Inledningsanförande till presskonferensen on the ECB Annual Report on supervisory activities 2016

Danièle Nouy, ordförande för ECB:s tillsynsnämnd, och Sabine Lautenschläger, vice-ordförande för ECB:s tillsynsnämnd, Frankfurt am Main, 27 mars 2017

Danièle Nouy, ordförande för ECB:s tillsynsnämnd

Mina damer och herrar!

Det är otroligt så fort tiden går. För bara fem år sedan, i juni 2012, kom EU:s ledare överens om att lyfta banktillsynen från nationell till europeisk nivå. Nu är vi redan inne på det tredje året av europeisk banktillsyn.

En av de viktigaste frågor som vi behandlade 2016 var nödlidande lån. Denna fråga kommer att fortsätta att ha högsta prioritet även framöver. De goda nyheterna är att nödlidande lån hittills har minskat med 54 miljarder euro i euroområdet till 921 miljarder euro mellan det tredje kvartalet 2015 och det tredje kvartalet 2016. Det medförde att andelen nödlidande lån krympte från 7,3 % till 6,5 %. I vissa medlemsstater är nödlidande lån fortfarande ett stort problem. De tynger bankernas lönsamhet och begränsar deras förmåga att finansiera ekonomin.

För bara en vecka sedan publicerade vi en vägledning till banker om hur de ska hantera nödlidande lån. Banker måste ha en tydlig strategi för att minska de nödlidande lånen, en strategi som innehåller ambitiös men realistisk målsättning och relevanta styrnings- och verksamhetsstrukturer. Denna vägledning kommer att säkerställa att banker har ett konsekvent och effektivt tillvägagångssätt för att minska de nödlidande lånen.

Det är dock inte bara banker och tillsynsmyndigheter som behöver agera. I vissa länder står rättsliga ramar i vägen för en snabb lösning på nödlidande lån. Följaktligen bör även nationella lagstiftare agera. Med utgångspunkt i vår inventering av nationella handlingssätt skulle de kunna göra sina rättssystem effektivare. De skulle kunna inrätta snabba rättsförfaranden utanför domstolen och de skulle kunna förbättra tillgången till säkerheter och harmonisera skatteincitament.

Ett annat större projekt som vi lanserade är den riktade granskningen av interna modeller, även kallat TRIM. Många banker använder interna modeller för att avgöra hur riskfyllda deras tillgångar är. Riskvägda tillgångar utgör i sin tur grunden för beräkningen av kapitalkrav. Det gör de interna modellerna mycket relevanta ur tillsynssynpunkt.

Under åren har banker gjort sina modeller allt mer komplexa i syfte att kartlägga riskerna så noggrant som möjligt. Men ju komplexare de interna modellerna blir, desto större är risken för fel eller t.o.m manipulation.

Tack vare riskkänsligheten är modeller bra ledningsverktyg. Men resultaten bör också vara konsekventa och jämförbara. Mot den bakgrunden kommer TRIM att bedöma hur stabila och tillförlitliga bankernas interna modeller egentligen är. Målet är att säkerställa att beräkningen av riskvägda tillgångar drivs av faktiska risker i stället för av modellering.

Vårt mål är förvisso inte att riskvägda tillgångar ska öka överlag. Det kan dock hända att det sker en ökning i riskvägda tillgångar för vissa banker. Sammantaget kommer TRIM att bidra till en förbättring av de interna modellernas sundhet och därmed göra dem mer trovärdiga. Detta kommer också att bidra till mer likvärdiga konkurrensvillkor för banker i euroområdet. Samtidigt kommer TRIM att bidra till en stabilare banksektor.

Bankverksamhet handlar inte bara om stabilitet, utan även om lönsamhet. Just vinsterna är ju en svaghet hos euroområdets banker och många banker i euroområdet tjänar inte ens in sina kostnader för kapital. Detta oroar banker och investerare och det oroar oss som sköter tillsynen. Stabilitet och lönsamhet är ju när allt kommer omkring två sidor av samma mynt.

Bankers lönsamhet och deras verksamhetsmodeller har därför varit en av våra huvudprioriteringar ett tag nu. Vi säger ju naturligtvis inte till banker hur deras verksamhetsmodeller ska se ut. Men vi prövar hållbarheten och följer utvecklingen noga. Och vi ser en del lönsamma banker. Vad är deras hemlighet? En sak som dessa banker har gemensamt är solida kostnadsstrukturer och det borde vara ett tips för andra banker också.

