Vanliga frågor om stresstestet 2025 för banker i euroområdet

1 augusti 2025

Vad handlar 2025 års stresstest om? Vad är syftet?

Stresstestet ger en gemensam analysram för att jämföra och bedöma hur motståndskraftiga bankerna i euroområdet är mot makrofinansiella och landspecifika chocker. Stresstestet 2025 omfattar 96 banker, som står under ECB:s direkta tillsyn. 51 av dessa är de största bankerna i euroområdet som ingår i det EU-omfattande stresstestet, samordnat av Europeiska bankmyndigheten (EBA). De övriga 45 är medelstora banker utanför EBA:s urval, för vilka ECB genomförde ett eget stresstest.

I stresstestet används uppgifter från årsslutet 2024 för att analysera hur förluster och en banks kapitalposition kommer att utvecklas under en treårsperiod fram till slutet av 2027, både i ett grundscenario och i ett negativt scenario.

ECB kommer att använda stresstestresultaten för att bedöma kapitalbehoven inom pelare 2 för enskilda banker inom ramen för översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP). De kvalitativa resultaten (se den sista frågan) kommer att ingå i riskstyrningsdelen i ÖUP, vilket motiverar tillsynsåtgärder och påverkar fastställandet av pelare 2-kravet (P2R). De kvantitativa resultaten kommer att användas som ett viktigt underlag för att fastställa pelare 2-vägledningen (P2G) och en bruttosoliditetsgrad (P2G).

Testet är utformat för att stödja den finansiella stabiliteten och stärka marknadsdisciplinen genom att offentliggöra enhetlig och detaljerad information på enskild banknivå för att visa hur vanliga chocker påverkar enskilda bankers balansräkningar. Tillsynsstresstester ersätter inte bankers interna stresstester, som baseras på scenarier som är skräddarsydda för bankers specifika riskprofiler och sårbarheter.

Bredare makrofinansiella förstärkningseffekter beaktas inte heller, utan granskas separat av makrotillsynsmyndigheterna i kompletterande top-down-stresstester.

Hur väljs ett enskilt scenario för stresstestet ut, bland en rad olika möjligheter?

Syftet med det negativa scenariot är att ifrågasätta bankernas motståndskraft och kapitaltäckning under svåra men samtidigt möjliga förhållanden och på så vis upptäcka sårbarheter och förbättra den övergripande finansiella stabiliteten. Det negativa makrofinansiella scenariot har utformats av Europeiska systemrisknämndens (ESRB) arbetsgrupp för stresstester, i nära samarbete med ECB. Beskrivningen av stresstestscenariot bygger på en del av de huvudsakliga risker för den finansiella stabiliteten som EU:s banksektor är exponerad mot, enligt vad som fastställts av ESRB:s styrelse, och EBA:s och ECB:s riskbedömningar.

Även om flera alternativa scenarier skulle kunna tas fram väljs det utvalda scenariot ut i syfte att bevara full överensstämmelse med de europeiska myndigheternas bedömning av de relevanta riskerna. Samtidigt görs detta på ett sätt som säkerställer intern konsekvens, ekonomisk tolkning och anpassning till validerade modeller, som utvecklas i samarbete med de nationella centralbankerna. Beskrivningen av det negativa scenariot för 2025 återspeglar de ökade geopolitiska spänningar som utlöser osäkerhet, intensifierar makroekonomiska risker samt kredit- och marknadsrisker och gör finansmarknaderna och råvarupriserna mer volatila. Vidare beaktas potentialen för en oordnad korrigering på de globala finansmarknaderna på grund av övervärderingar av vissa tillgångar.

För att hantera begränsningen av att använda ett enda scenario är bankerna skyldiga att genomföra interna stresstester (t.ex. för sin kapitalplanering) och omvända stresstester. Dessa tester ger en mer omfattande förståelse av de risker och sårbarheter som är unika för varje bank.

