Intervju med Yle

Intervju med Andrea Enria, ordförande i ECB:s tillsynsnämnd, utförd av Antti Parviala den 15 augusti och publicerad den 28 augusti 2019

Den europeiska ekonomin dämpas steg för steg. Hur väl förberedda står bankerna inför detta?

Europeiska banker har stärkt sina positioner rejält, både vad gäller kapital och likviditet. De har även förbättrat tillgångskvaliteten så att de nu är mycket mer motståndskraftiga än tidigare. På så sätt befinner de sig i en starkare position. Detta även tack vare de ansträngningar som gjorts i form av finansiella reformer och de tillsynsåtgärder som vidtagits av Europeiska centralbanken. Förra året genomförde vi ett ganska omfattande stresstest, som dessutom beaktade en hård Brexit-situation. Generellt sett såg bankerna ganska motståndskraftiga ut. Men oavsett detta fortsätter vi att sätta press på bankerna för att de ska skynda på sina anpassningar så att de kan skydda sig mot nästa kris.

Viss kritik framfördes om detta stresstest [som två gånger om året görs av EBA]. Vissa ansåg att testet var i mildaste laget. Förstår ni kritiken?

Detta stresstest var faktiskt vårt tuffaste hittills. Effekten skiljde sig inte så mycket från det stresstest som gjorts i USA. Så jag tror att stresstestet var ganska betydelsefullt vad gäller scenario, men det finns så klart utrymme för förbättringar. Vi måste diskutera hur det kan förbättras. För om man tittar på stresscenariot för Europeiska unionen som helhet kan det vara så att inte tillräckligt många banker testas i vissa länder, eller inte tillräckligt många banker med specifika affärsmodeller. Så vi kanske behöver finjustera och ytterligare anpassa stresstestet så att det blir lika tufft för samtliga banker i vår sektor.

För att återgå till den ekonomiska avmattningen, är det troligt att vi kan förvänta oss en ökning av bankers dåliga lån och kreditförluster? Är det något som kommer framöver?

Först och främst vill jag påpeka att det fortfarande finns en stock av nödlidande lån som följd av den förra krisen. Och den är relativt hög. Tack vare den policy som tillämpats av ECB som tillsynsmyndighet har denna stock minskat betydligt, men det finns fortfarande sammanlagt runt 580 miljarder euro i nödlidande lån i euroområdet. I förhållande till den totala andelen lån är den genomsnittliga andelen nödlidande lån fortfarande mycket högre än i andra jurisdiktioner som t.ex. USA eller Japan. Så vi har fortfarande en lång väg framför oss och det är viktigt att banker skyndar på arbetet med att städa upp sina balansräkningar innan nästa kris kommer. Sedan är det förstås så att med nästa recession kommer det att uppstå nya försämringar i kvaliteten på bankernas tillgångar. Så är det bara. Vad som är nytt är dock att både ECB:s policyer och nu även europeisk lagstiftning har ett nytt förfarande för att banker snabbare ska skriva av dåliga lån. Följaktligen torde vi inte uppleva samma överdrivna ackumulering av lån under nästa kris.

Har bankerna varit för långsamma med att städa upp sina balansräkningar?

Det tror jag att de har varit. En blick på de viktigaste skillnaderna mellan efterkrisanpassningar i Europeiska unionen och i USA visar att fyra år efter krisens topp hade banksektorn i USA åter nått samma nivåer som före krisen vad gäller kvaliteten på tillgångar. I EU däremot har, tio år efter Lehman, tillgångskvaliteten fortfarande inte nått tillbaka till nivån från före krisen. Följaktligen är andelen nödlidande lån jämfört med totala lån fortfarande över nivån från före krisen. Så vi har definitivt varit för långsamma. Mycket har dock uppnåtts sedan ECB inrättades som tillsynsmyndighet, och vi har tagit fram policyer för att agera mer kraftfullt inom detta område. Under de senaste tre åren har många framsteg gjorts.

Finns det några länder där problemen är mer oroväckande än i andra?

