Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

”Vi har mer muskler för att genomföra våra mål”

Intervju med Anneli Tuominen, ledamot i ECB:s tillsynsnämnd, Supervision Newsletter, den 16 maj 2018

Anneli Tuominen, generaldirektör för Finlands Finansinspektion och ledamot i ECB:s tillsynsnämnd, talar om vilken roll nationella tillsynsmyndigheter spelar i det europeiska systemet, Nordeas flytt i syfte att hamna under ECB:s tillsyn samt strängare regler för bolån i Finland.

Nordens största bank Nordea beslutade nyligen att flytta sitt huvudkontor från Stockholm till Helsingfors för att hamna under överinseende av den gemensamma tillsynsmekanismenen (SSM). Vad innebär detta för SSM?

Det är första gången som en stor internationell och globalt betydande bank flyttar från ett land utanför SSM för att bli del av bankunionen. Nordea har uttryckt att banker som är verksamma under SSM:s överinseende spelar på samma nivå och kan konkurrera med varandra på lika villkor. Jag är övertygad om att investerare finner ECB:s höga gemensamma tillsynsstandarder tilltalande och att ett ingående i bankunionen t.o.m. kan sänka bankers finansieringskostnader.

Det är givetvis en stor utmaning för banktillsynen. Världen utanför måste få se att den har kapacitet att övervaka en bank vars tillgångar till stor del är lokaliserade utanför bankunionen. De nordiska tillsynsmyndigheterna har en lång tradition av gott samarbete i tillsynen av nordiska banker. Det är viktigt att denna tradition upprätthålls även i framtiden.

Vad innebär Nordeas flytt för Finlands Finansinspektion (FIN-FSA)?

Kort sagt: mer jobb, mer ansvar och stora resursbehov.

Nordeas balansräkning uppgår till ungefär 260 procent av Finlands BNP. Det kommer att göra den till den största banken i bankunionen i förhållande till storleken på hemlandets BNP.

Nordea kommer att stå under ECB s direkta tillsyn, men ungefär 75 procent av tillsynsarbetet ska utföras av FIN-FSA. Det innebär att vi kommer att behöva anställa runt 30 personer för tillsynen av Nordea. Det är en utmaning att hitta så många lokala experter som uppfyller kunskapskraven. Det är också första gången som vi kommer att rekrytera direkt från utlandet. Det faktum att vi kan erbjuda en unik möjlighet att bygga upp ett ramverk för tillsyn för den största banken i de nordiska länderna, och som även är en globalt systemviktig bank (G-SIB), kommer att hjälpa vår rekryteringsprocess. Möjligheten att arbeta tillsammans med ECB lockar givetvis också talanger.

Jämfört med de nationella tillsynsmyndigheterna har ECB en ovärderlig erfarenhet av tillsyn av globalt systemviktiga banker. Det är viktigt för tillsynens skull.

Utöver banktillsyn är FIN-FSA den behöriga myndigheten för makrotillsyn och kommer att vara hemlandstillsynsmyndighet vad gäller uppföranderegler och bekämpning av penningtvätt. Inom alla dessa områden kommer ett nära samarbete att bedrivas med våra nordiska kollegor.

Varför såg du ett behov av striktare regler för bolån? Varför beslutade FIN-FSA att tillämpa mindre stränga regler för lånetak för förstagångsköpare? Kan du föreställa dig att mer harmoniserade regler för bolån införs i euroområdet?

De finska hushållens skulder ligger på historiskt hög nivå och fortsätter att växa. Syftet med de strängare reglerna för lånetak har som syfte att dämpa denna ökning. Beslutet att detta inte ska gälla för förstagångsköpare grundade sig i att man inte ville försvåra deras tillträde till bostadsmarknaden.

Jag ser inget behov av mer harmoniserade regler för bolån i EU men däremot av mer harmoniserade definitioner av makrotillsynsinstrument. Makrotillsynsverktyg kan klassificeras i tre breda kategorier: sådana som förbättrar instituts strukturella resiliens, sådana som förbättrar deras cykliska resiliens och sådana som påverkar hushålls och icke-finansiella företags efterfrågan på lån.

Befintlig europeisk lagstiftning, kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet IV innehåller ett brett baserat utbud av verktyg för de två första kategorierna. Men för den tredje kategorin, dvs. låntagarbaserade verktyg, saknas reglering på EU-nivå. Det enda låntagarbaserade verktyg som står oss till buds i Finland är lånetaket.

Det är min åsikt att det föreligger ett behov av ett harmoniserat tillvägagångssätt i EU vad gäller makrotillsynsverktyg, även om tillämpningen bör åligga de nationella myndigheterna. Det är alltid en politisk utmaning att införa sådana instrument i nationell lagstiftning. Därför behöver vi stöd från EU.

Vilken är din aktuella bedömning av den finska banksektorn?

Den finska banksektorn genomled en svår kris i början av 1990-talet. Krisen ledde till en ändring av sektorn: en betydande bank försvann från marknaden och andra fusionerade och/eller gjorde kostnads- och personalnedskärningar, inbegripet stängningar av bankkontor. I början på 2000-talet betjänade de finska bankerna i huvudsak inhemska kunder. De var ganska riskobenägna och undvek på så vis fallgroparna i subprime-krisen.

