Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

Litauen: Det är viktigt med höga tillsynsstandarder

29.12.2014

När Litauen inför euron den 1 januari 2015 ansluter sig landet även till den gemensamma tillsynsmekanismen. Ingrida Šimonytė, vice ordförande i Lietuvos bankas, kommer bli en av ledamöterna i tillsynsnämnden. I den här online-intervjun talar hon om vad som utmärker Litauens banksektor och om utmaningarna för ECB:s banktillsyn.

Vad innebär det för Litauen att bli en fullvärdig medlem av euroområdet och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM)? Hur känns det att bli medlem i tillsynsnämnden?

Att bli en fullvärdig medlem av euroområdet så snabbt som möjligt har alltid setts som en av de viktigaste milstolparna i vår integration i Europa. Vi har ju också haft ett sedelfondssystem sedan 1994 och litasen har varit knuten till euron sedan februari 2002.

Under sådana förhållanden är det en naturlig strategi att sträva efter att snabbt bli en del av euroområdet, i synnerhet med tanke på de stora ansträngningar som vårt land gjorde för att behålla kopplingen till euron under krisåren 2008–2009. Att bli en del av euroområdet innebär att valutarisken och transaktionskostnaderna helt försvinner och att banksektorn blir ännu mer motståndskraftig.

Det är tur att vi ansluter oss till den gemensamma tillsynsmekanismen och tillsynsnämnden nästan från allra första början, eftersom det inte krävs lika stora anpassningar som annars skulle ha varit fallet. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med mina kolleger i nämnden för att utföra det uppdrag för vilket SSM inrättades.

Den samlade bedömningen gav en försmak av ECB:s direkta tillsyn över de tre största litauiska bankerna. Hur har bankerna förberett sig för övergången? Vilken roll hade du i denna process?

Två av de största bankerna har sina systerbanker i Estland och Lettland, så det var ett horisontellt arbete för dem och SEB-gruppen och Swedbank, även om de som grupp inte omfattas av den gemensamma tillsynsmekanismen. Även den tredje banken – DNB – deltog i detta arbete i Estland. I många avseenden fanns det utrymme för synergieffekter. Bankerna klarade sig bra och det krävdes bara mindre korrigeringar, även under stresscenariot. Kapitalet låg hur som helst klart över minimikraven. Detta visar att de alla intog en mycket försiktig hållning efter den globala krisen och att potentiella förluster redovisades under mycket försiktiga antaganden, vilket innebar att det egentligen inte behövdes några justeringar i det läget. Jag är säker på att vi ansluter oss till SSM på mycket solida grunder.

Lietuvos Bankas spelade en mycket stor roll under denna process, vilket berodde på att vi hade mindre tid på oss än andra länder eftersom vi startade senare. Vi var därför inte bara involverade i samordning och övervakning, utan hade även hand om vissa delar av översynen av kvaliteten på bankens tillgångar. Det skedde för att man skulle hinna klart i tid och av kostnadseffektivitetsskäl, eftersom det var svårt för lokala revisorer och konsulter att med så kort varsel tillhandahålla tillräckligt många medarbetare.

Vad utmärker Litauens banksektor och vilken inverkan kommer ECB:s tillsyn att ha?

Banksystemet är, som jag redan nämnt, snarlikt det i de andra baltiska länderna och till och med namnen på de viktigaste bankerna är i hög grad desamma. Banksystemet domineras av dotterföretag till nordiska banker och tre stora banker svarar för omkring 70 procent av marknaden. Det finns ett fåtal mindre banker som inte stämmer in på definitionen av systemviktiga institut och en del filialer.

Banksystemet var motståndskraftigt under krisen, eftersom förlusterna i de flesta fall redovisades omedelbart, och kapitalet har stärkts. En del mindre banker fick dock avvecklas 2011–2013 på grund av vanskötsel, men det fick inte systemomfattande negativa effekter och ledde totalt sett till att banksystemet blev ännu mer motståndskraftigt och säkert.

Bankernas soliditetsmått i Litauen fortsätter att med stor marginal överträffa minimikraven. Den 1 oktober 2014 var exempelvis banksystemets kapitaltäckningsgrad 20,7 procent.

Litauens tre ledande banker är alla dotterföretag till utländska bankkoncerner som har sina huvudkontor i icke-deltagande länder. Hur kommer samarbetet med tillsynsmyndigheterna i dessa bankers hemländer att fungera inom SSM?

Lietuvos Bankas har länge haft ett samarbete med grupptillsynsmyndigheterna för de tre största bankerna, som ligger i Sverige och Norge, och det tjänar som ett gott exempel på gränsöverskridande tillsyn. Tillsynskollegierna har skapat en effektiv och välorganiserad dialog mellan de nationella tillsynsmyndigehterna och fyller verkligen sitt syfte.

Inom SSM kommer ECB att bli en fullvärdig medlem i dessa kollegier och fortsätta att bidra till den produktiva andan. Nationella tillsynsmyndigheter från deltagande länder – däribland Lietuvos Bankas – kommer att vara kvar i tillsynskollegierna som observatörer och fullt ut stödja ECB i dess aktiva deltagande i kollegiernas aktiviteter. De senaste mötena i tillsynskollegierna som ECB har deltagit i har redan visat att det produktiva samarbetet kommer att fortsätta i samma anda.

Vad tycker du rent allmänt är de största utmaningarna som EU:s banktillsyn måste hantera?

Jag tycker att det är viktigt att se till att ECB är en tillsynsmyndighet som både står för en hög tillsynsstandard och en rättvis behandling av tillsynsobjekten.

Det bör inte råda någon tvekan om tillsynens noggrannhet och integritet, men man bör samtidigt undvika ett alltför förenklat synsätt där samma lösning gäller för alla. Besluten bör vara tydliga och begripliga. De banker som står under tillsyn bör få komma till tals och man bör eftersträva ett djupgående samarbete.

Som en av de yngsta ledarna i ditt land har du redan uppnått mycket i ert yrkesliv. Vad driver dig och var hämtar du inspiration?

Många unga människor började arbeta på institutioner och i företag när Litauen återvann sin självständighet och kämpade för att bygga upp institutionella strukturer och ett företagsklimat av västerländsk modell. Som barn under den sovjetiska ockupationen drömde jag om den dag mitt land skulle bli fritt och kunna sträva efter den demokrati och det välstånd som vi visste fanns på andra sidan av järnridån. Jag hade tur som fick se det bli verklighet och som fick spela en roll i denna fantastiska övergång. Den enorma förändring vi lyckats åstadkomma hittills är den viktigaste drivkraft för mig och mina kollegor.

Visselblåsning