Hur görs urvalet av banker i euroområdet i det EU-omfattande stresstestet och ECB:s parallella stresstest?

Bankerna i det EU-omfattande stresstest samordnat av EBA valdes ut för att omfatta ungefär 75 procent av banktillgångarna i euroområdet. För att ingå skulle banker ha minst 30 miljarder euro i tillgångar vid tidpunkten för urvalet. Banker med specifika affärsmodeller kan uteslutas om den EU-omfattande stresstestmetoden ansågs mindre lämplig för att bedöma deras motståndskraft och kapitaltäckning. I EBA:s urval för 2025 ingick totalt 51 banker i euroområdet. Dessa banker står under ECB:s direkta tillsyn.

För mindre banker som står under ECB:s direkta tillsyn utanför EBA:s urval genomförde ECB ett parallellt stresstest. År 2025 deltog 45 procent av det totala antalet banker i detta stresstest, vilket motsvarade runt 7 procent av banktillgångarna i euroområdet.

Vissa banker som står under ECB:s direkta tillsyn deltog inte i något av stresstesterna. Detta omfattar t.ex. dotterbolag eller filialer till banker utanför den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) som deltog i det EU-omfattande testet. Andra skäl för att inte delta kunde ha varit att en bank vid den tidpunkten var föremål för ett samgående eller uppköp.

Hur leder scenariot till kapitaldränering?

Stresstestet omvandlar förluster till följd av ett negativt makroekonomiskt scenario till kapitaldränering genom flera transmissionsmekanismer. Dessa mekanismer visar hur förändringar i det makroekonomiska läget kan leda till finansiell stress för bankerna på olika sätt:

• Nettointäkter: Ökade finansieringskostnader och minskade avgifts- och provisionsintäkter dämpar bankernas förmåga att skapa buffertar mot förluster. Samtidigt leder inflationschocker till högre administrativa kostnader och hämmar bankernas förmåga att generera intäkter.
• Kreditförluster: Konjunkturnedgångar ökar sannolikheten för att låntagare inte kommer att kunna betala sina lån, vilket leder till nödlidande lån. Bankerna måste avsätta ytterligare avsättningar för dessa osäkra lån, vilket direkt minskar deras kapital.
• Marknadsrisk: Negativa scenarier orsakar betydande volatilitet och omvärderingar på finansmarknaderna, vilket leder till förluster i bankernas handelslager och investeringsportföljer. Detta minskar värdet på bankernas finansiella tillgångar, vilket leder till kapitaldränering.
• Operativa risker: Stressade förhållanden ökar operativa risker såsom cyberattacker, bedrägerier, systemfel och överträdelser. Dessa händelser leder till höjda kapitalkrav och belastar bankernas samlade reserver.

Den kombinerade effekten av dessa mekanismer kan leda till betydande förluster för enskilda banker och därmed till kapitaldränering, mätt som förändringar i viktiga kapitaltäckningsgrader, som kärnprimärkapitalrelationen (CET1). Stresstester betonar behovet av solid kapitaltäckning för att säkerställa att bankerna förblir stabila under negativa ekonomiska förhållanden så att de kan fortsätta att tillhandahålla finansiella tjänster till hushåll och företag även under stressperioder.

Vad avslöjade stresstestet om bankernas förmåga att göra modeller av sektorsspecifika risker?

Jämfört med 2023 års stresstest har bankernas förmåga att göra modeller av sektorsspecifika risker förbättrats. Inte desto mindre finns det fortfarande områden för förbättringar. Stresstestet visade att många banker fortfarande bygger på grundläggande modeller för att bedöma relevanta sektoriella risker. Vissa banker använder t.ex. allmänna antaganden om makroekonomiska scenarier i stället för modeller som är skräddarsydda för specifika branscher. Av dessa resultat framgår att bankerna måste fortsätta att utveckla sina stresstestmodeller för att förbättra sin förmåga att upptäcka sektoriella sårbarheter i ett framåtblickande perspektiv.

