Vanliga frågor om anmälningsprocessen för erkännande av nettningsavtal
Syfte och omfattning av anmälan
Anmälningsprocessens syfte
Vad är anmälningsprocessens syfte?
Syftet med anmälningsprocessen är att förse ECB med enhetlig information om hur kreditinstituten följer artiklarna 295–297 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och på så sätt underlätta ECB:s uppgift att erkänna bilaterala nettningsavtal som riskreducerande.
Introduceras några nya betydande krav utöver de som beskrivs i artiklarna 295–297 i förordning (EU) nr 575/2013 i anmälningsprocessen?
Nej, avsikten är inte att introducera nya betydande krav i anmälningsprocessen utöver de som beskrivs i artiklarna 295–297 i förordning (EU) nr 575/2013.
Måste kreditinstitut informera ECB när de inte längre vill behandla en viss typ av nettningsavtal eller motpart som riskreducerande?
Nej, i sådana fall krävs ingen anmälan.
Hur samspelar anmälningsprocessen med aktuella nationella anmälningsprocesser för betydande kreditinstitut?
Anmälningsprocessen ersätter nationell anmälningspraxis för erkännande av nettningsavtal som gäller för betydande kreditinstitut, men påverkar inte de anmälningskrav som grundar sig på nationell lag.
Nya sorters avtal som kräver en anmälan
Hur ska kreditinstitut behandla befintliga typer av nettningsavtal?
Kreditinstitut behöver inte meddela ECB om nettningsavtal av en typ som redan godtas som riskreducerande före den första ansökningsdagen i anmälningsprocessen.
Måste ECB informeras om ett kreditinstitut ingår ett nytt nettningsavtal av en typ som redan behandlas som riskreducerande med en specifik typ av motpart i en specifik jurisdiktion?
Ingen ny anmälan krävs när det gäller nya nettningsavtal som är av samma typ som redan behandlas som riskreducerande med den specifika typen av motpart i den specifika jurisdiktionen.
Konsolidering
Gäller anmälningsprocessen endast för avtal som ingåtts av kreditinstituten själva, eller också sådana avtal som ingåtts av dess dotterföretag och närstående företag?
Anmälningsprocessen gäller för alla nya typer av nettningsavtal som ska användas som riskreducerande på alla konsolideringsnivåer som gäller de betydande kreditinstituten i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013. Det räcker om det betydande kreditinstitutet på högsta konsolideringsnivå, för vilket ECB utövar tillsyn, meddelar ECB om alla aktuella konsolideringsnivåer. För att undvika missförstånd: nettningsavtal som ingåtts av enheter som inte står under ECB:s tillsyn och som inte omfattas av konsolideringen över vilken ECB utövar tillsyn måste inte anmälas.
Orsaker för anmälan
När måste ett kreditinstitut göra en anmälan till ECB?
ECB ska informeras när ett kreditinstitut avser att behandla nya typer av nettningsavtal, och/eller redan erkända typer av nettningsavtal med nya typer av motparter i samma jurisdiktion eller i nya jurisdiktioner (efter ansökningsdagen för anmälningsprocessen), som riskreducerande enligt artiklarna 295–298 i förordning (EU) nr 575/2013. När kraven enligt artiklarna 296 och 297 i förordning (EU) nr 575/2013 uppfylls och anmälan har gjorts, får kreditinstitutet behandla den typen av nettningsavtal eller motpart som riskreducerande.
Anmälningssätt
Vad är syftet med anmälningens följebrev?
Kreditinstitut ska skicka följebrevet till ECB för att bekräfta att institutet uppfyller de krav som fastställts i artiklarna 296 och 297 i förordning (EU) nr 575/2013. Detta brev ska inte ses som ett utlåtande där kreditinstitutet bekräftar att de nettningsavtal som anmäls är rättsligt giltiga.
Vem ska underteckna följebrevet?
Kreditinstitut kan följa sina egen interna regler för firmateckning. I anmälningsprocessen specificeras ingen viss undertecknare för följebrevet.
Finns det ett föreskrivet sätt att skicka en anmälan?
Det finns inga krav på hur en anmälan ska skickas. Följebrevet med anmälan kan till exempel skickas via e-post till den gemensamma tillsynsgruppen.
Förklaring av specifika termer
Betydelse av motpartstyp
Varför måste kreditinstitut meddela ECB när de avser att behandla en redan erkänd typ av nettningsavtal som riskreducerande med en ny typ av motpart?
Informationen om motpartstyp behövs eftersom kreditinstitutet måste bekräfta att det juridiska utlåtandet avseende den lagstiftning som motparten omfattas av omfattar den motpartstyp med vilken nettningsavtalet ska erkännas som riskreducerande för första gången.
Finns det en specifik klassificering för ”motpartstyper” som kreditinstituten måste informera ECB om?
