Inledningsanföranden till presskonferensen om ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten

Danièle Nouy, ordförande för ECB:s tillsynsnämnd, och Sabine Lautenschläger, ledamot i ECB:s direktion och vice ordförande för ECB:s tillsynsnämnd,
Frankfurt am Main, 7 februari 2018

Danièle Nouy, ordförande för ECB:s tillsynsnämnd

Vad har 2018 i beredskap för banker och deras tillsynsmyndigheter? Det är en mycket intressant fråga, men som är svår att besvara utan kristallkula. Två saker torde dock vara säkra. Ett, banker står fortfarande inför ett antal utmaningar, och två, 2018 är ett perfekt tillfälle att ta sig an dem.

Det finns fyra anledningar till detta.

• För det första: euroområdets ekonomi går bra, efter nästan fem år av tillväxt. Tillväxten är brett baserad både i olika länder och olika sektorer.
• För det andra: tekniken utvecklas, och nyckelordet är digitalisering. Det möjliggör för banker att höja sina intäkter och sänka sina kostnader.
• För det tredje: Basel III har slutförts. Så världen har blivit mer stabil för banker även när det gäller reglering. Låt mig dock påpeka att Basel III fortfarande måste implementeras överallt.
• För det fjärde: 2018 blir det fjärde året för europeisk banktillsyn, så uppbyggnadsfasen är definitivt avslutad. Tillsynsramen är nu stabil och förutsägbar, vilket torde förenkla livet något för bankerna.

Så förutsättningarna är goda. Bankerna har utvecklats mycket och blivit mer motståndskraftiga. Kärnprimärkapitalrelationen för betydande institut ökade med över 270 baspunkter mellan slutet av 2014 och det tredje kvartalet 2017 då den låg på 14,3 procent. Vi kan även se att lönsamheten ökar, om än från en låg nivå.

Det går alltså åt rätt håll men mycket återstår att göra. Det finns två punkter som jag skulle vilja sätta överst på ett antal bankers ”att göra”-lista: öka lönsamheten och rensa upp i balansräkningarna. De här två punkterna är givetvis sammanlänkade.

Låt mig börja med den bredare frågan. När det gäller lönsamhet har Europeiska banker varit långsamma med att anpassa sig efter krisens effekter. Ta en titt på banker i USA. Deras vinster sjönk mer under krisen jämfört med Europeiska bankers, men de återhämtade sig snabbare. Generellt har avkastningen på eget kapital förbättrats för banker i euroområdet. För vissa banker är den dock fortfarande väldigt låg, och detta väcker oro vad gäller deras förmåga att täcka kostnader för eget kapital på medellång eller lång sikt.

Bristen på lönsamhet är absolut ett orosmoment då endast banker som gör tillräckligt med vinst kommer att kunna stödja ekonomisk tillväxt och fortsätta att bygga upp kapitalbuffertar. Men ett mer gynnsamt konjunkturläge och en önskan om snabb vinstökning ska helst inte heller dra in bankerna i en jakt på avkastning.

Det är tydligt att bankerna måste hitta sätt att bli mer lönsamma utan att dra på sig onödiga risker. Och vad gäller lösningar fungerar såklart inte en för alla. Varje bank har sin egen historia och behöver sin egen strategi. Men den måste ha en strategi. När vi tittar närmare på framgångsrika och mindre framgångsrika banker är det en sak som utmärker sig. Detta kan kallas ”strategisk styrning”. Strategisk styrning är i ett nötskal en lednings förmåga att styra en bank mot långfristiga mål, och omfattar bl.a. effektiva processer och gott styre. De banker som bemästrar detta är i regel mer lönsamma.

Bankerna måste navigera genom svåra områden och de måste hålla hårt i rodret. De behöver sunda strategiska processer och stark styrning, inbegripet riskhantering. Här ser vi en rad bekymmer hos bankerna som vi analyserar.

En av de största svagheterna vi sett hittills avser bankers metoder att sätta ett pris på sina lån – deras prissättningsram för lån. Mer allmänt sagt måste denna ram vara omfattande. Den måste täcka alla affärsområden, alla relevanta kostnader och risker inklusive driftskostnader, och den måste vara gruppomfattande.