Vad säger stresstestet om bankernas beredskap att hantera handelstullar?

I stresstestet 2025 bedömdes bankernas motståndskraft i ett scenario med ökade geopolitiska spänningar och inåtvänd handelspolitik, med bland annat högre tullar och fragmenterade globala leveranskedjor. Även om man inte kvantifierade effekterna av handelstullar specifikt, införlivades effekterna av dem i den bredare makrofinansiella stressmiljön. Resultaten tyder på att banksystemet i euroområdet överlag är fortsatt motståndskraftigt, även om de belyser sårbarheter som härrör från exponeringar mot sektorer som är mer exponerade för internationell handel. Den känslighetsanalys som genomförts kring huvudresultaten visar dessutom att det finns betydande osäkerhet om vilka konsekvenser handelsspänningarna får.

Stresstestet understryker vikten av att bankerna är framåtblickande i sin kapitalplanering och riskhantering. Bankerna förväntas förutse och förbereda sig för strukturella förändringar i den globala ekonomin, inbegripet sådana som drivs av handelspolitiska förändringar. ECB:s tematiska stresstest om geopolitiska risker, som planeras för 2026, stöder ytterligare denna framåtblickande strategi och hjälper tillsynsmyndigheter och banker att i god tid identifiera och åtgärda framväxande risker. Den kommer att bygga på de rapporteringsmallar och strukturer som bankerna redan har inrättat, vilket bör minimera extra kostnader och ansträngningar. Mer information om testet kommer att offentliggöras när det inleds och diskussioner med banker kommer hållas i särskilda samrådsomgångar.

Vad innebär ett antagande om en ”konstant balansräkning”, som stresstestet utgår från?

Stresstestet bygger på ett antagande om ”konstant balansräkning”. Det innebär att varje banks balansräkning antas vara oförändrad under hela stresstesthorisonten. Stresstestet tar med andra ord inte hänsyn till åtgärder som en bank kan vidta för att hantera ogynnsamma förhållanden, som att anskaffa ytterligare kapital, sälja tillgångar eller ändra sin affärsstrategi. I stället antas en bank fortsätta att tillhandahålla samma volym finansiella tjänster som vid testets startdatum (dvs. slutet av 2024). Detta tillvägagångssätt säkerställer att resultaten är enhetliga och jämförbara mellan olika banker och scenarier. Det innebär också att effekterna på den reala ekonomin från bankernas dynamiska reaktioner och spridningseffekter som återspeglar spridningen av chocker mellan finansinstituten inte beaktas.

Varför är rapporten om stresstestresultaten inriktad på övergångssiffror medan P2G:s fastställande baseras på helt infasade siffror?

I årets stresstest behövde banker beakta reglerna i den reviderade kapitalkravsförordningen III (CRR3), som trädde i kraft den 1 januari 2025. Vissa av bestämmelserna i CRR3 omfattas av övergångsbestämmelser som gradvis kommer att fasas ut fram till 2033. Helt infasade siffror utgår från att de nya reglerna tillämpas fullt ut, men tar inte hänsyn till bankernas förmåga att justera sina balansräkningar under de kommande åren. Följaktligen fokuserar stresstestrapporten på utfall för kapitalrelationerna i övergångstermer eftersom dessa är de som är tillämpliga för scenariohorisonten 2025–2027.

För att fastställa P2G används helt infasad kapitaldränering. Denna metod är det enklaste sättet att fastställa P2G:s utgångspunkter och separera effekterna av det ekonomiska scenariot från infasningseffekterna av CRR3.

Vilken information om resultaten finns tillgänglig?

EBA offentliggör detaljerade resultat för de enskilda banker som deltar i det EU-omfattande testet.

För de banker som deltar i SSM:s parallella stresstest publicerar ECB aggregerade resultat och utvald bankspecifik information. Publiceringsmetoden för detta urval följer proportionalitetsprincipen eftersom dessa banker är mindre än de som deltar i det EU-omfattande testet.