Det finns ingen föreskriven klassificering för identifiering av ”motpartstyper” i samband med anmälningar. I fotnot 7 i brevmallen ges endast exempel på allmänna typer av motpart som ska anmälas. Om kreditinstitutet har sin egen klassificering kan denna användas vid anmälan. Klassificeringen bör vara tillräckligt detaljerad för att uppfylla syftet som anges i svaret på föregående fråga.
Betydelse av ”typ” av avtal
Vad menas med en ”typ” av nettningsavtal?
Med ”typ” av nettningsavtal avses en nettningsavtalsmall som används av ett kreditinstitut med en eller flera motparter. Denna mall kan utformas av bank- eller branschorganisationer (såsom Europeiska bankförbundet, International Swaps and Derivatives Association, International Capital Market Association och Futures Industry Association, osv.) eller av kreditinstituten själva.
För att undvika missförstånd: termen ”typ” måste inte specificera om avtalet omfattas av artikel 295a eller 295b i förordning (EU) nr 575/2013. Kreditinstituten måste dock ange om avtalet är ett produktövergripande avtal i enlighet med artikel 295c i förordning (EU) nr 575/2013.
Måste kreditinstitutet anmäla varje undertecknat nettningsavtal?
Nej. Nettningsavtal av en typ som redan behandlas som riskreducerande av kreditinstitutet (både sådana som tillämpats innan anmälningsprocessen började tillämpas eller som redan anmälts inom ramen för den nya anmälningsprocessen) för motpartstyper i den specifika jurisdiktionen kan slutas med nya motparter av samma typ och inom samma jurisdiktion utan anmälan.
Skulle en förändring i den lagstiftning som reglerar en redan erkänd typ av nettningsavtal få den typen av nettningsavtal att betraktas som en ny typ av nettningsavtal?
En förändring i den lagstiftning som reglerar en redan erkänd typ av nettningsavtal skulle få den typen av nettningsavtal att betraktas som en ny typ av nettningsavtal och skulle kräva en anmälan.
Är bestämmelser och förordningar om central motpart en typ av nettningsavtal och hur ska de i så fall anmälas?
Avtalet om clearingmedlemskap tillsammans med de relevanta nettningsbestämmelser som ingår i bestämmelserna och förordningarna om central motpart är en typ av nettningsavtal som bör anmälas om kreditinstitutet avser att behandla dem som riskreducerande enligt artikel 298 i förordning (EU) nr 575/2013.
Betydelse av ”grundläggande bestämmelser” och ”väsentliga ändringar av de grundläggande bestämmelserna i avtalet”
Varför måste kreditinstitut meddela ECB när de gör väsentliga ändringar i de grundläggande bestämmelserna för en redan erkänd typ av nettningsavtal (fotnot 3 i brevmallen)?
Information om väsentliga ändringar i de grundläggande bestämmelserna (de avtalsbestämmelser som identifierats som grundläggande – se exempel i fotnot 3 i brevmallen) för redan erkända typer av nettningsavtal behövs för att försäkra att de väsentliga ändringarna i redan erkända typer av nettningsavtal omfattas av de juridiska utlåtandena i enlighet med artikel 296.2 b i förordning (EU) nr 575/2013.
Vad bör anses som en väsentlig ändring av de grundläggande bestämmelserna för en redan erkänd typ av nettningsavtal? Vem bestämmer om en sådan ändring är väsentlig?
Ändringar i de grundläggande bestämmelserna för en redan erkänd typ av nettningsavtal är väsentliga om kreditinstitutet anser (vilket inte nödvändigtvis måste baseras på externa juridiska utlåtanden) att sådana ändringar skulle påverka slutsatserna i nettningsutlåtanden och skulle kräva att man tar fram ett nytt eller uppdaterat juridiskt utlåtande. Det är kreditinstitutens interna funktioner (t.ex. inom riskhanteringsfunktionen, den rättsliga funktionen och/eller tillsynsfunktion) som avgör huruvida ändringarna är väsentliga enligt deras processer.
För att undvika missförstånd: ändringar i de grundläggande bestämmelserna som enligt kreditinstitutet inte är väsentliga eller rekommenderas i utlåtandet eller täcks av utlåtandet, och därför inte kräver att man tar fram ett nytt eller uppdaterat juridiskt utlåtande enligt artikel 296.2 b i förordning (EU) nr 575/2013, behöver inte anmälas till ECB.
Hur ska väsentliga ändringar i de grundläggande bestämmelserna anmälas?
Väsentliga ändringar i de grundläggande bestämmelserna ska anmälas som om nettningsavtalet där dessa ändringar finns är en ny typ av nettningsavtal. Anmälan ska därför innehålla alla relevanta utlåtanden, inbegripet utlåtanden som rör sådana väsentliga ändringar av en specifik typ av ramavtal.