Menu

Förord av Mario Draghi, ECB:s ordförande

En stabil banksektor som tjänar ekonomin är avgörande för återhämtningen i euroområdet. Det viktigaste vi lärt oss av krisen är att ett starkt regelverk och en effektiv tillsyn är av största betydelse för en stabil banksektor. En överdriven avreglering var faktiskt en av orsakerna till den globala finanskrisen. Så strängare regler för finanssektorn och bättre tillsyn står verkligen på dagordningen för en stark tillväxt, och det har gjorts stora framsteg på europeisk och global nivå. Europeiska banktillsynen inrättades I november 2014. Det var ett avgörande steg som lade grunden för en stabilare banksektor och ett mer integrerat Europa.

De senaste åren har europeiska banker blivit mer motståndskraftiga vad gäller kapital, skuldsättningsnivå, finansiering och risktagande. De har därför kunnat stå emot den ekonomiska krisen på tillväxtmarknader, oljeprisernas kollaps och de omedelbara effekterna av Brexit. Sundare banker kan också fortlöpande bevilja krediter, något som verkligen behövs för att stödja den ekonomiska återhämtningen i euroområdet.

Europeiska banktillsynen har spelat en mycket viktig roll i att säkerställa sektorns motståndskraft. Den har infört en hård men rättvis banktillsyn med samma höga standarder i hela euroområdet och har därigenom skapat förtroende för tillsynskvaliteten och, följaktligen, för bankernas stabilitet.

Det återstår dock utmaningar. Banksektorns förmåga att fullt ut stödja euroområdets återhämtning begränsas av den låga lönsamheten. Överkapacitet, ineffektivitet och ackumulerade problemtillgångar bidrar till bankers låga lönsamhet. Det är upp till bankerna själva att hitta lämpliga svar på dessa utmaningar. Och för att få till stånd en kraftig återhämtning i euroområdet måste de göra det snabbt.

Europeiska banktillsynen bidrar i stor utsträckning till en stabilare banksektor i euroområdet. Samtidigt säkerställer den likvärdiga konkurrensvillkor, något som är nödvändigt för en gemensam bankmarknad. För att vara säkra på att den gemensamma bankmarknadens integritet inte ska ifrågasättas behöver vi också slutföra bankunionen. Vi skapade gemensam tillsyn och resolution i euroområdet och nu måste vi se till att insättare är lika säkra överallt.


Intervju med Danièle Nouy, tillsynsnämndens ordförande

I november 2016 firade den europeiska banktillsynsfunktionen sitt tvåårsjubiléum. Är du nöjd med vad den uträttat hittills?

Uppriktigt sagt är jag stolt över vad vi uppnått. På mycket kort tid har vi byggt en institution som hjälper till att säkerställa stabiliteten i hela den europeiska banksektorn. Europeiska banktillsynen är naturligtvis mycket ung än och det finns utrymme för förbättringar. Men den fungerar, och den fungerar bra. Folk från hela Europa arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål: en stabil banksektor. En del av dem jobbar här på ECB medan andra jobbar vid de nationella tillsynsmyndigheterna. Tillsammans bildar de ett verkligt europeiskt tillsynsteam. Det är deras engagemang som ligger bakom vår framgång. Jag kan inte tacka dem tillräckligt. Det är mig ett nöje och en ära att arbeta tillsammans med alla de här personerna: ECB:s personal, de nationella tillsynsmedarbetarna och, naturligtvis, ledamöterna i tillsynsnämnden.


Vad är, kortfattat, det viktigaste som den europeiska banktillsynen åstadkommit 2016?

Jag vill framhålla tre saker. För det första började vi ta oss an de nödlidande lånen aktivt. Redan 2015 inrättade vi en arbetsgrupp som skulle ta upp den här frågan. År 2016 tog vi fram en handledning för banker om hur de ska hantera höga nivåer av nödlidande lån. Det var ett stort steg i rätt riktning. För det andra fortsatte vi förbättra banksektorns solvens i euroområdet. Slutligen harmoniserade vi banktillsynen i euroområdet ytterligare med målsättningen att tillsynen av alla banker ska ske enligt samma höga standarder.


Vad gjorde ni specifikt för att harmonisera tillsynen?

Den europeiska tillsynslagstiftningen erbjuder tillsynsorganen alternativ och handlingsutrymme som ger ett visst spelrum i tillämpningen av reglerna. Vi kom överens med de nationella myndigheterna om att utöva dessa alternativ och detta handlingsutrymme harmoniserat i hela euroområdet och utfärdade sedan en ECB-förordning och en handledning. Ett annat viktigt medel för harmonisering av tillsynen är översyns- och utvärderingsprocessen, ÖUP. Den säkerställer att samma metoder och standarder tillämpas för tillsynen av alla banker i euroområdet. Vi finslipade och antog ÖUP 2016. Det har gjort att våra kapitalpåslag nu ligger betydligt närmare riskprofilen för varje enskild bank.


