens tillgångar.[36]

ABLV-ärendet visar att BRRD/SRM-förordningen och den nationella insolvenslagstiftningen bör vara i linje med varandra samt att myndigheterna för bekämpning av penningtvätt bör ha ett närmare samarbete

Viktiga lärdomar

Ärendet ABLV visade på en potentiell obalans mellan EU:s ramverk för krishantering och den nationella insolvenslagstiftningen. Enligt BRRD/SRM-förordningen utgör inte enbart faktisk illikviditet utan även sannolik illikviditet inom en nära framtid tillräckliga skäl för att fastställa att en bank fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Enligt insolvenslagstiftningen ska däremot normalt sett faktisk illikviditet ha inträtt innan insolvensförfaranden kan inledas av likviditetsskäl. Mot denna bakgrund har ECB:s banktillsyn uppmanat till och ställt sig bakom en ändring av EU:s rättsliga ram för att säkerställa att nationella likvidationsförfaranden utlöses automatiskt när en bank fastställs vara FOLTF och den gemensamma resolutionsnämnden beslutar att kriteriet om allmänintresset inte har uppfyllts för att inleda en resolutionsåtgärd.

Vad gäller frågor som rör bekämpning av penningtvätt bör noteras att det är de berörda nationella myndigheterna som har behörighet att verkställa den nationella lagstiftningen mot penningtvätt. SSM uppmärksammar dock penningtvättsfrågor inom ramen för sin behörighet och mot bakgrund av den information som finns tillgänglig. Detta görs t.ex. genom ÖUP-bedömningen eftersom allvarliga överträdelser av kraven i fråga om bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering i förlängningen kan äventyra en banks bärkraft. I detta hänseende är informationsutbytet mellan de relevanta myndigheterna avgörande (se ruta 2).

2.1.2 Kommunikation om FOLTF-ärenden

Kommunikation spelar en avgörande roll vid hantering av en kris. Genom att visa att de ansvariga myndigheterna hanterar en kris kan marknadens reaktioner dämpas och spridningsriskerna därigenom reduceras. När en bank fallerar eller sannolikt kommer att fallera är det viktigt att inte bara lösa krisen i sig, utan också att på ett effektivt sätt kommunicera ut denna lösning till allmänheten.

Samordning mellan de olika intressenterna är avgörande för att skicka ett tydligt och heltäckande budskap till allmänheten.

I fallet med ABLV Bank hade ECB, den gemensamma resolutionsnämnden och FCMC ett nära samarbete om sina kommunikationsåtgärder. Processen inleddes söndagen den 18 februari 2018 med att ECB:s banktillsyn meddelade att moratorium hade införts.[37] Lördagen den 24 februari, sex dagar efter ECB:s beslut att ABLV Bank AS och ABLV Bank, S.A. var FOLTF, tillkännagav den gemensamma resolutionsnämnden sitt beslut om att det inte fanns ett allmänintresse för resolution.[38] Strax efter detta kom samordnade tillkännagivanden från ECB:s banktillsyn[39] och FCMC om att ECB fastställt banken som FOLTF. FCMC och CSSF offentliggjorde även meddelanden om sina respektive beslut om fastställelse av indisponibla tillgångar.[40]

Sedan det fastställts att banken fallerar eller sannolikt kommer att fallera fick ECB frågor från en ledamot av Europaparlamentet samt talmannen i tyska Bundestag om olika aspekter som rörde ABLV Bank-ärendet. ECB besvarade dessa frågor i enlighet med tillämpliga sekretessregler och offentliggjorde svaren på sin webbplats för banktillsyn.[41]

Offentliggörande av icke-konfidentiella FOLTF-bedömningar

FOLTF-bedömningarna omfattas av den tystnadsplikt och de sekretessregler som gäller för alla beslut som ECB fattar i sin roll som tillsynsmyndighet.

För bättre transparens och ansvarighet samt på grund av allmänintresset publicerade ECB icke-konfidentiella versioner av de båda FOLTF-bedömningarna för ABLV Bank AS och ABLV Bank, S.A. på sin webbplats för banktillsyn, enligt samma tillvägagångssätt som tidigare tillämpats. För att efterleva tystnadsplikten offentliggjordes ingen konfidentiell information. ECB:s banktillsyn publicerade dessa bedömningar strax efter det att den gemensamma resolutionsnämnden hade publicerat de icke-konfidentiella versionerna av sina resolutionsbeslut. Offentliggörandet av icke-konfidentiella FOLTF-bedömningar är ett undantag från ECB:s generella kommunikationspolicy, som, i linje med rättsliga krav, inte innehåller bestämmelser om offentliggörande av enskilda tillsynsbeslut eller tillsynsbedömningar som skyddas av tystnadsplikt.

Ruta 2
ECB:s roll i kampen mot penningtvätt

När EU-lagstiftarna skapade ramverket för SSM valde de att låta ansvaret för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering (AML/CFT) ligga kvar på nationell nivå. Nationella myndigheter för bekämpning av penningtvätt ansvarar även för att utreda kreditinstituts eventuella överträdelser av AML-föreskrifterna.

Det är emellertid viktigt att ECB överväger resultaten av AML/CFT-tillsynen vid fullgörandet av sina tillsynsuppgifter enligt artikel 127.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och SSM-förordningen[42]. Risker för penningtvätt eller terrorismfinansiering är relevanta framför allt när ECB:s tillsyn ska bedöma förvärv av kvalificerade innehav i enheter som står under tillsyn (inbegripet tillståndsgivning för kreditinstitut), för lämplighetsbedömningar av nuvarande eller framtida ledningspersonal i enheter under tillsyn samt för den dagliga tillsynen. Allvarliga AML/CFT-överträdelser tyder på svag styrning och bristfälliga interna kontroller. De kan skada ett kreditinstituts anseende samt resultera i att enheter under tillsyn eller deras personal drar på sig omfattande administrativa eller straffrättsliga sanktioner. De utgör därför en risk för bärkraften i enheter under tillsyn. Flera initiativ har de senaste månaderna vidtagits på europeisk nivå i syfte att utarbeta förslag som ska stärka samarbetet mellan penningtvätts- och tillsynsmyndigheter samt för att mer effektivt integrera överväganden om penningtvätt i tillsynsarbetet.

Genom det femte penningtvättsdirektivet[43], i synnerhet artikel 57a.2, infördes två nya viktiga aspekter vad gäller ECB:s roll i arbetet mot penningtvätt. För det första medförde ändringen av artikel 56 i CRD IV att det blev möjligt för ECB att utbyta konfidentiell information med nationella tillsynsmyndigheter som arbetar med penningtvättsfrågor. För det andra ålades ECB, att med stöd av de europeiska tillsynsmyndigheterna, ingå en överenskommelse om praktiska former för att underlätta ett smidigare informationsutbyte med alla berörda penningtvättsmyndigheter som utövar tillsyn över kredit- och finansinstitut. ECB arbetade för att uppnå en sådan överenskommelse med hjälp av de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma penningtvättskommitté under samordning av EBA. Denna överenskommelse undertecknades av ECB den 10 januari 2019.

Det fördjupade informationsutbytet mellan ECB och EU:s tillsynsmyndigheter som arbetar med penningtvättsfrågor väntas få positiv inverkan på både bekämpningen av penningtvätt och tillsynen på EU-nivå. Som banktillsynsmyndighet är ECB inte ansvarigt för den direkta tillsynen över penningtvättsfrågor, men kommer att dra nytta av utbytet av relevant information mellan nationella myndigheter som arbetar med penningtvättsfrågor.

Med hänsyn till ansvarsfördelningen för penningtvättsfrågor inom den nuvarande rättsliga ramen upprättar ECB:s banktillsyn en samordningsfunktion för penningtvättsfrågor, som ska ha tre huvuduppgifter. För det första ska det utgöra en gemensam kontaktpunkt för det direkta informationsutbytet om penningtvättsfrågor mellan ECB i egenskap av tillsynsmyndighet och de nationella myndigheter som arbetar med dessa frågor. För det andra ska det upprätta och leda ett penningtvättsnätverk för gemensamma tillsynsgrupper för banker vars affärsmodell är förenad med penningtvättsrisker. Syftet med detta nätverk är att tillsynen i högre grad ska integrera överväganden som penningtvättsfrågor. För det tredje ska det fungera som ett kunskapscentrum för SSM-relevanta AML/CFT-frågor. På grundval av detta kommer den nya samordningsfunktionen för penningtvättsfrågor att bidra till att utveckla ECB:s ståndpunkter om policyn för bekämpning av penningtvätt. Den nya funktionen kommer att samarbeta med ECB:s särskilda arbetsgrupp för AML/CFT-frågor, som samlar ECB:s samtliga relevanta affärsområden.


2.2 ECB:s ramverk för krishantering

Under 2018 vidareutvecklades ECB:s ramverk för krishantering, med beaktande av Europeiska revisionsrättens rekommendationer

ECB har upprättat ett ramverk för krishantering, SSM:s handlingsplan för krisinsatser, för att ta initiativ till lägliga och effektiva krisåtgärder genom ett adekvat informationsflöde och sunt beslutsfattande. Detta omfattar tre eskaleringssteg beroende på det berörda kreditinstitutets särskilda situation, närmare bestämt: i) utökad bevakning av ett institut, ii) förberedelser för tidigt ingripande, och iii) förberedelser för en potential FOLTF-bedömning. Enligt ramverket kan ECB vidta anpassade åtgärder för att ta itu med ett instituts försämrade finansiella ställning genom ett eskaleringsförfarande i tre steg (se nedan).

Under 2018 förbättrades ECB:s ramverk för krishantering ytterligare genom att rekommendationer från Europeiska revisionsrätten följdes upp. Eskaleringsförfarandena inom ramverket förfinades genom en utökad uppsättning kvalitativa och kvantitativa indikatorer som anger övergången från ett skede till ett annat. Indikatorerna är i linje med EBA:s riktlinjer för tidigt ingripande och FOLTF-bedömningar och avser därmed såväl kapital och likviditet som betydande händelser. För kvantitativa indikatorer har tydliga tröskelvärden angetts för att fastställa en potentiell försämring av ett kreditinstituts finansiella ställning. Dessa indikatorer övervakas centralt av ECB:s avdelning för krishantering. Institutspecifika indikatorer och tröskelvärden, som t.ex. fastställs i respektive banks återhämtningsplan, beaktas i ramverket. Oberoende av indikatorerna kan eskaleringen även ske på grundval av expertbedömningar från de gemensamma tillsynsgrupperna och ECB:s avdelning för krishantering.

Eskaleringsförfarande i tre skeden

Inom vart och ett av eskaleringsförfarandets tre skeden vidtas specifika åtgärder för att säkerställa en lämplig respons på situationen. Framför allt övervakas institutens likviditetsställning uppmärksamt, t.ex. genom att frekvent bedöma de utjämnande kapacitets- och likviditetsflödena. För att säkerställa att instituten har beredskap för potentiella kriser genomförde ECB en likviditetsövning i september 2018 (på samma sätt som tidigare år), där data lämnades in via en särskild mall för likviditetsövervakning. Inom ECB:s banktillsyn utarbetar avdelningen för krishantering återkommande rapporter till högre chefer, tillsynsnämndens ledamöter samt den gemensamma resolutionsnämnden om de institut som omfattas av ramverket för krishantering.

Det första skedet (utökad bevakning) inleds om ett kreditinstituts finansiella ställning försämras. Den gemensamma tillsynsgruppen svarar med att fastställa lämplig tillsynsåtgärd och utökar sin bevakning av institutet (genom att t.ex. genomföra ytterligare fördjupade analyser, ge uppdrag om inspektioner på plats och/eller intensifiera likviditetsövervakningen). Samtidigt ökar samarbetet och informationsutbytet mellan den gemensamma tillsynsgruppen och avdelningen för krishantering liksom mellan ECB, den nationella behöriga myndigheten och den gemensamma resolutionsnämnden. Mallen för likviditetsövervakning används för att samla in ett minimum av likviditetsinformation, när detta är lämpligt.

Om den finansiella ställningen fortsätter att försämras, får det övervägas om det finns behov att utarbeta en bedömning av tidigt ingripande (i enlighet med artikel 27 i BRRD) (andra skedet). Den gemensamma tillsynsgruppen och avdelningen för krishantering har ett nära samarbete för att bedöma situationen samt föreslå åtgärder i enlighet med ländernas införlivande av artiklarna 27, 28 eller 29 i BRRD. Om det berörda institutet har närvaro i medlemsstater utanför euroområdet eller i tredjeländer säkerställer tillsynskollegierna att relevanta tillsynsmyndigheter kan samverka. Avdelningen för krishantering kommer även att informera ECB:s penningpolitiska funktion i enlighet med principen om åtskillnad samt direktionens beslut om informationsutbyte mellan ECB:s penningpolitiska funktion och tillsynsfunktion.

Om den finansiella ställningen försämras ytterligare (tredje skedet) inrättas en institutspecifik krishanteringsgrupp för att, vid en krissituation, säkerställa en fullständig anpassning mellan tillsynsmyndigheter, resolutionsmyndigheter och centralbanksfunktioner. Denna grupp består av högre chefer från ECB, tillsynsnämndens ledamöter från berörda nationella behöriga myndigheter, den gemensamma resolutionsnämndens ordförande samt andra tillfälliga ledamöter. Den fungerar som ett centralt samordningsorgan för nödvändiga tillsynsåtgärder, beredskapsplaner samt övervakning av framsteg, effektivitet och ändamålsenlighet vad gäller krishanteringen. Detta kan omfatta förberedelser av FOLTF-bedömningar som del av det löpande arbetet med beredskapsplaner. Fastställande av fallissemang eller sannolikt fallissemang meddelas till den gemensamma resolutionsnämnden och, utan onödigt dröjsmål, till de berörda behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna i hemlandet, behöriga ministerier, centralbanker och insättningsgarantisystem (ett eller flera), i enlighet med den rättsliga ramen.

I händelse av en systemkris kan en övervakningsgrupp inrättas med uppgift att övervaka och identifiera möjliga likviditets- och solvensrelaterade svårigheter som kan uppstå samtidigt för flera betydande institut och mindre betydande institut.

Under alla skeden då handlingsplanen för krisinsatser fungerar som ramverk för krishantering samarbetar ECB med den gemensamma resolutionsnämnden, med beaktande av tillämplig lagstiftning och interinstitutionella arrangemang, exempelvis samförståndsavtalet mellan ECB och den gemensamma resolutionsnämnden. Avdelningen för krishantering i samarbete med den gemensamma tillsynsgruppen informerar t.ex. den gemensamma resolutionsnämnden om den finansiella ställningen har försämrats väsentligt för respektive enhet/grupp under tillsyn och utbyter synpunkter och kunskap med den gemensamma resolutionsnämnden. Utöver detta har den gemensamma resolutionsnämnden direkt tillgång till relevanta bankspecifika data i ECB:s IT-system.

Om det har fastställts att ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera samordnar ECB:s banktillsyns krishanteringsgrupp informationsutbytet mellan SSM och den gemensamma resolutionsnämnden/de nationella resolutionsmyndigheterna och utarbetar de nödvändiga uppföljningsåtgärderna, t.ex. beviljande av tillstånd till en brobank och återkallande av tillståndet för den resterande delen av institutet. De huvudsakliga beslutsfattarna vid en resolution (efter FOLTF-fastställande) är resolutionsmyndigheterna, dvs. den gemensamma resolutionsnämnden och de nationella resolutionsmyndigheterna. ECB har då en rådgivande funktion.


2.3 Interaktion med den gemensamma resolutionsnämnden

Under 2018 fortsatte ECB:s banktillsyn och den gemensamma resolutionsnämnden sitt nära samarbete

Under 2018, i likhet med tidigare år, fortsatte ECB:s banktillsyn och den gemensamma resolutionsnämnden sitt nära samarbete på alla plan. En representant från ECB deltog i den gemensamma resolutionsnämndens verkställande möten och plenarmöten under 2018. ECB:s tillsynsnämnd bjöd även in den gemensamma resolutionsnämndens ordförande att delta i de relevanta möten som hölls 2018 i syfte att främja samarbete och utbyte kring frågor av ömsesidigt intresse. ECB:s banktillsyn och den gemensamma resolutionsnämnden hade även ett nära samarbete avseende politikområden som är relevanta för tillsyn och resolution.

Ett framstående och förstärkt samarbete genomfördes på teknisk nivå inom respektive kommittéer samt över relevanta övergripande funktioner i ECB:s banktillsyn och den gemensamma resolutionsnämnden. De gemensamma tillsynsgrupperna och de interna resolutionsenheterna med ansvar för enskilda kreditinstitut fördjupade sitt samarbete om olika frågor som rör återhämtning och upprättande av resolutionsplaner. I enlighet med samförståndsavtalet förbättrade de gemensamma tillsynsgrupperna och de interna resolutionsenheterna även sitt utbyte av relevanta bankspecifika data. Utöver detta genomförde de gemensamma seminarier och möten med de betydande instituten, där detta var relevant.

ECB:s banktillsyn samrådde med den gemensamma resolutionsnämnden om återhämtningsplaner

I linje med den rättsliga ramen samrådde ECB:s banktillsyn med den gemensamma resolutionsnämnden om återhämtningsplaner som lämnats in av betydande institut för vilka ECB är samordnande tillsynsmyndighet. Vid sin bedömning av återhämtningsplanerna beaktade ECB:s banktillsyn sedan den gemensamma resolutionsnämndens synpunkter för att därefter utarbeta sina egna synpunkter till bankerna.