Ja, det finns en koncentration av nödlidande lån i några länder: Italien, Grekland, Cypern och Portugal. Men även i Irland och Spanien ser vi spår av den stora smäll som drabbade bankerna. Det måste dock sägas att stora framsteg har gjorts under det senaste året och de nödlidande lånen har minskat rejält även i dessa länder. Andrahandsmarknaden är också mycket mer aktiv så att banker numera kan sälja dessa nödlidande tillgångar till specialiserade investerare, även via värdepapperisering. Allt detta har hjälpt till att kraftigt minska nivåerna. Men det finns fortfarande banker där andelen nödlidande lån mäts i tvåsiffriga tal och dessa banker kommer att behöva göra mer än de andra.

Vad innebär det i praktiken om banker inte är väl förberedda inför nästa nedgång?

Om en balansräkning tyngs ned av nödlidande lån, bankens lönsamhet är mycket låg och mycket kapital är bundet i dessa nödlidande lån kan bankerna inte heller bevilja nya lån. Om de makroekonomiska utsikterna försämras är det klart att situationen kan förvärras ytterligare. Såväl lönsamhet som kapitalpositioner skulle alltså pressas och bankernas förmåga att stödja hushåll och företag försämras.

En annan aktuell fråga just nu är Brexit. Vissa brittiska banker kan eventuellt komma under europeisk tillsyn. Hur påverkar det den finansiella stabiliteten inom ert område?

Brexit är helt klart en händelse som saknar motstycke. Inget land har tidigare lämnat EU. Finanssektorns aktiviteter är i särskilt hög grad integrerade mellan Storbritannien och euroområdet. Detta eftersom London är en av världens största finansmarknader och kapitalmarknadsaktiviteter i stor utsträckning sker där. Så en av våra, och också Bank of Englands, farhågor har varit att se till att Brexit-processen genomförs så friktionsfritt som möjligt. Så bankerna förberedde sig i god tid, även för en möjlig hård Brexit – ett avtalslöst utträde mellan Storbritannien och EU. Vi uppmanade alltså bankerna att vidta alla nödvändiga förberedelser för att säkerställa att de har tillstånd, etablering för filialer och dotterbolag på plats för att kunna fortsätta att serva sina kunder i EU.

Ärligt talat så har bankerna gjort allt vi har bett dem att göra, så de är förberedda. De har på ett ordnat sätt fastställt operativa modeller och planer för att gradvis flytta sina tillgångar till euroområdet, och även tvärtom för banker i euroområdet till Storbritannien. I slutet av processen kommer vi att ha cirka 1,3 biljoner euro i tillgångar som flyttas från London till euroområdet. Det är 24 banker som ska flytta. Sju kommer att stå under ECB:s direkta tillsyn och 17 kommer att stå under nationell tillsyn i de länder de väljer att flytta till. Så vad gäller förfaranden har vi gjort allt vi kan för att förbereda oss, bankerna har gjort allt vi bett dem om, och en beredskapsplan har fastställts. Men man kommer inte ifrån att det är en händelse som kan skapa chock och turbulens på de finansiella marknaderna, så det kommer nog alltid att ge oss huvudbry.

Vilka är riskerna i praktiken och vad blir effekterna?

Återigen: där det innan fanns integrerade marknader – både finansiella marknader och internationella handelsrelationer – kommer det nu istället att finnas hinder. Så man kan räkna med att dessa friktioner i handel och finansiella transaktioner i varje fall kommer att påverka den makroekonomiska aktiviteten. Företag kommer att påverkas och handeln kommer att bromsa in. Om vissa kontrakt inte har flyttats på ett smidigt sätt, kan det också finnas kontrakt som blir svåra för bankerna att upprätthålla eftersom de inte kan erbjuda några tjänster enligt det ramverk för den gemensamma marknaden som de nu agerar utifrån. Så detta kan medföra en del störningar. Som jag tidigare nämnt har vi försökt att identifiera och åtgärda alla de viktigaste frågorna, t.ex. att ta itu med clearing av värdepappershandel, vilket var ett av våra främsta orosmoment. Man vet aldrig. Lite turbulens kan alltid uppstå på marknaderna, vilket kan påverka den finansiella verksamheten till viss del. Det måste vi vara förberedda på.