Så banker i euroområdet har nu likvärdiga konkurrensvillkor?

Vi har gjort stora framsteg mot det målet. Det återstår dock några ojämnheter. Regelverket är t.ex. fortfarande ganska splittrat i euroområdet. Vissa av reglerna för banker har formen av EU-direktiv som måste införlivas i den nationella lagstiftningen. De faktiska reglerna skiljer sig därför från land till land och gör den europeiska banktillsynen mindre effektiv och mer kostnadskrävande. Så om beslutsfattarna menar allvar med bankunionen, måste de harmonisera reglerna ytterligare. Ett alternativ skulle vara att förlita sig mindre på direktiv och mer på förordningar eftersom de är direkt tillämpliga i alla EU-medlemsstater. Det lagförslag som Europeiska kommissionen nyligen lade fram och som återanvänder många viktiga aspekter av regelboken ger en bra möjlighet att harmonisera banklagstiftningen i EU ytterligare. Vi får inte missa den här chansen. Den slutliga lagtexten bör också se till att tillsynsmyndigheten har alla de verktyg och all den flexibilitet som behövs för att utföra uppgifterna på lämpligt sätt.


Sträcker sig de likvärdiga konkurrensvillkoren även till de banker som inte står under direkt tillsyn av ECB?

ECB utövar direkt tillsyn på cirka 130 av de största bankerna i euroområdet, de betydande instituten. De andra bankerna (cirka 3 200), som kallas för mindre betydande institut, står under de nationella behöriga myndigheternas direkta tillsyn. ECB har en indirekt roll i tillsynen av mindre betydande institut. Tillsammans med de nationella tillsynsorganen stöder vi inrättandet av enhetliga standarder även för tillsynen av mindre betydande institut. Vi utarbetade flera sådana standarder 2016. Vi utvidgade också vår policy för alternativ och handlingsutrymme till mindre banker och vi jobbar på en harmoniserad ÖUP för mindre betydande institut. Naturligtvis följer vi proportionalitetsprincipen när vi har att göra med mindre betydande institut. Vi anpassar nivån av tillsynsinsatser efter de risker som mindre banker utsätts för.


På tal om banker, hur går det för de europeiska bankerna?

De goda nyheterna är att de blivit mycket mer motståndskraftiga de senaste åren, deras kaptalbuffertar har ökat betydligt. De står dock fortfarande inför risker och utmaningar. Förutom att de måste ta reda på hur de kan öka vinsterna i ett utmanande klimat, hur de kan avyttra ackumulerade problemtillgångar och hur de bör hantera cyberbrottslighet och andra IT-risker har de just nu en del andra frågor att fundera på också. Kommer konkurrensen från andra institut än banker att intensifieras? Vart är ekonomin i euroområdet på väg? Hur kommer Brexit att påverka banker i euroområdet? Hur kommer andra geopolitiska frågor att gestalta sig? Bankerna är verksamma i en värld som kännetecknas av risker och förändringar, de måste hantera dessa risker och anpassa sig till förändringarna. Först då kan de behålla lönsamheten på lång sikt.


Låga räntor och strängare regelverk nämns ofta som särskilda utmaningar för banker. Vad anser du?

Ränteintäkterna utgör över hälften av de totala intäkterna för stora banker i euroområdet. Så räntorna är verkligen viktiga och låga räntor är en utmaning. Vi kommer att utforska bankers ränterisk ytterligare 2017. Årets stresstest kommer t.ex. att bestå av en känslighetsanalys som är inriktad på ränteändringars effekter på bankboken. När det gäller regelverk så är regler alltid en börda för dem som behöver följa dem. Men i det här fallet kan vi inte bara se till bankerna, vi måste se längre. Strängare regler hjälper till att förebygga kriser. Vi har också lärt oss att finanskriser är kostsamma för ekonomin, för skattebetalarna och, i slutändan, för bankerna själva. Mot den bakgrunden vore det mycket välkommet om den globala regleringsreformen kunde slutföras enligt planerna. Det sista vi bör göra är att backa ur den globala regleringsreformen. Den finansiella sektorn sträcker sig över nationsgränserna och det måste de regler som styr den också göra – det är den viktigaste lärdomen av finanskrisen.


Hur hanterar banktillsynen de utmaningar som bankerna ställs inför?