ECB:s banktillsyn konsulterades vid upprättandet av resolutionsplaner

Även under 2018 konsulterades ECB:s banktillsyn om den gemensamma resolutionsnämndens resolutionsplaner, inbegripet minimikraven på kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) samt återhämtningsbedömningar för betydande institut. ECB:s banktillsyn bedömde resolutionsplanerna och lämnade sina synpunkter till den gemensamma resolutionsnämnden ur ett tillsynsperspektiv. ECB:s banktillsyn fokuserade främst på hur resolutionsplanerna (inbegripet minimikraven på kapitalbas och kvalificerade skulder samt återhämtningsbedömningar) kan påverka betydande institut, dels enligt ett fortlevnadsperspektiv, dels utifrån sin egen tillsynsmetod.

I likhet med tidigare år konsulterade den gemensamma resolutionsnämnden också ECB:s banktillsyn rörande beräkningen av förbetalda inbetalningar till den gemensamma resolutionsfonden. ECB:s banktillsyn gick igenom beräkningen för att bedöma eventuell påverkan på betydande institut enligt ett fortlevnadsperspektiv.

Under 2018 slutförde ECB:s banktillsyn och den gemensamma resolutionsnämnden översynen av sitt bilaterala samförståndsavtal. Detta samförståndsavtal, som ingicks första gången 2015, anger hur den gemensamma resolutionsnämnden och ECB:s banktillsyn ska samarbeta och utbyta information i enlighet med SRM-förordningen. Under 2017 inledde ECB och den gemensamma resolutionsnämnden sin översyn av funktionssätt och effektivitet i fråga om det samarbete och informationsutbyte som anges i samförståndsavtalet. De gick igenom erfarenheterna från de båda första åren av samförståndsavtalets genomförande och behandlade de praktiska utmaningar som hade uppstått. För att främja ett fördjupat samarbete fokuserade de främst på informationsutbytet. Den gemensamma resolutionsnämnden och ECB:s banktillsyn publicerade samförståndsavtalet, inklusive bilagan om informationsutbyte, på sina respektive webbplatser för att säkerställa transparens gentemot branschen och allmänheten.[44]


2.4 Arbetet med upprättande av återhämtningsplaner

Bankerna utarbetar återhämtningsplaner för att säkerställa att de är motståndskraftiga under perioder av allvarlig finansiell stress. Vid ECB:s bedömning av återhämtningsplaner ligger fokus främst på att säkerställa att planerna är operativa och att de kan genomföras snabbt och effektivt av instituten. Robusta återhämtningsplaner är viktiga för att säkerställa att det europeiska ramverket för krishantering är ändamålsenligt.

Under 2018 inriktades arbetet med upprättande av återhämtningsplaner på att ge en systemomfattande bild för att hjälpa bankerna i euroområdet att förbättra sina egna återhämtningsplaner. Efter att ha bedömt tre omgångar av återhämtningsplaner från 2015 till 2017 överlämnade ECB den 3 juli 2018 en rapport till banksektorn om återhämtningsplaner, där bästa praxis fastställdes inom fem huvudområden: i) återhämtningsalternativ, ii) total återhämtningskapacitet, iii) återhämtningsindikatorer, iv) playbooks (vägledningar för genomförandet av återhämtningsplaner) och v) tester (simuleringsövningar).

Vad gäller upprättandet av återhämtningsplaner har de flesta banker gjort framsteg, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar. Detta gäller framför allt arbetet med att identifiera genomförbara och trovärdiga återhämtningsalternativ och utveckla ett indikatorramverk som omfattar bankernas mest relevanta risker och sårbarheter.

För tillsynsmyndigheternas del är det viktigt att det görs en adekvat uppskattning av den totala återhämtningskapaciteten. På så sätt kan de bedöma om en bank har möjlighet att återhämta sig från en krissituation genom att genomföra de återhämtningsalternativ som anges i återhämtningsplanen. Detta utgör också ett användbart underlag för resolutionsmyndigheterna i samband med upprättande av resolutionsplaner och fastställande av MREL-mål. Erfarenheter från tidigare bedömningscykler har emellertid visat att bankerna tenderar att överskatta sin totala återhämtningskapacitet. Av ECB-rapporten framgår hur de kan presentera sin totala återhämtningskapacitet (t.ex. genom att beakta ömsesidig exklusivitet eller ömsesidig påverkan mellan olika alternativ, tillämplighet för olika typer av stress samt operativa begränsningar när flera alternativ sätts in samtidigt). Under de kommande cyklerna kommer ECB att inrikta sig på att få trovärdiga uppskattningar av den totala återhämtningsförmågan från bankernas sida samt att uppmana banker med begränsade återhämtningsalternativ att bygga upp sin återhämtningskapacitet.

En annan central fråga är om bankerna kan genomföra sina återhämtningsplaner snabbt och effektivt i situationer av svår stress. ECB har identifierat två bästa metoder för att hjälpa bankerna att uppnå detta mål: playbooks och tester. Playbooks utgör kortfattade vägledningar för genomförandet och möjliggör för bankerna att snabbt genomföra sina återhämtningsplaner under kriser. Tester är ”livesimuleringar” som hjälper bankerna att testa viktiga delar av sina återhämtningsplaner, utbilda personal för hur de ska reagera i händelse av kris och identifiera områden som kan förbättras.


2.5 Krisfall som involverar mindre betydande institut

Hantering av kriser i mindre betydande institut kräver en hög nivå av informationsutbyte och samordning mellan den berörda nationella behöriga myndigheten och ECB. Den nationella behöriga myndigheten agerar då i sin kapacitet som direkt tillsynsorgan över det mindre betydande institutet och ECB i sin övervakningsfunktion och status som behörig myndighet för beslut om gemensamma förfaranden. Behovet av ökat samarbete uppstår då ett mindre betydande institut närmar sig den punkt då det inte längre är bärkraftigt. ECB och den nationella behöriga myndigheten ska då gemensamt överväga likvidation eller resolution av banken och samråda kring återkallanden av tillstånd, bedömningar av förvärv eller höjningar av kvalificerade innehav och utfärdande av nya tillstånd (t.ex. för ett broinstitut).

Ett sådant krishanteringssamarbete ska stödja de nationella behöriga myndigheterna och ECB i deras respektive uppgifter och säkerställa att nödvändig information finns tillgänglig när angelägna beslut snabbt behöver fattas. Informationsutbytet, de vidtagna åtgärderna och samarbetet mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna står i proportion till de risker som ett mindre betydande institut utgör, även med hänsyn till de lösningar från den privata sektorn som redan har identifierats av den nationella behöriga myndigheten. Under 2018 kännetecknades samarbetet mellan de nationella behöriga myndigheterna och ECB vid flera kriser rörande mindre betydande institut av ett regelbundet, givande utbyte som gjorde det möjligt att snabbt fatta beslut.

Under 2018 färdigställdes tre gemensamma tillsynsstandarder som nu klara att användas:

  1. Gemensam tillsynsstandard om nationella behöriga myndigheters tillsynsmetoder för krishantering för mindre betydande institut och samarbete med resolutionsmyndigheter: denna tillsynsstandard säkerställer att konsekventa krishanteringsmetoder för mindre betydande institut tillämpas på nationell nivå.
  2. Gemensam tillsynsstandard om nationella behöriga myndigheters tillsynsförfaranden för mindre betydande institut som bryter mot minimikapitalkraven: denna tillsynsstandard främjar en gemensam förståelse av de administrativ praxis som används för att bemöta försämringar i mindre betydande instituts finansiella förhållanden.
  3. Gemensam tillsynsstandard om FOLTF-fastställande för mindre betydande institut: denna tillsynsstandard främjar en samsyn vad gäller FOLTF-fastställande för mindre betydande institut, där fokus ligger på att tillämpa proportionalitet i expertbedömningen i syfte att säkerställa att den avsedda åtgärden är lämplig och nödvändig för att uppnå tillsynsmyndighetens eftersträvade mål.

Samtliga tre ovannämnda gemensamma tillsynsstandarder, liksom den gemensamma tillsynsstandard om ramverket för krishanteringssamarbete för mindre betydande institut som har varit i kraft sedan 2017, kommer att främja gemensamma tillsynsmetoder inom den europeiska banktillsynen.


3 Förfaranden för godkännande, verkställighet och sanktioner

3.1 Tillstånd

3.1.1 Förändringar i antalet betydande institut

Den årliga bedömningen, i linje med ramförordningen om SSM, av huruvida en bank eller bankgrupp uppfyller något av kriterierna för att vara betydande[45] genomfördes i november 2018. Detta kompletterades med särskilda bedömningar av betydelse som genomfördes efter ändringar i gruppstruktur eller andra händelser inom bankgrupperna. Den 14 december 2018 klassificerades totalt sett 119 institut[46] som betydande, vilket var samma totala antal betydande institut som i den föregående årliga bedömningen av betydelse från den 5 december 2017. Förändringar i de betydande institutens sammansättning mellan dessa datum beskrivs mer ingående nedan.

Under 2018 kom två nya institut med på listan över betydande institut på grund av Brexit. Barclays Bank Ireland PLC och Bank of America Merrill Lynch DAC klassificerades som nya betydande institut och blev föremål för ECB:s direkta tillsyn den 1 januari 2019. Detta skedde efter en begäran från Central Bank of Ireland eftersom båda bankkoncernerna väntades utöka sin verksamhet i euroområdet.

Till följd av den årliga bedömningen av betydelse omklassificerades Permanent tsb Group Holdings plc till att vara mindre betydande eftersom det inte hade uppfyllt några av kriterierna för att vara betydande under tre kalenderår i rad. Central Bank of Ireland började utöva tillsyn över banken den 1 januari 2019.

Årets förändringar i listan över banker som står under ECB:s tillsyn beror på omorganisationer av koncerner, fusioner och förvärv, utfärdande av nya tillstånd samt återkallanden av tillstånd.

Under 2018 togs fem banker bort från listan över banker som står under ECB:s tillsyn:

  • Banco Mare Nostrum, S.A. överfördes till Bankia S.A.
  • Nordea Bank AB (publ), Suomen sivuliike, en finsk filial till Nordea, upphörde att existera som separat enhet sedan moderbolaget Nordea Bank AB (publ) överförts till Nordea Bank Abp.
  • Danske Bank Plc, ett finskt dotterbolag till Danske Bank A/S, överförde sin verksamhet till moderbolaget och upphörde att existera.
  • VTB Bank (Österrike) AG upphörde att existera sedan dess verksamhet överförts till VTB Bank (Europe) S.E. i Tyskland, som står under tillsyn som mindre betydande institut.
  • Tillståndet för Cyprus Cooperative Bank Ltd drogs in av ECB.

Ytterligare fyra banker kom nyligen med på listan över institut som står under ECB:s direkta tillsyn:

  • I och med bildandet av Luminor-koncernen kom Luminor Bank AS i Estland och Luminor Bank AS i Lettland med på listan över betydande institut.
  • Banque Internationale à Luxembourg S.A. överfördes till ECB:s direkta tillsyn efter delningen från Precision Capital S.A.
  • Nordea Bank Abp i Finland klassificerades som betydande eftersom banken beviljats ett nytt tillstånd i Finland sedan huvudkontoret flyttats dit från Sverige.

Filialen av HSBC Bank Plc i Nederländerna förblir klassificerad som mindre betydande. Filialen uppfyllde visserligen storlekskriteriet för att vara betydande, men kan ändå inte klassificeras som betydande institut på grund av vissa omständigheter[47] i samband med HSBC-koncernens omorganisation.

Listan med enheter under tillsyn uppdateras under året. Den senaste versionen av listan finns på ECB:s webbplats om banktillsyn.

Tabell 4

Betydande och mindre betydande bankgrupper eller fristående banker i SSM efter 2018 års utvärdering

Källa: ECB
Anm.: Totala tillgångar för enheter som finns med på den lista över enheter under tillsyn som publicerades i december 2018 (med referensdatum för gruppstrukturer den 1 november 2018 och för beslut om status som betydande den 14 december 2018), referensdatum för totala tillgångar är den 31 december 2017 (eller senast tillgängliga).

Samlad bedömning 2018

Under 2018 publicerade ECB en uppdaterad version av den metod för översyn av tillgångars kvalitet som tillämpas i dess samlade bedömningar. Uppdateringen genomfördes för att återspegla förändringar i redovisningsreglerna (införandet av IFRS 9) samt att ge en bättre bild av riskprofilerna för banker vars affärsmodeller inriktas på värdepapperstjänster (vilket är särskilt relevant för banker som flyttar sin verksamhet till SSM-länder till följd av Brexit).

Under andra halvåret 2018 genomfördes också en samlad bedömning av Nordea-koncernen sedan banken beslutat att flytta huvudkontor och moderbolag från Sverige till Finland, vilket ledde till att koncernen omfattades av den europeiska banktillsynen. Detta förväntas bli klart under andra kvartalet 2019.

3.1.2 Tillståndsförfaranden

Antal förfaranden

Under 2018 anmälde nationella behöriga myndigheter sammanlagt 2 696 tillståndsförfaranden till ECB:s banktillsyn. Av dessa var 43 tillståndsansökningar, 26 återkallanden av tillstånd, 82 upphöranden av tillstånd[48], 100 förvärv av kvalificerade innehav, 419 passförfaranden och 2 026 lämplighetsförfaranden (individuella bedömningar av ledamöter av ledningsorgan och styrelser samt ledande befattningshavare och filialchefer i tredjeland[49]).

Tabell 5

Godkännandeförfaranden som har meddelats ECB

Källa: ECB.

Under 2018 slutfördes 2 013 tillståndsförfaranden. Detta antal motsvarar 1 168 beslut,[50] varav 526 godkändes av tillsynsnämnden och ECB-rådet respektive 642 av högre chefer inom delegeringsramverket[51]. Dessa 1 168 tillståndsbeslut utgör cirka 61 % av alla ECB:s enskilda tillsynsbeslut.

Jämfört med 2017 kunde olika trender för tillståndsförfarandena konstateras: antalet tillståndsgivnings- och upphörandeförfaranden ökade, medan antalet förfaranden avseende kvalificerande innehav, återkallande av tillstånd och passförfaranden minskade. Antalet lämplighetsförfaranden har minskat med 10 % sedan 2017.

Gemensamma förfaranden

Majoriteten av förfarandena för tillståndsgivning (ungefär 81 %) rörde inrättandet av nya mindre betydande institut. I likhet med 2017 var de två främsta orsakerna till ansökningar om nya banktillstånd den tilltagande användningen av digitala innovationer för att tillhandahålla tjänster till kunder i EU (affärsmodeller som bygger på fintech) samt Storbritanniens planerade EU-utträde, som ledde till en ökning av ansökningar om banktillstånd i euroområdet. Under 2019 väntas dessa trender fortsätta: fintech-sektorn kommer att växa och vi kommer att se fler omstruktureringar med koppling till Brexit. Resterande 19 % av förfarandena för tillståndsgivning rörde betydande institut, i huvudsak tillstånd som utökats till att även omfatta investeringstjänster. Ett förfarande för ett betydande institut rörde inrättandet av ett nytt dotterbolag för att flytta huvudkontoret för en globalt systemviktig bank till euroområdet.

Vad gäller tillståndsgivning publicerade ECB en vägledning vid bedömning av tillståndsansökningar och en vägledning vid bedömning av tillståndsansökningar från fintech-kreditinstitut i mars 2018 efter offentliga samråd. Syftet med dessa vägledningar är att stödja en gemensam tillsynspraxis samt att skapa en ökad transparens om politiken. Efter ett separat offentligt samråd i oktober 2018 om del 2 av vägledningen för bedömning av tillståndsansökningar, publicerades en konsoliderad version av de båda delarna i januari 2019.

Återkallandeförfaranden uppstår normalt till följd av att banker frivilligt avslutar sin affärsverksamhet eller att de fusioneras eller omstruktureras. Detta gäller i synnerhet ärenden där betydande institut avsäger sig tillståndet, vilka utgör cirka 50 % av alla återkallandeförfaranden. I ett begränsat antal ärenden återkallas emellertid tillståndet till följd av att ett institut inte har uppfyllt tillsynskraven, som har fastställts gemensamt av den berörda nationella behöriga myndigheten och ECB, eller på grund av att de nationella reglerna om förhindrande av penningtvätt inte har följts.

Två tredjedelar av förfarandena rörande kvalificerade innehav gällde mindre betydande institut och en tredjedel gällde betydande institut. Under 2018 observerades endast begränsad gränsöverskridande konsolidering bland betydande institut. Flera förfaranden gällde riskkapitalinvesterares förvärv av majoritetsinnehav i betydande institut. Sådana transaktioner behöver granskas särskilt noga med tanke på transaktionernas komplexa struktur, kortfristiga investeringshorisonter och den lånefinansiering som ibland också förekommer. I siffror rörde dock majoriteten av de förfaranden rörande kvalificerade innehav som anmäldes till ECB under 2018 interna omorganisationer i aktieägarstrukturen hos institut under tillsyn. Sådana omorganisationer syftar i första hand till att förenkla gruppens struktur och/eller sänka kostnaderna, men de kan även bero på regleringsarbitrage.

Till följd av Brexit genomfördes under 2018 omfattande tillsynsinsatser för att bedöma banker som önskade flytta verksamheten från sina enheter i Storbritannien till euroområdet. För att förhindra bildandet av skalbolag hade ECB fortlöpande kontakter med dessa banker, vilket ledde till viktiga justeringar av deras planer. Justeringarna gällde t.ex. intern styrning, personaltillsättning och organisation, affärsverksamhetens källa, boknings- och hedgingstrategi samt koncerninterna arrangemang.

Lämplighetsbedömningar

Under 2018 hanterade ECB färre lämplighetsförfaranden än under 2017. Förklaringen till detta kan vara i) ökad stabilitet i bankstyrelserna (totalt sett var det färre nya mandat under 2018) och ii) en bestående effekt av ändringarna i den franska lagstiftningen som inte längre innehåller krav på lämplighetsbedömning vid förnyad utnämning av ledamöter i kontrollorgan.