Ett par frågor om bankreglering: efter den förra krisen har det tillkommit många lagar. Bankerna klagar att det är för mycket. Tror ni att en sidoeffekt av denna ökning är att det har uppstått problem eller att det har satt käppar i hjulet för ekonomier så att banker inte kan låna ut lika mycket även om det är ”i gott syfte”?

Bankerna klagar mycket på att dessa regler har blivit för strikta och att det påverkar deras lönsamhet och deras förmåga att låna ut till företag och hushåll. I ärlighetens namn är jag inte övertygad av dessa argument. Samma globala regler har införts i G20-länderna, inbegripet USA, där bankerna är mycket mer lönsamma. Även inom EU ser vi t.ex. banker i Norden som har en ganska betydande lönsamhet och jag har inte sett några problem där, med samma regelverk. Lånetillväxten har varit relativt bra under de senaste åren. Så jag tror inte att reglerna i allmänhet är en begränsning för bankernas förmåga att tjäna ekonomin. Vad jag däremot kan förstå är att regelverket har blivit mycket komplext, särskilt för mindre banker och fysiska banker på mindre orter, och ibland kan kraven för efterlevnad vara lite väl höga. Några initiativ har vidtagits. Vi har försökt att minska regelbördan för mindre banker som inte är lika riskfyllda. Ny lagstiftning kommer dessutom att tillämpas om några månader och målet är att mer generellt minska bördan, bland annat vad gäller rapportering och efterlevnad, för dessa banker. Så där tror jag att det finns en del att göra. Men vad gäller strängare krav mer generellt anser jag att det är något som behövs, mot bakgrund av lärdomarna från krisen.

Små företag klagar på att bankerna inte kan bevilja lån till små och medelstora företag om de har fler regler. Därför tvingas dessa företag att finansiera sin verksamhet via t.ex. crowdfunding. Håller du med om detta påstående?

Nej, jag håller inte med om att det beror på reglerna. Vi har inom europeisk lag sedan länge något som kallas ”stödfaktor” – jag gillar inte namnet så värst – för lån till små och medelstora företag. Så det finns redan en rabatt i kapitalkostnaderna för när banker lånar ut till små och medelstora företag. Det finns en bred medvetenhet bland europeiska lagstiftare att små och medelstora företag är en drivkraft i den europeiska ekonomins sysselsättning och tillväxt, så det har alltid funnits ett väldigt avpassat regelverk för dessa företag. Tidigare har vi i Europeiska unionen faktiskt blivit utpekade av Baselkommittén för banktillsyn för att ha avvikit från de internationella standarderna i Basel III, eftersom vi tillämpar mildare krav på lån till små och medelstora företag. Så jag tror inte att det handlar om hårdare regler för utlåning till små och medelstora företag. Som jag sa tidigare kan det vara så att bankerna har mer komplexa regler och att särskilt mindre banker då kan få ökade kostnader för efterlevnad som de har försökt föra över till sina kunder. Det är verkligen något som vi kan, och bör, åtgärda.

Vissa banker har påstått att regler leder till stigande priser, bl.a. för hus. Vad säger ni om den här typen av kritik?

Det är klart att situationen kan variera stort mellan olika länder. Vad jag generellt skulle säga är att fastighetskriser har varit en av de huvudsakliga faktorer som har lett fram till katastrofala händelser i banksektorn. Tänk på Irland, tänk på Spanien – behovet av statligt bankstöd i dessa länder har varit enormt. I Spanien, ja, faktiskt i båda länderna, var vi tvungna att intervenera med europeiska program för att stödja de nationella myndigheterna i arbetet med att rädda bankerna p.g.a. fastighetskrisens enorma effekt på banksektorn. Det förekom definitivt en del felprissättning på lån i dessa fall. Riskerna som dessa typer av aktiviteter innebar beaktades inte i tillräckligt hög grad av bankerna. Så till viss del finns det fall där bankerna nu tillämpar en mer korrekt prissättning för riskerna med fastighetsutlåning. Det är positivt för den finansiella stabiliteten. Men det kan bli tungt på kort sikt om man vill ta ett lån. På längre sikt kommer det dock säkert att gynna stabiliteten i systemet.