De risker och utmaningar som jag nyss nämnde återspeglas i våra tillsynsprioriteringar för 2017. Först av allt kommer vi att ytterligare analysera bankers verksamhetsmodeller och fortsätta undersöka deras lönsamhetsfaktorer. De gemensamma tillsynsgrupperna kommer därför att granska sina respektive banker noga. Vi kommer också att bedöma hur sådan utveckling som FinTech och Brexit kan påverka verksamhetsmodellerna för banker i euroområdet. När allt kommer omkring så är det naturligtvis inte vår uppgift att föreskriva nya verksamhetsmodeller. Men vi kan och kommer att pröva dem som redan finns. Vår andra prioritet är riskhantering. Under nuvarande förhållanden med låg lönsamhet och hög likviditet kan banker bli frestade att dras in i en farlig jakt på avkastning. I det avseendet är det viktigare än någonsin med riskhantering. Vår tredje prioritet är kreditrisk. Detta gäller i första hand nödlidande lån. Jag har redan nämnt denna viktiga fråga.


Nödlidande lån var mycket riktigt en stor fråga 2016. Hur ser det ut idag?

Banker och tillsynsmyndigheter har verkligen uppnått mycket redan. De nödlidande lånen är dock fortfarande ett stort bekymmer. De är som dödvikt i bankernas balansräkningar: de håller tillbaka vinster och de inskränker bankers förmåga att bevilja krediter till ekonomin. Den vägledning vi har tagit fram kommer att hjälpa banker att rensa upp i sina balansräkningar. Den främjar konsekvent anståndshantering, fastställande, avsättning och information i samband med nödlidande lån. Den driver också på banker med höga nivåer av nödlidande lån att definiera och införa specifika minskningsmål. Den bästa praxis som anges i vägledningen är våra tillsynsförväntningar. Våra gemensamma tillsynsgrupper har redan börjat samverka aktivt med banker om hur de tänker tillämpa vägledningen. Men frågan om nödlidande lån gäller inte bara banker och deras tillsynsorgan. Hur snabbt en bank kan lösa sina nödlidande lån beror också på de nationella lagstiftnings- och rättssystemen. Och i vissa länder står dessa system i vägen för en snabb lösning för de nödlidande lånen. Här skulle de nationella beslutsfattarna kunna hjälpa bankerna. De skulle kunna göra rättssystemen effektivare, öka tillgången till säkerheter, inrätta snabba rättsförfaranden utanför domstolarna och harmonisera skatteincitamenten.


Du sade att riskhantering är en av era prioriteringar för 2017. Vad är bakgrunden till det?

Det är tydligt att banker alltid och överallt behöver en sund riskhantering – det hör ju till deras verksamhet att ta och fördela risker. En sund riskhantering är emellertid komplex och det krävs flera olika förutsättningar. För det första krävs rätt kultur – en kultur där riskhantering uppskattas och inte betraktas som en vägspärr på vägen mot högre vinster. Mer formellt kräver en sund riskhantering sunda ledningsstrukturer – riskhanterare måste få en röst som hörs av de som fattar besluten. I juni 2016 offentliggjorde vi resultaten av en granskning som visade att många banker behöver bli bättre i det avseendet. Slutligen krävs det bra data för en sund riskhantering. Det är därför som vi 2017 kommer att bedöma hur banker uppfyller relevanta internationella standarder. I det sammanhanget har vi inlett ett större projekt för att bedöma de interna modeller som banker använder för att bestämma sina riskvägda tillgångar. Dessa interna modeller är viktiga eftersom de utgör grunden för beräkningen av kapitalkraven. Slutligen kommer vi också att inleda en tematisk granskning för att undersöka den verksamhet som banker lagt ut på underleverantörer och ingående granska hur de hanterar de risker som följer av detta.


Hur ser du på den europeiska banktillsynen i framtiden? Hur kommer den att tjäna både allmänheten och bankerna?

För banker är tillsyn som en motvikt som förbättrar stabiliteten. Banker är benägna att se avkastningen, tillsynsmyndigheter är benägna att se riskerna. Banker är benägna att bry sig om lönsamhet, tillsynsmyndigheter är benägna att bry sig om stabilitet. Genom sin roll hindrar tillsynsmyndigheter banker från att ta för stora risker och hjälper därmed till att förebygga kriser i framtiden. De skyddar sparare, investerare, skattebetalare och hela ekonomin. Europeiska banktillsynen har den extra fördelen att se det hela ur en europeisk synvinkel. Genom att se längre än nationsgränserna upptäcker man risker tidigare och kan hindra dem från att spridas. Den europeiska banktillsynen agerar oberoende av nationella intressen och kan därför vara hård men rättvis för alla banker i euroområdet. Därigenom bidrar den till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor där alla har samma möjligheter och samma ansvar. Detta är den grund som en verkligt europeisk banksektor kan växa på, till gagn för hela ekonomin.


