Vanliga frågor om utkastet till ECB:s riktlinje om de nationella behöriga myndigheternas tillsynsmetod för täckning för nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande enheter under tillsyn

Vad handlar ECB:s samråd om och varför hålls det?

ECB samråder om ett utkast till riktlinje för nationella behöriga myndigheter. Riktlinjen har utvecklats gemensamt av ECB och de nationella behöriga myndigheterna och fastställer en harmoniserad tillsynsmetod för täckningen av gamla nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande enheter som står under tillsyn. I riktlinjen fastställs tillsynsförväntningar som de nationella behöriga myndigheterna från fall till fall kommer att tillämpa på mindre betydande institut som är särskilt exponerade för risker frånackumulerade nödlidande exponeringar (NPE) som uppkommit före den 26 april 2019. Dessa NPE faller utanför tillämpningsområdet för avdragskravet enligt kapitalkravsförordningen (CRR) för NPE som uppkommit efter detta datum. De nationella behöriga myndigheterna förväntas bedöma om mindre betydande institut täcker potentiella kreditförluster på dessa nödlidande exponeringar genom avsättningar eller andra riskreducerande åtgärder. Med tanke på att genomsnittliga återvinningsbara belopp minskar väsentligt över tid kommer de nationella behöriga myndigheterna att beakta NPE:s tidsperiod, dvs. antalet år sedan exponeringen klassificerades som nödlidande.

Genom att samråda om och offentliggöra detta utkast till riktlinje strävar ECB efter att säkerställa transparens i fråga om harmonisering av tillsynspraxis och en konsekvent tillämpning av höga tillsynsstandarder för banker inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM).

Varför upprättar ECB nu en gemensam tillsynsmetod för täckningen av nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande institut?

Även om NPE-kvoterna i genomsnitt har minskat kraftigt sedan den europeiska banktillsynen lanserades har vissa mindre betydande institut uppvisat långsammare framsteg i förvaltningen av sina stockar av ackumulerade nödlidande exponeringar. Detta återspeglas i NPE-stockar som uppvisar högre ackumulerade nödlidande exponeringar och lägre täckningsgrad än de som innehas av betydande institut. Eftersom dessa stockar utgör källor till varaktiga potentiella förluster och begränsar bankernas förmåga till ny utlåning är det avgörande för tillsynsarbetet att bankerna gör framsteg med att minska dem eller minskar riskerna i samband med dem och stärker mindre betydande instituts motståndskraft.

Stora stockar av nödlidande exponeringar kan utgöra en betydande risk för banker och för den finansiella stabiliteten mer generellt. Att säkerställa att banker på ett adekvat sätt hanterar sina NPE-portföljer och behåller tillräcklig täckning för nödlidande exponeringar har därför länge varit en viktig tillsynsprioritering. Den framgångsrika minskningen av NPE i betydande institut under det senaste decenniet understöddes av en gemensam SSM-omfattande strategi där tillsynsförväntningar på täckning ingår.^[1] Hittills har mindre betydande institut i de flesta länder som deltar i SSM inte varit föremål för sådana förväntningar.

Hur är initiativet inriktat på de relevanta riskerna? Hur skiljer det sig från andra initiativ för att minska eller mildra dem?

Eftersom tillsynsförväntningar på täckning för NPE första gången användes inom den europeiska banktillsynen för större banker har de visat sig vara ett transparent och effektivt verktyg och har i hög grad bidragit till att reducera NPE och minska riskerna. Dessa förväntningar är inte rigida regler utan utgör snarare en tydlig grund för en tillsynsdialog där ytterligare faktorer som bankerna lägger fram, och som underbyggs av specifika uppgifter, bedöms.

Även om instrument som kompletterar varandra, t.ex. strategier för att minska nödlidande exponeringar (NPE) och specialiserade arbetsförfaranden som utvecklats av banker, också gett positiva resultat, har mindre banker ställts inför större utmaningar i det praktiska genomförandet på grund av faktorer som resursbegränsningar och brist på investerares efterfrågan på småskaliga NPE-försäljningar. Därför anser den europeiska banktillsynen att harmoniserade tillsynsförväntningar på täckning, inriktade på de berörda mindre betydande instituten via riskbaserade kriterier, nu erbjuder ett enkelt, beprövat sätt att se till att risker relaterade till NPE hanteras på lämpligt sätt.

För vilka banker kommer denna gemensamma tillsynsmetod att tillämpas?

Strategin är riskbaserad och utformad för att säkerställa proportionalitet och samtidigt undvika onödiga snedvridande effekter. I princip gäller den för alla mindre betydande institut men de nationella behöriga myndigheterna kan utesluta banker eller kohorter av exponeringar där riskerna bedöms vara låga eller där en tillämpning av metoden skulle leda till omotiverade skillnader i tillsynsresultat. Riktlinjen innehåller närmare bestämt följande villkor för att eventuellt undanta mindre betydande institut från tillämpningsområdet:

• Andelen nödlidande lån ligger under 5 %
• NPE som omfattas av den gemensamma tillsynsmetoden utgör en obetydlig andel av de mindre betydande institutens totala NPE
• Mindre betydande institut genomgår en ordnad avvecklingsprocess
• Mindre betydande institut är föremål för en pågående fusion med eller förvärv av en annan enhet som står under tillsyn
• Mindre betydande institut är en ”specialiserad skuldomstrukturerare” enligt definitionen i kapitalkravsförordningen (CRR).
• Mindre betydande institut omfattas av särskilda och faktiska omständigheter som enligt den nationella behöriga myndigheten gör tillämpningen av ett gemensamt tillvägagångssätt olämplig.

