Vad är ”mindre betydande institut”?

13 december 2022

Alla enheter under tillsyn klassificeras per automatik som mindre betydande institut. För att de ska få status som betydande – och omfattas av ECB:s direkta tillsyn – måste de uppfylla minst ett av de kriterier som fastställs i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). Kriterierna avser bland annat bankens storlek, dess betydelse för hemlandets ekonomi eller för EU som helhet, samt hur betydande dess gränsöverskridande verksamhet är. Från och med oktober 2022 är 111 banker klassificerade som betydande institut och över 2 000 som mindre betydande institut.

Många mindre betydande institut tillhandahåller sina tjänster till mindre sammanslutningar eller regioner. Detta gäller t.ex. de flesta sparbanker och kooperativa banker. Dessutom erbjuder mindre betydande institut ibland mer specialiserade tjänster och produkter än betydande institut, t.ex. bilfinansiering, hypotekslån, utlåning till särskilda sektorer och värdepapperstjänster.

Mindre betydande institut står under tillsyn av den nationella tillsynsmyndigheten i sina respektive länder, vilket övervakas av ECB. Betydande institut står under direkt tillsyn av ECB. Tillsyn och övervakning utförs enligt proportionalitetsprincipen. Detta säkerställer att tillsynsmyndighetens förväntningar och krav motsvarar storlek, systemviktighet och riskprofil för de banker som står under tillsyn samt att tillsynsresurserna fördelas effektivt. Miniminormerna ska dock respekteras av alla banker och får därför inte frångås av proportionalitetsskäl.

För att underlätta denna proportionella behandling klassificeras bankerna efter sina egenskaper. Det innebär att skillnaden mellan betydande och mindre betydande institut är en viktig utgångspunkt för tillämpningen av proportionalitet. Mindre betydande institut kan också delas upp utifrån begreppet små och icke-komplexa institut som infördes genom den reviderade kapitalkravsförordningen (CRR II). Bankspecifika attribut som riskprofil, affärsmodell, gränsöverskridande verksamhet och storlek är ytterligare differentieringsfaktorer som används för att fastställa lämplig nivå av tillsynsinsatser (i fråga om frekvens, omfattning och djup) och tillsynsrapportering.