Stresstest visar att euroområdets banksektor är motståndskraftig i ett scenario med allvarlig ekonomisk nedgång

1 augusti 2025

• I det negativa scenariot skulle banksystemets kärnprimärkapitalrelation ligga på 12,0 procent i slutet av bedömningsperioden, dvs. 4 procentenheter lägre än utgångspunkten
• Stark lönsamhet ger banker en solid buffert mot väntat ökande förluster
• Testet omfattar 96 banker (51 stora och 45 medelstora) i euroområdet som står under ECB:s direkta tillsyn

Europeiska centralbanken (ECB) publicerade idag resultaten av sitt stresstest 2025. Det visar att euroområdets banksektor är motståndskraftig i ett scenario med allvarlig ekonomisk nedgång.

I slutet av den treårsperiod som ingick i stresstestet, i det negativa scenariot, uppvisade de 96 banker som ingick i testprojektet förluster på 628 miljarder euro från försämrade kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Detta är en ökning jämfört med 548 miljarder euro i 2023 års stresstest. Trots dessa förluster var kapitaldräneringen lägre än i tidigare stresstester. Detta mildare resultat i form av kapitaldränering beror främst på att bankerna går in i testet med högre lönsamhet, drivet av högre räntor och stabil tillgångskvalitet. Hållbarheten i de högre vinsterna är dock fortfarande osäker och kan variera mellan bankerna.

Den samlade kärnprimärkapitalrelationen (CET1), som är ett viktigt mått på en banks finansiella sundhet, skulle sjunka till 12,0 % efter tre års stress i det föreskrivna negativa scenariot, jämfört med 10,4 procent i 2023 års stresstest. Detta motsvarar en minskning i kärnprimärkapitalrelationen på 4,0 procentenheter jämfört med utgångspunkten. I slutet av 2027 skulle kärnprimärkapitalrelationen vara 5,1 procentenheter lägre än i grundscenariot.

Stresstestresultatet tyder på att nuvarande kapitalbuffertar stöder euroområdets banksektors förmåga att stå emot negativa chocker. Stresstestet gjordes mot bakgrund av betydande makrofinansiell osäkerhet, vilket förstärkte argumenten för fortsatt försiktighet i kapitalplaneringen och tolkningen av resultaten. Bankerna måste fortsätta att stärka sin finansiella och operativa motståndskraft, inbegripet investeringar i IT- och cyberresiliens.

ECB stresstestade 96 banker under ECB:s direkta tillsyn. 51 av dessa är de största bankerna i euroområdet som ingår i det EU-omfattande stresstestetresultat, samordnat av Europeiska bankmyndigheten (EBA). Tillsammans står de för ungefär 83 % av banksektorns totala tillgångar i euroområdet. Tidigare idag offentliggjorde EBA detaljerade för de 51 största bankerna. ECB har publicerat utvalda data för de 45 medelstora bankerna.

Bankerna konfronterades med ett gemensamt grundscenario och ett hypotetiskt negativt scenario. Det negativa scenariot räknar med ökade geopolitiska spänningar och inåtvänd handelspolitik, som leder till högre energipriser och fragmenterade globala leveranskedjor. Detta skulle leda till ökad osäkerhet, minskat förtroende och en betydande nedgång i den reala ekonomiska tillväxten. Marknadsräntorna skulle inledningsvis stiga, vilket skulle skapa högre volatilitet och betydande korrigeringar i tillgångspriser och fastighetsvärderingar.

För att bedöma konsekvenserna av en snabbt föränderlig makrofinansiell miljö innehåller rapporten känslighetsanalyser av bankernas sårbarheter för förändringar i nyckelscenariovariabler. Till exempel skulle varierande framtida räntor kunna minska räntenettot, och högre tullar öka kreditförlusterna i sårbara sektorer. Rapporten tyder dock på att bankernas stresstestmodeller endast till viss del fångar upp sektoriella sårbarheter.

Stresstestet handlar inte om att ”godkänna eller underkänna” bankerna” och det finns ingen tydlig gräns för bra eller dåligt. I stället hjälper den bankerna att förbättra sina riskhanteringsrutiner och tillsynsmyndigheter bedömer bankernas motståndskraft.

De främsta faktorerna bakom kapitaldräneringen

Den systemomfattande förbrukningen i det negativa scenariot beror främst på förluster relaterade till kredit- och marknadsrisk samt bankernas minskade intäkter.

Kredit- och marknadsriskeffekter utgör en drivande faktor bakom den totala kapitaldräneringen samtidigt som nettovinsternas dämpade roll minskar i det negativa scenariot. Reserveringar för kreditförluster och riskexponeringsbelopp ökar kraftigt, en minskning med 5,0 respektive 1,1 procentenheter från kärnprimärkapitalrelationen vid årsslutet 2024, eftersom de negativa makroekonomiska chockerna påverkar låntagarnas skuldbetalningsförmåga och återvinningsgrad. Marknadsrisk bidrar till en förbrukning på 1,3 procentenheter, vilket främst återspeglar förändringar i verkligt värde i övrigt totalresultat och motpartsriskförluster relaterade till derivathandel. Operativa risker och andra resultateffekter minskar slutligen ytterligare kärnprimärkapitalet med cirka 0,7 procentenheter. Nettointäkterna uppgår till 4,8 procentenheter i det negativa scenariot, vilket fungerar som en buffert mot de beräknade förlusterna.

Stresstestresultaten tar hänsyn till införandet av den nya förordningen om kapitalkrav III (CRR3), som omfattar kapitalgolvet. I rapporten beskrivs effekterna av hur de ändrade reglerna påverkar stresstestets resultat.