Cirka två tredjedelar av lämplighetsförfarandena gällde ledamöter i kontrollorgan. Den återstående tredjedelen rörde ledamöter i ledningsorgan, ledande befattningshavare och filialchefer i tredjeland. För cirka en tredjedel av de lämplighetsförfaranden som avslutades under 2018 krävdes en mer detaljerad bedömning. I många av dessa fall införde ECB villkor, skyldigheter eller rekommendationer för de betydande instituten i syfte att åtgärda särskilda farhågor, t.ex. rörande vissa styrelseledamöters erfarenhet och tidsåtagande. Merparten av dessa fall rörde ledamöter i kontrollorgan.

I maj 2018 publicerades en uppdatering av vägledningen till lämplighetsbedömningar, som anpassats för att vara i linje med EBA:s och Esmas gemensamma riktlinjer för lämplighetsbedömningar av ledamöter i ledningsorgan och ledande befattningshavare.

Under 2018 intensifierade ECB dialogen med de banker som lämnat in flest anmälningar om lämplighetsbedömningar och gav ut en förklarande video om ECB:s lämplighetsbedömningar. Syftet var att ytterligare förbättra transparensen och kommunikationen i fråga om lämplighetsbedömningarna samt att underlätta för bankerna att lämna in fullständiga och korrekta anmälningar.

Lämplighetsbedömningarnas betydelse för en förbättrad bankstyrning framhölls även under den andra konferensen om banktillsyn på temat styrningsförväntningar för bankerna i ett föränderligt finansiellt klimat, som hölls den 22 mars 2018.


3.2 Rapportering av överträdelser samt verkställighets- och sanktionsförfaranden

Verkställighet och sanktioner

Inom ramen för SSM-förordningen och ramförordningen om SSM beror fördelningen av verkställighets- och sanktionsbefogenheter mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna på den i) påstådda överträdelsens typ, ii) ansvariga person och iii) åtgärd som ska vidtas (se ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2014).

Under 2018 hanterade ECB 51 förfaranden, vilket var 13 % mer än under 2017. Dessa förfaranden ledde till 16 ECB-beslut, vilket var en ökning på 60 % jämfört med 2017

Under 2018 fortsatte ECB att utöka sina förfaranden för verkställighet och sanktioner för att stödja en effektivare och mer konsekvent metod. Samtidigt använde sig ECB oftare av befogenheter att förelägga sanktioner.

Sammanlagt inledde ECB 27 sanktionsförfaranden under 2018. Inräknat de 24 förfaranden som pågick i slutet av 2017 hanterade ECB 51 förfaranden under 2018 (se tabell 6), en ökning med 13 % jämfört med de 45 förfaranden som hanterades under 2017. De 51 förfarandena under 2018 ledde till 16 ECB-beslut, vilket är en ökning med 60 % jämfört med föregående år.

Tabell 6

ECB:s verksamhet rörande verkställighet och sanktioner 2018

Källa: ECB.
1) Flera ECB-beslut gällde mer än ett förfarande.

Under 2018 utfärdade ECB tre böter till ett totalt belopp av 4,8 miljoner euro

Av de 51 sanktionsförfaranden som handlades under 2018 gällde 22 misstänkta överträdelser av direkt tillämplig EU-lagstiftning (inklusive ECB:s beslut och förordningar) som begåtts av 13 betydande institut. Dessa överträdelser, för vilka ECB har direkt behörighet att införa administrativa sanktioner, rörde kapitalbas, kapitalkrav, rapportering, offentliggörande och stora exponeringar. Under 2018 antog ECB tre sanktionsbeslut som ledde till böter på sammanlagt 4,8 miljoner euro. Böter utfärdades till tre enheter under tillsyn för överträdelser av reglerna om kapitalbas. Åtta av de 22 förfaranden som gällde överträdelser av direkt tillämplig EU-lagstiftning avslutades under 2018, huvudsakligen beroende på att de misstänkta överträdelserna inte var väsentliga eller att det saknades rättslig grund för sanktioner. Tre av dessa åtta förfaranden avslutades med ett ECB-beslut och det beslutades att man inte skulle gå vidare med de övriga fem förfarandena före utfrågningsfasen. Ytterligare elva förfaranden pågick fortfarande vid årets slut.

Efter ECB:s begäranden att inleda förfaranden, och efter att ha bedömt fallen i enlighet med nationell lagstiftning, utfärdade de nationella behöriga myndigheterna under 2018 böter till ett totalt belopp om 1,33 miljoner euro

Av de 51 sanktionsförfaranden som hanterades under 2018 saknade ECB direkt sanktionsbefogenhet i de återstående 29 förfarandena och kunde endast begära att de nationella behöriga myndigheterna skulle inleda förfaranden. Sanktionsförfarandena gällde i) misstänkta överträdelser av nationell lagstiftning som överför bestämmelserna i CRD IV och omfattade betydande institut eller fysiska personer, och ii) misstänkta överträdelser av direkt tillämplig EU-lagstiftning och omfattade fysiska personer. Dessa förfaranden gällde främst misstänkta överträdelser av styrningskrav. Under 2018 riktade ECB tio begäranden till nationella behöriga myndigheter om att inleda sanktionsförfaranden inom ramen för nationella behörigheter. Tre av de 29 förfarandena avslutades under 2018. Efter ECB:s begäranden, och efter att ha bedömt fallen i enlighet med nationell lagstiftning, utfärdade de nationella behöriga myndigheterna under 2018 böter till ett totalt belopp om 1,33 miljoner euro.

Diagram 10 visar en fullständig fördelning per område av de misstänkta överträdelser som ECB behandlat inom ramen för verkställighets- och sanktionsförfaranden under 2018.

Diagram 10

Misstänkta överträdelser som leder till verkställighets- och sanktionsförfaranden gäller oftast styrningskrav

Källa: ECB.

Om ECB har skäl att tro att ett brott har begåtts uppmanas den berörda nationella behöriga myndigheten att hänskjuta ärendet till lämpliga myndigheter för utredning och eventuellt åtal, i enlighet med nationell lagstiftning. En sådan begäran lämnades till den berörda nationella behöriga myndigheten under 2018.

Erfarenheter av anmälan av överträdelser enligt artikel 23 i SSM-förordningen

Det är ECB:s skyldighet att se till att det finns effektiva mekanismer som gör att vem som helst kan anmäla överträdelser av relevant EU-lagstiftning (en process som vanligtvis benämns "visselblåsning"). ECB har därför inrättat en mekanism för anmälan av överträdelser med en förstrukturerad webbplattform som kan nås via webbplatsen för ECB:s banktillsyn.

Den information som togs emot via mekanismen för anmälan av överträdelser beaktades på lämpligt sätt (t.ex. genom att bedöma påverkan på bankens riskprofil) och följdes därefter upp (t.ex. genom att begära upplysningar, genomföra inspektioner på plats eller anta tillsynsåtgärder).

Under 2018 mottog ECB 124 anmälningar om överträdelser, en ökning med 39 % jämfört med året innan

Under 2018 mottog ECB 124 anmälningar om överträdelser, en ökning med 39 % jämfört med året innan. Av dessa rapporter gällde 93 påstådda överträdelser av relevant EU-lagstiftning, varav 75 ansågs ligga inom ramen för ECB:s tillsynsuppdrag och 18 inom ramen för de nationella behöriga myndigheternas tillsynsuppdrag. De återstående rapporterna handlade huvudsakligen om nationella frågor som inte rörde tillsynskrav (t.ex. konsumentskydd) och omfattades därför inte av mekanismen för anmälan av överträdelser.

Några av de vanligaste påstådda överträdelserna handlade om styrning (80 %) och brister i beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav (8 %). En fullständig fördelning visas i diagram 11. De styrningsrelaterade problemen handlade främst om riskhantering och interna kontroller, lämplighetskrav och organisationsstruktur[52].

Diagram 11

Påstådda överträdelser som rapporteras i mekanismen för anmälan av överträdelser avser i huvudsak styrningsfrågor

Källa: ECB.

De huvudsakliga utredningsåtgärder som vidtogs under 2018 med avseende på mottagna anmälningar om överträdelser var som följer:

  • Intern bedömning baserad på befintlig dokumentation (45 % av fallen).
  • Begäran till enheten under tillsyn om intern utredning/revision eller dokument/förklaringar (40 % av fallen).
  • Inspektioner på plats (15 % av fallen).

Under 2018 optimerade ECB slutligen bedömningen och behandlingen av inkommande anmälningar av överträdelser för att se till att de, trots ett högt antal ärenden, behandlas effektivt och inom rimlig tid.


4 SSM som del av den europeiska och globala tillsynsarkitekturen

4.1 Europeiskt och internationellt samarbete

Euroområdets banker har filialer och dotterbolag i 104 länder utanför EU (data per den 31 december 2017)

Euroområdets banker finns i över 100 länder utanför EU och SSM har ett omfattande samarbete med tillsynsmyndigheter inom och utanför EU. ECB arbetar för att underlätta detta samarbete genom att bidra till tillsynskollegier och genom att utveckla samarbetsverktyg som samförståndsavtal och avtal som sluts från fall till fall. Hittills har samförståndsavtal förhandlats fram med motparter som t.ex. tillsynsmyndigheter i EU-medlemsstater utanför euroområdet, tillsynsmyndigheter i tredjeländer och nationella marknadsmyndigheter.

4.1.1 Samarbete med andra tillsynsmyndigheter

Samarbete med tillsynsmyndigheter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

ECB samarbetar ofta med nationella behöriga myndigheter i EU-länder utanför euroområdet, i enlighet med bestämmelserna i CRD IV om samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i EU.

Hittills har ECB:s banktillsyn även ingått samförståndsavtal med nationella marknadsmyndigheter från euroländer. Dessa samförståndsavtal bygger på en mall som utarbetats gemensamt av ECB och Esma.

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer

Över tid kommer de befintliga samförståndsavtalen mellan nationella behöriga myndigheter i euroområdet och tillsynsmyndigheterna i tredjeländer att spela en mindre framträdande roll efterhand som samförståndsavtal ingås mellan ECB och tillsynsmyndigheter i tredjeländer

ECB strävar efter att bedriva ett givande samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer och underlätta gränsöverskridande tillsyn. Där det är möjligt har ECB:s banktillsyn gått med i de befintliga samförståndsavtal som avtalats fram mellan nationella behöriga myndigheter i euroområdet och tillsynsmyndigheter i tredjeländer innan SSM inrättades. I vissa fall behövde ECB:s banktillsyn ta fram anpassade samarbetslösningar. Under 2015 började ECB sluta sina egna samförståndsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer för att inte behöva förlita sig på befintliga samförståndsavtal mellan nationella behöriga myndigheter i euroområdet och tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

Hittills har sekretessföreskrifterna för 40 tillsynsmyndigheter i tredjeländer bedömts vara ekvivalenta

För att säkerställa konsekvens på EU-nivå samarbetar ECB:s banktillsyn med EBA:s ekvivalensnätverk, som genomför ekvivalensbedömningar av sekretessföreskrifterna hos tredjeländers tillsynsmyndigheter. Samförståndsavtal för tillsynssamarbete får enbart slutas om den erforderliga ekvivalensen för tystnadsplikt är uppfylld.

Samarbete med tillsynsmyndigheterna i Storbritannien efter Brexit

Det är viktigt att säkerställa att tillsynsarbetet med de brittiska myndigheterna fortsätter efter Brexit

Storbritannien är ett betydelsefullt globalt finansiellt centrum, vars banker bedriver verksamhet både inom euroområdet och på nationell nivå. Inför Storbritanniens planerade EU-utträde samarbetar ECB nära tillsammans med de brittiska myndigheterna för att utforma en samarbetsram som möjliggör ett fortsatt smidigt tillsynssamarbete och informationsutbyte (för mer information om förberedelserna inför Brexit, se ruta 3).

Ruta 3
Förberedelser inför Brexit

I sitt arbete med Brexit under 2018 fokuserade ECB:s banktillsyn på två saker: i) att bedöma planer från de internationella banker som vill flytta sin verksamhet från Storbritannien till euroområdet, ii) att granska beredskapen hos de banker som har huvudkontor i euroområdet och bedriver verksamhet i Storbritannien. Under hela året gick ECB ut med tydlig kommunikation till bankerna om att de måste förbereda sig på alla eventualiteter, inbegripet ett scenario utan avtal, vilket kan resultera i en ”hård” Brexit utan någon övergångsperiod. Banker som önskar flytta sin verksamhet till euroområdet uppmanades att lämna in sina ansökningar i god tid, absolut senast under det andra kvartalet 2018, för att kunna få alla nödvändiga tillstånd från ECB.

Detta resulterade i att ECB och de nationella behöriga myndigheterna bedömde ett betydligt högre antal tillståndsförfaranden under 2018. ECB och de nationella behöriga myndigheterna bedömde även planerna från banker som önskar utöka verksamheten i sina befintliga enheter i euroområdet till följd av Brexit. I samtliga ärenden lades särskild vikt vid att dessa banker skulle ha en adekvat riskhantering och kapacitet för detta, så att man undviker att ”skalbolag” bildas i euroområdet. Tillsynsmyndigheterna lägger särskild vikt vid bankernas interna organisation och styrning, deras lokala kapacitet för riskhantering samt deras föreslagna bokningsmodeller.[53]

I slutet av 2018 hade majoriteten av de banker som flyttar verksamheten till euroområdet kommit rimligt långt i sina förberedelser – detta till följd av de tillsynsförväntningar som utarbetats gemensamt med de nationella myndigheterna. De viktigaste tillsynsfrågor som ECB har identifierat gäller generellt sett boknings- och affärsmodeller. Under 2019 kommer tillsynsmyndigheterna att fortsätta föra en dialog med bankerna för att ta itu med eventuella resterande problem samt bevaka hur flyttplanerna genomförs.

Vad gäller banker med huvudkontor i euroområdet och verksamhet i Storbritannien har ECB, i egenskap av direkt tillsynsmyndighet, uppmanat dem att i god tid förbereda och presentera relevanta planer som uppfyller ECB:s tillsynsförväntningar. Tonvikten lades framför allt på omsorgsfulla beredskapsplaner för alla tänkbara förhandlingsresultat samt på lämpliga förberedelser och planer för den verksamhet som bedrivs av filialer som är belägna i Storbritannien.

ECB fortsatte också att informera om sina tillsynsförväntningar genom att uppdatera de vanliga frågorna på ECB:s webbplats för banktillsyn samt genom bilaterala diskussioner med de enheter som står under tillsyn. Vidare anordnades branschseminarier för att diskutera problem i samband med bankernas bokningsmodeller och deras riskhantering. ECB publicerade även flera centrala budskap och Brexit-uttalanden i SSM Supervision Newsletter och avsikten är att publicera fler artiklar om Brexit-relaterade frågor under 2019.

Framtiden

I och med att Storbritanniens EU-utträde kommer allt närmare kommer 2019 att bli ett avgörande år för ECB:s Brexit-arbete. ECB kommer att fortsätta bevaka hur bankerna genomför sina planer och förberedelser samt hur de efterlever SSM:s tillsynsförväntningar. ECB:s banktillsyn har även börjat ta över den direkta tillsynen av institut som blivit betydande i och med att de har flyttat sin verksamhet på grund av Brexit. Fler betydande institut tillkommer under 2019. Överlag gäller att det Brexit-relaterade arbetet under 2019 till stor del kommer att styras av hur de politiska förhandlingarna utvecklas samt om något utträdesavtal med en övergångsperiod slutligen kommer att ratificeras. ECB kommer att noga följa den politiska utvecklingen samt överväga om tillsynsförväntningarna behöver ändras.

4.1.2 Tillsynskollegier

Tillsynskollegier utgör basen för gemensam bedömning av risker samt gemensamma beslut om kapital- och likviditetskrav för gränsöverskridande internationella banker

Tillsynskollegier är permanenta, men flexibla, samordningsstrukturer som sammanför behöriga myndigheter i tillsynen av gränsöverskridande bankgrupper. Dessa kollegier spelar en viktig roll för banker i euroområdet som är verksamma i länder utanför.

Vid slutet av 2018 fungerade ECB som samordnande tillsynsmyndighet i 29 EU-tillsynskollegier, som därmed leddes av den respektive gemensamma tillsynsgrupppen. Detta är ett tillsynskollegium mindre än 2017, vilket beror på att två banker nu genomgår rekonstruktion, samtidigt som ett nytt tillsynskollegium har inrättats för Nordea som har flyttat sitt huvudkontor till ett euroland.

I och med Nordeas flytt till euroområdet sjönk antalet gränsöverskridande institut med säte i EU-medlemsstater utanför euroområdet som verkar genom betydande institut i euroområdet från sju institut 2017 till sex. ECB är aktiv medlem i dessa bankers kollegier och representeras av den gemensamma tillsynsgrupp som utövar tillsyn över relevant dotterbolag eller filial. På så sätt bidrar ECB till den gruppbaserade tillsynen av dessa institut.

Fyra betydande institut har väsentlig gränsöverskridande verksamhet utanför EU. ECB har upprättat och driver tillsynskollegier för dessa banker i syfte att främja samordningen och informationsutbytet mellan relevanta tillsynsmyndigheter.

Slutligen har sex banker med säte utanför EU betydande dotterbolag i euroområdet. ECB deltar i de relevanta kollegierna som värdmyndighet. I denna funktion bidrar ECB på ett konstruktivt sätt till kollegiets och den samordnande tillsynsmyndighetens mål. Internationella standarder och avtal följs.