Tillsynens bidrag till finansiell stabilitet

Bankerna i euroområdet bokade stabila, men låga, vinster 2016. Samtidigt var riskerna och utmaningarna till största delen oförändrade jämfört med 2015. Den huvudsakliga risken gällde hållbarheten i bankernas verksamhetsmodeller och lönsamhet. Andra större risker var höga nivåer av nödlidande lån och geopolitiska osäkerheter, exempelvis effekterna av Brexit på medellång och lång sikt. Europeiska banktillsynen har satt sina prioriteringar för tillsynen efter detta.

Europeiska banktillsynen fortsatte även att förbättra sitt viktigaste verktyg, översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP). Det ledde till att bankers kapitalkrav anpassades bättre till deras individuella riskprofiler. Sammantaget har erfordrat kapital till följd av ÖUP 2016 legat kvar på en fortsatt stabil nivå.

Europeiska banktillsynen gjorde goda framsteg i hanteringen av nödlidande lån 2016. I september publicerades ett utkast till vägledning för offentligt samråd. Rekommendationerna och bästa praxis i denna vägledning kommer att hjälpa banker att effektivt reducera de nödlidande lånen.

Kreditinstitut: huvudsakliga risker och allmänna resultat

Huvudsakliga risker i banksektorn och tillsynsprioriteringar

De huvudsakliga riskerna för den europeiska banksektorn är oförändrade

De risker som identifierades 2016 är, till största delen, relevanta även 2017. Banker i euroområdet är fortfarande verksamma i ett företagsklimat som kännetecknas av låg ekonomisk tillväxt. Den svaga ekonomiska utvecklingen påverkar räntorna och den ekonomiska återhämtningen och är en drivande faktor bakom de huvudsakliga risker för banksektorn i euroområdet som illustreras i diagram 1.

Den långa perioden med låga räntor stöder ekonomin och minskar risken för fallissemang. Den är emellertid också ansträngande för bankernas verksamhetsmodeller eftersom låga räntor pressar ränteintäkterna i ett klimat där den övergripande lönsamheten redan är låg. Riskerna för verksamhetsmodellernas hållbarhet och låg lönsamhet fortsatte vara ett av de största bekymren för banksektorn i euroområdet 2016.

Banker måste reducera stora innehav av nödlidande lån

Ett annat bekymmer är att flera banker i euroområdet har stora innehav av nödlidande lån. Förutom minskande lönsamhet så gör dessa lån att bankerna är mer sårbara för vändningar i stämningsläget på marknaden. Banker behöver därför sunda och robusta strategier för att rensa sina balansräkningar, inklusive en aktiv förvaltning av portföljerna med nödlidande lån.

Brexit utgör en geopolitisk risk för banker

Geopolitiska osäkerheter ökar. Särskilt i samband med den brittiska folkomröstningen om Brexit var ECB:s banktillsyn i nära kontakt med de mest utsatta bankerna för att säkerställa att de noga följde läget och riskerna och förberedde sig för de möjliga resultaten. Under den här perioden identifierades inga väsentliga likviditets-/finansieringsrisker eller operativa risker inom banksektorn. Den senaste tidens politiska utveckling kan dock komma att fördröja investeringar och därmed leda till långsammare tillväxt.

Diagram 1

Riskkarta för euroområdets banksystem

Nödlidande lån Geopolitiska osäkerheter i EU Låga räntor Tillväxtekonomier & Kina Återföring av riskpremier Misskötsamhet Solvens centrala motparter Konkurrens från andra än banker Bankers reaktion på nya regler Marknadsillikviditet Statsfinansiella obalanser i euroområdet Låg tillväxt i euroområdet Fastighetsmarknader Cyberbrottslighet & IT- störningar hög hög låg Risksannolikhet Riskeffekt

Källa: ECB; pilar anger den potentiella transmissionskanalen från en riskdrivande faktor till en annan (endast huvudsakliga förstahandseffekter anges); NPL: denna riskfaktor är endast av betydelse för banker i euroområdet med hög andel av nödlidande lån.

Trots fördelarna med ett säkrare och tåligare finansiellt system är oklarheter kring framtida regelverk också en källa till oro. Slutförandet av Basel III-granskningen, fastställandet av mål för minimikrav på kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) kommer att minska osäkerheten kring regelverk och göra bankernas verksamhetsmiljö stabilare. Under tiden förbereder sig bankerna också för genomförandet av IFRS 9, som kommer att träda i kraft i början av 2018. På det hela taget kan vissa banker fortfarande tycka att det är en utmaning att uppfylla strängare krav och samtidigt vara tillräckligt lönsamma.

