(1)

I enlighet med artikel 132 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är Europeiska centralbanken behörig att anta förordningar. Därutöver tilldelar artikel 132 i fördraget och artikel 34 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan), genom att hänvisa till artikel 25.2 i ECBS-stadgan, Europeiska centralbanken (ECB) normgivningsmakt i den utsträckning som behövs för att genomföra specifika uppgifter i fråga om tillsynen över kreditinstitut.

(2)

EU-rätten om tillsynskrav för kreditinstitut innehåller bestämmelser om de alternativ och det handlingsutrymme som de behöriga myndigheterna får använda.

(3)

Inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) är ECB den behöriga myndigheten i deltagande medlemsstater som inrättats genom relevant unionsrätt för att utföra de mikrotillsynsuppgifter som framgår av förordning (EU) nr 1024/2013 avseende betydande kreditinstitut enligt artikel 6.4 i den förordningen och del IV och artikel 147.1 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) (4). ECB har därför alla de befogenheter och skyldigheter som de behöriga myndigheterna har enligt tillämplig unionsrätt. ECB får därför besluta att tillämpa dessa alternativ och detta handlingsutrymme enligt unionsrätten.

(4)

ECB utför sina tillsynsuppgifter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen, som bör säkerställa att unionens politik i fråga om tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kreditinstitut i alla berörda medlemsstater och att kreditinstituten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet. När ECB utför sina tillsynsuppgifter bör ECB ta full hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten samt till deras storlek och affärsmodeller, liksom de systemrelaterade fördelar som mångfald inom unionens banksektor innebär.

(5)

Utifrån förordningarna (EU) nr 1024/2013 och (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) ska ECB säkerställa det specifika målet om en konsekvent tillämpning av tillsynskraven för kreditinstitut i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.

(6)

I enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013, tillämpar ECB all tillämplig unionsrätt och, när denna unionsrätt utgörs av direktiv, den nationella lagstiftning som införlivar dessa direktiv. När den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar bör ECB, om dessa förordningar för närvarande uttryckligen ger medlemsstaterna alternativ och handlingsutrymme, också tillämpa den nationella lagstiftningen som utnyttjar dessa alternativ och detta handlingsutrymme. Sådan nationell lagstiftning bör inte påverka den gemensamma tillsynsmekanismens funktion, för vilken ECB ansvarar, negativt.

(7)

Dessa alternativ och detta handlingsutrymme inkluderar inte sådana som unionsrätten ger de behöriga myndigheterna, som endast ECB är behörig att tillämpa och bör tillämpa i lämplig omfattning.

(8)

När ECB tillämpar alternativ och handlingsutrymmen bör den beakta unionsrättens allmänna principer, i synnerhet de om likabehandling, proportionalitet samt de berättigade förväntningarna som kreditinstitut som står under tillsyn har.

(9)

Vad gäller sådana berättigade förväntningar som kreditinstitut som står under tillsyn har, är ECB medveten om att det behövs övergångsperioder under vilka ECB:s tillämpning av handlingsutrymmen i betydande utsträckning avviker från det sätt på vilket de nationella behöriga myndigheterna agerat innan denna förordning trädde i kraft. Mot denna bakgrund bör både kreditinstitut som tillämpar schablonmetoden och internmetoden ges en rimlig övergångsperiod. Kreditinstitut ska därför tillämpa tröskeln för att bedöma hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är enligt denna förordning senast den 31 december 2020 och är skyldiga att meddela ECB före den 1 juni 2019 om exakt vilken dag de avser att börja tillämpa denna tröskel.

(10)

Enligt artikel 178.2 d i förordning (EU) nr 575/2013 får de behöriga myndigheterna fastställa en tröskel för att bedöma hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse som avses i artikel 178.1 b är. Genom att sätta en sådan tröskel skulle ECB beakta de kriterier som framgår av delegerad förordning (EU) 2018/171.

(11)

ECB anser att tröskeln i denna förordning för att bedöma hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är enligt vad som avses i artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 avspeglar en rimlig risknivå och att dess tillämpning kommer att öka jämförbarheten av kapitalkraven mellan kreditinstitut som står under tillsyn.

(12)

Enligt artikel 143.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5) måste de behöriga myndigheterna offentliggöra upplysningar om hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten har utnyttjats.