Sektorn är alltjämt i gott skick. Nu ligger kostnads-/intäktskvoten för finska banker väl under genomsnittet i EU. Precis som jag påpekade i vår årsrapport är lönsamheten på längre sikt dock exponerad mot förändringar i verksamhetsfältet och konkurrenssituationen samt även mot de utmaningar som digitaliseringen utgör. Därför har instituten redan tagit initiativ till stora utvecklings- och omstruktureringsinitiativ. De granskar också affärsmöjligheter utanför den traditionella finanssektorn.

Du har varit på FIN-FSA under mer än 20 års tid och varit en del av den europeiska tillsynsmyndigheten sedan dess början. Hur upplevde du, som chef för en av de 19 tillsynsmyndigheterna i SSM, omvandlingen från att ha varit en tillsynsmyndighet på enbart nationell nivå till att bli en på europeisk nivå?

Jag har redan från början haft en tämligen Europa-inriktad inställning. Jag ser det som en fördel för ett litet land. Om jag skulle försvara mina egna marknadsaktörer på falska premisser skulle det inte vara trovärdigt och det skulle inte ge ett vettigt slutresultat. Vi européer måste tänka på, vad det är vi vill uppnå? Vill vi stärka den finansiella stabiliteten i EU och dra lärdomar av tidigare kriser? Vill vi minska spridningen av risker för den finansiella stabiliten från ett land till ett annat? Vill vi uppnå integrerade finans- och kapitalmarknader? Vill vi förbättra kundskyddet för gränsöverskridande tjänster?

I och med att förtroendet för enbart nationell tillsyn har eroderats under finanskrisen behövdes mer centraliserat beslutsfattande inom alla sektorer, och särskilt inom banksektorn. Jag såg mycket tydligt behovet av bankunionen. Naturligtvis är gemensam banktillsyn en utmaning för en liten, integrerad tillsynsmyndighet. Tillsynsfokuset är mycket djupare och mer inträngande än vad vi varit vana vid. Men det innebär också att vi har mer muskler när det gäller att driva igenom våra tillsynsmål. Samarbetet och dialogen med kollegor från ECB har varit utmärkt från första början och jag sätter stort värde på deras expertis.

På vilket vis anser du att de nationella tillsynsmyndigheterna tillför SSM mest värde?

De känner bättre än någon annan till i vilken marknadsmiljö en bank är verksam, de nationella karaktärsdragen, kundpreferenser, rättsliga spetsfundigheter och konkurrenssituationen. Det är förstås även en fördel att man talar det inhemska språket.

De kan även inbringa ett något mer pragmatiskt och riskbaserat synsätt i beslutsfattandet. Med tillförsikt och tilltro till varandra kan vi börja inse att inte varje liten detalj behöver granskas lika ingående. Vissa frågor som aldrig ens kom i närheten av mitt skrivbord, eller hos mina enhetschefer, beslutas nu av SSM:s tillsynsnämnd och undertecknas till och med av ECB:s ordförande. Det är inte vettigt. Förfarandet skulle kunna förenklas och delegeras så att vi kan koncentrera vår energi på viktiga frågor. Även om jag förstår att juridiken styr beslutsprocessen tror jag ändå att det finns gott om utrymme att förenkla vårt arbete. Denna fråga behandlas just nu av en intern grupp.

Vad ser du som den största utmaningen i att ha tillsynen uppdelad på både europeisk och nationell nivå?

Jag anser inte att tillsynen är uppdelad på nationell och gemensam basis. Vi gör jobbet tillsammans. Ingen del skulle klara sig på egen hand. Vi kanske främst borde sträva efter ömsesidig tillit men det innebär att det är nödvändigt att förstå att vi måste förtjäna detta förtroende. Detta förtroende bygger på kultur och expertis, utan nationella preferenser, men också vilja. Man kan naturligtvis framföra argumentet att gemensamma mål kräver än färre nationella alternativ och mindre handlingsutrymme i EU:s regelverk samt en högre grad av harmonisering, även för institut under nationell tillsyn. Men jag tror inte att dessa åtgärder allena är nyckeln till framgång.

Hur tror du att europeisk banktillsyn ser ut om tio år?

Bankverksamhet kommer att vara mindre viktigt som resultat av konkurrens från andra sektorer och uppkomsten av andra alternativa finansieringskällor. De mest effektiva bankerna kommer att överleva och är de som i störst utsträckning dragit fördel av digitalisering. Det innebär att tillsynen även kommer att behöva inriktas mer på IT och cybertillsyn och kommer att erfordra resurser med data-analytiska kunskaper och IT-kompetens.

Bankunionen kommer förhoppningsvis att vara fullbordad tio år från nu, vilket betyder att harmoniserad tillsyn torde bli ännu viktigare då än nu. Och förhoppningsvis har resterande EU-länder gått med i bankunionen då.

KONTAKT

Europeiska centralbanken

Generaldirektorat Kommunikation och språktjänster

Texten får återges om källan anges.

Kontakt för media
Visselblåsning