Mindre betydande institut – översikt

Mindre betydande institut finns i alla länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). Hur stor marknadsandel de mindre betydande instituten har i de nationella banksystemen varierar en hel del mellan länderna, men de mindre betydande instituten har ofta en mer geografiskt koncentrerad verksamhet än de betydande instituten. Många mindre betydande institut tillhandahåller tjänster till mindre sammanslutningar eller regioner, beroende på geografiskt läge. Dessutom erbjuder de ofta smalare och mer specialiserade portföljer än betydande institut. Vissa mindre betydande institut är specialiserade inom segment som bilfinansiering, hypotekslån, utlåning till specifika sektorer och värdepapperstjänster.

Nedan och i ECB:s tillsynsrapport om mindre betydande institut hittar du mer detaljerad information om de mindre betydande instituten i Europa. Detta inbegriper även specifik information om institutionella skyddssystem, eftersom ett stort antal mindre betydande institut är medlemmar i sådana system.

Sektorn för mindre betydande institut – översikt

Sektorn för mindre betydande institut består i Europa av cirka 2 000 bankenheter på högsta konsolideringsnivå. Ytterligare 250 enheter utgör dotterbolag till andra mindre betydande institut, medan cirka 60 mindre betydande institut är verksamma som enskilda filialer. Sammanlagt är det runt 2 400 enheter som står under tillsyn av de nationella behöriga myndigheterna i de 21 deltagande länderna. En stor del av sektorn är fortfarande koncentrerad till Tyskland, Österrike och Italien, där det finns stora decentraliserade system för sparbanker och/eller kooperativa banker.

Sektorn för mindre betydande institut, efter affärsmodell i de deltagande länderna

(antal enheter)

December 2021

Det är inte bara sektorns marknadsandel som varierar stort mellan de deltagande länderna – detsamma gäller för vilka affärsmodeller som dominerar på nationell nivå. Mindre betydande institut förekommer bland annat i en rad olika dynamiska marknadssegment, från konsumentkrediter och fastighetslån till privat bank- och kapitalförvaltning. Mindre betydande institut har ofta en verksamhet som är mer geografiskt koncentrerad än betydande institut, där utlåning till privatpersoner är den dominerande affärsmodellen.

Sektorn för mindre betydande institut, efter land

(antal enheter och totala tillgångar)

December 2021

För mer information om sektorn för mindre betydande institut, se följande ECB-publikationer:

• Tillsynsrapporten om mindre betydande institut
• ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten
• LSI-statistik (kommer under andra kvartalet 2023)
• Supervision Newsletter

Institutionella skyddssystem (IPS) – översikt

I kapitalkravsförordningen definieras ett institutionellt skyddssystem som ett avtalsgrundat eller lagstadgat institutionellt skyddssystem som i) skyddar medlemsinstituten och ii) säkerställer att de har den likviditet och solvens som krävs för att vid behov undvika konkurs. I enlighet med de villkor som fastställts i kapitalkravsförordningen får de behöriga myndigheterna avstå från vissa tillsynskrav – till exempel likviditet i enlighet med artikel 8.4 i kapitalkravs­förordningen eller vid bedömning av koncerninterna exponeringar vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 113 i kapitalkravs­förordningen – eller tillåta vissa undantag (t.ex. tillämpning av lägre utflödes- och högre inflödesprocent vid beräkning av likviditetstäckningskvoten (artiklarna 422.8 och 425.4 i kapitalkravsförordningen) när det gäller medlemsinstitut i institutionella skyddssystem.

Med avseende på kapitalkravsförordningen godkänns institutionella skyddssystem för närvarande i fyra länder som deltar i SSM: Österrike, Tyskland, Italien och Spanien. De institutionella skyddssystemen är av stor betydelse, eftersom deras medlemmar utgör omkring 50 procent av bankerna i euroområdet och innehar cirka 10 procent av banksystemets totala tillgångar. Betydande institut som omfattas av ECB:s banktillsyn och mindre betydande institut är ofta med i samma institutionella skyddssystem. De två huvudsektorer som de institutionella skyddssystemen omfattar i de fyra euroländerna är medlems- och sparbanker.

Under 2016 publicerade ECB riktlinjer om hur institutionella skyddssystem ska bedömas och hur ECB:s och nationella behöriga myndigheters aktiviteter för detta ändamål ska samordnas. Genom dessa riktlinjer säkerställs att ECB och de nationella behöriga myndigheterna bedömer nya IPS-ansökningar på ett harmoniserat sätt och löpande övervakar att IPS uppfyller de rättsliga kraven.

• Riktlinje om principer för samordningen av bedömningen
• Riktlinje om tillvägagångssättet för erkännande av institutionella skyddssystem för tillsynsändamål genom nationella behöriga myndigheter