ECB:s banktillsyn genomförde 2016 Europeiska bankmyndighetens (EBA) EU-omfattande stresstest för banker i euroområdet och ECB:s banktillsyns ÖUP-stresstest.[1] I det EU-omfattande stresstestet ingick 37 stora betydande institut (vilka tillsammans står för cirka 70 procent av de banktillgångar som står under europeisk banktillsyn). Stresstestresultaten för dessa banker offentliggjordes av EBA den 29 juli 2016[2]. ÖUP-stresstestet omfattade ytterligare 56 betydande institut i euroområdet. I stort sett samma metod användes i båda testerna för att bedöma finansinstitutens tålighet mot negativ marknadsutveckling och för att ta fram uppgifter för ÖUP.

Stresstestet visade att

  • banksystemet kan klara en ännu svårare stresspåverkan än den som simulerades i den samlade bedömningen 2014 och i genomsnitt behålla samma kapitalnivå efter stress
  • de mest relevanta drivkrafterna vad gäller skillnaden mellan stresstestresultatet i det grundläggande scenariot och det negativa scenariot var ökade låneförluster, minskat räntenetto och högre förluster vid omvärdering av marknadsriskpositioner
  • banker med lägre kreditkvalitet och högre andel nödlidande lån klarar sig i genomsnitt sämre vad gäller stresspåverkan på både låneförluster och räntenetto, vilket understryker vikten av att vidta åtgärder mot höga andelar av nödlidande lån.

En grupp på cirka 250 personer från ECB och nationella behöriga myndigheter/centralbanker utförde en grundlig kvalitetssäkringsprocess på de stresstestresultat som bankerna hade räknat ut. Denna process byggde på de gemensamma tillsynsgruppernas bankspecifika kunskaper, inbördes benchmarking, ECB:s egna uträkningar uppifrån-och-ner och de nationella behöriga myndigheternas expertis.

Bild 1

Tillsynsprioriteringar för 2016 och 2017

Tillsynsverksamheter1 för 2017 och senare Prioriteringar för 2016 Kommer sannolikt att fortsätta 2018 Prioriteringar för 2017 Verksamhetsmodeller och lönsamhetsfaktorer Kreditriskfokus på nödlidande lån och koncentrationer av sådana Riskhantering Verksamhets - modeller och lönsamhetsfaktorer Kreditrisk Riskstyrning och datakvalitet Kapitaltäckning Likviditet Förberedelser för Brexit dialog med banker Bedömning av bankers affärsmodeller och lönsamhetsfaktorer Enhetligt tillvägagångssätt för nödlidande lån/exponeringar med anstånd (t.ex. djupgående analyser/inspektioner på plats) Utvärdera bankers förberedelser för IFRS 9 Spåra exponeringskoncentrationer (t.ex. fartyg/fastigheter) Förbättring av bankers IKU² och ILU³ Bedöma överensstämmelse med BCBS 239 - Baselprinciperna om riskdataaggregering och riskrapportering TRIM Modeller för kreditrisk, marknadsrisk och motpartskreditrisk NY Konkurrens från andra än banker / FinTech NY Outsourcing

1 Tematiska granskningar är markerade med en mörkblå linje
2 Intern kapitalutvärderingsprocess
3 Intern likviditetsutvärderingsprocess
Anm. Tematiska granskningar är markerade med en blå rand

Den kvantitativa effekten av det negativa stresstestscenariot är en faktor för fastställandet av nivån av Pelare 2-vägledning (P2G). Det kvalitativa resultatet av stresstesterna ingår i fastställandet av Pelare 2-kravet (P2R)[3]. Utöver risker som redan identifierats genom tillsynsbedömningen pekade stresstestet även på viktiga sårbarheter hos banker i euroområdet om en negativ chock skulle inträffa. De flesta låneförluster kom till exempel från hushålls- och företagsexponeringar utan säkerhet. Stresstestet identifierade också utlåning till vissa geografiska områden, som Latinamerika och Central- och Östeuropa, som en drivande faktor bakom kreditförluster.

I SSM:s tillsynsprioriteringar anges fokusområden för tillsynen ett visst år. De bygger på en bedömning av de viktigaste riskerna för banker som står under tillsyn, med beaktande av den senaste utvecklingen inom ekonomi, lagstiftning och tillsyn. Prioriteringarna, som omprövas varje år, är ett viktigt verktyg för att samordna tillsynen över olika banker och se till att den är harmoniserad, proportionerlig och effektiv. Därigenom bidrar man till lika konkurrensvillkor och till att tillsynen blir mer verkningsfull (se bild 1).


