Vanliga frågor om tillägget till vägledningen om nödlidande lån
(reviderad den 15 mars 2018)
Vad är syftet med detta tillägg? Hur hänger det samman med vägledningen om nödlidande lån?
ECB:s mål med detta tillägg är att undvika ansamlingar av nya nödlidande lån (NPL) genom att uppmuntra till att göra avsättningar i god tid för framtida nya NPL. I tillägget fastställs tillsynsförväntningar som en utgångspunkt för tillsynsdialogen. Det kompletterar den vägledning om nödlidande lån som ECB publicerade i mars 2017 som fokuserade på kvalitativa aspekter.
Är utgivningen av tillägget något som faller under ECB:s ansvar för banktillsyn?
ECB:s banktillsyn har som skyldighet att på ett konsekvent sätt bemöta viktiga svagheter hos banker och detta ska ske på ett sätt som säkerställer rättvis och lika behandling. Enligt de tillsynskrav som finns ska tillsynsmyndigheterna bland annat bedöma och besluta om bankers avsättningar är adekvata och lämpliga ur ett tillsynsperspektiv. Det är viktigt att notera att tillägget inte är en åtgärd under Pelare 2 och inte är ämnat att införa skyldigheter för banker. I tillägget beskrivs helt enkelt vad ECB förväntar sig från bankerna när de bedömer sina riskexponeringar. Det tjänar som en utgångspunkt för diskussioner med varje enskild bank om huruvida den har gjort adekvata avsättningar i god tid för NPL.
Vad omfattar tillägget och när träder det i kraft?
Detta tillägg är relevant för alla NPL för betydande institut och är icke bindande. I tillägget behandlas lån klassificerade som NPL efter den 1 april 2018. I tillägget fastställs en förväntan att från den 1 april 2018 ska nya nödlidande lån utan säkerhet täckas fullt efter en period på två år från datumet då det klassificerats som nödlidande. Som exempel kan tillsynsmyndigheten förvänta sig att det i maj 2020 finns tillräckliga avsättningar för lån som klassificerats som nödlidande utan säkerhet den 1 maj 2018.
För nya nödlidande lån med säkerhet förväntas en viss nivå avsättningar tre år efter klassificeringen som nödlidande, eller ”NPL-tidsperiod”, som sedan ökar över tid tills det sjunde året. Till exempel om ett lån med säkerhet den 1 maj 2018 NPL-klassificerades, vore tillsynsmyndighetens förväntan att det för detta NPL-åtagande funnes minst 40 procent avsättningar för förväntade förluster i maj 2021, och helt tillräckliga avsättningar i maj 2025.
ECB kommer under tillsynsdialogen att diskutera med varje bank om avvikelser från de förväntningar på avsättningar i förebyggande syfte som beskrivs i detta tillägg.
Resultatet av dialogen kommer för första gången att inkorporeras i 2021-års översyns- och utvärderingsprocess (ÖUP).
Tillägget berör NPL som klassificerats från den 1 april 2018 och framåt, men resultatet av tillsynsdialogen baserat på förväntningarna i tillägget kommer för första gången att inkorporeras i 2021-års översyns- och utvärderingsprocess (ÖUP). Vad kommer att hända under tiden?
Banker bör förbereda sig och använda de två nästkommande åren till att se över policyer och kriterier för emissionsgaranti i syfte att minska uppkomsten av nya NPL-åtaganden, särskilt i det rådande gynnsamma konjunkturläget. Det är också viktigt med en gradvis övergång till avsättningar, med början från tidpunkten för klassificering som nödlidande exponering.
Hur står detta tillägg i relation till redovisningsstandarder och då särskilt IFRS 9?
En banks redovisningsbestämmelser ligger till grund för tillsynsdialogen när det gäller att bestämma om dessa avsättningar är tillräckliga. Därför kommer bokföringsmässiga avsättningar fullt ut att beaktas vid analysen av bankens individuella omständigheter vad gäller förväntningarna på avsättningar i förebyggande syfte, inklusive potentiella ökningar av avsättningar som resultat av IFRS 9 ikraftträdande 2018. Om banker använder övergångsarrangemangen för IFRS 9 kommer även detta att beaktas vid fastställande av huruvida risker täcks på ett adekvat sätt.
Vilka blir de emotsedda effekterna av avsättningsförväntningarna? Kan detta resultera i blixtförsäljningar av NPL?
Tillägget tjänar som utgångspunkt för tillsynsdialogen med banker.
Vilka effekter tillsynsförväntningarna kommer att få beror på resultatet av tillsynsdialoger med enskilda banker. Eftersom tillsynförväntningarna dessutom endast gäller för nya NPL är konsekvenserna vad gäller ytterligare risktäckning beroende av framtida NPL-inflöden.