Kort sagt måste banker positionera sig så att de kan förbättra sin lönsamhet. Men vad bankerna än gör för detta ändamål måste de hitta en balans mellan risk och avkastning. Vi förväntar oss således att bankerna investerar i en stark riskhantering. Bankerna måste sänka sina kostnader, men riskhantering är definitivt inte rätt plats att göra det.

Och för att kunna återupprätta sin lönsamhet måste vissa banker göra mer. De måste framför allt rensa upp i sina balansräkningar. Under det tredje kvartalet 2017 uppgick de nödlidande lånen (NPL) till 760 miljarder euro. Visst, under de senaste åren har nödlidande lån minskat med ungefär 200 miljarder euro. Men de är bevisligen fortfarande ett stort problem. Nödlidande lån drar ned vinster, avleder resurser som skulle kunna användas mer effektivt och hindrar banker från att finansiera den reala ekonomin. De skapar dessutom en ovisshet som indirekt kan komma att påverka starkare banker.

Bankerna borde använda goda tider för att minska nödlidande lån. Och goda tider råder nu. Att ta med sig problem från den gamla krisen in i nästa nedgång är inte ett hållbart alternativ. Oavsett när nästa nedgång än kommer, kommer det bli det mycket svårare för banker att göra sig av med sina nödlidande lån.

Så för oss är nödlidande lån ett stort bekymmer. Därför offentliggjorde vi förra året en vägledning för banker om hur de ska kunna minska sina nödlidande lån. För övrigt är det en sak att rensa upp i sina balansräkningar efter en kris. Det är en annan sak att före framtida nedgångar hålla dem i gott skick. Därför utarbetar vi ett tillägg till vår vägledning, som kommer att specificera hur och när vi förväntar oss att bankerna gör avsättningar för nya nödlidande lån.

Utkastet till tillägg var föremål för ett offentligt samråd och det inkom nästan 500 kommentarer från 36 motparter. De flesta kommentarer rörde tilläggets omfattning och kalibrering. Vi har gått igenom kommentarerna mycket noga. På grundval av detta håller vi just nu på att färdigställa tillägget.

Vi kommer bland annat att ändra datumet för när vägledningen börjar gälla för nya nödlidande lån. Vi kommer dessutom att tydliggöra att vi följer en metod där vi bedömer från fall till fall, som del av vårt ramverk för Pelare 2. Vi kommer att offentliggöra det slutgiltiga tillägget i mars. Så bankerna borde göra sig redo för det.

Bankerna bör också förbereda sig för det kommande stresstestet av Europeiska bankmyndigheten (EBA). Det kommer att bli ännu ett sanningens ögonblick för dem då det kommer att visa hur motståndskraftiga deras balansräkningar faktiskt är. När EBA:s stresstester offentliggörs kommer dessutom marknaderna – och inte bara tillsynsmyndigheterna – att förvänta sig att kapitalsvaga banker åtgärdar dessa svagheter.

Robusta balansräkningar är ytterst viktigt för att minska risker och återfå förtroendet för banker. Detta kommer att göra det enklare att bestämma om den slutliga pelaren för bankunionen: ett europeiskt insättningsgarantisystem, eller EDIS (European deposit insurance scheme). Under de senaste åren har banker gjort vissa framsteg med riskreducering. Det är min åsikt att vi därför skulle kunna ta EDIS ett steg längre. Därför välkomnar jag Europeiska kommissionens senaste förslag som går i den riktningen. Dessutom kommer EDIS möjligtvis att åtföljas av en annan översyn av tillgångars kvalitet. Det skulle ge bankerna ännu ett skäl till att ytterligare minska riskerna.

Med den gemensamma regelboken, europeisk banktillsyn och en europeisk resolutionsmekanism, har bankunionen nu kommit långt. Det banar väg för en genuint europeisk banksektor. Det är vår vision inför framtiden. Banker bör snarast möjligt börja agera mer gränsöverskridande och fullt ut skörda frukterna av en bred – och i stor utsträckning integrerad – europeisk marknad.