Betydande bankers allmänna resultat 2016

Vinsterna för betydande institut i Euroområdet var fortsatt stabila

Resultaten för de första tre kvartalen 2016 visar att lönsamheten för betydande institut fortsatte att vara stabil 2016[4]. Den genomsnittliga avkastningen på eget kapital per år för ett representativt urval av 101 betydande institut låg på 5,8 % det tredje kvartalet 2016, en lätt minskning på årsbasis (6,0 % tredje kvartalet 2015).[5] Det bör dock noteras att bakom dessa samlade uppgifter ser vi stora variationer i utvecklingen.

5,8 % avkastning på eget kapital 2016

Återkommande intäkter minskade 2016: det aggregerade räntenettot minskade för betydande institut med 3 %, trots en viss ökning av utlåningen (+0,5 % på årsbasis), särskilt i volymen lån till företag (+2,8 %). Minskningen koncentrerades till det första kvartalet 2016. Därefter stabiliserades ränteintäkterna. Avgiftsintäkterna minskade också (-2,8 % på årsbasis), till stor del en återspegling av minskade provisioner från tillgångsförvaltning och kapitalmarknadsaktiviteter under de tre första kvartalen 2016. Den trenden kan ha vänt under det fjärde kvartalet 2016 då kapitalmarknadsaktiviteterna tog fart igen.

Diagram 2

Stabil avkastning på eget kapital 2016 genom lägre nedskrivningsavgifter som vägde upp minskningen i rörelseresultat

(Alla poster är viktade genomsnitt som återges som andel av eget kapital)

-10% -5% 0% 5% 10% 15% 2015 2016 Rörelseresultat före nedskrivningar Nedskrivningar Övrigt Avkastning på eget kapital

Data för båda åren visas som samlade siffror för kv 3, på årsbasis.
Källa: FINREP (101 betydande institut rapporterar IFRS-data på högsta konsolideringsnivå).

De negativa effekterna av minskade intäkter mildrades delvis av lägre driftskostnader (-1 %). Kostnadsminskningen var särskilt framträdande för personalkostnader (-1,4 % på årsbasis). Med hänsyn till de omstruktureringsåtgärder som flera banker i euroområdet vidtagit kan trenden komma att fortsätta de kommande kvartalen.

Bättre makroekonomiska förhållanden hade en positiv effekt på nedskrivningsavgifterna, vilka var lägre än 2015: nedskrivningar på lån och andra finansiella tillgångar sjönk från 5,5 % av aggregerat eget kapital tredje kvartalet 2015[6] till 4,4 % det tredje kvartalet 2016. Det mesta av förbättringarna koncentrerades till några få jurisdiktioner då kreditförluster redan hade varit på historiskt låga nivåer i några andra länder. Av tidigare erfarenheter framgår att banker har en tendens att boka högre nedskrivningar under det fjärde kvartalet, vilket skulle kunna påverka lönsamhetsresultatet för hela året.

Bankers lönsamhet stöddes av extraordinära inkomstkällor 2016 (3,4 % av aggregerat eget kapital under det tredje kvartalet 2016). Engångsvinsterna var dock lägre än 2015 och kommer kanske inte att upprepas de kommande kvartalen.


Genomförandet av SSM:s tillsynsmodell

Finjustering av SSM:s metod för översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP)

Genom förbättringar i ÖUP-metoden ökade korrelationen mellan bankers riskprofiler och deras kapitalkrav

76 % korrelation mellan kapitalkrav och riskprofiler

Europeiska banktillsynen utförde ÖUP för andra gången 2016, baserat på en gemensam metod för de största bankgrupperna i euroområdet. Syftet var alltså att främja ett motståndskraftigt banksystem som kan finansiera euroområdets ekonomi på ett hållbart sätt. Den harmonisering som redan uppnåtts under tillsynen 2015 ledde till påtagliga resultat i det avseendet. Utifrån dessa framsteg har ÖUP-bedömningen förbättrats. Förbättringarna visar sig i en ökad korrelation av kapitalkrav med bankers riskprofiler (från 68 % efter ÖUP 2015 till 76 % efter ÖUP 2016). Samtidigt har man behållit det övergripande tillvägagångssättet med en sammanslagning av kvantitativa och kvalitativa delar genom s.k. begränsade expertutlåtanden (utlåtanden som görs inom bestämda parametrar). ÖUP-metoden har dessutom kompletterats ytterligare för att innefatta resultaten av 2016 års EU-omfattande stresstest.