Utifrån dessa kriterier kommer de nationella behöriga myndigheterna att årligen bedöma om ett visst mindre betydande institut omfattas av ett gemensamt tillvägagångssätt. Om så är fallet bör de nationella behöriga myndigheterna säkerställa att potentiella luckor i täckningen som identifierats under det gemensamma tillvägagångssättet åtgärdas kvantitativt vid översyn under pelare 2 efter att noga ha beaktat de särskilda omständigheter som det mindre betydande institutet har presenterat.

Vilka exponeringar omfattas? Hur förhåller sig detta till det avdragskrav för NPE som fastställs i kapitalkravsförordningen?

Den gemensamma tillsynsmetoden tillämpas på exponeringar som uppkommit före den 26 april 2019 och därför inte omfattas av avdragskravet för NPE under pelare 1. Enligt riktlinjen är nivån på tillsynsförväntningar på täckning kvantitativt anpassad till täckningsreglerna i kravet på pelare 1-avdrag. Detta säkerställer att alla nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande institut omfattas av enhetliga täckningsförväntningar när en exponering har uppnått en viss tid som nödlidande, oavsett ursprungsdatum. Till skillnad från det avdragskrav i kapitalkravsförordningen som gäller automatiskt kommer de nationella behöriga myndigheterna dock att bedöma täckningen av mindre betydande instituts nödlidande exponeringar från fall till fall med beaktande av särdragen för varje enskild bank. Riktlinjen ersätter eller upphäver inte något gällande regelverk eller redovisningskrav.

Hur väntas denna ansats påverka bankerna i omfattning?

Den slutliga effekten beror på resultatet av de nationella behöriga myndigheternas tillsynsdialoger med de identifierade bankerna, men det gemensamma tillvägagångssättets inverkan på mindre betydande institut förväntas vara hanterbar. Vid utarbetandet av det gemensamma tillvägagångssättet genomförde SSM:s tillsynsmyndigheter en detaljerad konsekvensanalys för att mäta dess effekter. I denna studie drogs slutsatsen att effekten i form av kapitalkrav överlag kommer att vara hanterbar med tanke på att bankerna har gjort framsteg med att minska de nödlidande exponeringarna och att de har sunda kapitalnivåer med stöd av förbättrad lönsamhet de senaste åren. För att ge bankerna tillräckligt med tid för att förbereda sig kommer det gemensamma tillvägagångssättet att fasas in gradvis. Tillsynsförväntningarna på täckning kommer inte att gälla fullt ut förrän den 31 december 2028.För tidigare rapporteringsperioder har de satts på lägre nivåer som gradvis ökar år för år.

Innebär det gemensamma tillvägagångssättet ytterligare betydande rapportering?

De nationella behöriga myndigheterna kommer att kräva att mindre betydande institut lämnar in särskild årlig rapportering baserad på en kortfattad grundmall. Den sistnämnda är nära anpassad till befintlig rapportering för kapitalkravsförordningens avdragskrav, som alla banker som står under europeisk banktillsyn har lämnat in som en del av den gemensamma kvartalsrapporten (Corep) sedan 2021. Denna anpassning innebär att väletablerade begrepp och beräkningar används.

Vilka roller har ECB och de nationella behöriga myndigheterna när det gäller att genomföra den gemensamma tillsynsmetod som fastställs i utkastet till riktlinje?

Utkastet till riktlinje riktar sig till nationella behöriga myndigheter i deras roll som direkta tillsynsmyndigheter för mindre betydande institut. De nationella behöriga myndigheterna har huvudansvaret för att granska de mindre betydande institutens styrformer, processer, rutiner och strategier för att säkerställa en sund hantering och täckning av deras risker, inbegripet deras avsättningspolicy och hur tillgångar behandlas i samband med kapitalbaskrav. ECB främjar en enhetlig tillämpning av höga tillsynsstandarder vid genomförandet av sådana granskningar, i linje med sitt större ansvar för att SSM fungerar på ett effektivt och enhetligt sätt som en del av sin övervakande roll. Inom denna ram kommer ECB och de nationella behöriga myndigheterna att samarbeta vid genomförandet av riktlinjen, t.ex. genom utbyte av information och riktmärkning. Flera inslag i den metod som fastställs i utkastet till riktlinje ger de nationella behöriga myndigheterna en lämplig grad av handlingsfrihet i tillsynen, vilket säkerställer operativ genomförbarhet i lokala sammanhang.

Vilka är nästa steg för bankerna när utkastet till riktlinje har antagits?

De mindre betydande instituten som omfattas av den första årliga tillämpningen av den gemensamma tillsynsmetoden kommer att informeras av respektive nationell behörig myndighet inom rimlig tid och få relevanta rapporteringsmallar och instruktioner.