Under 2019 väntas stora förändringar för tillsynskollegierna till följd av Storbritanniens EU-utträde. Detta innebär å ena sidan att de brittiska dotterbolagen och filialerna till institut i euroområdet blir enheter i tredjeland. De relevanta brittiska behöriga myndigheterna blir då tredjelandsobservatörer i de kollegier som leds av ECB. Å andra sidan blir de brittiska bankerna tredjelandsinstitut och de befintliga kollegierna som omfattas av EU-lagstiftningen väntas bli kollegier utanför EU. Slutligen planerar flera institut belägna i Storbritannien att flytta sin verksamhet till euroområdet. Ett stort antal nya kollegier kan behöva inrättas och drivas med ECB som samordnande tillsynsmyndighet. ECB kan också bli värdtillsynsmyndighet i kollegier som leds av tredjeland.

4.1.3 Rådande läge vad gäller nära samarbete

EU-medlemsstater som inte har infört euron får delta i SSM under en ordning för nära samarbete. De huvudsakliga villkoren för detta fastställs i artikel 7 i SSM-förordningen, medan själva förfarandeaspekterna anges i beslut ECB/2014/5.

I juli 2018 inkom Bulgarien med en formell begäran om nära samarbete mellan ECB och Българска народна банка (Bulgariens nationalbank) och blev därmed den första medlemsstat utanför euroområdet som vidtagit formella åtgärder för att delta i bankunionen.

ECB kommer att besluta om ett nära samarbete ska upprättas efter avslutad bedömning av Bulgariens begäran. För detta ändamål kommer ECB att genomföra en samlad bedömning av sex bulgariska kreditinstitut samt göra en bedömning av relevant nationell lagstiftning, och i samband med detta även beakta dess praktiska genomförande. Parallellt med detta arbetar ECB nära tillsammans med Българска народна банка (Bulgariens nationalbank), i dess egenskap som nationell behörig myndighet, för att stödja att dess system integreras så smidigt som möjligt i SSM.

4.1.4 EBA:s granskningspanel

ECB:s banktillsyn fortsatte att delta aktivt i EBA:s granskningspanel. Denna panel organiserar och genomför regelbundet ömsesidiga granskningar av de europeiska banktillsynsmyndigheternas verksamhet i syfte att stärka enhetligheten i tillsynsresultat. Fokus för granskningarna är graden av konvergens vid tillämpningen av EU-lagstiftningen samt bästa praxis som utvecklats av de relevanta myndigheterna.

Under 2018 genomförde EBA:s granskningspanel en jämförelseanalys av de tekniska tillsynsstandarderna för passanmälningar i enlighet med artiklarna 35, 36 och 39 i CRD IV. Målet var att bedöma detaljeringsgrad och aktualitet för den relevanta information som bankerna tillhandahåller till hem- och värdmyndigheter. Vid granskningen bedömdes även om hemmyndigheterna var nöjda med den information de fått och om värdmyndigheterna fått väsentlig information som gjort det möjligt för dem att förbereda sig för tillsynen.

Inom euroområdet har ECB det slutliga ansvaret för passförfaranden som avser betydande institut i och utanför SSM. ECB övervakar dessa passförfaranden, där relevanta delar utförs med stöd av nationella behöriga myndigheter (t.ex. att inhämta anmälningar från de betydande instituten samt att göra en inledande bedömningen av att anmälan är fullständig).

Jämförelseanalysen visade att ECB har fullständiga processer. Analysen bidrog emellertid till att identifiera vilka områden som kan förbättras eller förenklas – frågor som ECB och de nationella behöriga myndigheterna redan arbetar med.

4.1.5 Internationella valutafondens FSAP-program (granskningsprogram för den finansiella sektorn)

Internationella valutafondens FSAP-program består av omfattande, djupgående bedömningar av en jurisdiktions finanssektor. De omfattar i) identifiering av viktiga sårbarheter och bedömning av finanssektorns motståndskraft, ii) bedömning av ett lands politiska ramar för finansiell stabilitet och dess ramverk och praxis för tillsyn samt iii) utvärdering av finansiella skyddsnät och det finansiella systemets förmåga att hantera och lösa en finansiell kris.

IMF avslutade ett FSAP-program för euroområdet 2018

I januari 2017 bad ordföranden för EU:s ekonomiska och finansiella kommitté IMF att genomföra det första FSAP-programmet för EU/euroområdet, med syftet att bekräfta den nya arkitekturen för banktillsyn och resolution i euroområdet. Detta FSAP-program inleddes i juni 2017 och slutsatserna offentliggjordes i juli 2018. Fokus låg bland annat på banktillsyn och krishantering för betydande institut. I detta syfte genomförde IMF i) en detaljerad bedömning av de relevanta Baselprinciperna (Basel Core Principles, BCP) för effektiv banktillsyn[54], med betygsättning, och ii) en analys av arrangemangen för resolution och krishantering av banker i euroområdet, som baserades på FSB:s viktiga attribut för effektiva resolutionssystem för finansinstitut (Key Attributes of Effective Resolution Regimes for Financial Institutions). Utöver detta bedömde IMF banksektorns solvens inom ramen för FSAP-programmets bedömning av finansiell stabilitet. Slutsatser från detta FSAP-program användes i IMF:s artikel IV-samråd med euroländerna 2018.

IMF:s FSAP-rekommendationer riktades såväl till ECB som till lagstiftarna

ECB välkomnade resultatet av IMF:s FSAP-program för euroområdet. Enligt vissa av de relevanta rekommendationerna ska ECB vidta åtgärder för att anpassa sina interna strukturer och/eller processer. Vad gäller banktillsyn rekommenderas ECB först och främst att a) fortsätta sina nuvarande ansträngningar för att effektivisera interna förfaranden och beslutsprocesser eftersom de har resulterat i ett effektivare resursutnyttjande och snabbare respons på begynnande tillsynsproblem, b) säkerställa att personalarrangemangen med de nationella behöriga myndigheterna ger gemensamma tillsynsgrupper och inspektioner på plats den personal de behöver, och c) förbättra vissa aspekter av tillsynsmetoden, t.ex. tillsynsförväntningar, som bör präglas av ökad transparens, samt tillsynen över likviditetsrisk. I många andra rekommendationer anges att EU:s medlagstiftare ska agera för att ändra EU-lagstiftningen. Exempel på detta är rekommendationen om att främja ytterligare harmonisering av europeiska regleringskrav för att undvika en fragmentering längs nationsgränserna samt rekommendationen att ECB ska tilldelas tillsynsbefogenheter för alla väsentliga former av kreditförmedling inom euroområdet. Detta avser tillsyn över filialer i tredjeland och i synnerhet över relevanta gränsöverskridande värdepappersföretag. En annan relevant rekommendation är att EU-lagstiftningen i ännu högre grad ska anpassas till Baselstandarderna. ECB:s banktillsyn har utarbetat en handlingsplan för att gå vidare med de rekommendationer som faller inom ECB:s tillsynsområde. Denna plan har godkänts av tillsynsnämnden.

I de kommande nationella FSAP-programmen kommer IMF att fortsätta att göra en heltäckande bedömning av banksystemet och samtidigt undvika dubbelarbete med FSAP-programmen för euroområdet. I analogi med hur penningpolitiken behandlas i IMF:s nationella artikel IV-rapporter ska de nationella FSAP-programmen inte innehålla några bedömningar av effektiviteten i det banktillsynsarbete som ECB/SSM genomför. Denna generella strategi gör att IMF kan anpassa omfattningen i FSAP-programmen för såväl enskilda länder som för euroområdet till EU:s nya arkitektur för banktillsyn och resolution. Det kommer att bidra till att säkerställa att IMF:s övervakning och rådgivning fortsätter att vara effektiv och relevant för alla berörda myndigheter. Under 2018 avslutade IMF det nationella FSAP-programmet för Belgien[55] och inledde FSAP-program för Frankrike, Italien och Malta. Ett nationellt FSAP-program för Österrike är planerat till 2019.


4.2 Bidrag till utvecklingen av det europeiska och internationella regelverket

4.2.1 Bidrag till Baselprocessen

Under 2018 fokuserade Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) på att slutföra pågående policyinitiativ, utvärdera effekterna av de reformer som genomförts sedan krisen samt främja en stark tillsyn. ECB, som aktivt deltar i BCBS arbete, bidrog genom att delta i policydiskussioner, tillhandahålla expertkunskaper i olika BCBS-grupper (t.ex. om regleringsarbitrage), samarbeta med BCBS-medlemmar i EU och resten av världen samt bidra till relevanta konsekvensanalyser. ECB deltog främst i arbetet med reformpaketet Basel III.

När fokus skiftar till att genomföra de överenskomna reformerna stöder ECB lagstiftarna och BCBS för att säkerställa att reformerna är effektiva

Under 2018 fortsatte BCBS att arbeta med att säkerställa att Basel III genomförs i full utsträckning, konsekvent och inom utsatt tid samt, mer generellt, med att främja en stark banktillsyn. Detta arbete kommer att fortsätta inom de kommande åren.

BCBS inledde också ett omfattande arbetsprogram för att utvärdera de reformer som har genomförts sedan krisen. Inom ramen för detta program kommer man att utvärdera enskilda standarders effektivitet, samverkan och enhetlighet, risken för regleringsarbitrage samt de mer omfattande makroekonomiska effekterna av de reformer som har genomförts sedan krisen. ECB kommer aktivt att fortsätta bidra till BCBS agenda.

4.2.2 Den europeiska lagstiftningsagendan

Under 2018 fortsatte ECB att bidra till EU:s lagstiftningsreformer. När det gäller översynen av EU:s banklagstiftning (CRR/CRD IV, BRRD och SRM-förordningen) välkomnade ECB resultatet av de politiska förhandlingarna mellan EU-rådet och Europaparlamentet i december 2018, som banade väg för det slutliga antagandet av lagstiftningen före valen till Europaparlamentet i maj 2019. Denna lagstiftning utgör en viktig milstolpe i arbetet för att stärka banksektorns motståndskraft med hjälp av internationella standarder och ytterligare riskreducering. Detta bör främja fortsatta framsteg på vägen mot bankunionens fullbordande, inbegripet ett europeiskt insättningsgarantisystem. I detta sammanhang fortsatte ECB att bidra till arbetet i ad hoc-arbetsgruppen för att stärka bankunionen.

Under 2018 bidrog ECB även till andra lagstiftningsärenden, i synnerhet kommissionens förslag till reglering av värdepappersföretag, säkerställda obligationer, nödlidande exponeringar och stärkandet av EBA:s mandat för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. På Europaparlamentets och EU-rådets begäran utfärdade ECB yttranden med rådgivning till medlagstiftarna.[56]

4.2.3 Bidrag till EBA:s arbete

ECB:s banktillsyn och EBA har ett nära samarbete inom olika områden – vilket också yttrar sig genom det stora antalet ECB-medarbetare i EBA:s kommittéer och uppgiftsgrupper

Under 2018 arbetade ECB:s banktillsyn med EBA om de gemensamma målen att stärka den finansiella stabiliteten och främja konsekvent tillsyn i hela den europeiska banksektorn.

ECB:s banktillsyn bidrog aktivt till EBA:s arbete på alla nivåer. Under 2018 representerades ECB:s banktillsyn i sammanlagt 50 av EBA:s kommittéer och uppgiftsgrupper, av vilka fyra i rollen som ordförande eller vice ordförande. ECB:s banktillsyn deltog också i EBA:s tillsynsstyrelse som icke-röstberättigad medlem.

Samarbetet har bland annat gällt genomförande av paketet för färdigställande av Basel III, förberedelser för Brexit, arbete med modellvalidering, lämplighetsbedömningar, outsourcing, Euclid samt minskning av nödlidande lån

Samarbetet mellan EBA och ECB:s banktillsyn omfattade en rad olika frågor. ECB bidrog t.ex. till EBA:s svar på Europeiska kommissionens begäran om råd för att färdigställa Basel III. Utöver detta har ECB bidragit till bl.a. EBA:s yttrande om Storbritanniens EU-utträde[57] (se ruta 3) samt EBA:s tekniska standarder och riktlinjer för interna modeller och modellvalidering.[58]

En annan aspekt som är central för tillsynen är granskningen av om en bank har stabila styrningsarrangemang och ett lämpligt antal styrelseledamöter. Den reviderade ECB-vägledningen för lämplighetsbedömningar, publicerad i maj 2018, följer terminologin i CRD IV, Esmas och EBA:s gemensamma riktlinjer för lämplighetsbedömningar och EBA:s riktlinjer för intern styrning. Detta återspeglar arbetet med att uppdatera riktlinjerna om utkontraktering, som EBA behandlade i ett offentligt samråd under 2018 (se avsnitt 1.4).

ECB:s banktillsyn bidrog även till arbetet med handlingsplanen för hantering av nödlidande lån i Europa (se avsnitt 1.2). I oktober 2018 slutförde EBA sin vägledning om hantering av nödlidande exponeringar och exponeringar med anstånd, som har anpassats för att överensstämma med NPL-vägledningen från ECB:s banktillsyn. För att samla in och kartlägga tillsynsdata från den europeiska banksektorn är EBA och ECB:s banktillsyn nu i färd med att utarbeta Euclid, den europeiska centraliserade infrastrukturen för tillsynsdata. Under 2018 bevakade EBA:s och ECB:s arbetsgrupp för genomförandet av Euclid de gemensamma insatserna samt anordnade tekniska seminarier för att säkerställa anpassning av datamodeller, kategorisering av enheter samt rapporteringsskyldigheter.

Under EBA:s ”uppfyll eller förklara”-förfarande gjorde ECB anmälningar gällande sju riktlinjer, en riktlinje från en gemensam kommitté samt tre rekommendationer

För att främja en harmonisering av regelverket i EU tillämpar EBA ett ”uppfyll eller förklara”-förfarande.[59] Inom ramen för detta förfarande ska ECB, i egenskap av behörig myndighet för den direkta tillsynen över betydande institut, underrätta EBA om nyligen utfärdade riktlinjer och rekommendationer uppfylls eller avses att uppfyllas. Under EBA:s ”uppfyll eller förklara”-förfarande gjorde ECB anmälningar till EBA gällande sju riktlinjer, en riktlinje från en gemensam kommitté samt tre rekommendationer, som finns dokumenterade på ECB:s webbplats för banktillsyn.[60] ECB:s banktillsyn har hittills alltid meddelat EBA att relevanta EBA-riktlinjer efterlevs eller avses att efterlevas.

4.2.4 Bidrag till FSB:s arbete

Under 2018 bidrog ECB:s banktillsyn aktivt till rådet för finansiell stabilitets (FSB) arbete, i synnerhet på områdena samarbete om tillsyn och reglering, genomförande av standarder samt resolution. ECB:s banktillsyn deltog också i sammanträdena hos FSB:s regionala samrådsgrupp för Europa.

FSB inriktar sig nu på att övervaka genomförandet av reformer inom den globala finansiella sektorn samt att utvärdera effekterna. ECB:s banktillsyn kommer att delta aktivt i de relevanta FSB-initiativen, som syftar till att fastställa inverkan av överenskomna reformer på specifika utlåningsformer, även i syfte att visa hur en stabil och välfungerande banksektor gynnas av hållbar ekonomisk tillväxt. Utöver detta kommer ECB:s banktillsyn att bidra till arbetet med ett antal viktiga policyfrågor, t.ex. problemet med institut som är för stora för att tillåtas gå omkull samt resolution, krishantering och risker som uppstår till följd av att ny teknik används för finansiella tjänster.


5 Organisationsstruktur för ECB:s banktillsyn

5.1 Uppfyllande av kraven på ansvarighet

ECB:s banktillsyn fortsatte att samverka med Europaparlamentet och EU-rådet

Denna årsrapport är en av ECB:s viktigaste kanaler för att uppfylla de ansvarighetskrav gentemot Europaparlamentet och EU-rådet som fastställs i SSM-förordningen. I förordningen fastslås att ECB:s tillsynsuppgifter ska omfattas av lämpliga krav på transparens och ansvarighet. ECB lägger stor vikt vid att upprätthålla och fullt ut tillämpa det ramverk för ansvarighet som fastställs i närmare detalj i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och ECB och i samförståndsavtalet mellan EU-rådet och ECB.

Vad gäller interaktioner med Europaparlamentet under 2018 talade tillsynsnämndens ordförande inför parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor för att i) presentera ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2017 (den 26 mars), ii) delta i två ordinarie offentliga utfrågningar (den 19 juni och den 20 november) och iii) delta i fyra särskilda diskussioner (den 26 mars, 19 juni, 9 september och 20 november). Bland de viktigaste frågorna som diskuterades kan nämnas nödlidande lån, ECB:s roll i arbetet mot penningtvätt samt EBA:s stresstest. Under 2018 publicerade ECB även 35 svar på skriftliga frågor som rörde banktillsynsfrågor från ledamöter i Europaparlamentet. Breven innehöll frågor om en rad olika ämnen, bl.a. nödlidande lån, mindre betydande institut samt bankchefers lämplighet.

I linje med det interinstitutionella avtalet skickade ECB dessutom protokollen från tillsynsnämndens möten till Europaparlamentet.

Vad avser EU-rådet närvarade tillsynsnämndens ordförande vid tre av eurogruppens sammanträden, varav det första ägde rum den 19 februari. Den 27 april presenterade ordföranden ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2017. Den 5 november deltog ordföranden i en diskussion om genomförandet av ECB:s tillsynsuppgifter.

Under 2018 fortsatte ECB:s banktillsyn att uppfylla sina rapporteringskrav gentemot nationella parlament i enlighet med SSM-förordningen och sex svar på skriftliga frågor från ledamöter i nationella parlament offentliggjordes.

Under 2018 bidrog ECB även till revisionsrättens revisioner av ESRB respektive EBA gällande EU:s stresstester. ECB tillhandahöll styrkande underlag och bidrog på så sätt till att underlätta revisionsrättens undersökningar av dessa frågor och beskriva hur de relevanta samarbetsprocesserna fungerar.