Vad kommer ECB att göra med de banker som har ett (allvarligt) underskott i stresstestets negativa scenario?

Precis som tidigare år är stresstestet 2025 inte ett test för att godkänna eller underkänna. Det är därför inte tal om ”underskott” i sedvanlig mening. Testet utgör i stället ett viktigt underlag för ÖUP-beslut för varje bank. I praktiken innebär detta att stresstestresultaten (särskilt helt infasade kapitaldräneringsnivåer) kommer att användas som utgångspunkt för att fastställa P2G (i enlighet med EBA:s riktlinjer för ÖUP och stresstester för tillsynsändamål).

I linje med detta tillvägagångssätt bör banker som förbrukat en (betydande) del av sitt kapital i det negativa scenariot generellt sett förvänta sig att de får högre P2G än banker med bättre resultat.

I fall där betydande kapitaldränering signalerar speciella risker i vissa verksamhetsområden kommer de gemensamma tillsynsgrupperna att använda denna information för att följa upp med riktade tillsynsinitiativ och, där så är lämpligt, åtgärder för att säkerställa lämplig hantering av dessa risker.

På vilket sätt integreras stresstestresultaten i ÖUP?

Stresstestresultaten ingår, både kvalitativt och kvantitativt, i ÖUP.

1. Kvantitativt utfall

• Metoden för att fastställa P2G omfattar två steg. I steg 1 placeras banken i ett spann baserat på sin maximala CET1-kapitalförbrukning i tillsynsstresstestet. Dessa spann har utformats utifrån aktuell tillsynserfarenhet, SSM:s risktolerans samt statistisk analys av stresstestresultat. I steg 2 gör de gemensamma tillsynsgrupperna en expertbedömning för att justera P2G utifrån varje banks profil. De gemensamma tillsynsgrupperna kan justera detta inom respektive spann samt, i undantagsfall, även utanför spannet.
• ECB tillämpar även P2G för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet. Denna vägledning avser att säkerställa att en banks kapitalbas kan absorbera potentiella förluster till följd av stresscenarier. För att fastställa bruttosoliditetsgraden P2G använder ECB prognoserna för bruttosoliditetsgrad i stresstestets negativa scenario som utgångspunkt och följa samma två-stegsprocess som den som beskrivs för P2G ovan. En bruttosoliditetsgrad P2G tillämpas endast för vissa institut, till exempel om den prognostiserade bruttosoliditetsgraden sjunker under det totala bruttosoliditetskravet.

2. Kvalitativt utfall

• Stresstestet ger tillsynsmyndigheterna många insikter om en banks risker, sårbarheter och riskhanteringskapacitet. De gemensamma tillsynsgrupperna beaktar olika aspekter när de bedömer en banks interna styrning och riskhantering inom ramen för ÖUP, vilket så småningom leder till tillsynsåtgärder och påverkar hur P2R beräknas. Dessa aspekter omfattar t.ex. datauppgifternas aktualitet och korrekthet samt kvaliteten på den information som erhålls. På liknande sätt ska kvantitativa mätvärden ge de gemensamma tillsynsgrupperna mätbara kriterier för att bedöma hur bankerna presterar, med hjälp av ett poängsystem i fyra nivåer. Här mäts både hur väl bankerna uppfyller datakraven och hur de reagerar under stresstestet. De gemensamma tillsynsgrupperna gör dessutom en kvalitativ bedömning av hur väl bankerna har klarat stresstestets kvalitetssäkringscykler.
• I detta stresstest genomförde ECB kortfristiga besök på plats för att säkerställa kvaliteten på de stresstestprognoser som bankerna lämnade in. Efter stresstestet kommer vissa banker att stå inför mer ingående inspektioner, med fokus på stresstestkapacitet. Dessa inspektioner kommer att samordnas inom den löpande tillsynen av de gemensamma tillsynsgrupperna för att skapa synergieffekter och minimera extra ansträngningar för banker.