Integrering i översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP)

Stresstestet resulterade i kvalitativa och kvantitativa resultat. Kvalitativa resultat omfattar aktualitet, riktighet och kvalitet på de data som bankerna lämnar. Tillsynsmyndigheterna kommer att behandla dessa aspekter när de bedömer bankers styrning och riskhantering som del av den årliga ÖUP-processen. I linje med tidigare tillkännagivanden ägnade ECB särskild uppmärksamhet åt försiktigheten i den information som bankerna inlämnat. I årets stresstest lämnade bankerna i allmänhet in adekvata stresstestdata, men många har fortfarande svårt att aggregera detaljerade, lånespecifika data. Under 2025 förbättrade ECB sin granskning av inlämningar genom att genomföra kortfristiga besök på plats under kvalitetssäkringsprocessen. Som tidigare meddelats när stresstestet inleddes kommer vissa banker att stå inför mer djupgående inspektioner på plats med fokus på deras stresstestkapacitet. Inspektionerna kommer att vara nära samordnade med annan tillsynsverksamhet.

Samtidigt används det kvantitativa resultatet av stresstestet som utgångspunkt för att fastställa nivån på pelare 2-vägledningen (P2G). P2G är en bankspecifik icke-bindande rekommendation. Den anger vilken kapitalnivå som ECB förväntar sig att banker ska hålla utöver bindande kapitalkrav. Syftet är att säkerställa att en banks kapitalbas kan absorbera potentiella förluster till följd av negativa stresscenarier.

ECB tillämpar även P2G på bruttosoliditetsgraden för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet. Den samlade bruttosoliditetsgraden för bankerna i euroområdet minskade med 0,9 procentenheter i det negativa scenariot. Den uppgick till 5,0 % i slutet av bedömningsperioden, vilket är över det minimum på 3 % som krävs enligt lag. Bruttosoliditetsgrad P2G tillämpas endast för vissa banker, till exempel om den prognostiserade bruttosoliditetsgraden sjunker under det totala bruttosoliditetskravet.

Sonderande motpartskreditscenario

ECB kompletterade stresstestet 2025 med en analys av det förklarande scenariot för motpartskreditrisker (CCR). I denna analys undersöktes hur utvalda banker skapar modeller för CCR under varierande stressförhållanden och som även syftade till att bättre förstå de sårbarheter som härrör från kopplingar mellan banksektorn och finansinstitut som inte är banker (NBFI).

Analysen tyder på att bankernas stressade CCR-exponeringar netto efter avdrag för säkerheter är särskilt betydande i förhållande till icke-finansiella företag och USA-baserade NBFI-exponeringar. Nivån på säkerheter i stressade portföljer med stressade CCR-portföljer varierar avsevärt mellan bankerna. Dessutom tenderar ett scenario med depreciering av euron gentemot större utländska valutor att leda till högre CCR-förluster jämfört med ett scenario med sjunkande räntor och med EBA:s marknadsriskscenario. Samtidigt förefaller specifika risker, där exponeringen mot en viss motpart korrelerar med sin egen sannolikhet för fallissemang snarare än med allmänna marknadsriskfaktorer, för närvarande vara relativt begränsad.

Till skillnad från stresstestet kommer detta inte att leda till att en kapitalförbrukning beräknas. Resultaten, inbegripet CCR-riskhantering, kommer att ligga till grund för tillsynsdialogen med de deltagande bankerna.

Frågor från media kan riktas till Ettore Fanciulli, tfn.: +49 172 2570849.

Anm.

• I stresstestet 2025 centraliserades metoden för att beräkna nettoränteintäkter över treårshorisonten för alla banker med hjälp av en gemensam metod som föreskrivs av tillsynsmyndigheterna.
• Bankprognoser beräknades utifrån de redovisningsregler som var tillämpliga från och med den 31 december 2024. Eftersom banker i EU måste uppfylla de reviderade reglerna i kapitalkravsförordningen (CRR3) från och med den 1 januari 2025 skulle alla deltagande banker dock tillhandahålla startpunkten vid utgången av 2024 med värden som beräknats i enlighet med CRR3. Alla kärnprimärkapitalrelationer som nämns här återspeglar främst övergångsbasen enligt CRR3-arrangemang som gradvis kommer att fasas ut fram till 2033.
• Regeländringar i samband med den grundläggande granskningen av handelslager fångas inte upp i stresstestet eftersom de tillfälligt sköts upp innan stresstestmetoden för 2025 hade slutförts.
• För att fastställa P2G tillämpar ECB:s banktillsyn en två-stegsprocess. I steg 1 placeras varje bank i ett spann baserat på sin maximala totala CET1-kapitalförbrukning i stresstestet. I steg 2 fastställs i tillsynen ett slutligt P2G inom intervallen för varje spann samt, i undantagsfall därutöver, i enlighet med särdragen för respektive bank.
• För att fastställa bruttosoliditetsgraden P2G använder ECB prognoserna för bruttosoliditetsgrad i stresstestets negativa scenario som utgångspunkt och följer en liknande två-stegsprocess som den som beskrivs för P2G ovan.
• Nettointäkterna avser summan av nettohandelsintäkter, räntenetto, nettoavgifts- och provisionsintäkter minus administrativa kostnader.
• Kapitalgolvet är en regleringsåtgärd som begränsar i vilken utsträckning banker kan använda sina egna interna modeller för att beräkna sina riskvägda tillgångar. Den fastställer i huvudsak en miniminivå för de riskvikter som härrör från dessa modeller och säkerställer att bankerna inte underskattar de risker de utsätts för.