Men det handlar inte bara om kostnader. Det finns idag många utmaningar för bankerna. Jag har redan pratat om nödlidande lån och jag skulle också kunna nämna politisk osäkerhet och långsam tillväxt, ett besvärligt ränteklimat, strängare regler och nya konkurrenter. Världen förändras och bankerna gör bäst i att acceptera den förändringen och anpassa sina verksamhetsmodeller för att bli lönsamma igen.

Ett annat problem är att banksektorn är mycket fragmenterad i vissa länder. Den överkapacitet som detta medför leder till stark konkurrens och låga vinster. I ett sådant läge kan man man förvänta sig att vissa banker slås ut från marknaden. Som jag ser det finns det ett tydligt behov av konsolidering, exempelvis genom fusioner och förvärv. Vi har dock inte sett så mycket av det än och de som eventuellt ägt rum har skett inom ett land och inte gränsöverskridande i euroområdet.

Det är här som bankunionen kommer in. Syftet med bankunionen är att lägga grunden för en verkligt europeisk bankmarknad, en där det också skulle ske gränsöverskridande fusioner. Banker skulle bli mer europeiskt omfattande, erbjuda sina tjänster i hela euroområdet och dra nytta av fördelarna med en större marknad. Samtidigt skulle kunderna kunna välja bland ett brett utbud av banker som granskas enligt samma höga tillsynsstandard. Det är vår vision för framtiden.

Tack för er uppmärksamhet!

Sabine Lautenschläger, vice ordförande för ECB:s tillsynsnämnd

Mina damer och herrar!

Europeiska banktillsynens uppgift är att göra bankerna motståndskraftiga. Den hjälper därvid till att skapa en säker och sund europeisk banksektor, en banksektor som kan vara en tillförlitlig partner för ekonomin.

Men vi kan bara göra vårt jobb om vi har ett bra regelverk. Sedan krisen har beslutsfattarna förstärkt regelverket och ändrat i det där så behövdes. Dessa reformer har gjort det möjligt för tillsynsmyndigheter runt om i världen att göra ett bättre jobb.

Och det hjälper i sin tur bankerna att också göra ett bättre jobb. När allt kommer omkring är det ju bara välkapitaliserade och välstyrda banker som kan finansiera ekonomin på ett tillförlitligt sätt. Endast stabila banker kan finansiera långsiktig tillväxt och välstånd. Alltså behöver vi regler och de ska vara baserade på globala standarder.

Det sistnämnda tycker jag är av största vikt. Krisen har också lärt oss något annat som vi inte får glömma. För att säkerställa stabilitet behöver vi ett globalt förhållningssätt till lagstiftning. Det är därför som Baselramarna är så viktiga. Det är också därför som vi måste slutföra Basel III-reformerna så snabbt som möjligt.

Vid det här laget har många lösningar lagts fram. När allt kommer omkring kan Basel III endast antas som ett paket, men Baselkommittén är nära en överenskommelse. I det sammanhanget välkomnar vi G20:s åtagande att slutföra Basel III.

Om vi övergår från den globala nivån till den europeiska så välkomnar vi verkligen den aktuella granskningen av det europeiska regelverket. Europeiska kommissionen har lagt fram förslag om hur relevanta lagar ska anpassas och ändras.

ECB kommer i maj att offentliggöra ett yttrande om dessa förslag. Jag ser själv mycket positivt på innehållet i dem.

För det första är de i linje med det globala förhållningssättet eftersom de införlivar en del globala standarder, exempelvis bruttosoliditeten, i europeisk lagstiftning.

För det andra stöder de tanken bakom bankunionen då de möjliggör undantag från kapital- och likviditetskraven inom en bankgrupp på EU-gränsöverskridande basis.

För det tredje stärker de proportionalitetsprincipen eftersom de strävar efter att minska regelbördan för mindre banker.

Det finns naturligtvis också saker som kan behöva begrundas ytterligare.