Samtidigt arbetade ECB också med att genomföra rekommendationerna från revisionsrättens båda rapporter om ECB:s banktillsyn, publicerade i januari 2018 och november 2016, med fokus på krishantering, samt på SSM:s funktionssätt mer överlag.

ECB sätter stort värde på de revisioner som utförs av revisionsrätten, arbetar för ett nära samarbete med revisionsrätten som erhåller all information som behövs för att underlätta dess arbete. Mot bakgrund av fördragsbestämmelserna om omfattningen av revisionsrättens mandat att granska ECB, föreslog kommissionen 2017 att ECB och revisionsrätten skulle ingå ett interinstitutionellt avtal för att ”fastställa formerna för informationsutbyte”. Diskussioner pågår nu mellan ECB och revisionsrätten gällande detta.

Ruta 4
SSM:s riskaptit

I mars 2018 publicerade ECB:s banktillsyn sin tillsynsmanual, som anger funktionssätt och viktiga processer för ECB:s hantering av banktillsynen i euroområdet. ECB följde upp detta genom att publicera SSM:s ställningstagande om riskaptit . Syftet med ställningstagandet är att ge externa intressenter en bättre förståelse av ECB:s mål och allmänna tillvägagångssätt. ECB:s banktillsyn bidrar till det finansiella systemets stabilitet genom att främja en motståndskraftig och väl fungerande banksektor, redo att leverera samhällsnyttiga tjänster till ekonomin. För detta ändamål tillämpar ECB en framtidsinriktad och riskbaserad tillsyn. ECB:s banktillsyn har emellertid inte som målsättning att hindra banker från att gå omkull. En policy inriktad på ofelbarhet är varken möjlig eller önskvärd.


5.2 Transparens och kommunikation

Som ett led i sitt arbete för ökad transparens fortsatte ECB:s banktillsyn att förklara sin verksamhet genom en rad olika kommunikationskanaler. Under 2018 höll ordföranden och vice ordföranden 32 tal och ECB:s båda representanter i tillsynsnämnden höll 11 tal. Sammanlagt gav de 20 medieintervjuer. ECB:s banktillsyn publicerade 31 pressmeddelanden samt fyra skrivelser till banker under direkt tillsyn. Den digitala publikationen Supervision Newsletter hade i november getts ut i två år och har över 5 000 prenumeranter. ECB utnyttjade sina kanaler i sociala media för att uppmärksamma ny information och ge viktigt innehåll omfattande spridning.

Utöver detta höll ordföranden och vice ordföranden i början av året en presskonferens där de angav prioriteringarna för banktillsynen. De deltog även i ECB-ledda evenemang för att nå ut till yngre målgrupper. I ECB:s första Youth Dialogue, som hölls vid Banco de España i Madrid, deltog ordföranden i ett åsiktsutbyte med en grupp bestående av 40 unga yrkesverksamma inom finanssektorn och i den andra dialogen deltog ordföranden och vice ordföranden gemensamt i en diskussion med över 260 nuvarande och tidigare studenter från Frankfurt School of Finance and Management. Under 2018 svarade ECB även på över 1 600 förfrågningar från allmänheten beträffande banktillsyn och stod som värd för 31 skräddarsydda föreläsningar för cirka 1 000 deltagare om frågor som specifikt rör ECB:s tillsynsansvar.


5.3 Beslutsprocess

5.3.1 Tillsynsnämnden och styrkommittén

Tillsynsnämnden höll sammanlagt 20 sammanträden under 2018. Av dessa hölls 14 sammanträden i Frankfurt am Main och fem via telekonferens. Ett sammanträde ägde rum i Madrid på inbjudan av Banco de España. Tillsynsnämnden fattade en majoritet av sina beslut genom skriftligt förfarande[61] Av de 119 bankgrupper som stod under ECB:s direkta tillsyn 2018 begärde 35 att motta formella ECB-beslut på ett annat officiellt EU-språk än engelska.

Bild 3

Tillsynsnämndens beslut 2018

Anm.:
1) Denna siffra avser skriftliga förfaranden om såväl enskilda tillsynsbeslut som andra frågor, t.ex. tillsynsnämndens gemensamma metoder och samråd. Ett skriftligt förfarande kan omfatta flera tillsynsbeslut.
2) Denna siffra avser antalet enskilda tillsynsbeslut riktade till enheter under tillsyn eller deras potentiella förvärvare samt instruktioner till nationella behöriga myndigheter avseende betydande institut eller mindre betydande institut. Ett beslut kan innehålla flera tillsynsgodkännanden. I enlighet med ramverket för delegering har inte samtliga dessa tillsynsbeslut godkänts av tillsynsnämnden och godkänts av ECB-rådet. Dessutom fattade tillsynsnämnden andra beslut om ett antal horisontella frågor (t.ex. gemensamma metoder) och institutionella frågor.
3) De 1 006 besluten om lämplighetsbedömningar omfattar 2 026 enskilda förfaranden (se avsnitt 3.1.2)

Förutom bankspecifika slutliga utkast till beslut som överlämnas till ECB-rådet för antagande genom förfarandet med implicit godkännande fattade tillsynsnämnden beslut om flera horisontella frågor, i synnerhet användningen av gemensamma metoder och ramverk inom specifika tillsynsområden. Vissa av dessa beslut utarbetades av tillfälliga strukturer på uppdrag av tillsynsnämnden. Dessa strukturer bestod av högre chefer från ECB och de nationella behöriga myndigheterna. De genomförde förberedande arbete för t.ex. ÖUP-metoden, tillsynsmetoden för institut som står under tillsyn och har höga nivåer nödlidande lån samt förenklingen av processer inom SSM.

Tillsynsnämnden

Främre raden (från vänster till höger): Fabio Panetta, Denis Beau, Liga Kleinberga (suppleant för Pēters Putniņš), Tom Dechaene, Andrea Enria, Catherine Galea, Margarita Delgado, Vita Pilsuma (suppleant för Zoja Razmusa), Stelios Georgakis (suppleant för Yiangos Demetriou).
Mittenraden (från vänster till höger): Frank Elderson, Renata Bagdonienė (suppleant för Vytautas Valvonis), Vladimír Dvořáček, Elisa Ferreira, Ignazio Angeloni, Anneli Tuominen, Helmut Ettl, Felix Hufeld, Andreas Ittner.
Bakre raden (från vänster till höger): Ed Sibley, Claude Wampach, Primož Dolenc, Joachim Wuermeling, Andres Kurgpõld (suppleant för Kilvar Kessler), Pentti Hakkarainen, Eric Cadilhac, Oliver Bonello, Ilias Plaskovitis.

Styrkommittén höll tolv sammanträden under 2018. Av dessa hölls tio sammanträden i Frankfurt am Main och ett via telekonferens. Ett sammanträde ägde rum i Madrid efter inbjudan från Banco de España. I april skedde den vanliga rotationen av de fem ledamöterna från nationella behöriga myndigheter, vilka är tillsatta för en ettårsperiod.

5.3.2 Förenkling av beslutsfattandet

Under 2018 föreslog och genomförde gruppen för förenkling av SSM (se avsnitt 5.4) flera åtgärder i syfte att optimera tillsynsnämndens funktion, genom att både förenkla beslutsförfarandena och ge ledamöterna förbättrad tillgång till information. Tre åtgärder var centrala i samband med detta: i) att minska antalet möten inom tillsynsnämnden samt antalet skriftliga förfaranden och informationspunkter, så att ledamöterna kan fokusera på de viktigaste tillsynsfrågorna, ii) att optimera och förenkla tillsynsnämndens möten så att de blir så effektiva och ändamålsenliga som möjligt samt iii) att effektivisera och ytterligare förbättra informationsflödet till tillsynsnämnden.

En av de åtgärder som fick störst inverkan på beslutsfattandet var att ramverket för delegering utvidgades till att omfatta fler typer av rutinmässiga ECB-tillsynsbeslut. I mars 2018 utvidgades ramverket för delegering till att även omfatta beslutsbefogenheter som avser beslut om minskning av kapitalbasen, klassificering av CET 1-instrument samt, i de fall där detta krävs enligt nationell lag, klassificering av instrument för primärkapitaltillskott eller sekundärkapitaltillskott.

5.3.3 Administrativa omprövningsnämnden

Den administrativa omprövningsnämnden[62] är ett ECB-organ bestående av ledamöter som är individuellt och kollektivt fristående från ECB. Omprövningsnämnden har till uppgift att ompröva ECB-rådets beslut om tillsynsfrågor på grundval av begäranden om omprövning som bedömts vara tillåtliga. Omprövningen avser det omtvistade beslutets ”processrättsliga och materiella överensstämmelse” med SSM-förordningen, samtidigt som hänsyn tas till ECB:s utrymme för bedömning. I praktiska termer innefattar omprövningen en kontroll av om förfarandet har genomförts korrekt, beslutet har motiverats på lämpligt sätt och följer tillämplig lag, om det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning, om beslutet är uppenbart oproportionerligt eller om ECB har missbrukat sina befogenheter. Omprövningen utmynnar i ett icke-bindande yttrande riktat till tillsynsnämnden, med ett förslag om att det antingen ska upphäva det ursprungliga beslutet eller också ersätta det med ett nytt beslut med identiskt eller ändrat innehåll för det slutliga antagande av ECB-rådet enligt förfarandet med implicit godkännande.

Under 2018 mottog den administrativa omprövningsnämnden fem nya ansökningar om administrativ omprövning av ECB:s tillsynsbeslut. Nämnden antog fyra yttranden, sedan en begäran om omprövning dragits tillbaka efter ECB:s rättelse av ett tillsynsbeslut (se tabell 7). I samtliga fall som prövades under 2018 genomförde den administrativa omprövningsnämnden en utfrågning under utredningsfasen, vilket gav den sökande och ECB ytterligare möjligheter att kommentera det omtvistade beslutet.

Tabell 7

Antal omprövningar som genomförts av den administrativa omprövningsnämnden

Källa: ECB.

Frågor som varit föremål för omprövning och frågor om relevans

De begäranden som prövats av den administrativa omprövningsnämnden rörde flera typer av tillsynsbeslut: efterlevnad av tillsynskrav, återkallande av tillstånd, förvärv av kvalificerade innehav och administrativa sanktioner.

Under 2018 rörde omprövningarna av ECB:s beslut främst frågor kring efterlevnad av förfaranderegler (t.ex. korrekt framställning av fakta, lämplig rättslig grund, tillräckliga grunder i beslutsmotiveringen och efterlevnad av proportionalitetsprincipen) samt samarbete mellan ECB och nationella behöriga myndigheter i utarbetandet av ECB:s beslut.

EU-domstolens behörighet avseende ECB

Under 2018 väcktes direkt talan mot ECB i 19 fall och domen från Europeiska unionens tribunal (nedan kallad tribunalen) överklagades till EU-domstolen i två mål som gällde ECB. Under 2018 avgjordes två grupper av mål som avsåg ECB:s banktillsyn – den 24 april 2018 fastställde tribunalen ECB-beslut riktade till Caisse régionale de crédit agricole mutuel Alpes Provence, (mål T‑133/16), Caisse régionale de crédit agricole mutuel Nord Midi-Pyrénées (mål T‑134/16), Caisse régionale de crédit agricole mutuel Charente-Maritime Deux-Sèvres (mål T‑135/16) och Caisse régionale de crédit agricole mutuel Brie Picardie (Case T‑136/16). I dessa fyra beslut, som antogs av ECB den 7 oktober 2015, hade ECB godkänt utnämningen av vissa personer till ordförande i styrelsen hos var och en av de sökande bankerna, men invände mot att dessa personer samtidigt skulle inneha funktionen ”ledare i praktiken”. Den 13 juli 2018 upphävde tribunalen ECB-beslut riktade till La Banque Postale (mål T-733/16), BNP Paribas (mål T-768/16), Crédit Agricole SA (mål T-758/16), Société générale (mål T-757/16), Confédération nationale du Crédit mutuel (mål T-751/16) och BPCE (mål T-745/16). I dessa sex beslut hade ECB avslagit bankernas ansökningar om att vid beräkningen av bruttosoliditetsgraden avstå från att ta upp vissa exponeringar mot Caisse des Dépôts et Consignations (CDC) avseende insättningar som gjorts i sparkontona livret A, livret de développement durable et solidaire och livret d’épargne populaire.


5.4 Förbättra SSM:s effektivitet och ändamålsenlighet

5.4.1 ECB:s avdelning för kvalitetssäkring: arbete som utförts sedan avdelningen inrättades

För att ge ECB:s banktillsyn ökad trovärdighet och säkerställa att en högkvalitativ, konsekvent tillsyn upprätthålls inom hela SSM har ECB inrättat en avdelning för kvalitetssäkring (SQA). Avdelningen verkar i nära samarbete med ett nätverk av de nationella behöriga myndigheternas kvalitetssäkringsfunktioner, som diskuterar och kommer med synpunkter på avdelningens arbete som påverkar de nationella behöriga myndigheterna.

För att skapa värde använder avdelningen ett antal sammanlänkade verktyg, i synnerhet efterhandskontroller av kvaliteten. Syftet är att främja kvalitet och konsekvens samt att säkerställa att ECB:s banktillsyn är effektiv. Utöver detta fungerar avdelningen som ett kunskapscentrum för bästa praxis.

Avdelningens arbetssätt bygger på öppet samarbete och ömsesidig förståelse gentemot de operativa enheterna och de berörda nationella behöriga myndigheterna, på ett sätt som återspeglar deras faktiska tillsynspraxis, risker, brister och behov av genomförbara förbättringar. Avdelningen för kvalitetssäkring eftersträvar därför att komma med konstruktiva, framåtblickande och riskbaserade lösningar med fokus på SSM:s arbetsprodukter, metoder, processer och verktyg.

Efter varje kvalitetsöversyn försöker avdelningen för kvalitetssäkring komma överens med relevanta affärsområden om förbättringsförslag, lämpliga mottagare för förslagen samt tidsramar för att genomföra dem. Detta innebär att mottagarna för förslagen också blir ägare för processen. Dessa parter har det främsta intresset att följa upp och genomföra de förslag som utarbetats tillsammans med avdelningen. Avdelningen för kvalitetssäkring har sedan inrättandet genomfört 24 översyner som har lett till över 300 förbättringsförslag. Vid sidan av dessa översyner ger avdelningen återkoppling till de operativa enheterna, t.ex. genom seminarier och besök hos de nationella behöriga myndigheterna.

Förutom att genomföra kvalitetsöversyner arbetar avdelningen för kvalitetssäkring även för ökad effektivitet och ändamålsenlighet inom SSM. Detta åstadkommer avdelningen genom ett antal kompletterande verktyg, däribland SSM:s utbildningsplan som ska upprätthålla en hög kompetensnivå hos SSM-personalen samt bidra till samstämmighet i tillsynspraxis. Avdelningen stöder även affärsområdena i deras kontakter med interna och externa revisorer (t.ex. direktoratet för internrevision, kommittén för internrevision och Europeiska revisionsrätten). Avdelningen stöder även SSM:s seniorexpertgrupp för operativ riskhantering, med ansvar för övervakningen av hur operativa risker hanteras. Avdelningen för kvalitetssäkring fungerar även som ett centrum för förenklingsarbete, som stöds genom sitt nätverk med motsvarande funktioner hos ECB och de nationella behöriga myndigheterna. Avdelningen hjälper affärsområden och nationella behöriga myndigheter att genomföra förenklingsåtgärder, som en del i strävandena för att göra förenkling till ett kärnvärde inom SSM.

5.4.2 Slutsatser från gruppen för förenkling av SSM

Med tiden har SSM:s strukturer och processer ökat i komplexitet, vilket har skapat ett behov av förenkling. Sedan SSM nu kommit in i en mer utvecklad fas bildades en grupp för förenkling av SSM, som företräder ECB och de nationella behöriga myndigheterna. SSG har utvärderat tillsynsprocesserna i syfte att minska onödig komplexitet och dubbelarbete och på så sätt optimera utnyttjandet av SSM:s resurser samt främja en mer riskbaserad tillsyn.

För att öka medvetenheten hos tillsynsmyndigheterna kommer förenkling att anges som en allmän princip för SSM:s funktionssätt i tillsynsmanualen.

För att förenkla strukturer och processer inom SSM föreslog SSG en strategi med tre olika linjer. För det första bör affärsområdena inom ECB och de nationella behöriga myndigheterna fortlöpande spela en aktiv roll i arbetet med att föreslå effektiva processer. För det andra bör det finnas en övergripande, SSM-omfattande strategi för att främja bästa praxis. För det tredje bör tillsynsnämnden styra förenklingsarbetet, ange tonen and främja effektiva processer för att stödja SSM:s mål.

Mer specifikt föreslog SSG nya förenklingsåtgärder, som även fungerade som katalysator för redan pågående initiativ. Ett sådant förslag bestod i att begränsa antalet godkännandenivåer och längden på tillsynsnämndens förslag. Ett annat förslag gällde informationsdelning mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna genom SSM:s informationsledningssystem IMAS. SSG föreslog även flera åtgärder för att förenkla kraven på tillsynsrapportering samt för att behandla och lagra de data som kommit in genom rapporteringsförfrågningar.

SSG lade även fram förslag till optimering av tillsynsnämndens funktionssätt i syfte att förenkla beslutsförfaranden och informationstillgång för tillsynsnämndens ledamöter.