När det gäller den potentiella effekten på andrahandsmarknaden för nödlidande lån avser förväntningarna nettoexponeringen av nödlidande lån. Således uppmuntrar tillsynsmyndigheten inte banker att sälja sina NPL utan förväntar sig att dessa ska ha tillräcklig täckning. I vägledningen om nödlidande lån som publicerades den 20 mars 2017 beskrivs dessutom försäljning av nödlidande lån endast som ett av flera möjliga verktyg för att bemöta höga NPL-nivåer. Andra verktyg kan vara workout, omstruktureringar och utmätningar.
Varför är detta ramverk för avsättningar för närvarande endast tillämpligt på nya NPL? Vilka ytterligare åtgärder övervägs för NPL-stocken?
Genom de gemensamma tillsynsgrupperna bedömer ECB:s banktillsyn om strategierna hos betydande institut är genomförbara och vilken ambitionsnivå de har, med målet att minska den befintliga NPL-stocken. Det bör även noteras att NPL-stocken hos betydande institut har minskat från 950 miljarder euro under första kvartalet av 2016 till 759 miljarder euro under tredje kvartalet av 2017. Tillsynsmyndigheter kommer att fortsätta att övervaka specifika banker och deras framsteg i att minska nödlidande lån.
Hur kalibrerades de kvantitativa tillsynsförväntningarna som finns i tillägget?
En rad olika överväganden låg till grund för tilläggets slutgiltiga kalibrering. Dessa inbegriper tillsynsbedömning, internationell bästa praxis för avsättningar och takten på resolutionsprocesser runt om i EU, samt förbättringar som gjorts på senare tid inom detta område. ECB:s banktillsyn anser att tillägget möjliggör ett balanserat tillvägagångssätt för att bedöma om bankers praxis för avsättningar är adekvat och inom rimliga tidsramar.
Gäller tillägget även utmätta tillgångar?
I tillägget beskrivs tillsynsförväntningar för nya NPL, inte för utmätta tillgångar. ECB övervakar dock utvecklingen noga vad gäller utmätta tillgångar. Om banker minskar de nödlidande lånen enbart genom utmätning, utan möjlighet att avyttra de utmätta tillgångarna med resultatet att riskerna inte helt täcks, kan tillsynsåtgärder komma att vidtas. I ECB:s vägledning om nödlidande lån uppmanas därför banker att tillämpa rimliga avdrag vid värdering av sådana tillgångar.
Hur samverkar ert initiativ med kommissionens förslag om ändring av kapitalkravsförordningen vad gäller miniminivåer för förlusttäckning för nödlidande exponeringar?
Tillägget är kompletterande till all framtida EU-lagstiftning baserat på kommissionens förslag om att ta itu med nödlidande lån under Pelare 1, dvs. de obligatoriska tillsynskraven i kapitalkravsförordningen.
I linje med CRD IV måste tillsynsmyndigheter bedöma och åtgärda institutspecifika risker som inte redan täcks eller som är otillräckligt täckta av pelare 1-regler.
ECB anser att det är viktigt att bedöma risker relaterade till nödlidande lån som inte omfattas av Pelare 1 på grundval av tillägget. Om tillsynsmyndigheterna från fall till fall konstaterar att NPL från en viss bank inte är tillräckligt täckta trots tillämpningen av pelare 1-backstopp, ska de använda sina befogenheter under ramverket för pelare 2.
Varför föreslår Europeiska kommissionen att säkrade NPL-tidsperioder ska täckas helt efter åtta år medan ECB föreslår sju år? Och varför skiljer ni inte mellan NPL som ”sannolikt inte kommer att betalas” och som är ”försenade” såsom kommissionen gör?
Kriterierna för krav på lägsta täckning under den framtida pelare 1-regeln kommer att utgöra ett backstopp mot otillräckliga avsättningar på EU-nivå och gälla för alla institut.
I tillägget fastställs däremot tillsynsförväntningar som en utgångspunkt för tillsynsdialogen för att bedöma alla risker som ett enskilt institut är eller kan komma att bli utsatt för, och som går utöver de risker som redan täcks av de lägsta pelare 1-kraven. Till utformning skiljer sig således automatiska minimikrav och tillsynförväntningar i form av kalibrering.
Tillsynförväntningarna som fastställs i tillägget är allmänna. Specifika situationer som kan leda till olika stora risker kommer att tillämpas under tillsynsdialogen. I vissa ”kommer sannolikt inte att betalas”-fall kommer banker att kunna lämna bevis på regelbundna återbetalningar av en betydande del av exponeringen, vilket kan göra de hundraprocentiga avsättningsförväntningarna olämpliga för en specifik portfölj/exponering.