För det första, tillsynsmyndigheter behöver kunna agera snabbt och flexibelt, baserat på sin expertis och sitt omdöme, men vissa av förslagen innebär att tillsynen omgärdas av snäva ramar. Det skulle begränsa vår förmåga att anpassa våra åtgärder efter den föränderliga finansbranschen – en bransch som alltid söker den bästa affärsuppgörelsen och tar varje tillfälle till regelarbitrage i akt. Regler som inte kan ändras lika snabbt som bankerna testar gränserna.

För det andra finns det fortfarande utrymme för en ytterligare harmonisering av reglerna – till exempel när det gäller nationella alternativ och nationellt handlingsutrymme.

Mina damer och herrar! Vi har pratat om tillsyn och vi har pratat om regelverk. Det är en sak till jag skulle vilja beröra: Brexit. Under de senaste veckorna har Danièle och jag talat offentligt om Brexit och förklarat hur vi ämnar ta itu med frågan och hur vi förväntar oss att bankerna ska agera. Låt mig kortfattat ta upp några punkter.

EU och Storbritannien har inte inlett förhandlingarna än. Både banker och tillsynsmyndigheter måste dock förbereda sig för varje potentiellt scenario. För bankerna handlar det till största delen om marknadstillträde.

Många brittiska banker förlitar sig till det europeiska passet för sin verksamhet på den gemensamma marknaden. Det passet ger dem tillträde till hela den gemensamma marknaden så länge de är etablerade i ett EU-land. Vid ett “hårt” Brexit kan de komma att förlora sina pass och behöver då hitta andra vägar in på den gemensamma marknaden.

Det mest uppenbara alternativet skulle vara att skaffa ett banktillstånd i ett EU-land så att man återfår sitt pass. Det är ECB som beviljar tillstånden i euroområdet. Och för att tala klarspråk, vi kommer endast att ge tillstånd till välkapitaliserade och välskötta banker.

Vi kommer inte att acceptera några tomma skal. Varje ny enhet måste ha en adekvat lokal riskhantering, tillräckligt med lokal personal och vara operativt oberoende. För att banker heltäckande ska kunna uppfylla våra krav kommer vi att bevilja bankspecifika infasningsperioder. Därvid kommer vi att beakta varje banks affärsverksamhet och riskprofil.

Vi kommer att vara uppmärksamma på reglerings- och tillsynsarbitrage och vi kommer inte att delta i någon kapplöpning mot botten. Följaktligen kommer vi att hålla ett vakande öga över hur bankgrupper strukturerar sina enheter i euroområdet.

Vissa banker kanske kommer att vilja använda ett komplext och diversifierat upplägg anpassat efter de olika verksamheter de planera att bedriva i euroområdet.

Många inkommande banker planerar kanske att etablera betydande eller mindre betydande kreditinstitut eller att utöka redan befintliga institut. Dessa banker skulle antingen stå under ECB:s direkta tillsyn eller under tillsyn av den nationella behöriga myndigheten i enlighet med ECB:s gemensamma europeiska tillvägagångssätt för tillsyn.

Vissa bankgrupper kan överväga att använda en filial i ett tredje land för viss bankverksamhet. Filialer i tredje land står under banktillsyn men på nationell nivå och enligt nationella standarder. Och dessa standarder kan skilja sig väsentligt från land till land. Vissa nationella tillsynsmyndigheter ålägger t.ex. filialer i tredje land att ha eget kapital och egna likvida medel, andra gör det inte.

Detta går stick i stäv med idén om likvärdiga konkurrensvillkor i euroområdet. Det är en inbjudan till banker att företa reglerings- eller tillsynsarbitrage. Det kan dock finnas en möjlighet att ta upp denna fråga i den aktuella granskningen av det europeiska regelverket, som jag just har talat om.

Brexit kommer att leda till stora förändringar, så långt är säkert. En sak kommer dock inte att ändras. Finanssektorerna i Storbritannien och EU kommer fortfarande att ha nära förbindelser.

Vi är beredda på varje förhandlingsresultat och det borde bankerna också vara. Låt mig återigen försäkra er om att vi som tillsynsmyndighet inte kommer att delta i någon kapplöpning mot botten. Vi har ju alla intresse av att banksektorn är stabil – på båda sidor av kanalen.

Tack för er uppmärksamhet.

Kontakt för media