Dessa initiativ har lett till att antalet förfaranden som överlämnas till ECB-rådet och tillsynsnämnden har minskat, inte minst tack vare ramverket för delegering (se avsnitt 5.3.2). Ett effektiviserat, automatiserat och förbättrat informationsflöde till tillsynsnämnden samt förbättrade spårningsverktyg bidrog till att förenkla och optimera dess möten. Slutligen träffas inte tillsynsnämnden för överläggningar lika ofta, tack vare ett mer effektivt mötesschema och en optimerad fördelning av skriftliga förfaranden och informationspunkter.

Andra förslag från SSG är t.ex. förbättrat teamarbete inom de gemensamma tillsynsgrupperna, en helhetssyn på förenklingen av planering på plats och skrivbordsbaserad tillsynsverksamhet samt den interna organisationen av arbetsuppgifter, digitaliseringsprocesser och optimering av befintlig IT-infrastruktur.

Bild 4

Effekterna av förenklingen

Källa: Generaldirektoratet för tillsynsnämndens sekretariat, avdelningen för beslutsfattande.


5.5 Rekrytering till ECB:s banktillsyn

Intern omorganisation av ECB:s banktillsyn

Organisatoriska förändringar i ECB:s banktillsyn omfattade bland annat att tre avdelningar flyttades från generaldirektoratet för mikrotillsyn IV (GD Mikrotillsyn IV) tilldirektoratet för sekretariat.

Tillståndsavdelningen, avdelningen för verkställighet och sanktioner samt avdelningen för kvalitetssäkring flyttades till direktoratet för sekretariat i februari 2018. Efter denna överföring uppgraderades direktoratet till ett generaldirektorat (GD SSB). SSM:s avdelning för beslutsfattande upprättades inom generaldirektoratet, och omfattar de båda sektionerna inom det tidigare direktoratet för sekretariatet. Genom denna överföring ombalanseras storleken på affärsområdena inom ECB:s banktillsyn. Den leder även till förbättrad organisationsstyrning och främjar en tydligare ansvarsfördelning mellan DG MS IV and the new DG/SSB.

Ökning av personalstyrkan

Under 2018 var det totala antalet godkända heltidsekvivalenter för de fem affärsområdena i ECB:s banktillsyn 1 099, jämfört med 1 028,5 år 2017. Ökningen 2018 berodde främst på förberedelserna för Brexit inom verksamhet som personaltilldelning till gemensamma tillsynsgrupper och samlade bedömningar. Utöver detta godkändes 30,5 heltidsekvivalenter för SSM-relaterade uppgifter inom gemensamma tjänsteenheter[63], vilket innebär att det sammanlagda antalet heltidsekvivalenter nu är 453.

I likhet med 2018 beror 2019 års personalökning i första hand på Brexit

Vad gäller 2019 godkände ECB-rådet en ökning av personalstyrkan med 90 heltidsekvivalenter för ECB:s banktillsyns kärnaffärsområden samt 18 heltidsekvivalenter för affärsområden som tillhandahåller gemensamma tjänster för SSM-relaterade uppgifter. Av dessa gällde nästan hälften Brexit-relaterade personalbehov för kommande år. Resterande ökning för ECB:s banktillsyns kärnaffärsområden under 2019 beror främst på en internalisering av resurser för stresstestning, som tidigare tillhandahölls genom externt konsultstöd. Vad gäller framtida resurser med direkt koppling till Brexit väntas det ytterligare personalbehovet nu bli lägre än först beräknat, där introduktionsperioden för de nya heltidsekvivalenterna har förlängts till 2022.

Vad gäller jämställdhet var andelen kvinnor alltjämt 40 % av alla tillsvidare- och visstidsanställda i ECB:s banktillsyns kärnaffärsområden under 2018. Andelen kvinnor i chefsställning minskade något från föregående år och uppgick till 31 %. Andelen kvinnor i icke-chefsställning var oförändrad i förhållande till föregående år och uppgick fortfarande till 42 %.

Främjar gränsöverskridande inspektioner på plats: det blir nu allt vanligare att inspektörer från de nationella behöriga myndigheterna utstationeras till ECB en kortare tid

Den europeiska banktillsynen har under flera år arbetat för att öka andelen blandade och gränsöverskridande team vid inspektioner på plats.[64] Syftet med detta initiativ är att främja lika villkor samt att harmonisera tillämpningen av den metod som används för att genomföra inspektioner på plats hos bankerna. Det är även tänkt att främja laganda hos personalen på plats samt att skapa en gemensam arbetskultur på plats. Att bankens situation bedöms av personal från nationella behöriga myndigheter i andra länder kan också tillföra ett ytterligare perspektiv.

För att främja att uppdragen utförs av gränsöverskridande och blandade team har inspektörerna från de nationella behöriga myndigheterna erbjudits flera olika alternativ. De kan t.ex. välja att bli utlånade till ECB under tiden som det gränsöverskridande eller blandade teamets inspektion pågår genom att ingå ett ECBS/IO[65]-avtal med ECB, där lön samt rese- och logikostnader täcks av ECB-budgeten (och inte genom sin nationella behöriga myndighets nuvarande anställningssystem). Detta alternativ infördes 2018 och har fått stort genomslag: sammanlagt 128 ECBS/IO-kontrakt har införts för inspektörer från nationella behöriga myndigheter som deltar i uppdrag med gränsöverskridande och blandade team, vilket främjar personalutbyte inom den europeiska banktillsynen. De medarbetare i inspektionsgrupperna som har ECBS/IO-kontrakt arbetar under likvärdiga anställningsvillkor. Detta främjar en inkluderande teamanda och skapar en gemensam arbetskultur på plats. Det ger även ökad flexibilitet vad gäller de resurser som används på plats inom den europeiska banktillsynen. Saknas det specifik sakkunskap inom ett visst område kan man komplettera med experter från en annan tillsynsmyndighet.

De första Supervisors Connect- och Inspectors’ Day-evenemangen organiserades för personalen på nationella behöriga myndigheter och ECB

För att ytterligare bidra till processen att skapa en gemensam europeisk tillsynskultur anordnades två SSM-omfattande evenemang i Frankfurt under 2018.

280 personer deltog i Supervisors Connect, varav 200 från de nationella behöriga myndigheterna och de nationella centralbankerna

Det första evenemanget, ”Supervisors Connect”, ägde rum den 17–19 april. Det vände sig i första hand till alla samordnare och delsamordnare i gemensamma tillsynsgrupper, med även till vissa högre chefer med ansvar för tillsyn över mindre betydande institut samt seniora medlemmar i SSM:s horisontella nätverk. Det andra evenemanget, ”Inspectors’ Day”, anordnades den 29–30 oktober och vände sig till medarbetare som utför inspektioner på plats, inbegripet personal som deltar i modellundersökningar och planering.

”Supervisors Connect” lockade 280 tillsynsmedarbetare, varav 200 kom från de nationella behöriga myndigheterna och nationella centralbankerna. Under två och en halv dag deltog de i olika panelevenemang och mindre sessioner, där frågor som digitalisering och cyberrisk, lönsamhet och Brexit behandlades. Tillsynspersonal från de nationella behöriga myndigheterna deltog aktivt i diskussionerna: av 38 talare kom 30 från de nationella behöriga myndigheterna. Utöver detta fanns det möjlighet att delta i seminarier om mjuka färdigheter såsom ledarskap, konflikthantering och kommunikation. Deltagarna hade även möjlighet att nätverka, bland annat genom en ”informationsmässa” där olika ECB-affärsområden presenterade sin verksamhet. Här fick deltagarna chansen att mingla samt utbyta lärdomar och erfarenheter.

400 personer som arbetar med tillsyn deltog i Inspectors’ Day

Inspectors’ Day följde i stort sett samma koncept som Supervisors Connect, med en kombination av plenarmöten, mindre sessioner (sammanlagt 28) om olika tekniska frågor (t.ex. granskning av kreditakt och statistiskt urval, IFRS 9 och riktad granskning av interna modeller) samt erfarenhetsutbyte. Evenemanget lockade totalt nästan 400 personer från hela SSM som arbetar med inspektioner på plats.

Supervisors Connect och Inspectors’ Day är de första evenemang av detta slag och format som organiserats av SSM sedan starten. De kommer att anordnas vartannat år och arrangeras – inte minst av kostnadsskäl – av ECB:s banktillsyn i Frankfurt.


5.6 Tillämpning av uppförandekoden

I enlighet med artikel 19.3 i SSM-förordningen måste ECB ha en uppförandekod som styr ECB:s personal och chefer i banktillsynen och som tar upp eventuella farhågor kring intressekonflikter. Relevanta bestämmelser finns i ECB:s etiska ramverk, vilket genomförs av byrån för efterlevnad och organisationsstyrning (Compliance and Governance Office, CGO). CGO ger råd till all ECB-personal i etiska frågor.

Under hela 2018 fortsatte CGO sitt arbete med att bygga upp en stark etikkultur inom ECBS och SSM. Direktionen och tillsynsnämnden stöder dessa insatser fullt ut. För detta ändamål har alla nyanställda vid ECB:s banktillsyn genomgått ett obligatoriskt e-lärandeprogram och ökat sin medvetenhet om etiska dilemman genom särskilda seminarier. CGO svarade dessutom på cirka 1 850 förfrågningar rörande en mängd olika ämnen. En tredjedel av dessa förfrågningar inlämnades av personal från ECB:s banktillsyn. Nästan hälften av förfrågningarna rörde privata ekonomiska transaktioner, följt av förfrågningar om restriktioner efter avslutad tjänstgöring och frågor rörande intressekonflikter (se diagram 12).

I samband med sin regelbundna kontroll av efterlevnaden identifierade CGO ett begränsat antal fall där ramverket inte hade efterlevts, varav 40 % gällde medarbetare och chefer som arbetar inom ECB:s banktillsyn. Inget av dessa fall utgjorde uppsåtliga överträdelser eller något annat fall av allvarlig bristande efterlevnad.

Diagram 12

Översikt över förfrågningar från personal på ECB:s banktillsyn under 2018

Källa: ECB

När det gäller chefer och medarbetare som lämnade sina befattningar inom banktillsynen under 2018 var det i tre fall aktuellt med en karantänperiod i enlighet med det etiska ramverket. Samtliga dessa fall rörde chefer inom SSM som övergick till finansiella företag som de inte tidigare haft tillsynsansvar för.

ECB kontrollerade vilka åtgärder som vidtagits av de nationella behöriga myndigheterna i syfte att uppfylla kraven i ECB:s riktlinje avseende de gemensamma principerna om ett etiskt ramverk som ska gälla för både ECB och de nationella behöriga myndigheterna och konstaterade att riktlinjen hade genomförts fullt ut inom SSM. Arbetsgruppen för etik och efterlevnad var till stor hjälp i samband med detta och kommer att fortsätta stödja ECB-rådet med att samordna de etiska standarderna på medellång sikt.

ECB:s etikkommitté ger råd till ledamöter i ECB:s högre organ om etiska frågor. Under 2018 utfärdade den elva yttranden om högre ECB-tjänstemän som är inblandade i banktillsynen. Majoriteten av dessa fall rörde tillämpliga karantänperioder.

Etikkommittén var också avgörande för arbetet med att ta fram ett nytt, gemensamt, heltäckande och högaktuellt etiskt ramverk för alla högre ECB-tjänstemän, däribland ledamöterna i tillsynsnämnden. Detta nya ramverk godkändes av ECB-rådet i december 2018 och trädde i kraft i januari 2019. Det återspeglar ECB:s grundläggande principer och värderingar, med hänsyn tagen till ECB:s särställning som centralbank, banktillsynsmyndighet och EU-institution. Den besvarar även förfrågningar från Europaparlamentet och rekommendationer från Europeiska ombudsmannen.


5.7 Tillämpning av principen om åtskillnad mellan penningpolitik och tillsynsuppgifter

Tillämpningen av principen om att penningpolitiska uppgifter och tillsynsuppgifter ska hållas åtskilda handlade under 2018 främst om utbytet av information mellan olika politikområden.[66]

I enlighet med beslut ECB/2014/39 om genomförandet av åtskillnaden mellan ECB:s penningpolitiska funktion och tillsynsfunktion skedde detta utbyte av information på behovsbasis, dvs. funktionerna behövde visa att den begärda informationen var nödvändig för deras uppdrag. I de flesta fall beviljades åtkomst till konfidentiell information direkt av den ECB-funktion som innehade informationen. Detta gjordes i enlighet med beslut ECB/2014/39, som tillåter att åtkomst till information som rör anonymiserade data eller information som inte är policykänslig beviljas direkt av funktionerna. Direktionen behövde inte ingripa för att lösa eventuella intressekonflikter. Direktionen behövde dock ingripa med stöd av beslut ECB/2014/39 i ett fåtal fall för att möjliggöra utbyte av icke-anonymiserad information rörande enskilda banker (t.ex. individuella Finrep- eller Corep-malla[67] och andra rådata) eller policykänsliga bedömningar. Åtkomst till data beviljades på behovsbasis efter en bedömning av det enskilda fallet och för en begränsad tidsperiod för att säkerställa att behovskravet var uppfyllt vid alla relevanta tidpunkter.

Åtskillnaden på beslutsnivå fungerade utan problem och medlingspanelen behövde därför inte ingripa.


5.8 Ramverk för datarapportering och informationshantering

5.8.1 Utveckling när det gäller ramverket för datarapportering

I enlighet med ramförordningen om SSM har ECB ansvaret för att organisera processerna för insamling och kvalitetsgranskning av tillsynsdata som rapporteras av enheter under tillsyn.[68] Huvudmålet är att se till att banktillsynsmyndigheterna använder tillförlitliga och aktuella data.

Tillsynsdata inhämtas med en sekventiell metod, där de nationella behöriga myndigheterna deltar, och delas sedan med intressenterna

Dataflödet följer en ”sekventiell metod”[69] där ECB samarbetar nära tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna, som är de första att ta del av tillsynsrapporter från kreditinstitut och de som utför de första kvalitetskontrollerna. När ECB har mottagit datarapporterna görs de tillgängliga för slutanvändare, t.ex. gemensamma tillsynsgrupper eller horisontella funktioner inom ECB s banktillsyn. Detta sker via SSM:s IMAS-system (Information Management System). Utvalda data från ett urval av institut (främst betydande institut) vidarebefordras också automatiskt till EBA och den gemensamma resolutionsnämnden vid mottagandet. Utöver tillsynsdata samlar ECB in information om de rapporterande enheterna (stamdata), t.ex. deras hemvistland samt deras relation till andra bankgruppsenheter. Sedan den 1 december 2018 har nationella behöriga myndigheter/nationella centralbanker och ECB överfört samtliga stamdata och tillhörande uppdateringar direkt via RIAD (Register of Institutions and Affiliates Data).[70]

I linje med EBA:s ramverk för rapportering 2.7, som gäller för datainlämning från och med den 31 mars 2018, omfattar denna uppsättning data för tillsynsändamål nu även exponeringar mot statspapper, detaljerad information om förluster till följd av operativa risker samt ytterligare mätvärden för likviditetsövervakning. Den återspeglar även förändringar till följd av IFRS 9. Data från och med den 31 december 2018 följer EBA:s ramverk för rapportering 2.8, som omfattar nya rapporteringskrav vad gäller försiktig värdering (Corep) samt den tekniska genomförandestandarden för resolutionsrapportering.

Kvaliteten på tillsynsdata bedöms regelbundet

ECB bedömer kvaliteten på tillsynsdata som överförs enligt EBA:s tekniska genomförandestandarder (ITS), särskilda Short-Term Exercises (STE) samt kvartalsrapporteringen av nödlidande lån. Ett eskaleringsförfarande för datakvalitet har införts inom ECB:s ramverk för dataövervakning och kvalitetsbedömningar. Den främsta anledningen är att man vill säkerställa att institutens tillsynsrapportering överensstämmer med kraven på datakvalitet. Det är utformat för att säkerställa att ECB:s respons (inbegripet tillsynsåtgärder) på datakvalitetsproblem är proportionell, rättvis och avskräckande. Utöver detta tar ECB fram en dashboard som visar kvalitetsbedömningen för de data som varje institut har rapporterat och som tillsynsmyndigheterna även kan använda för en jämförelseanalys.

Aggregerade tillsynsdata och utvalda offentliggöranden enligt pelare 3 publiceras på ECB:s webbplats för banktillsyn

Förutom dashboards producerar ECB regelbundna uppsättningar tillsynsdata, nyckelindikatorer för risk och rapporter till tillsynsmyndigheter. Aggregerad bankstatistik för betydande institut på högsta konsolideringsnivå publiceras dessutom på ECB:s webbplats för banktillsyn varje kvartal. Sedan EBA:s senaste ramverk för rapportering införts och marknadsanalytiker och deltagare fått ändrat fokus utökades publiceringen betydligt under 2018. Den omfattar nu nya indikatorer, t.ex. nivå 1-, nivå 2- och nivå 3-tillgångar, totala exponeringar gentemot offentliga sektorn samt parametrar för kreditrisk enligt IRB. Varje år publicerar ECB också solvens- och bruttosoliditetsindikatorer på banknivå, som bankerna offentliggör i enlighet med pelare 3-kraven. Under 2018 utökades publiceringen till att omfatta individuell information om riskvägda tillgångar per risktyp och beräkningsperiod för globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut som står under ECB:s tillsyn. I och med denna nya nivå av transparens kan intressenterna göra ändamålsenliga jämförelser av tillsynsmått.

5.8.2 Statistiska data som är tillgängliga för tillsynsändamål

Statistiska data på instrumentnivå är tillgängliga för tillsynsändamål

Utöver den data som rapporteras till tillsynsmyndigheterna kan konfidentiell statistisk information[71] göras tillgänglig för tillsynsändamål. Sådan information inbegriper t.ex. AnaCredit[72] och penningmarknadsstatistiken[73], som omfattar datauppsättningar på instrumentnivå och kompletterar täckningen i de finansiella instrument som innehas av institut under ECB:s tillsyn.