För 2018 är mitt budskap följande: förutsättningarna är så bra de kan bli. Bankerna borde därför ta tillfället i akt och tackla de utmaningar de står inför.

Sabine Lautenschläger, ledamot i ECB:s direktion och vice ordförande för ECB:s tillsynsnämnd

2018 blir det fjärde året av europeisk banktillsyn. Som Danièle nämnde tidigare är uppbyggnadsfasen avslutad och ett stabilt läge uppnått. Vårt mål är fortfarande detsamma: att bidra till bankers säkerhet och sundhet.

Men deras säkerhet och sundhet beror på mer än bara god tillsyn. Bankerna är också beroende av ett bra regelverk. Och som jag har påpekat många gånger tidigare måste bra regelverk ha en global omfattning i en värld där betydande banker är tätt sammanlänkade. I detta hänseende avslutades 2017 positivt: Basel III slutfördes.

Det är goda nyheter för bankerna eftersom rättslig förutsägbarhet därmed är återställd. Det är goda nyheter för ekonomin eftersom det bidrar till en stabil banksektor som kan finansiera tillväxt. Och det är goda nyheter för tillsynen eftersom det underbygger vårt arbete med tydliga regler.

Som global standard kommer Basel III att tillämpas på banker med varierande affärsmodeller i diverse olika makroekonomiska och rättsliga miljöer.

Mot bakgrund därav är Basel III en bra kompromiss. Den tar hänsyn till skillnader i bankers olika affärsmodeller och den strävar efter att uppnå jämvikt mellan riskkänslighet och lättillämplighet. Å ena sidan kan banker beakta bankspecifika riskerfarenheter och använda interna modeller för att beräkna kapitalkrav. Å andra sidan etablerar Basel III säkerhetsåtgärder som insats- och producentgolv, vilka kommer att förhindra kapitalkrav från att sjunka under en viss nivå. Således innebär Basel III inte att vi avskaffar riskkänslighet. Detta är enligt min uppfattning vettigt: riskbaserade kapitalkrav är effektiva. De ger rätt incitament till bankers affärsstrategier och de får banker att noggrant definiera, mäta och hantera sina risker.

Att Basel III genomförs fullt ut och i tid i alla länder blir nu nästa steg. Basel III kommer endast att göra det finansiella systemet stabilare på ett effektivt vis om det genomförs i samtliga relevanta jurisdiktioner.

Sunda riskbaserade kapitalkrav är en väsentlig del av ett stabilt banksystem. Men de interna modellerna som banker använder för att beräkna risker måste ge lämpliga riskvikter redan från början. Och det är här ECB kommer in. Som ni alla vet har vi lanserat ett stort projekt för att säkerställa det: den riktade granskningen av interna modeller, eller TRIM som vi kallar det.

TRIM har tre syften:

• det första är att säkerställa att de interna modellerna som bankerna använder överensstämmer med gällande standarder,
• det andra är att säkerställa lika konkurrensvillkor avseende behandlingen av interna risker,
• det tredje är att säkerställa att resultaten av de interna modellerna drivs av faktiska risker och inte bara av modelleringsval.

Som ni förstår kräver TRIM mycket stora ansträngningar. Men vi gör goda framsteg. Av de knappt 200 planerade inspektionerna på plats har hittills hälften gjorts och resultaten därav har varit tillfredställande. Den första projektfasen startade 2017 och löper fram till första halvåret 2018. Syftet är att granska interna modeller som banker använder för kreditriskbedömning för privatkunder och små och medelstora företag samt de interna modeller som används för bedömning av marknads- och motpartsrisk.

Hittills genomförda inspektioner på plats har tjänat till att identifiera god praxis och att upptäcka brister. De bristfälligheter vi har hittat är bankspecifika. Dock har vissa banker uppvisat svagheter, där vissa haft gemensamma drag. Vi har t.ex. funnit brister i interna modeller för bedömning av kreditrisker vad gäller datakvalitet, beräkning av realiserade förluster och behandlingen av fallerade exponeringar. Vi har dock också kunnat konstatera att många banker redan investerat i en förstärkt styrning av sina interna modeller och validering.

