Vad är översyns- och utvärderingsprocessen?

16 juni 2016 (uppdaterad den 13 november 2017)

Tillsynsmyndigheterna bedömer och mäter regelbundet riskerna för varje bank. Denna kärnverksamhet kallas översyns- och utvärderingsprocessen, förkortat ÖUP. Den sammanfattar resultaten av tillsynen för ett visst år och ger banken "läxor".

Framför allt visar ÖUP var banken står i fråga om kapitalkrav och riskhantering. I det ÖUP-beslut som tillsynsmyndigheterna sänder till banken i slutet av processen ställs prioriteringar för att hantera de frågor som identifieras. Banken ska därefter "korrigera" dessa inom en viss tid.

Vilka element tittar tillsynsmyndigheter på?

För att säkerställa lika konkurrensvillkor är det viktigt att tillämpa samma måttstock på alla banker. ÖUP ger tillsynsmyndigheter en harmoniserad uppsättning verktyg för att bedöma en banks riskprofil från fyra olika infallsvinklar.

Hur tillsynsmyndigheter kollar om en bank är sund

Affärsmodell

Affärsmodell
Har banken en hållbar affärsstrategi?

Styrning och risk

Styrning och risk
Är ledningsorganen lämpliga och hanteras risker korrekt?

Kapitalbuffert

Kapital
Är bankens kapital tillräckligt för att hantera förluster?

Likviditet

Likviditet
Klarar banken av att hantera kortfristiga kontantbehov?

  1. Affärsmodell: tillsynsmyndigheterna bedömer hållbarheten för varje banks upplägg, med andra ord om den har ett brett spektrum av aktiviteter eller om den endast är inriktad på ett fåtal affärsområden. En bank som t.ex. bara är inriktad på sjöfart blir mycket sårbar för en nedgång i världshandeln eller alltför generös utlåning till rederier och behöver således hantera denna risk.
  2. Styrning och riskhantering: tillsynsmyndigheterna granskar en banks organisationsstruktur genom att övervaka dess ledningsorgan och kontrollera om riskhanteringen är adekvat.
  3. Kapitalrisk: tillsynsmyndigheterna analyserar om en bank har tillräckliga säkerheter för att absorbera förluster från t.ex. cyberattacker mot bankens IT-system, ett kraftigt oljeprisfall eller låntagare som inte betalar sina lån i tid.
  4. Likviditets- och finansieringsrisker: tillsynsmyndigheterna kontrollerar bankens förmåga att täcka ad hoc likviditetsproblem vid t.ex. perioder av ekonomisk osäkerhet när insättare kan komma att ta ut mer pengar än vanligt.

Hur används ÖUP?

De gemensamma tillsynsgrupperna utför ÖUP löpande och förbereder ett individuellt ÖUP-beslut en gång om året. Varje bank erhåller ett brev i vilket specificeras vilka åtgärder som behöver vidtas under följande år.

Detta ÖUP-beslut är skräddarsytt efter varje banks individuella profil. Generellt sett måste varje bank uppfylla de rättsliga krav som fastställer hur mycket kapital den måste hålla. Det brukar kallas för ”pelare 1”.

Här inträder ÖUP i ekvationen. Anpassat för varje enskild bank kan tillsynsmyndigheten i ÖUP-beslutet begära att banken håller mer kapital och/eller fastställer kvalitativa krav (kallas ofta för ”pelare 2”). Den senare kan avse bankens förvaltning eller dess ledningsstruktur.

De enskilda ÖUP-besluten stödjer även annan tillsynsverksamhet och bidrar till en grundlig och kontinuerlig övervakning av banker. De används i den strategiska och operativa planeringen för den kommande tilllsynscykeln och påverkar direkt frekvensen av och djupet i kontroller på plats och skrivbordskontroller av varje given bank.

Vad betyder detta för bankerna?

Alla banker är olika: vissa fokuserar på traditionell affärsbanksverksamhet, andra bedriver förvaltning av andra företags finansiella tillgångar. Några är exponerade mot en specifik sektor medan andra sprider sin verksamhet över olika segment.

Även om en gemensam metod används för att säkerställa en rättvis och konsekvent tillsyn återspeglas dessa olikheter i hur omfattande, ingående och frekvent tillsynsprocessen för varje enskild bank blir. I de gemensamma tillsynsgrupperna beaktar tillsynspersonal från ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna en banks potentiella inverkan på det finansiella systemet, dess risktagande och status, dvs. om den är moderbank, dotterbank eller ett enskilt institut.

Normalt kräver tillsynsmyndigheten att banken ska hålla mer kapital som ytterligare skyddsnät eller sälja av vissa låneportföljer för att minska sin kreditrisk. I extremfallet kan tillsynsmyndigheten begära att banken byter ut ledningen eller anpassar affärsstrategin för att bli mer lönsam.

Är ÖUP något nytt?

ÖUP är i sig själv inte ny – tidigare genomfördes den av de nationella tillsynsmyndigheterna. Det nya med ÖUP inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) är att det nu finns en gemensam metod och en gemensam tidslinje som gäller för alla betydande banker i euroområdet.

Konceptet med ÖUP introducerades först 2004 i Basel II-överenskommelsen, vilken fastställdes av Baselkommittén för banktillsyn. Uppdaterade regler infördes i EU 2006 och har alltsedan dess följts av de olika nationella tillsynsmyndigheterna.

De största bankerna i euroområdet, som står under ECB:s direkta tillsyn, vet vad som väntar dem: processen blir mer transparent och framför allt drar gränsöverskridande banker stor nytta av en större harmonisering av kraven.

ECB skickade ut de första ÖUP-besluten i början av 2015. Dessa baserades fortfarande på nationella tillvägagångssätt och kompletterades med resultaten av den hälsokontroll som genomfördes 2014, den s.k. samlade bedömningen.

Den andra omgången ÖUP-beslut, vilka färdigställdes i slutet av 2015, baserades för första gången på ett gemensamt tillvägagångssätt som användes i hela euroområdet. Detta var ett viktigt steg i arbetet med att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom den europeiska banksektorn.