AnaCredit, som samlar in data lån för lån i euroområdet, togs i drift under 2018

AnaCredit samlar in harmoniserade data lån för lån om lån som beviljats av kreditinstitut från alla länder i euroområdet. AnaCredit togs i drift under det fjärde kvartalet 2018 och dess första data kommer från ett antal länder. Data för samtliga euroländer väntas bli tillgängliga under första kvartalet 2019. Vad gäller låntagare omfattar dessa data lån som beviljats juridiska personer, däribland icke-finansiella företag, myndigheter och finansinstitut. När det gäller instrument omfattar dessa data inlåning (exklusive omvända repor), övertrasseringar, kreditkortsskulder, revolverande krediter (exklusive övertrasseringar och kreditkortsskulder), kreditlinor (exklusive revolverande krediter), omvända repor, kundfordringar, finansiell leasing och andra lån. AnaCredit tillhandahåller inte bara information om motpartens risk och faillissemangsstatus, utan även information som väntas göra det möjligt för tillsynsmyndigheterna att identifiera risker från betydande låntagarkoncentrationer, övervaka och bedöma kreditrisk i enheter under tillsyn samt genomföra detaljerade analyser av nödlidande exponeringar eller säkerhetstäckning. Att AnaCredit är användbart för tillsynsmyndigheter som ska bedöma kreditrisk är uppenbart, men det nuvarande ramverket har också en hel del begränsningar som kan leda till att tillsynsmyndigheterna inte använder det i någon större omfattning. Bristerna handlar framför allt om konsolideringsnivå (informationen är endast tillgänglig för enskilda enheter), motparts- och instrumenttäckning (det saknas t.ex. information om hushåll eller derivat/poster utanför balansräkningen) och väsentlighetströsklar (det förekommer t.ex. mindre obalanser mellan AnaCredit och tillsynsstatistiken). Under förberedelserna av kommande faser av AnaCredit kommer man att undersöka eventuella möjligheter att komma till rätta med dessa begränsningar.

MMSR tillhandahåller data transaktion för transaktion

Datauppsättningen MMSR togs i drift den 1 juli 2016. Den tillhandahåller data transaktion för transaktion om olika penningmarknadssegment: transaktioner med och utan säkerhet, valutaswappar och OIS-swappar i euro. Relevanta data rapporteras av sammanlagt 50 kreditinstitut i euroområdet (med hemvist i tio euroländer). Rapporteringen omfattar transaktioner mellan uppgiftslämnare och andra finansinstitut (t.ex. centralbanker, andra finansiella mellanhänder, försäkringsbolag och pensionsinstitut), offentlig sektor och icke-finansiella företag klassificerade som "wholesale" (grossist) enligt ramverket för likviditetstäckningsgrad i Basel III. MMSR-data kompletterar tillsynsdata om kreditexponeringar såväl med som utan säkerhet. MMSR tillhandahåller även data om OIS-transaktioner och valutaswapptransaktioner.

5.8.3 Informationshantering inom SSM – IMAS

Under 2018 förändrades SSM:s informationshanteringssystem IMAS (Information Management System) i avsevärd grad. Dessa omfattade nya moduler för ÖUP samt för spårning och övervakning av tillsynsresultat och mätvärden som fastställts i ECB:s beslut och operativa insatser. Ändringarna omfattar även en ny databas för interna modeller samt nya IMAS-arbetsflöden för den löpande övervakningen av interna modeller och för hänskjutanden till verkställighetsåtgärder och sanktioner, inbegripet rapportering av potentiella överträdelser.

Utöver SSM-relaterad verksamhet stöder IMAS nu även den gemensamma resolutionsnämnden och de nationella resolutionsmyndigheterna i deras resolutionsverksamhet – det är den plattform som används av både SSM och den gemensamma resolutionsnämnden för informationsutbyte, vilket föreskrivs i motsvarande samförståndsavtal.


6 Rapportering om budgetutnyttjande

I SSM-förordningen fastställs att ECB måste kunna avsätta tillräckliga resurser för att utföra sina tillsynsuppgifter på ett effektivt sätt. Dessa resurser finansieras genom en tillsynsavgift som tas ut av de enheter som står under ECB:s tillsyn.

Utgifterna för tillsynsuppdraget redovisas separat i ECB:s budget.[74] ECB:s budgetmyndighet är ECB-rådet. Det antar ECB:s årliga budget på direktionens förslag och i samråd med tillsynsnämndens ordförande och vice ordförande i frågor som rör SSM. ECB-rådet bistås av budgetkommittén (BUCOM), som består av representanter från alla nationella centralbanker i Eurosystemet och från ECB. BUCOM bistår ECB-rådet genom att förse det med utvärderingar av ECB:s rapporter om budgetplanering och övervakning.

ECB förväntar sig en kontrollerad ökning av utgifterna under 2019, i första hand för direkt tillsyn av betydande institut. De budgeterade utgifterna för regelbundna uppgifter har stabiliserat sig. Det finns emellertid fortfarande externa faktorer, i synnerhet Storbritanniens EU-utträde, som gör det nödvändigt att öka resurserna för det kommande året. Information om den godkända rekryteringen till ECB:s banktillsyn finns i avsnitt 5.5 i denna rapport.


6.1 Utgifter 2018

ECB:s utgifter för tillsynsrelaterade uppgifter utgörs främst av direkta utgifter som uppstår för generaldirektoraten i ECB:s banktillsyn. Tillsynsfunktionen använder sig också av gemensamma tjänster som tillhandahålls av ECB:s befintliga stödjande affärsområden.[75]

Under 2018 låg utgifterna i stort sett i linje med beräkningarna

I april 2018 antog ECB-rådet ECB:s beslut om det belopp som ska tas ut genom tillsynsavgifter 2018. I det beslutet fastställs de beräknade årsutgifterna för banktillsynen till 502,5 miljoner euro.[76] I slutet av 2018 uppgick ECB:s utgifter för tillsynsuppgifter till 517,8 miljoner euro. Detta var bara 3 % över beräkningarna från april 2018, men låg närmare budgeten än 2017. I enlighet med ECB-förordningen om tillsynsavgifter (”avgiftsförordningen”) kommer det därav följande underskottet på 15,3 miljoner euro att tas ut tillsammans med tillsynsavgifter för 2019.[77]

Tabell 8

Kostnad för ECB:s tillsynsuppgifter per funktion (2018–2016)

(miljoner euro)

Källa: ECB.
Anm. På grund av avrundning kan summor och delsummor i tabellen avvika från summorna av alla poster.

ECB grupperar sina kostnader utifrån en funktionsbaserad klassificering. För ECB:s tillsynsuppgifter är de främsta aktivitetsbaserade grupperingarna:

  • Direkt tillsyn av betydande banker eller bankgrupper.
  • Övervakning av tillsynen av mindre betydande banker eller bankgrupper (indirekt tillsyn).
  • Utförande av horisontella uppgifter och specialtjänster.

Klassificeringen fastställs på grundval av de kostnader som uppstått för de affärsområden på ECB som ansvarar för respektive tillsynsuppgift. För varje gruppering innefattar den rapporterade kostnaden fördelningen av de gemensamma tjänster som tillhandahålls av ECB:s stödjande affärsområden. ECB använder också dessa klassificeringar till att identifiera uppdelningen av de årliga kostnader som ska täckas av årliga tillsynsavgifter från enheter under tillsyn baserat på status som betydande eller mindre betydande. Den metod som definieras i artikel 8 i avgiftsförordningen för uppdelningen av årliga tillsynsavgifter slår fast att de kostnader som rör horisontella uppgifter och specialtjänster ska fördelas proportionellt på grundval av den fullständiga kostnaden för tillsyn av betydande enheter respektive kostnaden för tillsyn av mindre betydande enheter.

Kostnadskategorin "direkt tillsyn av betydande banker eller bankgrupper" består till största delen av kostnaderna för ECB:s deltagande i gemensamma tillsynsgrupper och inspektioner på plats. Detta omfattar även kostnader för den fleråriga riktade granskningen av interna modeller samt mikrotillsynsverksamhet i samband med 2018 års tillsynsstresstest för betydande institut, vilket genomförs vartannat år. Övervakning av tillsynen av mindre betydande banker eller bankgrupper består av övervakningsverksamhet och godkännandeuppgifter. Horisontella uppgifter och specialtjänster består av aktiviteter som t.ex. arbetet i tillsynsnämndens sekretariat, makrotillsynsuppgifter inbegripet i samband med stresstester, beslutsfattande inom tillsynen, statistiktjänster och avdelade juridiska tjänster.

Tabell 9

Kostnad för ECB:s banktillsyn per utgiftskategori (2018–2016)

(miljoner euro)

Källa: ECB.
Anm. På grund av avrundning kan summor och delsummor i tabellen avvika från summorna av alla poster.

Den största andelen av kostnaderna som har uppstått för tillsynsverksamheten avser löner och förmåner samt relaterade utgifter för lokalhyra och underhåll och andra personalrelaterade kostnader som tjänsteresor och utbildning.

ECB tillämpade en konservativ metod vid sin beräkning av de utgifter för banktillsynsverksamheten som ska tas ut genom tillsynsavgifter 2018. Att utgifterna ligger något högre (3 %) beror främst på en högre utnyttjandegrad för den godkända ECB-personalstyrkan, vilket resulterade i en motsvarande ökning av lokalrelaterade kostnader och verksamhet som tjänsteresor och konsulttjänster.

Utöver de interna resurserna behövde ECB använda sig av externa konsulttjänster för att utföra sina tillsynsuppgifter. Dessa resurser anlitas för att tillhandahålla antingen specialkompetens eller också integrerade konsulttjänster under kvalificerad intern vägledning i syfte att avhjälpa tillfälliga resursbrister. Under 2018 betalade ECB totalt 75,8 miljoner euro för konsulttjänster för tillsynsändamål. Den enskilda verksamhet som krävde störst andel konsulttjänster under 2018 var den riktade granskningen av interna modeller, där kostnaderna för externa konsulttjänster uppgick till 45,7 miljoner euro 2018. Under 2018 betalades även 9,2 miljoner euro för externa resurser i samband med det tillsynsstresstest som genomförs vartannat år. Dessa resurser kompletterar heltidsekvivalenter som lånats ut från nationella behöriga myndigheter respektive ECB:s interna personal. Som förklaras i avsnitt 5.5 i denna rapport har ECB-rådet beslutat att öka ECB:s personalstyrka från och med 2019 för att internalisera de resurser för stresstestning som tidigare tillhandahölls med hjälp av externa konsulter. Resterande konsultutgifter användes främst för att utföra ”vanliga” uppgifter i samband med tillsyn på plats, däribland gränsöverskridande inspektioner, bedömning av bankernas beredskap för övergången till IFRS 9, samlade bedömningar samt pågående förberedelser inför Brexit.


6.2 Avgiftsramar 2018

Avgiftsförordningen utgör tillsammans med SSM-förordningen det regelverk enligt vilket ECB tar ut en årlig tillsynsavgift för sina utgifter för tillsynsuppdraget. I avgiftsförordningen fastställs metoderna för att i) fastställa totalbeloppet för den årliga tillsynsavgiften, ii) beräkna det belopp som ska betalas av varje institut under tillsyn och iii) debitera den årliga tillsynsavgiften.

Uppdatering om översynen av ECB:s ramverk för tillsynsavgifter

Resultatet av en pågående översyn av ECB:s ramverk för tillsynsavgifter är tänkt att publiceras senast i april 2019. Genom denna publikation förklaras ECB:s förslag till ändringar av avgiftsförordningen och ett offentligt samråd inleds om de föreslagna ändringarna. De här ändringarna, som avser olika synpunkter på översynen som inkom under det offentliga samrådet 2017, gäller bland annat ytterligare proportionalitetsåtgärder för små, mindre betydande banker, processrelaterade förbättringar, bland annat ett effektivare förfarande för inhämtning av statistiska data (avgiftsfaktor) samt förtydliganden av vissa delar av ramverket. Den ändrade förordningen förväntas ha trätt i kraft när de årliga tillsynsavgifterna beräknas för avgiftsperioden 2020.

Totalt avgiftsbelopp

ECB tog ut 474,8 miljoner euro i avgifter för utförandet av tillsynsuppgifter

I april 2018 beslutade ECB att ta ut ett totalbelopp på 474,8 miljoner euro i avgifter för att täcka sina väntade utgifter för tillsynsuppgifterna. Detta belopp baseras på de väntade utgifterna för hela året 2018 och uppgår till 502,5 miljoner euro, justerat enligt följande: i) det överskott på 27,9 miljoner euro som överförs från avgiftsperioden 2017 och ii) 0,2 miljoner euro (netto) som har återbetalats till enskilda banker för tidigare avgiftsperioder.

Det belopp som ska täckas genom årliga tillsynsavgifter är uppdelat i två delar. Denna uppdelning beror på enheternas status som betydande eller mindre betydande och återspeglar ECB:s olika grader av tillsyn.

Tabell 10

Totala intäkter från banktillsynsuppgifter

(miljoner euro)

Källa: ECB.
Anm. På grund av avrundning kan summor och delsummor i tabellen avvika från summorna av alla poster.

Som förklaras i avsnitt 6.1 finns ett underskott på 15,3 miljoner euro mellan de faktiska utgifterna för banktillsynsuppgifter 2018 och det väntade beloppet för samma år. Detta underskott kommer att tas med i beräkningen av det totalbelopp som ska tas ut för 2019. Det kommer att fördelas på kategorierna av betydande institut och mindre betydande institut, baserat på andelen faktiska kostnader som tilldelades för relevanta funktioner 2018, dvs. 91 % för betydande institut och 9% för mindre betydande institut.

Det totalbelopp som togs ut under tidigare avgiftscykler har påverkats av det överförda outnyttjade beloppet från året innan, vilket minskar betydelsen av de årliga utgiftsökningarna. Eftersom det totalbelopp som ska tas ut 2019 kommer att påföras ett underskott (som medför att ett högre belopp tas ut) och inte ett överskott (som medför att ett lägre belopp tas ut), bör det totalbelopp som tas ut nästa år förväntas öka med mer än den årliga utgiftsökningen.

Individuella tillsynsavgifter

På banknivå beräknas avgifterna på grundval av bankens betydelse och riskprofil med hjälp av årliga avgiftsfaktorer som alla banker som står under tillsyn har lämnat och med den 31 december föregående år som referensdatum. Den beräknade tillsynsavgiften för varje bank debiteras sedan via årliga betalningar som ska betalas sista kvartalet varje räkenskapsår.

Bild 5

Den variabla avgiftskomponenten bestäms av en banks betydelse och riskprofil

Tillsynsavgiften fastställs på högsta konsolideringsnivå inom de medlemsstater som deltar i SSM. Den innehåller en variabel avgiftskomponent och en minsta avgiftskomponent. Den senare gäller lika för alla banker och är baserad på 10 % av det totala belopp som ska täckas.[78]

Enligt artikel 7 i avgiftsförordningen kräver nedanstående ändringar i situationen för en individuell bank att den motsvarande tillsynsavgiften ändras: i) ändrad tillsynsstatus för enheten under tillsyn, dvs. enheten klassificeras om från betydande till mindre betydande eller tvärtom, ii) en ny enhet under tillsyn får tillstånd eller iii) ett befintligt tillstånd dras in. Under 2018 uppgick förändringar relaterade till tidigare avgiftsperioder, vilka medförde beslut om nya tillsynsavgifter, till 0,3 miljoner euro.

Mer information om tillsynsavgifter finns på ECB:s webbplats för banktillsyn. Dessa sidor uppdateras regelbundet och publiceras på alla officiella EU-språk.


6.3 Andra intäkter relaterade till banktillsyn

ECB får besluta om administrativa sanktioner för enheter under tillsyn som inte efterlever förpliktelser enligt EU:s regleringar om banktillsyn (inbegripet ECB:s tillsynsbeslut). Intäkterna i samband härmed beaktas inte vid beräkningen av de årliga tillsynsavgifterna. Avgiftsförordningen säkerställer att tillsynsavgiften inte påverkas av varken skadestånd som enheter under tillsyn ska betala till tredje parter eller administrativa sanktioner som de ska betala till ECB. Administrativa sanktioner som enheter under tillsyn betalar bokförs som intäkter i ECB:s resultaträkning. För 2018 uppgick beloppet för de sanktioner som ECB ålagt enheter under tillsyn till 6,0 miljoner euro.


7 Rättsakter som antagits av ECB

I tabellen nedan anges de rättsakter om banktillsyn som antogs av ECB under 2018 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och på ECB:s webbplats. Rättsakterna har antagits i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1024/2013 och andra relevanta rättsakter.


7.1 ECB-förordningar

ECB/2018/26
Europeiska centralbankens förordning (EU) 2018/1845 av den 21 november 2018 om att utöva en valmöjlighet enligt artikel 178.2 d i förordning (EU) nr 575/2013 avseende tröskeln för att bedöma hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är (EUT L 299, 26.11.2018, s. 55)


7.2 Andra ECB-rättsakter än förordningar

ECB/2017/44
Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2017/1 av den 28 december 2017 om penningmarknadsfonder (EUT C 8, 11.1.2018, s. 1).