Bild 2 ger en översikt över ÖUP-metoden. En uppdaterad version av SSM:s ÖUP Metodhandboken publicerades i december 2016.

Bild 2

SSM:s ÖUP-metod 2016

1. Bedömning av verksamhetsmodell 2. Bedömning av styrning och riskhantering 3. Bedömning av risker för kapital 4. Bedömning av risker för likviditet och finansiering Är verksamhetsmodellen bärkraftig och hållbar? Är styrning och riskhantering adekvat? Kategorier: t.ex. kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och ränterisk i övrig verksamhet Kategorier: t.ex. kortfristig likviditetsrisk, finansieringens hållbarhet ÖUP-beslut Kvantitativa kapitalåtgärder Kvalitativa likviditetsåtgärder Andra tillsynsåtgärder Samlad ÖUP-bedömning  holistisk metod Betyg + skäl/huvudsakliga slutsatser

De gemensamma tillsynsgrupperna levererade det viktigaste underlagsmaterialet för ÖUP genom att för sina respektive banker göra en bedömning av vart och ett av dessa fyra element: verksamhetsmodell, styrning och riskhantering, risker för kapital och risker för likviditet och finansiering.

SSM:s ÖUP-metod förbättrades 2016

ÖUP-metoden för bedömning av styrning och riskhantering förbättrades 2016 baserat på den omfattande tematiska granskning av riskstyrning och riskaptit[7] som de gemensamma tillsynsgrupperna utförde 2015.

Bild 3

P2G ingår inte i beräkningen av högsta förfogandebelopp (HFB)

Pelare 1 (minimikrav) P2R Kapitalkonserveringsbuffert Kontracyklisk buffert Buffert för G-SIBs Buffert för O-SIBs SRB2 P2G maximum gäller1 Punkt där HFB begränsas

1) Vanligaste fallet; specifik beräkning kan förekomma beroende på medlemsstatens genomförande av artikel 131.15 i CRD IV
2) Systemriskbuffert
Anm. Skalan är inte relevant
Genomförande av EBA:s yttrande om HFB och pressmeddelandet av den 1 juli 2016

Pelare 2-vägledningen (P2G) infördes också 2016 så som den fastställts av EBA i juli 2016[8]. P2G kompletterar Pelare 2-kraven (P2R) och utgör en tillsynsförväntning för bankers kapital över nivån av bindande kapitalkrav (minimikrav och extra krav) och utöver de kombinerade buffertarna (se bild 3). Som tillsynsförväntning ingår P2G inte i beräkningen av högsta förfogandebelopp (HFB) som anges i artikel 141 i kapitalkravsdirektivet (CRD IV).

Vid utarbetandet av P2G tas följande komponenter i beaktande i ett holistiskt tillvägagångssätt: allmänt sett, dräneringen av kapital i stresstestets negativa scenario, det enskilda institutets riskprofil och dess känslighet gentemot stresscenarier, interimistiska förändringar i institutets riskprofil sedan stresstestets stoppdatum samt åtgärder som institutet vidtagit för att mildra riskkänsligheten.

Bankerna förväntas följa P2G men om de inte lyckas uppfylla den så leder det inte automatiskt till några restriktioner. Om en bank inte uppfyller sin P2G kommer ECB:s banktillsyn att vidta korrigerande åtgärder som är anpassade till bankens egen situation.

Erfordrat CET1 i ÖUP är fortsatt stabilt för 2017

Mot bakgrund av 2016 års ÖUP ligger totalt erfordrat kärnprimärkapital (CET1) för 2017 på samma nivå som tidigare år. Allt annat lika ger det kapital som idag erfordras i systemet även en indikation om framtiden.[9] I vissa enskilda fall har erfordrat CET1 i ÖUP ändrats för att återspegla riskprofilens utveckling för de berörda instituten. I ÖUP 2016 flyttades kapital från 2015 års Pelare 2 till den nyinrättade P2G och den ej infasade delen av kapitalkonserveringsbufferten uteslöts. P2G beaktas inte i de respektive beräkningarna, HFB-utlösaren minskade därmed från ett genomsnitt på 10,2 % till ett genomsnitt på 8,3 %.

Utöver kapitalåtgärder har kvalitativa åtgärder i större utsträckning använts för att avhjälpa specifika svagheter hos enskilda institut. Sannolikheten för dessa åtgärder korrelerar med bankers riskprofiler: ju högre risk, desto mer sannolikt att kvalitativa åtgärder används.