Samtidigt arbetar vi med en uppdatering av vår vägledning för interna modeller. Den grundas på kommentarer som inkommit på den första versionen av vägledningen och insikter från vårt kontinuerliga tillsynsarbete på plats. Vi har för avsikt att söka återkoppling från banker om uppdateringen. Det första kapitlet kommer att publiceras för samråd under de kommande månaderna. Den delen av vägledningen kommer att redogöra för generella ämnen som ramverket för styrning för, och valideringen av, interna modeller.

Vi har fortfarande inte tagit upp en av de största frågorna för och i Europa. Frågan sträcker sig längre än till bankerna men den påverkar även dem: Brexit.

Bankerna måste vara redo för Brexit, för det kommer att hända även om EU och Storbritannien har kommit överens om att diskutera en möjlig övergångsperiod.

Vi kan däremot inte vara säkra på att övergångsperioden faktiskt kommer att ske.

Våra förväntningar är därför oförändrade: bankerna måste fortsätta att förbereda sig inför alla möjliga utfall, inklusive en hård Brexit.

Alla banker som vill flytta från Storbritannien till euroområdet borde redan ha lämnat in sin tillståndsansökan. Skulle de inte ha gjort det måste de göra det senast under det andra kvartalet 2018.

I nuläget har åtta banker redan formellt ansökt om nytt banktillstånd och fyra andra planerar en väsentlig utvidgning av verksamheten i euroområdet.

Vi kommer fortsatt noggrant att följa Brexitförhandlingarna. Beroende på hur diskussionen om en övergångsperiod går, kan vi komma att diskutera med banker om de kan få mer tid för att genomföra sina flyttplaner. Detta kommer endast att göras med banker som redan har presenterat trovärdiga planer av god kvalitet vad gäller deras beständighet. Sådana diskussioner kommer dock endast att omfatta aspekter som ligger inom tillsynsmyndigheternas område

Banker i euroområdet ska också förbereda sig inför Brexit. De ska också lämna in sina tillståndsansökningar så snart som möjligt och i enlighet med de krav som ställs av den brittiska tillsynsmyndigheten Prudential Regulation Authority (PRA). Vi välkomnar att PRA har gett en klarare bild av sin tillsynsmetod. Det kommer att hjälpa banker att planera inför en värld efter Brexit.

Under förberedelserna inför Brexit bör banker komma ihåg vårt budskap att vi inte kommer att tolerera några tomma skal, något vi upprepat flera gånger. Banker måste vara "riktiga" banker om de vill verka i euroområdet. Den europeiska banktillsynen kommer att hålla noga uppsikt över hur inkommande banker organiserar sin verksamhet i euroområdet.

Det som är viktigt för oss inom tillsynen är att banker behåller full kontroll över risker i balansräkningen inom euroområdet. Banker måste etablera en tillräcklig lokal förmåga inom områden som prissättning, handel, hedging och riskhantering.

Först då kan de anses kapabla att bedriva sin europeiska verksamhet på lämpligt sätt. Detta inkluderar direkt tillträde till finansiella marknadsinfrastrukturer. Bankerna måste ha inrättat planer för driftskontinuitet i syfte att säkerställa tillgång till finansmarknadernas infrastruktur för samtliga relevanta exponeringsklasser.

Slutsatsen är att banker måste behålla kontrollen över sina egna risker. Vi förväntar oss därför att inkommande banker är kapabla att tillhandahålla fullständiga och korrekta data om bokningsmodeller, hedgingstrategier och exponeringar inom grupp. Men även banker i euroområdet bör se över och offentliggöra alla förändringar i sina bokningsmodeller under den pågående tillsynsprocessen.

Ärade åhörare, bankerna står inför fler utmaningar än Brexit just nu och det är viktigt att bankerna tar itu med dem medan det fortfarande råder goda tider.