ECB/2018/6
Europeiska centralbankens beslut (EU) 2018/228 av den 13 februari 2018 om ändring av beslut (EU) 2017/936 om att uppdra åt chefer för organisationsenheter att anta delegerade lämplighetsbeslut (EUT L 43, 16.2.2018, s. 18)

ECB/2018/10
Europeiska centralbankens beslut (EU) 2018/546 av den 15 mars 2018 om delegering av befogenheten att anta beslut om kapitalbasen (EUT L 90, 6.4.2018, s. 105)

ECB/2018/11
Europeiska centralbankens beslut (EU) 2018/547 av den 27 mars 2018 om att uppdra åt chefer för organisationsenheter att anta delegerade beslut om kapitalbasen (EUT L 90, 6.4.2018, s. 110)

ECB/2018/12
Europeiska centralbankens beslut (EU) 2018/667 av den 19 april 2018 om det totala årliga tillsynsavgiftsbeloppet för 2018 (EUT L 111, 2.5.2018, s. 3)


8 Den europeiska banksektorn i siffror

Tillsynsstatistiken har förbättrats avsevärt under 2018

Sedan december 2016 har ECB publicerat statistik om balansräkningens sammansättning, lönsamhet, solvens och kreditrisk för betydande institut på sin webbplats för banktillsyn. Sedan EBA:s senaste ramverk för rapportering införts och marknadsanalytiker och deltagare fått ändrat fokus utökades publiceringen betydligt under 2018 till att omfatta nya indikatorer, nivå 1-, nivå 2- och nivå 3-tillgångar, totala exponeringar gentemot offentliga sektorn samt parametrar för kreditrisk enligt IRB. Denna statistik publiceras kvartalsvis och presenteras enligt geografisk uppdelning och bankklassificering.

Viss viktig statistik för granskningsperioden anges nedan. Det bör observeras att urvalet av banker skiljer sig åt i de olika referensperioderna, eftersom listan med betydande institut brukar förändras under året.

Under de senaste rapporteringsperioderna har kapitalkvoterna varit stabila i genomsnitt

Under merparten av de senaste rapporteringsperioderna har kapitalkvoterna varit stabila i genomsnitt (se tabell 11). Den totala kapitalrelationen var 17,83 % det tredje kvartalet 2018, en liten minskning från 17,97 % ett år tidigare. En liknande utveckling kan observeras för kärnprimärkapitalrelationen, medan primärkapitalrelationen ökade från 15,32 % det tredje kvartalet 2017 till 15,40 % det tredje kvartalet 2018. Bruttosoliditetsgraden har minskat marginellt under både övergångsdefinitionen och den helt infasade definitionen. Likviditetstäckningskvoten uppgick till 140,93% det tredje kvartalet 2018, en ökning från 140,34% ett år tidigare.

Tabell 11

Total kapitalrelation och dess komponenter, bruttosoliditetsgrad och likviditetstäckningskvot, per referensperiod

(i procent)

Källa: ECB.
Anm.: Betydande institut på högsta konsolideringsnivå för vilka enhetlig rapportering om kapitaltäckning (Corep) och finansiell rapportering (Finrep) är tillgänglig. Specifikt fanns det 114 banker det andra och tredje kvartalet 2017, 111 det fjärde kvartalet 2017 och 109 det första och andra kvartalet 2018. Antalet enheter per referensperiod speglar förändringar som beror på ändringar i listan över betydande institut efter bedömningar av ECB:s banktillsyn, som generellt görs årligen, samt fusioner och förvärv.

Kvaliteten på bankers tillgångar har fortsatt att förbättras under 2018

Kvaliteten på bankers tillgångar har också förbättrats i och med att den totala andelen nödlidande lån stadigt har minskat, från 5,15 % det tredje kvartalet 2017 till 4,17 % det tredje kvartalet 2018 (se diagram 13).

Diagram 13

Tillgångskvalitet: nödlidande lån och förskott per referensperiod

Källa: ECB.
Anm.: Urval som i tabell 11

Bankers totala tillgångar och skulder (se diagram 14 och diagram 15) speglar data för (det föränderliga) urvalet av enheter vid specifika tidpunkter. Med detta i åtanke har de huvudsakliga posterna i balansräkningen varit stabila över tid, även om tillgångssammansättningen visar en uppåtriktad trend för posten ”lån och förskott” och en nedåtriktad trend för posterna "aktieinstrument" och "derivat". Skuldsammansättningen visar en sjunkande trend i "derivat" samt en svag ökning av "inlåning".

Diagram 14

Tillgångarnas sammansättning per referensperiod

(miljarder euro)

Diagram 15

Sammansättning av skulder och eget kapital per referensperiod

(miljarder euro)

© Europeiska centralbanken, 2019

Postadress 60640 Frankfurt am Main, Tyskland
Telefon +49 69 1344 0
Webbplats www.bankingsupervision.europa.eu

Alla rättigheter förbehålls. Återgivning för undervisningsändamål och icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att källan anges.

Stoppdatum för de uppgifter som medtas i denna rapport var den 31 december 2018.

För specifik terminologi hänvisas till SSM glossary.

HTML ISBN 978-92-899-3599-9, ISSN 2443-5880, doi: 10.2866/802043, QB-BU-19-001-SV-Q


[1]För mer information, se enkätundersökningen av bankutlåning.
[2]Kärnprimärkapitalrelationer på helt infasad basis beräknas enligt de harmoniserade reglerna utan några av de övergångsarrangemang som anges i CRR eller CRD.
[4]För en översikt över resultaten, se avsnitt 1.1 i denna rapport och EBA:s publikation om 2018 års EU-omfattande stresstestresultat.
[5]Denna förändring vänder trenden från föregående år då tradingnettot ökade stort.
[6]Denna statistik bygger på information som har samlats in enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1) och Europeiska centralbankens förordning (EU) 2015/534 av den 17 mars 2015 om rapportering av finansiell tillsynsinformation (ECB/2015/13) (EUT L 86, 31.3.2015, s. 13).
[7]Strategisk styrning avser en lednings förmåga att styra en bank mot långsiktiga mål och omfattar bl.a. effektiva processer och gott styre.
[8]Närmare bestämt genom sänkta kreditkrav, tillhandahållande av nya produkter eller inträde i nya segment, ökad koncentration och en aggressiv prissättning av lån.
[9]Som exempelvis härrör från digitalisering, beteenderelaterade sårbarheter, kostnadsoptimeringseffekter på kontrollfunktionernas kapacitet eller andra relevanta riskkällor som uppstår till följd av bankens strategiska beslut.
[10]För mer information, se Financial stability implications of IFRS 9, ESRB, 2017.
[11]Dessa rekommendationer trädde i kraft i juli 2018.
[12]För mer information, se ruta 1 ”2018 års stresstester”.
[13]Referensdatum för analysen är den 15 oktober 2018.
[14]Den reviderade versionen av det allmänna kapitlet i ECB:s vägledning för interna modeller publicerades den 15 november 2018, efter ett offentligt samråd som ägde rum mars–maj 2018. Övriga kapitel (som behandlar kredit-, marknads- och motpartskreditrisk) uppdateras nu efter ett offentligt samråd som ägde rum september–november 2018, och beräknas komma att offentliggöras under första halvåret 2019.
[15]En interim-uppdatering av denna översikt har delats med instituten för att ge dem ett bredare perspektiv när de tar emot de första besluten från den riktade granskningen.
[16]Exklusive inställda inspektioner på plats.
[17]Exklusive uppföljningsbeslut om tilläggsbestämmelser.
[18]Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).
[19]I den gemensamma tillsynsstandarden om tillsynsplanering gjordes särskilda ändringar beträffande de nationella behöriga myndigheternas rapporteringsfrister.
[20]Dessa riktlinjer har varit tillämpliga sedan den 31 mars 2017.
[21]För mer information, se avsnitt 2.5.
[22]För mer information, se avsnitt 4.1.5.
[23]FSAP-program inleddes för Malta, Frankrike och Italien.
[24]Länderenheterna är ECB:s organisationsenheter med ansvar för reguljärt och löpande samarbete med de nationella behöriga myndigheterna.
[25]Enligt detta system, som har utvecklats gemensamt och regelbundet uppdateras av ECB och de nationella behöriga myndigheterna, klassificeras mindre betydande institut som hög-, medel- och lågprioriterade beroende på deras inneboende risk och potentiella inverkan på det relevanta nationella finansiella systemet. Tillsyns- och övervakningsverksamhetens nivå och intensitet anpassas sedan till den prioriteringsnivå som tilldelats institutet.
[26]Tilläggsbestämmelser kan bifogas ECB:s tillståndsbeslut för att åtgärda specifika tillsynsfrågor vilka har identifierats som en del av bedömningen. Sådana bestämmelser kan vara bindande eller icke-bindande och riktas antingen till institutet, en av dess godkända aktieägare med kvalificerat innehav eller den nationella behöriga myndighet som ansvarar för den direkta tillsynen av ett mindre betydande institut.
[27]I vägledningen till de nationella behöriga myndigheterna om kraven på underrättelse för mindre betydande institut anges krav och förfarandemässiga aspekter för reguljära anmälningar och ad hoc-anmälningar från de nationella behöriga myndigheterna till ECB vad gäller mindre betydande institut.
[28]Omfattar såväl betydande institut som mindre betydande institut.
[30]De identifierade globalt systemviktiga instituten är BNP Paribas (FR), Groupe Crédit Agricole (FR), Deutsche Bank (DE), ING Bank (NL), Banco Santander (ES), Société Générale (FR), UniCredit Group (IT) och Groupe BPCE (FR).
[32]Detta kan även fastställas av den gemensamma resolutionsnämnden, men bara om den först informerar ECB om sin avsikt och ECB sedan inte gör motsvarande bedömning inom tre kalenderdagar efter att ha informerats av resolutionsnämnden.
[33]Enligt artikel 113.1 led 4 i den lettiska lagen om kreditinstitut.
[34]Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).
[35]Enligt artikel 2.1.8a i direktivet är insättningar indisponibla om de relevanta administrativa myndigheterna i fråga har konstaterat att kreditinstitutet i fråga, enligt deras uppfattning, för närvarande och av skäl direkt förknippade med dess finansiella ställning, verkar sakna förmåga att kunna återbetala insättningen och att denna oförmåga hos institutet inte endast är tillfällig.
[37]ECB instructs national supervisor to impose moratorium on ABLV Bank”, ECB:s pressmeddelande, 19 februari 2018.
[39]ECB determined ABLV Bank was failing or likely to fail”, ECB:s pressmeddelande, 24 februari 2018.
[40]FCMC adopts decision on unavailability of deposits at ABLV Bank AS”, pressmeddelande från FCMC, 24 februari 2018; ”The CSSF determines the unavailability of deposits at ABLV Bank Luxembourg S.A”, pressmeddelande från CSSF/Fonds de garantie des dépôts, 25 februari 2018.
[42]Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).
[43]Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 43).
[45]Kriterierna fastställs i artikel 6.4 i SSM-förordningen.
[46]Den lista med betydande institut och mindre betydande institut som publicerades i december 2018 speglar i) de beslut om status som betydande som meddelats instituten under tillsyn före den 14 december 2018 och ii) andra förändringar och utvecklingar i gruppstrukturer som skedde före den 1 november 2018.
[47]Artikel 70 i ramförordningen om SSM.
[48]Upphörande av tillstånd innebär att, i de fall nationell lag så föreskriver, tillståndet upphör att gälla utan att det krävs ett formellt beslut. Det är en rättsverkan som träder i kraft så snart en viss, väldefinierad utlösande faktor inträffar, t.ex. när enheten uttryckligen avstår från sitt tillstånd eller om institutet självt upphör att existera, t.ex. på grund av en sammanslagning med ett annat företag.
[49]Detta omfattar även ett mycket begränsat antal (15) fall som gällde ytterligare styrelseledamöter.
[50]Vissa beslut omfattar mer än ett godkännandeförfarande (t.ex. lämplighetsbedömningar av flera styrelseledamöter i samma betydande institut eller förvärv av kvalificerade innehav i olika dotterföretag som är en följd av en och samma transaktion). För vissa tillståndsförfaranden krävs inget formellt ECB-beslut. Det gäller huvudsakligen passförfaranden och upphörandeförfaranden.
[51]Dessa förfaranden avser bedömningen av ledamöter av ledningsorgan och styrelser som omfattas av det delegeringsramverk som godkändes i Europeiska centralbankens beslut (EU) 2017/935 av den 16 november 2016 om delegering av befogenheten att anta lämplighetsbeslut och bedömningen av lämplighetskrav (ECB/2016/42).
[52]Med "riskhantering och interna kontroller" avses mekanismer eller processer som en enhet måste ha för att på lämpligt sätt identifiera, hantera och rapportera risker som de är eller kan bli exponerade för. "Organisationsstruktur" avser den omfattning i vilken ett institut har väldefinierade, genomlysta och konsekventa ansvarskedjor.
[53]Bokningsmodeller används av banker för att centralisera de risker som uppstår på flera olika ställen vid specifika handels- och riskhanteringscentrer i syfte att möjliggöra en kostnadseffektiv riskhantering.
[54]En av de 29 Baselprinciperna (princip 29, missbruk av finansiella tjänster) kommer inte att omfattas av undersökningen, eftersom ECB inte har behörighet för strategier mot pengatvätt. De 28 relevanta Baselprinciperna omfattar tillsammans 216 essentiella kriterier och 17 övriga kriterier.
[55]Det nationella FSAP-programmet för Belgien avslutades före FSAP-programmet för euroområdet. Det innehöll rekommendationer som även är av relevans för SSM, särskilt vad gäller tillsynen över finansiella konglomerat, tillsynen över interna modeller, klassificering av lån, avsättningar samt behovet av en omsorgsfullt genomförd övergång till bankunionen.
[56]Europeiska centralbankens yttrande av den 22 augusti 2018 om översynen av tillsynen av värdepappersföretag (CON/2018/36), Europeiska centralbankens yttrande av den 22 augusti 2018 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU; samt ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar i form av säkerställda obligationer (CON/2018/37), Europeiska centralbankens yttrande av den 12 juli 2018 om ett förslag till förordning om minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar (CON/2018/32), Europeiska centralbankens yttrande av den 7 december 2018 om ett ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) samt tillhörande rättsakter (CON/2018/55).
[58]Se avsnittet om modellvalidering på EBA:s webbplats.
[59]Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.).
[60]ECB:s efterlevnad av EBA:s riktlinjer och rekommendationer, ECB:s webbplats för banktillsyn.
[61]Enligt artikel 6.7 i tillsynsnämndens arbetsordning kan beslut även fattas genom ett skriftligt förfarande, såvida inte minst tre av de röstberättigade ledamöterna i tillsynsnämnden kommer med invändningar. I så fall ska punkten sättas upp på dagordningen inför nästa sammanträde i tillsynsnämnden. Ett skriftligt förfarande kräver i normala fall minst fem arbetsdagar för behandling av tillsynsnämnden.
[62]Den administrativa omprövningsnämnden består av fem ledamöter: Jean-Paul Redouin (ordförande), Concetta Brescia Morra (vice ordförande), Javier Arístegui, André Camilleri och Edgar Meister samt två suppleanter: René Smits och Ivan Šramko.
[63]ECB:s affärsområden som stöder tillsynsverksamheten.
[64]Se definitionen av uppdrag med gränsöverskridande och blandade team i avsnitt 1.6.
[65]ECBS/IO-kontrakten (Europeiska centralbankssystemet och internationella organisationer) är kortfristiga ECB-anställningsavtal som enbart kan ingås med personal från de 28 nationella centralbankerna inom ECBS, de nationella behöriga myndigheterna, europeiska offentliga institutioner och organ samt internationella offentliga institutioner (t.ex. IMF, Banken för internationell betalningsutjämning och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling).
[66]Beslut ECB/2014/39 innehåller även bestämmelser om organisatoriska aspekter.
[67]Finrep (finansiell rapportering) och Corep (enhetlig rapportering) ingår i EBA:s tekniska genomförandestandarder (ITS) och inkluderas i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013. Finrep är ramverket för att samla in finansiell information från banker. Rapporteringen sker i ett standardiserat format av bankernas årsredovisningar (balansräkning, resultaträkning och detaljerade bilagor). Corep är ramverket för att inhämta, också i ett standardiserat format, information angående Pelare 1-beräkningar, dvs. detaljerad information om kapitalbas, avdrag och kapitalkrav (kredit- och marknadsrisk samt operativ risk) samt stora exponeringar.
[68]Artikel 140.4 i ramförordningen om SSM.
[69]Den ”sekventiella metoden” är ramverket för överföring av tillsynsdata från banker till de nationella behöriga myndigheterna, från de nationella behöriga myndigheterna till ECB och från ECB till EBA.
[70]RIAD är en gemensam uppsättning data som använder sig av en gemensam ECBS- och SSM-plattform. Den har utformats för att lagra referensdata om rättsliga enheter och andra (statistiska) institutionella enheter (främst filialer) samt deras inbördes relationer.
[71]Den rättsliga grunden är rådets förordning (EG) 2533/98 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 951/2009 och rådets förordning (EU) 2015/373.
[72]Den rättsliga grunden är förordning (EU) 2016/867 om insamling av detaljerad data om krediter och kreditrisker (ECB/2016/13) och riktlinje ECB/2017/38.
[73]Den rättsliga grunden är ECB:s förordning (EU) nr 1333/2014 av den 26 november 2014 (ECB/2014/48), ändrad genom ECB:s förordning (EU) nr 1599/2015 av den 10 september 2015 (ECB/2015/30).
[74]I enlighet med artikel 29 i SSM-förordningen.
[75]De omfattar lokaler, personalförvaltning, administration, budget och kontroll, redovisning, rättstjänster, kommunikations- och översättningstjänster, internrevision, statistik- och IT-tjänster.
[76]ECB:s beslut (EU) 2018/667 av den 19 april 2018 om det totala årliga tillsynsavgiftsbeloppet för 2018 (ECB/2018/12).
[77]Artikel 9 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1163/2014 av den 22 oktober 2014 om tillsynsavgifter (ECB/2014/41).
[78]För de minsta betydande bankerna, vars samlade tillgångar uppgår till högst 10 miljarder euro, halveras den lägsta avgiftskomponenten.