ÖUP 2017 – inga avgörande förändringar väntas

SSM:s ÖUP-metod väntas inte ändras i någon större omfattning 2017. ECB:s banktillsyn kommer dock att fortsätta finslipa den i linje med sitt framåtblickande tillvägagångssätt för en adekvat övervakning av bankers verksamhet och risker.


Arbetet med andra metoder

Målen för och utformningen av TRIM har utarbetats i detalj

109 utredningar av interna modeller lanserades 2016

Utarbetandet av interna modeller fokuserades 2016 på den riktade granskningen av interna modeller (TRIM), vilken inleds 2017. ECB:s banktillsyn förberedde TRIM genom att

  • göra ett representativt och riskbaserat urval av modeller som ska granskas på plats
  • formulera en tillsynsvägledning för specifika risktyper och inrätta inspektionstekniker för valideringen av dessa[10]
  • utarbeta de organisatoriska förutsättningarna för hanteringen av det ökade antalet utredningar av interna modeller som utförs på plats de kommande åren
  • regelbundet uppdatera de betydande instituten om projektet
  • utföra flera insamlingar av information så att betydande institut kunde bidra till förberedelsefasen.

Diagram 3

De flesta utredningar av interna modeller 2016 var fokuserade på kreditrisk

87 16 5 1 0 20 40 60 80 100 120 Kreditrisk Marknadsrisk Motpartskredit- och CVA-risk Operativ risk

Det senaste året inleddes 109 utredningar av interna modeller vid betydande institut och 88 ECB-beslut om interna modeller fattades. Dessa antal kommer sannolikt att öka i framtiden när ytterligare utredningar utförs inom ramen för TRIM.

Ytterligare framsteg har gjorts när det gäller harmoniseringen av bedömningspraxis för interna modeller. Personal från ECB och nationella behöriga myndigheter representerade den europeiska banktillsynen vid europeiska och internationella forum i frågor om interna modeller och deltog i olika aktiviteter, exempelvis EBA:s benchmarking av interna modeller.


Kreditrisk: arbete på nödlidande lån

Nivåerna av nödlidande lån har ökat avsevärt sedan 2008

Nödlidande lån (NPL) är en särskild utmaning för banker. De nödlidande lånen har ökat avsevärt sedan 2008, särskilt i medlemsstater som genomgått betydande ekonomiska anpassningsprocesser de senaste åren. Stora belopp i nödlidande lån bidrar till låg lönsamhet för banker och begränsar bankers förmåga att förse ekonomin med ny finansiering.

6,49 % viktad genomsnittlig bruttoandel av nödlidande lån för betydande institut

Från och med det tredje kvartalet 2016 var det viktade genomsnittet av betydande instituts bruttoandel av nödlidande lån 6,49 %, jämfört med andelar på 6,85 % det första kvartalet 2016 och 7,31 % det tredje kvartalet 2015. Aggregerade uppgifter för betydande institut visar att innehavet av nödlidande lån minskade med 54 miljarder euro mellan det tredje kvartalet 2015 och det tredje kvartalet 2016 (varav 15,59 miljarder euro det tredje kvartalet 2016). Det tredje kvartalet 2016 låg innehavet på 921 miljarder euro.[11]

Över 100 makrotillsyns- anmälningar mottogs från nationella myndigheter

ECB har sedan den samlade bedömningen 2014 fortsatt att stödja åtgärdandet av nödlidande lån genom en kontinuerlig tillsynsdialog med berörda banker.

ECB stöder banker i arbetet med att lösa ackumulerade nödlidande lån och förhindra att nya nödlidande lån tillkommer.

För att kunna göra något åt utmaningen med nödlidande lån på ett beslutsamt och kraftfullt sätt inrättade den europeiska banktillsynen en särskild arbetsgrupp om nödlidande lån i juli 2015. Arbetsgruppen består av representanter för nationella behöriga myndigheter och ECB. Ordförande är Sharon Donnery, vice centralbankschef i Irland. Arbetsgruppens mål är att utarbeta och införa en enhetlig tillsynsmetod för institut med höga nivåer av nödlidande lån.

Med utgångspunkt i arbetsgruppens arbete publicerade ECB en vägledning om nödlidande lån till banker för samråd mellan den 12 september och 15 november 2016. En offentlig utfrågning hölls den 7 november. Arbetsgruppen mottog och bedömde över 700 enskilda kommentarer under den formella samrådsprocessen. Den slutgiltiga vägledningen publicerades i mars 2017. Denna vägledning är ett viktigt steg på vägen mot en betydande minskning av de nödlidande lånen.

Bild 4

Andel nödlidande lån i euroområdet

< 7 % < 25 % > 25 % 19,82% 2,44 %