Vad innebär avsättningar och täckning för nödlidande lån (NPL)?
21 december 2020
Banker som beviljar lån till sina kunder exponerar sig alltid mot en kreditrisk – risken att låntagaren kanske inte kan betala tillbaka lånet. I så fall brukar man säga att lånet har blivit nödlidande. Ett lån anses som nödlidande om banken bedömer att låntagaren sannolikt inte kommer att betala tillbaka lånet eller om låntagaren är mer än 90 dagar sen med en betalning.
Nödlidande lån (NPL) minskar bankernas intjäning och orsakar förluster, vilket ger mindre sunda banker. Banker med höga nivåer av nödlidande lån kan inte låna ut till hushåll och företag. Detta skadar ekonomin som helhet.
Avsättningar och täckning ger bättre beredskap för förluster
Varje bank måste vara förberedd på att lån kan generera förluster. För att kompensera för denna kreditrisk beräknar banken den förväntade framtida förlusten på lånet och bokar upp motsvarande avsättning. Avsättningen innebär att banken bokför en låneförlust innan den har inträffat. Banker använder sitt kapital för att absorbera sådana förluster: när banken bokför en avsättning tar banken på sig förlusten – den minskar alltså sitt kapital med det belopp som den inte kommer att få tillbaka från kunden.
Banker behöver inte bokföra avsättningar motsvarande hela det icke-nödlidande lånets värde eftersom de fortfarande kan få tillbaka en del av lånet från kunden. De kan eventuellt också driva in en del av lånebeloppet genom att sälja av tillgångar eller egendom som kunden har ställt som säkerhet. Det är bara den förväntade nettoförlusten som ska täckas. Andelen nödlidande lån som täcks genom avsättningar kallas för bankens NPL-täckning. Den anger i vilken utsträckning banken redan har tagit upp förväntade förluster på nödlidande lån i bokföringen.
Hur bokför banken en avsättning?
Exempel: En bank har nödlidande lån till ett värde av 100 euro och beräknar att nettoförlusten på dessa lån kommer att vara 40 euro. Banken täcker förlusten genom att bokföra avsättningar på 40 euro, vilket innebär att bankens NPL-täckning är 40 procent.
Tillräckliga avsättningar tack vare lägsta täckningsgrad
I EU-lagstiftningen fastställs vilken täckningsgrad bankerna som lägst får ha. På så vis säkerställs att bankerna bokför tillräckliga avsättningar. Om en bank inte har bokfört tillräckligt med avsättningar för att täcka nya nödlidande lån, måste den korrigera underskottet genom att dra av motsvarande belopp från sitt kapital. För en bank som saknar tillräckliga kapitalbuffertar utöver minimikapitalkraven kan det då bli svårt att driva verksamheten på ett säkert sätt.
Avsättningstidplanen säkerställer täckning i tid
Banker bör inte vänta för länge med att säkerställa att de har täckning för nödlidande lån. Det har införts en rad olika verktyg och mekanismer för att bankerna inte bara ska ha tillräckliga låneavsättningar utan också göra dem i tid. Ett exempel på detta är en på förhand fastställd avsättningstidplan som utgör en säkerhetsmekanism mot otillräcklig NPL-täckning.
Hur fungerar tidplanen? I den anges vilken täckningsgrad banken ska ha vid olika tidpunkter, räknat från och med det datum då lånet blir nödlidande. Ju längre ett lån har varit nödlidande, desto mindre är sannolikheten att det ska bli presterande igen och desto större avsättning bör göras. Täckningskravet ökar därför med tiden för att till slut uppgå till 100 procent.
Hur lång tid detta tar beror på om det är ett säkerställt lån (med andra ord om det finns någon säkerhet för lånet, t.ex. egendom). Finns det ingen säkerhet måste banken ha full täckning för lånet inom senast tre år. För säkerställda lån ska banken ha 100 procents täckning inom sju till nio år.
Avsättningen för förluster är en säkerhetsmekanism som ska bidra till att bankerna har bättre beredskap för kreditförluster. Men denna säkerhetsmekanism gäller bara för sådana lån som bankerna har klassificerat som nödlidande. Bankerna behöver därför noga följa sina beviljade lån och omgående identifiera vilka lån som löper risk att bli nödlidande, så att de klassificeras korrekt.
Ytterligare information
Täckningskravet som föreskrivs i unionslagstiftningen (”säkerhetsmekanism enligt den första pelaren”) är bindande för alla banker i EU och gäller för lån som har beviljats från och med den 26 april 2019. Lån beviljade före detta datum omfattas av icke-bindande förväntningar från ECB:s banktillsyn (”förväntningar enligt den andra pelaren”), som följer en liknande logik. För mer information om hur de bindande kraven och de icke-bindande tillsynsförväntningarna samverkar, se meddelandet från augusti 2019 om tillsynsförväntningar på täckning.
Meddelande om tillsynsförväntningar på täckningen för nödlidande exponeringar (NPE)